NOVEMBER 1835.

1. Söndag. Det är godt att en månad begynner med Söndag. — Den bästa invigning för många saker är en stund i Guds hus. Derföre, när jag första gången bär ett nytt klädesplagg, går jag gerna dermed i kyrkan. — Dagen var klar och kall. Marken frusen, glest snöbeklädd. — I kyrkan; afhörde Neuman. Hos Lithéns en liten visit. Tracterad med gelée des pommes. —
    S. d. e. m. Åtskilliga kamrater hos mig, Schale, Logren, Thure et Janne Levelius, Cederman, Axel Salin, Svante Svahn. — Thé och pipor. — Thoddy har jag aflagt, äfven att bjuda kamraterna. — Kort. Trädkarl vid ett bord. Mylly-maths m. m; vid ett annat. — Herrarna gingo tidigt.— Promenad i det sköna månskenet på storbron och annars omkring. — Cederman ursäkt ang. penningeaffairer.
    I det glänsande månskenet bildade den nästan bläcksvarta strömmen en skarp contrast med sina snösådda stränder. —

    2. Måndag. Grekiska, 50 verser. — Kallt och klart. Visit af Albert Dyhr, rödbrusig och munter. — Visit hos Lithéns emot aftonen. — Läste högt för sällskapet en ny roman Algier och Paris af Rellstab. — Den är mycket omtyckt af damerna, och jag låter gerna folk behålla sin goda tanke om någon sak eller person, så länge som möjligt. Enligt mitt, visserligen icke critiska, omdöme, höjer sig denna roman alldeles icke öfver hopen af det slags litteratur, som Svenska Litteraturfören:s tidning så träffande kallar Fabriks Romaner. — Bokens enda förtjenst är dess historiska del; men denna är icke författarens, hvilken dessutom efter omständigheterna inklämt sakernas åsigt. — Föröfrigt ett rätt vanligt arbete, utan spår till originalité eller skapande fantasie. —

Nykarleby kyrka.

    3. Tisdag. Klart och kallt. Ån hade lagt is. Dess yta, som redan i går på några ställen var öfverdragen med en tunn skorpa, visade i dag en fast spegelblank bana. 9 graders köld.
    Latin. Hemma. Mamsell Sahlbom på visit. — Occuperad vid bläckhornet.

    4. Onsdag. Thermometern vid fryspunkten. —
    Latin, 5 timmar. — E. m. Promenad i månskenet med Mamma och syster. Mötte vid hängbron flickorna Lithén, Calamnius, m  fl. — Spatserade med dem söderut ett långt stycke. — Fruntimmerna, skrämda af fyllhundars oljud, gingo in på en åker. — Berättelser om drömmar. För mig slår sällan en dröm in. — I drömmen blåser fantasien såpbublor och låter i dem förvirrade bilder af verkligheten spegla sig.

    5. Thorsdag. 100 verser uti 10 Iliaden. —
    Annalena, som snart lemnar oss, komma vi mycket att sakna. I synnerhet hennes välvilja mot oss, som upväxt under hennes ögon. Nu var hon bekymrad för skrinnisen, att jag ej der skulle komma i olycka. — E. m. hos Lithéns en märkvärdig magnet, rakt i söder! — Converserade och skrattade i sällskap med fru Synnerberg, den yngre. Sednare: följde hem Mamma från Turdins. Spatserat med Tante Emelie och Sophie Backman. Den sednare skrek åt ett väsnande sällskap af stadens jungfruskap: Mindre örlockar herr commissarie! Promenad till Juthbacka i stort sällskap. — Talt med Josephine Calamnius, vettig flicka. Albert mulen — oklokt upförande. Mathilda söker på allt vis göra honom god igen. Flickan är godsint af naturen. —

    6. Fredag. Klart och kallt. Skrinnat på ån, på blank is. Den brakade mycket och gungade. — E. m. Flickorna L. på Kudnis. — Vi suto i inre kammarn. — Spisade grynkorf. — Musicerade med Mathilda som spelar några stycken. — Albert kom efter flickorna.
    S. d. Tracasseri med en af nya drängarne som inte ville komma i tjenst. Genom att Mamma ej gaf efter skrämdes han att ångra sig. Två nya drängar, Johan och Jacob. —

    7. Lördag. Klart. Skrinnade på f. m. — Kl. 4 e. m. skrinnade till staden — träffade på isen en hel skara, hvaribland Svante Svahn, som plumpat litet. Hos Lithéns. Skrämd bakom dörren. — „Om du visste, hur du är välkommen!“ — Jag tror det, och derför är jag också här en hvardagsgäst. — Läste Algier och Paris. — „Formera mig en penna,“ sade moster L. — „Kan du det?“ frågade flickorna. Det förtröt mig litet; pennan blef bra. — Det är för liten tanke om en sådan skrifkluddares förmåga. — Sed sic in pluribus. —
    Sophie kom efter mig och Mamma. — Åkte hem. —

    8. Söndag. Konungen af November, (som jag förmodar). Väderleken var något kall, men i öfrigt icke ogynnsam. — Afhörde den unge predikanten Schale; röjde säker takt och fast hållning i sitt ämne, ehuru man såväl i utarbetandet som i declamationen igenkände en nybörjares bemödanden att göra sig förtrolig med talarekonsten. Han är särdeles omtyckt af vårt publikum, som gerna hyllar hvem heldst som icke affecterar Neumans predikostyl etcet. —
    Besök hos Lithéns efter Gudstjensten; afsigten egenteligen den, att jag ville anhålla om en dans med flickorna. — Trådkonster.
    [I dag var Thilda just söt och vacker. Din narr! är hon det icke alltid? Ja visst, men i dag klädde henne de uplagda lockarna och den vackra gula klädningen så mycket.]
    S. d. Kl. ½ 7 e. m. På första klubbdansen i Gustaf Turdins norra gård. — Här några ord om denna Nöjenas förstling.
    Societén var talrik och elegant. Endast få saknades, deribland Kerrmans, M:ne Juth, en del af Fonseliuses och några andra. De större husen foro till följande antal oppe. Lithéns 6, Turdins 2, Hammarins 5 (bokh.), Stenrothens 6 (med ungherr.), Bergers 3, Calamniuses 4, I. Lindqvistens 3, P. Lybeck 4 (bokh.) Backmans 2, Lundmarks 3, Sundiuses 3, Nordqvistens 3, Kudnisbor 3, o. s. v. utgörande en temmeligen talrik församling.
    På cavaljerer var ingen brist; studenter, unga sjömän, nyinstallerade bokhållare utgjorde mängden. — Men hvad som isynnerhet utmärkte denna dans framför andra, var den jemna fördelning af dans, som belopp sig på fruntimmerna, så att ingen var dame de première, ingen satt för mycket. Dans ordningen var följande:

    Dessutom dansade jag en quadrille med fru Nordberg, då det var mycket trångt. Sällskapet åtskildes kl. ½ 2 om natten.
Detta var alltså vår dans, hvilken, om jag undantager den förskräckelse, som intog damerna hvarje gång Otto Snellman drog på sig vantarna, icke stördes af någon obehaglig händelse. — Alla syntes ganska roade, dock tror jag nöjet kan drifvas högre. — Dansen var rolig, det är sannt, men, åtminstone i mina ögon, saknade den detta intagande behag, som länge efteråt qvarlemnar en dunkel känsla af längtan och saknad. —

Ser du gosse! men nej, se ej dit, se ej dit!
der dansar en flicka så röd och så hvit,
hennes kind är så varm, hennes hjerta slår,
hennes öga, det blåa, i lägor står —
Se ej dit, se ej dit; du fördrar ej den blick,
som så klar från de himmelska stjernor gick. —
Gå ej dit, bjud till vals ej den tjuserskan opp.
Slå ej armen kring lif på den fagra knopp.
Akta; valsen är falsk! dansar hjertan bort,
dansar anden ur folk, men dess yra är kort. —
Stå! — Se hufvudet svindlar, men nej, nej, nej,
under känslornas stormvind han hörer mig ej —
rusar bort såsom stormen när, dubbelt yr
då han träffar en vådeld, han unnan flyr. —
Så, nu stå de! men bort! skynda bort, bort, bort!
Än en blick! — Arma gosse, din njutning är kort,
men din längtan så lång, skynda bort, bort, bort!

    9. Måndag. Dagen efter en dans är vanligen rätt tråkig, och så gick det äfven i dag. Att sätta sig ned med något bestämdt arbete ville ej rätt lyckas. — Det enda jag i dag uträttade var borstandet af mina kläder och några rader i Dagboken. —
    Vår nya jungfru, Caisa Nyman, är nu kommen. Mamma hoppas blifva nöjd med henne. —
    F. m. kl. 10 kom Isak Svahn ut, satt hos mig och rökte en pipa. — Vi talte mycket ogeneradt, ty jag bjuder alltid till att stämma tonen såsom den andre angifver den. Han nämnde om en disput, som sednare på aftonen förefallit mellan herrarna på klubben. Orsaken var att några af herrarna stött sig vid att Axel Salin fått inträde på klubben. Saken var ganska opasslig att väcka fråga, synnerligen för Lundmarks skull, som skref Axels namn på subscriptionslistan. — Spatserade med Isak Svahn några slag på storbron. — Jag skämdes smått att gå bredvid den långe gentile mannen, men jag mindes att allt högt är icke stort, — och skrattade. —
    Visite af Logren, hvilken medförde en nummer af de stora Ephemerer vi tillsammans redigera. — Rökte några pipor. — Kl. 7 till staden. Visiten var ämnad till Calamniuses, men torkade in. — Skildes vid Logren, som ville ha mig med sig. Men denna gången tjente all hans vältalighet till ingenting. — Visite hos Liténs.
    Flickorna och Albert suto tysta i förmaket som var mörkt. — Disharmonie, såsom mest händer, af ett förfluget ord. — Det synes som måste örat ibland såras af en disharmonisk ton, för att kunna fullare njuta de rena accorderna. — Vare dermed hur det vill; — jag förbigår gerna dessa i det hela obetydliga molnfläckar på morgonhimmeln. Jag hoppas de, lika de skyar, hvilka morgonrodnaden stänker med guld, endast skola tjena till att förhöja morgonens prakt. —
    Reflection: De flesta sorger och disharmonier menniskor emellan — jag talar i stort och icke om föregående småsak — upkomma af deras egna fel och passioner. Man må tillräkna slumpen (som endast finnes i ordet) en del deri; man forske i grunden, och grunden skall befinnas vara hos henne sjelf. — Således om menskan vore felfri, skulle väl hennes lefnad vara sorgfri? — Nej, ty hon förblefve ändå alltid menniska. — Vore hon ock ren och god som en engel, hon vore ändå icke lycklig som en engel. Icke för yttre orsakers skull, såsom t. ex. sjukdomar och döden, men för hennes egen inre naturs skull, hvilken äfven i den renaste barm måste göra sina rättigheter på mensklig svaghet gällande. — Ty en tiggare som funnit en skatt, förblir likväl tiggare så länge han skyler sig i lumpor. — Eller om han ingen skatt funnit, men afkastar sina lumpor stående naken såsom han föddes, och säger: „se, Tiggaren kastade jag af på samma gång som trasorna“ — hvem tror honom? Fördenskull, om en engel och en menniska bytte med hvarandra, så att engelens själ lefde i menniskoklädnad på jorden, och menniskans själoförbättrad iklädde sig engelens omgifning i andeverlden: de skulle ingendera vara hvarken det ena eller det andra fullkomligt. — Ty allt är skapadt för den krets, hvari det verkar, och menniskan är med alla sina andeliga lyten jemt opp sådan hon i denna verlden kan och måste vara på den jord hon är inbyggare.
    Efter denna höglärda utflygt återvänder jag till mitt lilla hvardagslif igen. —

    10. Tisdag. I dag gick Anna bort. Det var påkostande å ömse sidor; visst icke underligt, ty hon hade ju tjent i vårt hus troget och ärligt i 20 år, och under de sednare åren mera behandlats som hörande till huset än som tjenande deri. Hon hade ju delat med oss sorger och glädje de långa åren under pappas sjukdom och af godt hjerta hjelpt Mamma att bära månget tungt besvär; hon hade ju hyllat Sophie och mig ända från vaggan och hållit så mycket af oss. Äfven i öfrigt var hon mycket mån om husets bästa och i allt omtänksam. — Nu hade hon hunnit sina 40 år och hade ofta sina krämpor. Derföre måste hon sätta sig i ro. Hon gick härifrån med ungefär 100 R. B:cos Capital, men dessutom en mängd effecter värda dubbelt så mycket. Nu vid afskedet skänkte henne Sophie 2 theskedar, och jag en silfversked till åminnelse. Hon gick således, med tårar bort. — Kom likväl tillbaka att äta middag. Dagen var ledsam, ty vi saknade Anna. —
    På aftonen spatserte vi ut till Anna, voro mycket välkomna och suto hos henne ett par timmar. Hon har en nätt kammare och snygga möbler. — Hon sade sig ha mycket ledsamt.
    Derifrån ytterligare spatserfärd. (Mamma, Sophie och jag) Då vi kommo utanför Lithéns, började Sophie och jag frysa. Vi gingo alltså dit in, suto der en momang och fingo sedermera husets damer att följa oss i det vackra blida vädret. — De suto ett ögonblick inne på Kudnis och sade sig sakna Anna. —
Om gåriga dissonancen. — Jag var rigtigt ond, sade Thilda. — Lycka att detta missnöje sällan lefver till andra morgonen. —

    11. Onsdag. Klar, vacker dag, med solsken. — Läste Grekiska. Hos Lithéns klockan 5 e. m. — Träffade hos Albert en Finne från grannskapet, som sade sig ha sjungit för pappa. Han tycktes behålla en qvarlefva af den gamla Runopoesien, sade sig kunna trolla och mumlade för oss några besvärjelser. — Albert trodde halfvex. — Inne hos damerna. Läste Algier och Paris. — Spelte Långdurak med fruarna och Mathilda. — Rosalie hade gått för att träffa Mamsellerna Withander. [„Zachris och jag ha alltid kommit bra öfverens“, sade Thilda. Är det inte sant? Vi ska också hädanefter göra det.]
    — Vackert månsken på hemvägen; alldeles ett väder för en sådan romantisk narr som jag. —

    12. Thorsdag. Studerade Grekiska etcet.
    S. d. Gick Stina bort. Stina Sigfrids hade tjent i vårt hus i femton år troget och ärligt. — Van att vårda husets bohag såsom sitt eget, var hon i allt betänkt på husets bästa. Vår ladugård hade hon hel och hållen upammat. — Hon hade visst sina oseder, men dem glömmer man gerna i afskedets stund, och vi sakna henne i mycket. — Hon skiljdes under högljudd gråt och gick från gården med dels utlånt, dels innestående Contant capital 110 Rd., sedan hon under sin tjenst hos oss dessutom byggt sig stuga och densamma inredt. Om aftonen gjorde Mamma, Sophie och jag besök i hennes lilla stuga. Den var putsad och grann; Stina var visst deröfver mera förnöjd än mången med stort hus. Anna Lena satt hos henne. Denna följde oss hem och spisade afton på Kudnis. —

    13. Fredag. Blidare väderlek. — Lät updraga vår båt. E. m. besök af Tante Emelie Turdin, som satt hos mamma hela e. m. — Rykte om Runkinas hemkomst, hvilket icke bekräftat sig. — Arbetat bra, ja så att jag var half confus, hvilket låter mycket pretentiöst i en tid då alla „göra ingenting.“ —

    14. Lördag. Tung i hufvudet och confus. — Erhöll från Blanken en stor packa med beställda böcker, Läsebibliothek etcet. — För min räkning 4 häften Svenska Classiker. — Gustaf den 3:djes arbeten. — E. m. Aflemnade böcker hos Hammarins. — Visite hos Lithéns. Läste Algier och Paris. — Rolig afton. —

    15. Söndag. — Stark storm med snöyr. Afhörde Fonselius och gjorde en kort visit hos Lithéns. — E. m. Bjuden till morbror G. Turdin på thoddy. — Jag tänkte Hindrik skulle vara hemkommen, men orätt. — Hos Turdins var ett sällskap af circa 20 herrar, omkring thoddy glasen. Refuserade flere inviter att brygga i. —
    Conversation med Doktor Frosterus i hvarjehanda Academiska ämnen.

    16. Måndag. Skref till Blanken. Snöfall. Kl. 3 e. m. kommo två snöiga gestalter i tåget. — Hvem? Åh, sjelfva min synnerligen gode vän Hindrik von Backenstein nyss hemkommen från sin äfventyrliga färd. — Det var en munter pojke, som hade mycket roligt att berätta. — De dröjde blott några minuter, och jag åkte sedan på visite till Lundmark. Mamma och syster voro der förut. — Spelte kort med flickorna på Juthbacka. — Gesellige leute, diese Lundmarks. —

Vinterbild af Kudnis.

    17. Tisdag. Ypperligt slädföre. Åkte med Sophie omkring några slag för att probera föret. — Visite hos Lithéns, der jag träffade Janne Lalin. — Withanders fruntimmer från Wasa der på visit. — Besåg några gentila gravyer, vyer från staden Pisa. — Visite med A. Dyhr och J. Lalin hos Sophie Backman, som nu bebor en liten treflig kammare hos Forsens. —
    Visite hos bror Hindrik; beskrifning om hans sällskap på paqueten, och om gamla moster med thévattens ögonen. —
    Ytterligare hos Lithéns. — Följd på hemvägen af unga herrskapet. —

{Paket (fr. paquet), packa, bundt; fartyg, som vissa tider regelbundet afgår till en bestämd hamn med fraktgods och passagerare.
Främmande ord och namn (1878)}

    18. Onsdag. — Snöfall. Flitigt arbetadt med Ilias. Åkte Sophie till Lindqvists. Om qvällen besök hos Mamma af M:lle Sahlbom. —

    19. Thorsdag. Thermometern visade 16 grader under noll. — Latin. Utfart med Mamma till Åminne och visit i begge torpstugorna. Nya torparen, Joh. Forsberg, synes vara en duglig unger man. E. m. Visite hos Lithéns. Läste Algier och Paris. — Spelte med Mathilda på knappnålar. Rolig qväll. —
     [Det gifves några få menniskor, hvilkas blickar hafva en underbar magt. Bland dem tycker jag Mathilda är. Om det är af ensidighet vet jag icke. Det vet jag blott, att de tända.]

    20. Fredag. Blidare väderlek. — Latin. — Musicerade. E. m. Besök af Herrskapet Olsson, fru och dotter. Den sednare var munter och ogenerad; sjöng med accompagnement af piano. — Följde den unga damen hem till deras grind och lofvade en visite.

    21. Lördag. Yrväder med ymnig snö. —
    Studerat Latin och läst tills jag kallades till den tidiga soupén. — Hemma. — Läst på tidningarne: „Min fader är min son och jag är moder åt min mor. Min syster är min mors moster och jag är mormor åt min bror.“ —

    22. Söndag. Åkte med Mamma i kyrkan och afhörde Neuman. —
    — E. m. Visite af Kerrmans. De voro ej rätt till humeurs, Lovise isynnerhet. — Sedermera Turdins och Fruarna från Lithéns. Flickorna hade förhinder. — Morbror Lithén och Kerrman gjorde oss den äran; jag bjöd till att entretenera gamla Herrarna så godt jag kunde. — Hindrik talte om Aftonbladet i Stockholm. — Ephemerer, de nya nemligen, upvistes och lästes med bifall. — Morbror L. spådde blida. —

23. Måndag. Yrväder. Åkte Sophie och hennes kamrat E. Lindqvist till Juthbacka, samt transporterade derifrån M:lle Ottelin. — E. m. — Nolens volens genom Albert Dyhrs försorg inne hos Lithéns. Stötte der på Demoisellerna Fonselius, alla tre. — Spådomar i kort. Collander var särdeles road. — Halft uttaladt löfte af Mathilda om en veckas sejour hos oss under julbrådskan. —

    24. Tisdag. 15 graders köld. — Sophie Backman hos oss hela dagen. — Besök af Isak Svahn och Doktor Frosterus, hvilken besåg några af pappas instrumenter.
Grekiska till kl. 8 om aft. 218 verser i XI Rhapsodien af Ilias.

    25. Onsdag. Åkte Sophie till Juthbacka. — Blida. Latin. E. m. Visit af Bergers samteliga, samt sednare af Lithéns, Tante Emelie Turdin och flickorna Calamnius. Ett muntert sällskap. Tal med Josephine C. om karlarnas beständighet. Hon sade mig ett exempel derpå. — Raljeri med T:a om sista droppen i ett bischoffsglas. Jag skulle nemligen alldeles inte få veta, hvad betydelse det medförde att dricka ut sista droppen ur en annans glas. Det ville Johanna C. säga mig, men blef alldeles nedtystad.

    26. Thorsdag. — Blida. — Latin. —
    S. d. Misslyckad visite, d. v. s. den mötte förhinder. Studerade Stjernhjelms arbeten. En man med snille för sin tid! En Finne grälade på Ryssen: „mänä pois, sine perkelä Judas.“

    27. Fredag. — Dimma. — Latin.
    E. m. hos Lithéns. Läste Algier och Paris. Flickorna voro roade: Critik öfver stora Ephemererna, men af mig väl uptagen, ty den var rätt skäliger. —

28. Lördag. Dimma. — Latin. Kort visite hos Hindrik och hos Lithéns, för att följa Sophie. — Hindrik stänger in sig nu igen; mig skulle just undra hvad pojken fattas!     Mäster skräddar Simon, en suput, i arbete hos oss. —

    29, Söndag. Kallare väderlek. Okyrka. — Uptåg af Backenstein och Pepparheim, som komma hit farandes med lögner. —
    S. d.  Bal Parée i NyCarleby.
Societén sammanträdde kl. 7, temligen talrik och lysande, hos Turdins. Denna gång var ecläreringen mera elegant än förra gången, och salen erbjöd en värmande anblick. Visavis var jag med Backenstein. Dansordningen var följande:

    Stor Vals  (m  fl. — efter Svenskt mod.) Rolig.
    Bland mina malheurer kan jag räkna, att jag var vållande till att Mathilda spillde bischoff på sin nya klädning. — Föröfrigt förflöt aftonen utan olägenheter, och, som jag tyckte, temmeligen roligt, i synnerhet som ingen Otto Snellman nu skrämde de unga. — Bland de mest roade observerade jag Joh:a Calamnius. Francoiserna gingo väl hackigt nog, men sådant passerar bland nyläringar. — Klockan ½ 2 skildes sällskapet åt, rätt muntra. Omdömena om denna dans voro delade, i anseende till jemförelse med den förra. Jag hade åtminstone roligt.
    Premierer voro: Rector Wallenius, Apothekar Falck, Doktor Frosterus, Isak Svahn, Collander & Lybeck (numera föga danslysten.) —

    30. — Après la danse de bon humeur. — E. m. Visit hos Herrarne på Smedsbacka. Kl. 6 hos Collander i sällskap med fruntimmerna från Lithéns, Calamniuses och Bergers. Värden var i mycket bestyr att roa sitt främmande, och han lyckades. Vi åto vofflor, äppel, vin, spelte koriza, dansade efter Josephines guitarr och hade rätt roligt. Cavalierer voro Frosterus och Svahn. — Vals, Potpourrie och Mazurka. Tackade och bockade och gingo kl. 11 på qvälln.