OCTOBER 1838
{Grekisk text.}
Archimedes.
C'est l'amour! l'amour! l'amour!
Beranger.
1. Måndag. Årstiden avancerar långsamt.
Grönskan förbleknar omärkligt, vextligheten spjernar emot
Polaranden, men måste småningom retirera.
Notbyggeri. Det höga vattenståndet
har hittils hindrat oss att försöka siklyckan. — E. m.
Flickorna Lithén utpromenerande till Kudnäs. Talas bland annat
om sednaste ångfärden, och Wasabornas otacksamhet för
allt Lithéns besvär; någonting mindre oväntadt
af denna med pretensioner och sqvallercollegier upfyllda societée. —
Spisa äppel och spela för flickorna
min stora hjeltedigt till Justus Thuneberg, satt i musik. — Promenade
att hemfölja flickorna. — Det är, liksom i går, ett
herrligt månsken.
Många grupper genomströfva gatorna.
Bland andra anträffa vi Hammarinska damerna som följa oss ända
hem till vår grind. Fru H. säger: „borde vi icke tänka
på sådana Juntor som det skall ha varit här en gång
förr?“ — Tack för projectet, lilla mamma Carolina!
projectet är godt. Vi skola tänka derpå.
Vi tänka redan i qväll. Mamma hyser
ett och annat tvifvel om möjligheten.
2. Tisdag. Mirakel! Jag har en lake på min
krokref! — Ändtligen — hm! — Här skall fiskas!
Ån skall rensas från sitt lefvande skräp. — Här
drages not! Hejsan! råska på tögen gossar — Sakta
på flanteln! — Ser ni hur det rör sig vid peran? —
Tag i hop sten-teln. Så, vackert — så! Opp med pojkarna,
hugg herrarna i nacken. 12 granna sikar! Vi ha gjort vår sak bra
och förtjena ½ stop bränvin. — Cajsa! — Bränvin
strax åt karlarna! {Tycker mig märka att skalden hämtat
inspiration från Bellmans Stolta stad.}
S. d. A: hos Turdins, der jag finner Lindqvistens
och Lundmarks. — Ungdomen sitter i saln, syr och stickar spetsar.
— Sqvallerlek „om Perfem som red i fruntimmersuniform på
en månskenshäst“. — Sedan också Liknelselek
på understol. — Emelie liknas vid ett kort. — Undras:
„huru mångens lycka det kortet gjort, att det spelar bra att
man på det vill våga hela sin förmögenhet“.
— Jag = ett gammalt Claver. Undrar att du får det bäst
att låta, säger Sophie. — Se så! nu skall du ge
ringen. — Befall, och jag lyder — adieu min vackra klarögda
trogna pensionär. Adieu Hejko. — Det blåser stark Nordvest.
Emelies lockar fladra i vinden, och vi påminna oss Nya Garnison.
— Vous étiez belle alors, Emelie!
3. Onsdag. Not och 6 sik. — Ämnar på
visite; — det drar ut på tiden. — Visiter af M:lle Widén,
Hejko, Collander. — A: kl. 6 hos Lithéns att gratulera. Det
är Thildas 21:sta födelsedag. 21! Tiden halkar bort som en ål.
Du är en bra flicka, Thilda! Min önskan för din lycka är
af hjertat.
— Tal om tomheten i vårt sällskapslif.
Och hvaraf kommer den? Deraf att den moderna Fransyska umgängeston
med all sin tomhet och flärd mer och mer tränger ned i våra
små societéer och utestänger derifrån den fordna
hjertligheten utan att förmå gifva sitt förfinade vett
i stället.
Hemföljda af flickorna i månsken. —
S. d. dog kopparslagaren Sjöström, och man föreslår
att „moster Friberg skall klä sina flaskor i sorgflor“.
—
4. Thorsdag. Not: 4 sik och 1 id. — Men dragningen
afbrytes kl. 7 a. i mörkningen. Det ropas: „elden är lös
i staden“ — och dit med sjungande fart. Det är ej i staden.
Det är Häggbloms ria på Nygård som står i
ljusan låga. Men faran är ringa eller ingen; vädret lugnt,
huset enstaka vid en trädesåker, — sprutor och folk i
verksamhet, ehuru mest bakvändt, så att vattenstrålarne
oftast gingo öfver elden utan verkan. — För resten buller,
skrik och commando från alla håll. Beklagar NyCarleby om större
fara är å färde. — Lustig villervalla — Lågan
slår upp öfver taket det blir som ljusan dag rundtomkring —
alla springa tillbaka — En hel rad tumlar i ett djupt dike —
Kerrman knuffar en finne och bägge falla i diket — Gubben Wiklund
får sprutstrålen rakt i flinten och stryker sig förbryllad
om skägget. — Det är ett larm och ett väsende. —
Men rian brinner ned (med spannmål i) och intet vidare. Emellertid
är hela staden församlad och flickorna med — Vi promenera
sedan — flickorna Lindqvist bland andra: „Hilda var här
i morse och skrämde mig så fasligt.“ — Vi gå
förut. „De gamla le deråt.“ „Huru mår
min pensionär?“ — „Bra.“
P. S. Äfven berättade Tante Backman
att hon ämnat redan packa in sina effecter. Fru Nordqvist hade sagt:
„jag är så rädd för den Nordqvist, han är
så djerf“. Men Nordqvist gick der och mumsade och knös
knappast ordet, under det att Häggström skrek och flög
som en tättinge.
5. Fredag. Hemma. Drar Not och läser Becker,
gamla historien. — Intressant lecture, men fruktar att den glöms,
— gör derföre utdrag. —
6. Lördag. D:o D:o. — A. Sjukbesök
hos vännen Hejko. Ledsamt lif att sitta inne. — Hvad säger
man om mig — Ett och hvarje — fan ger jag Benzelstjerna och
hans historier. — Sedan hos Lithéns. — Fruarne Frosterus
och Calamnius: „orimliga, omenskliga, ochristliga“ händelser.
— Fru F. om de fasliga råttorna som göra sån skada,
och om ett möss som bet katten „i matsaln under skänken“.
7. Söndag. Okyrka i brist på en anständig
kappa. — Dagbok. A: i Mammas gamla kappa promenade med Sophie till
Calamniuses, der vi träffa Lithéns och Turdins. Josephine
berättar om Carlenius stackare som ser smågubbar och tror sig
ha messingstråd i mund. — Historietter om gubben Collin m. fl.
— Lindqvists hos Lundmark. —
8. Måndag. Not och Becker. A: med Sophie
hos Frosterus som berättar om barna- och fadermord i Kuortane. —
En annan nyhet är att Tyrolare kommit till staden. — Väntade
höra om juntorna, men theraf förmärkes ännu platt
intet.
9. Tisdag. Jubileum! Vi ha fått en lax i
noten, och i dag skall det bli kalas! — A: bjudna på Hilda
Winge till Lindqvistens. — Klockan var nära 7. — „Se
välkommen, M:lle Winge — var jag inte sannspådd?“
— „Ni var det.“ — De 4 flickorna mycket såta
vänner — stodo vid kakelugn inbegripna i eviga hviskningar.
— Emelies billet nappar jag „kom, söta Hilda, och bli hos
oss till i morgon — fruarna kan roa sig med att påminna sig
sina unga dagar“. — Farbror I. mycket artig — jag har alltid
haft den lyckan vara väl anskrifven. — Gubben Lithén
kommer också hit (oförmodadt främmande, sade Thilda Lt,
då hon släckte ljuset) och blir förtjust af musiken „den
är värd en ducat för taget“.
Lundmark har vunnit 3 kyssar af Hilda på
Myllymaths. „Gif åt mig en helst.“ — Musiken gör
oss glada — vi ha roligt. — Flickorna vilja ej skiljas. —
„Sophie kan bli här öfver natten.“ Litet prut. Fru
Lt ber sjelf. Sophie stannar, flickorna klappa händerna, — jag
går hem — jag som ingen dylik bjudning fick — och talar
väl med Mamma som länge ej vill tro mig.
Somnar sedan och drömmer diverse råsk.
—
10. October 1838. Onsdag. En punkt och en ny rad.
En fast grund och ett nytt hopp. Ett resultat af ett förflutet år,
en häfstång för kommande dagars sträfvanden. Lugn
midtunder en stark vind och kall, om äfven vansklig, beräkning
af tid som är fjerran än.
F. m: Not — lyckas så väl, att
11 sikar efter första varpet slå stjertarne mot gräset.
Sophie hemföljes af flickorna Lindqvist och Hilda Winge. Nu berättas:
klockan ringde 4 i morse när vi släckte ljuset. — Och hvad
sade ni åt hvarandra? Mycket. Vi räknade på fingerna
som Cousine Amalia — Hilda fick räkna alla fingrar. Det är
inte sant. Du räknade 3 eller 4. — Deribland den första
och den andra H. — E: jag ville veta af Sophie en sak, men jag gick
krokvägar och lyckades.“ — Sophie visar ett bref af E.
„Usch, har han fått se just det här?“ — „Hilda
slarfvar med sin musik“, står det i brefvet. Fjäriln —
hvem? — „hvars halsar man lackat ihop“. — „Än
Thilda då, huru många fingrar räknade du?“ —
Sophie och jag räknade inga. — Du börjar nu först,
du — Stora vackra rönnbär. — Krig med vantar och handskar.
— Om maskraden och Diana, hade jag varit der, jag skulle ha examinerat
Diana. Sköt hon också? Nej pilarne voro trubbiga. — Desto
mer skulle de ha smärtat. — Om jag lyssnat i natt. Vi talte
om dig också. — Nu gå vi. — „Men jag kommer
hit i morgon, jag.“ Häggström gör sällskap. —
Hilda och jag gå på andra sidan gatan. — Hvad tycker
ni om den karln? Det må flickorna säga — Jag tycker ej
om honom — Hvarföre det? Gör ni bigt för mig, M:lle
Winge. — Törs inte. Den här vägen har gått fort.
Flickorna Lindqvists söta hattar — ändå sötare
utan. — Vad med Hilda att hon ej reser i dag. Jag sätter upp
Dansmusik, hon en Mazurka som hon sjelf componerat. — Och nu träffas
vi i afton. —
Afton kommer. Sophie och jag gratulera Josephine
Calamnius. Derifrån gå vi på Lieutenant Rosenboms Concert.
— Emelie är der, men Hilda har rest, och jag tappar vadet. —
Rosenbom är en vacker karl som sjunger inte illa, men något
tillgjordt — hans bas är icke att förakta, och hans echo
gör god effect. Men frun är en stor tossa, som icke har någon
röst och accompagnerar högst medelmåttigt på guitarr.
Också är här en 5 års pojke som skulle jodla, sade
man; — men häraf blef intet — allenast: ein kleines Mädchen
war in dem Strom gefallen, da kam seine Mutter und dann weinte sie: vuuuuuh!
ua! ua! ua! — och: Der Kaiser ist gestorben — u-u-u-uh! ua!
ua! ua! Naivt nog, men intet att betala 1 Rdr för — och råsk
var hela concerten i det hela, fastän det var roligt att se folk.
— Frun bär en medaille, present af kronprinsessan af Sverige,
säger hon. — På medaillen står: för silkesodling.
P. S. — „Du kom på långfingret.“
— Vore bra svårt att se Kudnis i andra händer, sade Sophie.
„Men om nu E. blefve gift med en hygglig karl“, t. ex.
sade Hilda. —
A: kl. 10 långt in på natten promenade
snedt öfver mitt kammargolf. — Diverse om! och diverse men!
— Ändtligen Beslut: es sey also — von nun an und alle zeit.
Det stormade inombords — nu lugnar det. Derefter överläggning
och kall blod. — Den förra tiden är nu förbi, oåterkalleligen
förbi. Det var en varm och glad tid. Aldrig skall jag misskänna
den. — Men det m å s t e gå
som det gått. —
Mitt är felet närmast, men mig leder
ett mäktigt öde, och jag är en svag rö i vinden. Menniskan
är en Cameleont. Hon behöfver solens varma ljus för att
icke blifva svart och mörk. Jag flydde en stjerna som länge
lyst, och hon förbleknade i fjerran — 1837 d. 20 Julii, —
också en vakande natt — slocknade dess sista strålar.
— Sedan var det dunkel och skymning. — Villorna lockade. Stoftblommorna
vinkade: bryt! Men jag bröt ej — och åter icke min förtjenst,
men ett ödes som ledde märkbart. Den
19 Sept. 37, — Den 5 Apr. 38, den 15
Sept. 38 — samma, samma ödes nästan synliga finger.
— Det var en ensam, en dunkel tid —
blott lågors sken i natten. Nu är du förbi. Ett annat
ljus är uprunnet. — Jag beräknar framtiden utan att tro
derpå — Menskan spår, Gud rår. — I det hela
vill jag lefva nu, som förr, i ögonblicket — blott stundom
promenera — och räkna!
11. Thorsdag. Vädret är dimmigt —
Ostlig vind blåser upp — det duggar — fisk vankas en smula
— Vi få 28 väldiga bussar i noten.
12. Fredag. — I staden är nuförtiden
marknad, fast ingen tillstår det. Bondfolket tror att det är
förbjudet och låss ha andra ärender till sta'n. —
Men våra köpmän äro nu ensamma herrar på sin
täppa, och ta lika bra betalt som vanligt. Skicklig speculation,
den marknadsaflysning, tror man ångrar sig ännu. — 30
sik i noten — skulle fått mer, men det började snöga
starkt på qvällen, och karlarna jämrade sig. — Sjelf
har jag varit fjerde man och icke skonat mig alls — hängde upp
noten och rodde hem. —
P. S. Någonting sällsynt är, att
jag i morse uptäckte en halfutslagen ros i häcken, — den
första och sista i år. — Den har dock icke haft kraft
att slå ut fullkomligt utan började vissna i kanten, men färgen
var helt frisk och röd. Ännu har det gröna öfverhand
— också ett sällsynt förhållande!
13. Lördag. Mera snö till ½ qvarters
höjd. — Var en egen syn att se törnroshäckarne, syrenbuskarne,
rönnarne titta gröna under snön — ett slags sommarvinter!
— Mest roar oss en liten rönn på gården som ser
så besvärad ut med sin hvita nattmössa. — Aftonen
tillbringa vi hos Turdins. Här tracterar oss gubben Kerrman med sina
mindre fina anecdoter. Hejko är nere i qväll och passabelt munter.
14. Söndag. Åter okyrka — skrifver
af Emelies „Häftig Längtans“ vals åt Sophie.
F. m. kommer en billet från Emelie: „Goda,
söta Sophie, hvad säger du om oss som i går aftse blef
så spelsjuka, att vi beslöt att spela hos er. Du säger
visst: „sådant främmande, som bjuder ut sig, kan just
vara borta“. — Söta du, säg budet om ni ämnar
er ut, så kommer vi en annan gång — Våra nothållare
skall få promenera till er“— etcet. — En Leding.
— „Helsa och säg att herrskapet är oändeligen
välkomna."— Och det blef stor musik af hos oss: —
Lindqvistska, Lundmarkska, Lithénska, Turdinska, Calamniuska och
Hammarinska fruntimmerna, Frk, Kurtén, Tn och Hejko — utgjorde
sällskapet. — Farbror I. förhindrades af främmande.
Kurtén stämmer flygeln lite grand — flickorna spela,
och Violerna hålla med. Lundmark nyttjar pukan (krukan, säger
Hildegard) i ouverturen till den stumma. — Och du aldra som sötaste
Sargino, du är då vacker så det hörs. Zampa och
Gazza Ladra m. m. — mycket roligt att höra. Det pratas också
emellanåt — projecteras, att jag skall ge flickorna lectioner
i språk. Avec beaucoup de plaisir. Är genast med — försäkrar
— bland muntrare disciplar — hm! — Snart, alltför
snart slut kl. ½ 10. — Rönnbär.— Damerna
resa — allt är åter tyst! —
15. Måndag. Marken är frusen —
Vinter midt i det gröna. Adieu sikar som vi lemnat qvar. A: hos Lithèns.
— Thilda är tankfull och tyst — Berger underhåller
conversation, talade om nattsvärmarena som slagit sönder Calamnii,
Collanders, P. Lybecks reflexionsspeglar, lyktor, fönster m. m.
à la Stockholm. A. Salin, C. Kempe och Rydberg få plikta
20 rubel hvardera för besväret.
16. Tisdag. Turdins auction — allmänt
taleämne — bedröfligt! bedröfligt!
F. m. fastigheterna gå på Rådstun
— Gamla gården inropar Tn för ….., nya gården
Häggström för ..…. Öfrigt betalar sig bra nog.
Wasastjerna närvarande. E. m. kreatur och Lösegendom försäljas
i nya gården. Ropar in Hvitfot för 55 Rubel. Silfver betalas
passabelt. — Thé inne hos Turdins som äro vid skäligen
godt mod. Men att se sin egendom sköflas sålunda — det
är hårdt.
17. Onsdag. F. m. — Fortfarande auction.
Köper en guld kråsnål a 8 Rub. — E. m. köper
ett par trasiga gardiner som ådraga mycket spe. D:o ett par fågelburar.
Vännerna Hejko, Dyhr och Zimmerman Thodium hos mig.
18. Thorsdag. Auction — köper spetsglas,
ljusarmar m. m. E. m. är M u s i k
h o s H a m m a r i n s
för Wasastjerna. — Flickorna muntra. Lorgnett. — Dröm
„att jag var sminkad“. Sqvallerlek med flickorna: „två
flickor som sprang efter det hemliga giftermålet“. Det enda
af hela historien, som bibehöll sig genom hela raden, var „att
två flickor blef gifta“. — Häggström kommer:
„hvad är det som herrskapet leker?“ — „Sqvallerleken“
— och genast vänder han om. — „Nu ska ni spela åska
och blixt, men ni får inte ha så fula och onda miner, då
ni spelar. Försök att se näsvisa ut.“ — „Vet
du att jag försökte, men jag hade så när kommit vill
i noterna med detsamma.“ — Emelies kappa invecklad som en Sonate
af Beethoven. Cosi fan Tutti liknar Sophie och Thilda Lindqvist vid en
surrande bröms. — I dag ha flickorna spelat följande:
Ouverturerna till T i t u s
(flickorna Lt), C o s i f a n
T u t t i (Emelie, Marie H.), D o n
J u a n (Sophie, Emelie); C a l i f e
n i B a g d a d (flickorna
Lt), G a z z a L a d r a
(Emelie, Marie H.), Z a m p a (Marie H., Thilda Lt),
D e n S t u m m a (Emelie, Sophie),
S a r g i n o (Emelie), P o t p o u r r i e,
B r o n s h ä s t e n
(Emelie) — S o n a t e a f
H a y d n (Marie H.) — R o n d o n
ur B a r b e r a r n och
ur E l i s a b e t h (flickorna
Lindqvist). — Men inga stycken för 2 pianos, fastän Emelie
och Sophie spela 2 och Thilda Lt och Marie H. ett sådant. —
Men Hammarins låta aldrig stämma sitt lilla instrument till
samma höjd som flygeln — Bra illa, det måste jag säga!
Tack emellertid för den här trefliga
qvälln.
19. Fredag. — Hemma. — Gumman Paulin
med jungfru dotter sy åt mig en ny kappa af upfärgadt kläde.
— Afton: stor vals i stor salon. Sophie spelar, jag och mina unga
vänner flickorna Fanny valsa af hjertans grund.
20. Lördag. Kallt och rimfrost. — Klättrar
i rönnarne och nedtar bär. — E. m. Med Mamma och Sophie
till skrift. — Hade jag varit ensam, skulle jag ej gått —
botten under fötterna ostadig än — dunkel ännu i djupet
och hopp i fjerran — Orubbad tro i allt annat, utom tron på
mig sjelf som vacklar — Söker dock reda min verld och stadigt
se upp. — Förlåt mig, min Gud, om jag icke lyckas.
Ett osynligt öde leder. — I kyrkan träffar
mitt öga familjerna Lindqvist och Lundmark. Det stör ej —
det stämmer andaktens sväfvande strängar. — Gud är
den som ransakar hjertan — Mitt är öppet — ofta orent
af stoft och flärd — men icke så nu. En dunkel flod af
ånger och hopp strömmar nu deröfver. Och det är godt
att dela en sådan flod, en sådan stund, en sådan tår — — —
21. Söndag. Communicerte i kyrkan. —
Fonselius predikte. Kurtén och Neuman stå för altaret. Östring och Fonselius gå
tillsammans till duken.
Frid öfver de hjärtan som här ödmjukat
sig inför den allseende Guden.
— Det är kall, men frisk luft. Mot aftonen
upstår yrväder och storm. Tante Emelie Turdin har ökt
familjen med en ungherre. — Vi tillbringa en del af qvällen
der. (Hade afhört aftonsången — Östring predikar
— stöter genom opassande uttryck) — Skorstenseld hemma
på Kudnis har väckt alarm, men åstadkom ingen vidare
olägenhet än skrämseln.
22. Måndag. — Hemma med min Becker.
— Snö kommer i mängd, men marken är ej fullt frusen
derunder, hvilket bekymrar landtmannen.
23. Tisdag. F. m:s visiter hos Lindqvist en liten
stund — flickorna i förmaket — hos Lundmark en dito, hos
Lithéns en dito, hos Turdins en dito, åter hos Lindqvists
en dito (uptecknade not-titlar) åter hos Tns en dito (skref till
Blank om noter), hos Moster Kerrman en dito m. m. m. m.
A: Thé hos Lithéns. — Thilda
berättar att hon bränt upp sina gamla gömmor och minnen.
— Deras tid var ute. Men ändå var det litet svårt
och gjorde litet ondt — — —!
P. S. S. d. får Sophie en billet: „Min
söta Sophie, i går aftse varseblef jag i min fårahjord
ett borttappadt får, och med hvilken förskräckelse uptäckte
jag icke, att Califen var tjyfven. Jag återsänder det nu med
många helsningar och beder aldraödmjukast om ursäkt för
hans glupskhet. Kom snart och helsa på mig, ifall du intet tycker
att jag är
En
Leding.
Helsa Z. och bed att han är så god
och skickar mig litet rönnbär med budet.“
24. Onsdag. Blida och fortfarande Becker. —
Mormor Wacklin på Kudnis. — E. m. hos Lindqvistens med
Sophie (hade bådat oss i går) — Caffe och förmak,
der pianot nu står. — En liten lock i pannan är söt
— gömmes bort hvad illa har den gjort? — Och tas till nåder
igen. Flickorna spela Donnersturm m. fl. naturscener — man hör
hur det regnar och åskan går — det tycker jag om att
höra — expressiv musik min svaga sida. — (Rönnbär
under kappan) — fru Dovner och A. H. Backman öka sällskapet
— Emelie sitter och ritar ett ljusrödt dockförkläde
åt lilla Lina — ritar också en annan sidenlapp —
och tar den. — Flickorna spela.
Minns så väl dessa Lindqvistska visiter
— minns flickornas en och samma räkning och småvigtiga
conversation och söta spel och små uptåg deremellan —
minns mig sjelf vid pianot, på sophan, vid lilla sybordet, hafvande
mitt ord i laget — minns spetsarne — och kragorna — och
äpplena — och farbror I. som säger — vill inte bror
T. brygga ett glas bischoff — Minns Emelie med sin jemna min —
och Thilda med sin glada ibland — och Augusta som spelar par och
påkörare med Tullförv. och Rosa Cronhjelm — ja, till
och med lilla Lina som rultar med sin klumpkänga — allt minns
jag som i dag — bagateller men roliga — visiter som man gerna
gör om, dessa Lindqvistska visiter. —
25. Thorsdag. Kudnis Salon i ruiner — kakelugnarne
ombyggas — Gumman W. är kraslig — försöka med
noten, men det är is vid stränderna — få bara 2 sikar.
—
E. m. hos Sophie Ohlsson på ett slags gratulation
som flickorna i går öfverenskommo om. — „Beklagar
sorgen, min söta Sophie.“ NB. för oss som måste ge
våra förhoppningar på båten. — „Drömde
om lilla Österblads concert.“ — Flickorna sitta kring sitt
sybord; här språkas om tusen saker. — Också om bröllop
— långt skulle jag resa till ditt bröllop E., om du skulle
bjuda mig. — Det går ju an att ni ställer till det på
samma gång, säger Sophie O. — Ja, det var det Hilda sade
(Sophie) — Då skulle jag komma i mellanhand. — Han bör
ha det här i NyCarleby. — Nej men jag far långt bort till
Petersburg. (E) — P:burg fy! — (Sophie) Det säger jag dig,
skaffa mig ingen tråkig svägerska. — Skall göra mitt
bästa — en myndig bror — — Lofva mig att
du inte blir bortskämd i Stockholm om du kommer att vara der.—
Kan jag bli elakare än jag är? — Ja visst — då
lofvar jag. — Sympathie i att skrifva gerna bägge — så
Thilda också, men inte Sophiorna. — Gymnasticerar Emelies och
Thildas fingrar. — Roligt att prata så der mycket persilja,
man blir helt munter deraf.
26. Fredag. Hemma. Becker och Dagbok. — Sitter
i skymningen och spelar för Sophie „Es säuselt im Kronen
der Bäumen schon“ — Reminiscens från en vacker Augustiqväll
på Alörn 1837. — Det var ock en tid — „Tage
der See und des Waldes.“ —
27. Lördag. Regnar nu igen. Orimlig nederbörd.
Hemma och Becker. —
Sitter på sena qvällen och skrifver
— „En liten stjernas bref till solen.“ — Die Sonne,
wo ist sie! — „Du är nära — men du förstår
ej — visste ej, vet ej, skall kanske aldrig veta åt hvem jag
en gång sade: „in dir ist mein Licht von nun. Aber lass es
erscheinen das selige Licht der Liebe! (und so ferner) Vet ej hvad det
betydde, att stjernan sjönk och blef sol — Vet ej ä n n u
— men m å s t e veta det snart.
Och kanske då „zieht sie sich in der Höhe zurück
— “ „fliehet fern hinwech!“ und „die Schatten
durchwandeln den Wald“.
28. Söndag. Neuman är illa sjuk och
ser smågubbar. Östring predikar för honom. Emelie har
tandverk, sitter ombunden i fönstret. — Afton: point de vue.
Jag med fruntimmerna hos Turdins. — Wilander är der. Berättas
jagthistorier och huru Hammarin „hoppade som en pil“. Yngsta
herrn och hans mor må bra. — Spelar „es säuselt“
och några andra småstycken. —
29. Måndag. Regnar och studerar Becker.
Idem per idem. A: hos Lithéns. Anmärkes att mina visiter
bli allt mera sällsynta. — Sanningen är, att de nu inskränka
sig till ett par dagar i veckan, då de fordom voro 7. — (prutas
litet också) Rosalie talar om sitt nära bröllopp.
C o l l a n d e r hör
sagtmodigt deruppå.
30. Tisdag. Snö och försummad Tingspredikan.
— I mitt hufvud spökar Juntplanen ännu: Jag upgör
en ny — meddelar den åt Sophie — hon åt Mamma —
vi rådslå, och resultatet blir, att d e t
s k a l l s k e och att vi göra
början. —
E. m. bjudas vi till Lithéns. Der äro
Bergers och några flickor, Sophie underkastar Juntplanen deras pröfning
och moraliserar friskt så ofta det svaras „gerna för mig,
bara en annan börjar“. — „Och hvarför började
inte fru H:n frujuntorna?“ Sophie vill ha ett ifrigt ja eller ett
rent nej; det är rätt. Sophie håller sina tal bra i qväll.
p. d. v.
31. Onsdag. Hemma. — Skrifver på afton
af „Maries Marie“ åt Sophie. — Dessutom componera
vi tillsammans — jag improviserar en vals; den sätta vi genast
på papperet och dermed sluta vi October 1838.
|