Ladugården på Vexala ö.
III
Hauptmannen Isak Person anser tydligen, att det inte är någon ordning på fördelningen av holmarna runt Vexala ö, och av protokollet från NT [Nykarleby ting] 7—8 jan. 1664 framgår, att han misstänker, att åtskilliga holmar på olagligt sätt skall vara ”undan Vexala by komna”. Han begär rannsakning ”med vad skäl de av en eller annan anledning hävdas och brukas”. Munsalaborna framkallas att förklara ”huruledes öudden liggande vid Vexala ön är till Munsala kommen”. Munsalaborna har dock ett domarbrev på en frivillig förlikning mellan munsala- och vexalaborna, som utvisar, att vexalaborna i vederlag för öudden skulle hava i Munsala skog och utmark fritt tillträde ”med törvedshygge, näverlopp och annat, vad som till bysens tarv och nytta behövas kan, och denna förlikning stadfäst att hållas vid trenne 40 dalers vite, som häremot bryter”.
Kyrkoherde Carlmanni änka på Forsbacka har köpebrev på en 10 skrindlands äng på Sandön. Likaså har Hans Andersson i staden köpt av vexalabönder två ängsstycken på Sandön och ärvt av sin salig moder en äng på ”Flijtun”.
Långörn anbelangandes, berättades, att den av samtliga socknemän köpts till prästbolet 1607, när denna socken ifrån Pedersöre och Vörå socknar skilts och en särdeles socken blev och har alltså under prästbolet intill datum lytt och legat, vilken holme kyrkobyborna (Nykarleby) med Jepu hava mer än Vexala ägt, som nämnden bekände. Kyrkoherden anmäler att inga köpebrev finnas, emedan de tidigare förkommit genom prästerskapets trätor om pastoratet. (En vidlyftig historia före och efter kyrkoherdevalet 1653, då kh. Ringius blev mot böndernas vilja vald till kh. framför medtävlaren Carlman.)
Lars Mårtenson kan för sin äng på Frösön endast åberopa urminnes hävd. Samma är förhållandet med kh. Carlmans änka, vars äng på Frösön ”alltid och av urminne roligt (= ostört) lytt och legat under Forsbacka”. Johan Hemmeing har köpt några ängsstycken på Frösön för 17 daler år 1637. Anders Bejar på Smedsbacka har lagligt brev på 13 skrindland på Skadören, 2 skr.land på Långholmen, 11 på Flitjun, Brunsören ”hel och hållen” om 8 skr.l. likaså Smörholmen. Sist frågade hauptmannen om icke vexalaborna ”mot skälig vedergällning ville avstå fiskevatn i Herre fähls sundet och det hans Hög. Grevl. Exell:s allena överdraga , vartill Erich Erichson och Mårten Juga bejakade”.
Tjärbränningen var en viktig inkomstkälla denna tid, tjäran var den främsta skogsprodukten i Österbotten. Detta gav anledning till uppdelning av skogen, men vanan med samfälld hängde gärna i och detta lockade till åverkan — och möjligen böter. Duktig efterräkning fick Mårten Davidson i Vexala, som av hauptmannen anklagades för att ha ”barkat, blekit och huggit” i ödehemmanens skog. Det blev 40 daler böter — ungefär 20 tunnor tjära (motsv. två årslöner för en dräng).
En kreaturens suckan under bedrövelsen [citat från Stagnelius] kunde man nästan kalla det, när befallningsmannen vid NT 1674 anbefaller allmogen att ovillkorligen leverera till grevliga ladugården skatte- och fånghö, ty boskapen ”lider nöd och svälter”.
Generalguvernören (i Livland) greve Claudi Tott dog 1674, drottning Kristina hade 1654 överlämnat rodret åt kusinen Karl X Gustav, som efterträddes av sonen Karl XI, 4 år gammal när fadren dog 1660. Under elfte Karls tid gick storkvasten över Sveriges rike och sopade till kronans skattkammare de väldiga förläningar och rättigheter adeln begåvats med efter Gustav II Adolfs död. Detta var Reduktionen. Redan 1674 utgavs ett påbud som rubbade cirklarna också i Vexala. Vid NT i oktober delgavs allmogen att ”Carleborgs grevskap är med dess räntor och domonium efter — — —Claudi Totts dödeliga frånfälle under kronan resolverat, varefter allmogen sig härefter rätta bör. I jordboken för år 1679 heter det kort och gott: ”Under ladugården 1 3/4 mantal. Brukas för arrende.”
Och år 1680 hade Kungl. Rådet Herr Greve Wrangell med Höglovl. Kongl cammar kolleg. Consens ”låtit lantmätaren reva Vexala ladugård underlagde hemman och därunder befintliga ägor skattlägga och göra 5 rökar.”
År 1723 var dessa 5 rökar: 1 mantal Justitiehemmanet, 3/4 mtl Smeds, öde., ½ mtl Ruutas, upptaget av Jakob, skattar 1728 (han hade således fått frihetsår ), ½ mtl Nissas, upptaget av Nils, skattar 1728, ½ mtl Holmas, öde.
— Med murmästarn Josef Mattson i Nykarleby är vid Vörå ting 1680 med en räkning för murmästararbete på Vexala ladugård, som han utfört under Grevens förläningstid”. Den nya befallningsmannen vill inte utan vidare svara för sin föregångares beställningar. Om kronan beviljar, skall Josef Mattson få sin lön. Och 1682 får Josef Grelson sig påskrivet, för att han företagit sig att bärga hö på det 1 mtl, som Sigfrid Mårtenson i Vexala enligt Landshövdingens resolution tilldelas av Vexala ladugårds ägor.
Enligt Kongl. M:ts resol. 1684 och Landsh. immission av 14/5 1686 innehaver Häradshövd. Herr Jonas Mollin till domarsäte Vexala ladugård (justitiehemman).
Den 24 sept. 1787 får Justitiehemmanet namnet Domarbacka.
Härmed avslutas denna serie ”tidender”. |