Omdiskuterad bad- och tvättinrättning har en uppgift också i Nordens Betlehem.


För ett tiotal år sedan blåste det upp till storm i ett vattenglas här i Nykarleby, då planer lades fram att bygga en stadsägd bad- och tvättinrättning. Man ansåg platsen olämplig — byggnaden skulle förta utsikten från Lybeckska gården — och man var på många håll principiellt emot att den lilla stadens budget skulle ansträngas med ett dylikt bygge.


Några av herrarna som var med när det begav sig. Från vänster: Johannes Åbonde, okänd, okänd, stadsdirektör Mouritzen, okänd, stadsfullmäktiges ordförande Karl Finström.
[Några av herrarna som var med när det begav sig. Från vänster: Johannes Åbonde, okänd, okänd, stadsdirektör Mouritzen, okänd, stadsfullmäktiges ordförande Karl Finström. Notera klappbryggan bakom honom! Förstoring.
Ur Holger Haglunds samlingar. Lars Pensar idenifierade.]


Nu har som sagt ett tiotal år gott. Bastun är varm och skön. Tvättinrättningen underlättar husmödrarnas arbetsdag. Här finns en raksalong. Här finns stadens reningsverk. Här finns några rum för uthyrning. Vi kan helt enkelt inte förstå annat än att t.o.m. lilla Nykarleby behöver en allmän bastu och en allmän tvättinrättning.
     En dag vandra vi tillsammans med mannen som av staden hyr hela byggnaden, han som driver badstugan, tvättinrättningen osv. hr Johannes Syynimaa igenom byggnaden.

 ”Jag arbetade vid Joupers ända till för något år sedan då jag hyrde stadens bad- och tvättinrättning. Min hustru Ester har helt hand om bastun, som f.ö. öppenhåller privata avdelningen onsd. torsd. fred. och lördagar samt på allmänna avdelningen för damer på fredagar och för herrar på lördagar. På den här lilla orten kan vi givetvis ej öppenhålla den allmänna bastun alla veckodagar.
     Jag har hand om tvättavdelningen helt och hållet säger hr Syynimaa. Jag har 7—8 tvätterskor som jobbar bra och jag sköter själv om att få allt till och från bussarna etc. Vi tvättar åt folk till Oravais, Jeppo, Munsala men även till Jakobstad och Gamlakarleby, förutom förstås här i stan och landskommunen. Vi bykar bl.a. för firman Rikkihappo ja superfosfaattitehdas i Gamlakarleby arbetskläder. För Nykarleby sjukhus tvättar vi också. Till saken hör måhända också att trasiga kläder lappas. Vi har skräddare Lahtinen, som med omsorg sköter den detaljen, berättar hr Syynimaa.
     Här tvättas och manglas eller bara tvättas, det får kunden avgöra. Det har sagts att åvattnet inte skulle vara bra, att kläderna inte skulle bli vita, men vi har kommit underfund med att bara kläderna får lufttorka är det bra.
     — Rakstugan är uthyrd till fru Saga Österlund. Ett par rum har jag uthyrda och om jag ännu tillägger att stadens vattenreningsverk också finns härnere och att det ingår i kontraktet med staden att jag skall sköta vattenreningen, har jag  egentligen nämnt allt vad vi sysslar med här.
     — Vem äger alla attiraljerna här, frågar vi.
     — Staden äger alltsammans men jag har ansvar för och reparerar alla tvättmaskinerna, manglarna m.m., men staden är ansvarig för fastigheten, ångpannan och vattenreningsverket, vilket ju förresten nu skall moderniseras.
     Vi vet att makarna Syynimaa bjuder till för att det hela skall gå i lås. Vi vet också att en bad- och tvättinrättning knappast är något lukrativt företag varken för staden eller hyrestagarna. Men vi tror också att denna inrättning hör ihop med det moderna samhället. Den behöver finnas.
     — Några speciella önskemål, frågar vi.
     — Nja, önskemål finns nog, men inte kan vi fodra att de skall gå i uppfyllelse nu: större torkningsmöjligheter samt en ny ångpanna, i vilken man också kunde elda med antracit, säger den arbetssamme och godmodiga alahärmäbon Joh. Syynimaa, som trivs bra i Nykarleby och Nykarlebyborna med honom. Att han verkligen är bofast här bevisas av att han har nybyggd gård i Kyrkobyn.

 

Österbottniska Posten januari 1959.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:


Ett femtioårsminne i kapitlet ”Hus med historia” där Vilhelm Nyby berättar om tvättinrättningen. Den kom att under åren förestås av olika personer. Syynimaa var inte den första, före honom förekom, en affärsman Blomqvist från Jakobstad och visst var Övergaard också inblandad i skötseln. 

Att Saga Österlund, i dag 50 år senare är still going strong med sin salong, måste man salutera. Nu visserligen i en lokal på Sollefteågatan 5

Ester Syynimaa, uppvuxen på Skatan mitt emot Åminne, är jämte maken Johannes ”glada pensionärer”, alltjämt boende i sin gård i hörnet av Bangatan och Karlgrönforsvägen.

Tvättinrättningen stängdes för gott för några år sedan  efter flera svåra vändor i  beslutsprocessen. — Idag har NY-TV sitt tillhåll där bastun var belägen och där tvättinrättningen fanns, finns det s.k. ”TVÄTTERIET” där barnkonstskolan och en del kursverksamhet försiggår. Efter att stadens vattenledningsnät anslöts till Lepu- vatten kunde småningom reningsverket i källarplanet elimineras.



Kollade med Saga och enligt henne och ”Stikkan” Andersson arbetade dessa i tvättavdelningen:

- Eva Nikunen
- Eva Storskrubb
- Elvi Engstrand
- Anna Rönn

eventuellt också:
- Edit Tulijoki
- Elvi Kortesniemi
(Inf. 2008-02-04.)


Läs mer:
Den nya bad- och tvättinrättningen väcker kritik av Erik Birck.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2009-02-01, rev. 2011-09-18 .)