Nykarleby Skogsvårdsförening r.f. 1936—1986

FÖRORD

Denna historik har utarbetats med anledning att Nykarleby Skogsvårdsförening r.f. detta år 1986 fyller 50 år. Vi har gjort en kortfattad historik över föreningens verksamhet under gångna år, och vilka personer som haft huvudansvaret som fackmän och styrelseledamöter inom föreningen.

Historiken lider av en del brister. Årsberättelser från starten fram till år 1949 saknas, så därför har ingen fullständig redogörelse över föreningens verksamhet kunnat göras. Vi får från styrelsens sida tacka alla skribenter och annonsörer som bidragit till denna historik.

Nykarleby den 4.11.1986     
Styrelsen    

Pilnamossen 8.6.1964. Området inplanterades samma dag.

Nykarleby Skogsägareförening och skogsvårdsföreningens:

Sedan år 1949 har Vasa distriktsskogsnämnd haft sin egen revisor som granskat föreningens räkenskaper.

Från år 1952 har John Nylund från Socklot, tillika med den dåvarande Nykarleby andelskassa, sedermera Nykarleby Andelsbank och Vasa Andelsbank skött föreningens räkenskaper. Från början skötte föreningens ordf. om kassörsarbetet, mellan 1947—1951 av dåvarande fackmannen Ernst Smeds.

SKOGSVÅRDSFÖRENINGARNAS TILLKOMST

Boris Mattsson
Den 11.5.1928 stiftades lagen om enskilda skogar. Lagen som trädde i kraft vid följande årsskifte var en försiktig början till en organisering av skogshushållningen och som lade grunden till våra skogsägarorganisationer i våra nejder. Vasa distriktsskogsnämnd eller skogsvårdsnämnd som den hette då, bildades år 1929, och deras uppgift var att bilda organisationer med skogsägare som medlemmar. Sedan den nya lagen trädde i kraft från 1929 började en mera organiserad verksamhet prägla skogsvården i Österbotten. Forstmästare Jarl Vallin som tidigare varit Lantbrukssällskapets skogskonsulent övertog ledningen i den bildade Vasa Skogsvårdsnämnd och han hade under sig 3 st. skogsinstruktörer. Den 24 april 1933 bildades Svenska Österbottens skogsägarförbund. Förbundet lade till en början största vikt vid förmedlingen av medlemmarnas virke till köparna. Förbundets uppgift var att främst verka för skogsägaren mot virkesköparna som i många fall på den tiden lurade skogsägaren vid virkesköp. Pappersvedstravarna t. ex. Skulle hålla 10 cm övermått och det var ju gratis virke åt köparna.

År 1934 fick Nykarleby Lantmannagilles styrelse i uppdrag att kalla samman skogsägare i Nykarleby för diskussion om bildande av en skogsägareförening. Initiativet kom från det bildade skogsägarförbundet och ombudsmannen där August Mangs. Lantmannagillets sekr. då, Axel Liljedahl från Kovjoki berättar nu 52 år senare så här: Den 16.12.1934 var ett möte sammankallat för skogsägare i Nykarleby (lkm) till Kovjoki Samlingshus för att diskutera och eventuellt bilda en skogsägareförening. Det var främst skogsvården som borde förbättras men också handeln med virket borde överses. Skogsägarna klagade på de övermått som endel firmor (skogshandlare) fodrade på virkestravarna på 10 cm och över. Jag hade som gillets sekreterare haft brevkontakt med August Mangs från Närpes som var förbundets ombudsman och ansågs vara sakkunnig och intresserad. Detta resulterade i att han kallades som föredragshållare till Kovjoki nämnda dag. Ett rätt stort antal skogsägare hade infunnit sig till mötet och efter en saklig och genomgående diskussion som följde efter Mangs föredrag, beslöts att bilda en skogsägareförening i Nykarleby lkm.

Övergång från Skogsägareförening till Skogsvårdsförening

Som många andra skogsägareföreningar beslöt Nykarleby att ändra sitt namn till Skogsvårdsförening, och det skedde den 1 april 1936 vid ett konstituerande möte på Sockenstugan som då befann sig i närheten av gamla Kommungården där byggnadskontoret nu befinner sig. En namnändring då var ett villkor att man skulle få statsbidrag för sin verksamhet, likaså skulle skogsvården och skogsproduktionen förbättras och man skulle anställa skogsinstruktörer i sin tjänst.

Lennart Finne ombudsman, sekr. 1936—1937

Artur Liljedahl ordf. 1936—1948

Plock ur föreningens protokollsbok

Den 1 april 1936 hölls konstituerande sammanträde på Sockenstugan och de närvarande beslöt att bilda en förening kallad Nykarleby Lkm. Skogsvårdsförening. Den första styrelsen fick följande utseende: Ordf. Artur Liljedahl, ledamöter: Evert Forsman, Otto Fors, Erik Lundqvist och Alfred Nygård. Suppl. Evert Smeds, Erik Johan Strandberg och Axel Liljedahl. Sekr. Lennart Finne. Den 21.6. beslöt styrelsen att avdraga 1 % i provision från virkesförsäljningarna för att täcka föreningens omkostnader. Lennart Finne från Markby, som till sitt yrke var agrolog och var föreningens ombudsman från början blev tilldelad en lön på 800 mk per månad. På årsmötet den 17 oktober beslöts att föreningen skall ansluta sig till Svenska Österbottens Skogsägareförbund. Diskuterades om anställande av en skogsinstruktör, men då föreningen ännu förfogar över ett fåtal medlemmar kunde inte frågan avgöras ännu.

Teodor Englund skogsinstruktör 1937—1945.

Då priset på pappersveden och propsen inte stabiliserats och då flesta av föreningens medlemmar önskar få sitt virke försålt fortast möjligt, beslöts att föreningen inte uppgör något kontrakt med Wiik & Höglund, utan firman får göra uppköpet med var och en av leverantörerna och den som ej önskar sälja till erbjudna pris, är ej heller tvungna därtill.

Den 28 september vid styrelsemöte i Kovjoki kommer frågan upp angående ett tilltänkt aktiebolag i Jakobstad som skulle exportera skogsprodukter. Styrelsen beslöt att för årsmötet föreslå att föreningen tecknar sig som medlem i det tilltänkta andelslaget.

Vid föreningens årsmöte den 6 oktober beslutas att föreningen skall ingå som medlem i andelslaget. Till medlem i det under bildning varande andelslagets förvaltningsråd utsågs Artur Liljedahl. Att i övrigt representera föreningen vid Andelslagets konstituerande möte i Jakobstad den 16 oktober valdes: Evert Forsman, Villiam Bäck, Lennart Finne och Sven Nikunen. Mötet beslöt att anställa en skogsinstruktör inom föreningen, styrelsen fick i uppgift att verkställa beslutet.

Det var alltså den 16 oktober 1937 som aktiebolaget bildades och det fick namnet Österbottens Skogscentral. Förbundet Skogens styrelse hade förberett bildande av ett trävaruexportföretag ägd av skogsägare. Skogsägarna i Sydösterbotten höll på aktiebolag medan Esse, Purmo, Nykarleby, Munsala och Jeppo skogsvårdsföreningar höll på att varje förening skulle ha ansvaret inom sin verksamhet och ha ett gemensamt exportandelslag. Sålunda bildades 2 st. bolag, nämligen Aktiebolaget Skogen och Österbottens Skogscentral och de kom då att verka inom Förbundet Skogens område. Österbottens Skogscentral som föreningen hörde till hann emellertid verka några få år. Det första året gick skapligt men det andra året gav förlust och sedan kom kriget och verksamheten upphörde. I styrelsens protokollförda sammanträde den 28 december 1940, beslutes att avskriva en fordran på Österbottens Skogscentral på 18.585 mk.

Vid styrelsens möte den 19 oktober anställdes skogsinstruktör Teodor Englund mot en grundlön av 7000,-, jämte 15,- i dagtraktamente samt fri mat och logi vilket även beräknas till 15,- per dag. Till ombudsman utsågs bonden Sven Nikunen mot en ersättning av 1 % från bruttoförsäljningen och 1 % av det virke föreningen avverkar på rot.

1938
Vid en extra stämma den 24 augusti informerar förbundets ombudsman August Mangs om bildande av ett aktiebolag för export av skogsprodukter. Bolaget skulle få namnet A.B. Skogen. Något beslut att föreningen skulle ansluta sig fattades inte.

Vid styrelsemöte den 12 oktober beslöts att anställa Karl Lind som tillfällig skogsinstruktör under Teodor Englunds sjukdom.

P. S. Karl Lind var anställd bara under oktober månad.

Den 27 november vid styrelsens sammanträde valdes bland 4 sökande till ny ombudsman Felix Nyman mot en lön av 600 mk per månad samt 1 % av bruttoförsäljningen.

Den 10 december beslutes om att höja pappersveden till 118,- vid vägen i Ytterjeppo, Forsby, Kyrkoby och Socklot. Vid gamla hamn 123,- färdigt i bommar, vid Kovjoki 117,- och Markby 108,-.

För halvbarkat vid Ytterjeppo, Forsby, Kyrkoby och Socklot 95,-, vid bom 100,- Kovjoki 94,- och i Markby 85,-.

1939
Vid styrelsemöte den 9 januari beslutes att ombudsmannen får betala vid stränderna 128,- per m³ för pappersveden men avdraga 5 % av priset för omkostnader. Beslutes att ombudsmannen i samråd med Österbottens skogscentrals dir. Paul Kackur köpa ett parti propps och pappersved av Nykarleby stad.

Den 18 november besluter styrelsen att i enlighet med forststyrelsens direktiv, ändra räkenskapsåret så att det sammanfaller med kalenderåret.

1940
Vid möte den 20 februari beslöts att välja instruktör Teodor Englund att uppköpa virke som förmedlas genom föreningen till Österbottens Trä A.B. Vid möte den 27 oktober deltar förutom styrelsen Erik Blomkvist från skogscentralen och forstm. Hans Floman från Vasa skogsvårdsnämnd. Floman förevisade ritningar på en kolugn som visat goda resultat. Man beslöt att ändra verksamheten sålunda att det sammanfaller med kalenderåret.

1941—1945
Under de här åren finns endast 2 st. protokollförda sammanträden och det av förståeliga skäl. Vårt land befann sig i krig och det fanns annat att tänka på. Vid ett styrelsemöte den 29 november 1942 besluts att verksamheten skall upplivas med alla medel, en ombudsman skall anställas och man skall försöka få uppgjort kontrakt med någon större konsument av ved, varvid 2 mk/m³ skulle tillfalla föreningen. Verksamheten under krigsåren var nog inte stor inom föreningen.

1945
Vid skogsvårdsföreningens extra möte den 8 december väljs Ernst Smeds till föreningens tekniker efter Teodor Englund som övergått till annan näring. Samtidigt beslutes om att räkenskaper skall infalla med kalenderåret och enligt statsrådets beslut utser Vasa skogsvårdsnämnd den ena revisorn jämte ersättare.

Johannes Engstrand Ombudsman för brännsvedsdistributionen 1.12.1946—1.6.1948.

Den 1.12.1946 anställes skogstekniker Johannes Engstrand från Jeppo som bränsle och ombudsman i föreningen. De närmaste åren efter kriget kom att handla om bränsleförmedlingen som föreningen åtagit sig, Ernst Smeds berättar om detta på annat ställe. Ekonomin i föreningen var också ett dilemma under de här åren, bl.a. den 1 maj 1948 vid ett styrelsemöte entledigas föreningens fackmän t.v. på grund av föreningens dåliga ekonomi. Det fanns i huvudsak 3 st. inkomstkällor under denhär tiden. Det var statsbidraget, provision från virkesförmedlingen och medlemsavgifterna. Av dessa hade medlemsavgifterna minst betydelse. Medlemskap i skogsvårdsföreningen var ju frivillig och t.ex. i slutet av 40-talet debiterades 3 mk/ha växtlig skogsmark som medlemsavgift. Statsbidraget till föreningen var till att börja med betydande men avtog i betydelse i slutet av 40-talet. Förmedlingsverksamheten var den klart största inkomstkällan och uppgick år 1948 till 50 % av intäkterna. Föreningen hade här besvär med ekonomin fram till 1952 då den nya lagen om skogsvårdsföreningar började tillämpas. Lagen stipulerade att en ny skogsvårdsskatt skulle införas för de skogsägare som hade skogar som producerade mera än 20 m³ årligen.

Markboniteten, produktionsförmågan och skattekubikmeterpriset skulle utgöra grunden. På höstmötena skulle föreningen fastslå skogsvårdsavgiftsprocenten som kunde variera från 2 till 6 % av den beräknade avkastningen från skogen. Här kan tilläggas att den nybonitering som nu har påbörjats i kommunen och beräknas vara färdig 1988, således är den andra boniteringen. Föreningen hade en skogsvårdsavgift på 5 % de första åren och på inkomstsidan utgjorde det hela 80 %. Förutom att skogsvårdslagen var mera rättvis ur beskattningssynpunkt, utgjorde den en stabil grund för föreningens ekonomi. Skogsvårdsföreningens fackman kunde härifrån och framåt mera ägna sig åt skogsvården, som var, och som bör förbli det viktigaste i en skogsvårdsförenings verksamhet.