NOVEMBER 1838.

   „Es ist dunkel um uns, o Mädchen, schon: in uns ist das Licht verborgen. Aber lass es erscheinen das selige Licht — das selige Licht der Liebe! — — — Sch! Es war ja mein Wörtlein nicht, es war ja das Echo nur, das falsch meine Wörte nachahmen wollte — — —

Augusti 1837.              

    — — — Rusar bort såsom stormen när, dubbelt yr
då han möter en vådeld, han unnan flyr! —

Ephemerer 1835.

———

    Sömnig är verlden, i dvala sjunker naturen. Men Menniskolifvet flyr som en vind öfver sommargrön äng, öfver höstens förbleknade fält. Och lifvet flyr mot framtiden; men det förflutna rinner till hopa bakom det, såsom fåran efter ett seglande skepp — en stund ser man vägen ännu der det framgått — men vågorna gå, och allt är utplånadt snart. —
    Lifvet söker sällheten — och andas i flygten dess ångande doft. — Men sällheten är lik regnbågen i skyn — en fjerran brygga mellan himmel och jord — som synes tätt bakom kullen — från kullen: borta vid skogsbrynet, från skogsbrynet: långt vid bergen — från bergen: lika långt som i början — och alltid i framtidens aftonrodnande dimmor långt, långt bort.

    1. Thorsdag. Hemma, undant. en promenade åt staden med tidningar — sjukbesök hos Hejko och hos Öller med Dyhr. — Vue med bindel om hufvudet.
    Horribelt slask på gator och vägar — veritabel höst.

    2. Fredag. Allt Becker. — Pigornas afsked som ombytte tjenst. —
    E. m. flickorna Lindqvist på Kudnis „hade föresatt mig redan hos Olssons att komma just i dag.“ — Vi fyra en quatre têtes! — Vi sitta i förmaket, ty flygeln står nuförtiden der. — Emelie berättar en dröm: „fick bud att nu är Emil död. Sedan voro vi i kyrkan (här) — en blå kista stod vid altaret och svarta officerare omkring den — ingen annan än jag skall spela på orgeln — och spelte i E-moll Då kom Emil sjelf till mig. — blef ej rädd — „nu ska vi sjunga något tillsammans. Men jag skall säga dig något.“ Då såg jag upp — ansigtet var krossadt, armen krossad jag blef grufligt skrämd och vaknade.“ — Flickorna spela; Thilda och Sophie: Idomeneo — Emelie: brillanta variationer till Beethovens Sehnsuchts vals. — Vi quatre mains? Om Composition — jag ville kunna componera så som Herold till exempel. Han är min favorite. — Beethoven, Mozart, Weber, Haydn, Cherubini m. fl. vore alldeles för stora.
    Rossini är förtjusande ibland och led ibland — bestjäl sig också sjelf något för påtagligt. „Som Münchhausen skar af sitt tåg.“ — Meyerbeer  torde vara en magnifique karl, men har hört bara potpourrier ur  Robert och Hugenotterna.  Auber  — ja väl, han är ock en karl i min smak. Bronshästen är superb — Bellini — Norma och Straniera äro söta, orimligt, säger Tullförvaltarn. — m. m.
    Vidare tal om H:fors, M:lle Holm och Runeberg. Mäta flickornas längd, — följer dem på chaise till hängbron. — {"Inom staden fanns broar, bl.a. en "hängbro", dvs. en på kistor byggd bro, över den s.k. Stadsbäcken, som rann genom nordöstra delen av staden." Stadsplan och bebyggelse av Erik Birck.}
    Resultatet af åtskilliga mätningar är: Z. T:s är 5 fot 8 tum lång (har äran vara en reslig karl) — Albert Dyhr: 5 fot 5 tum; Emelie Lindqvist: 5 fot 4 tum, Thilda Lindqvist: 5 fot 3/4 tum, Sophie Topelius: 5 fot 3 tum och Thilda Lithén: 5 fot 1½ tum lång. —

    3. Lördag. F. m:s visite hos Hammarins (att begära Maries Marie) och träffar frun, derifrån hos Lindqvistens, träffar både gamla herrskapet och flickorna. Sitter en stund i förmaket och hör Emelie spela en lång Rondo af Beethoven, invecklad och obegriplig för mina öron. — Vandrar sedan hem med en stor bundt papper att skrifva noter på åt Emelie och Sophie. —
    A: Sitter hemma och afskrifver Maries Marie.

    4. Söndag. Kurtén: salige äro de renhjertade. Predikanten var ovan i Declamation och äfven predikan saknade den kraft som ensam förmår göra ett varagtigt intryck.
    A: Cucu hos Albert Dyhr med Ekberg och några andra. -1 Rdr, 40 Sk. — Satt och skref till ½ 2. —
    

    5. Måndag. Visite af Johannes Lybeck som hämtar en klocksträng och inlöser af Mamma sin revers stor 550 Rdr Rgds. — Det gör regn i dag igen — slasket är orimligt, men qvarnen går — arrangerar om dammarne, är våt som en dränkt hund, men det är roligt och à la för 10 år sedan. —

    6. Tisdag. Pietisterna stämda till tings, öfver 600, säges det, tål något afprutas. Donner domare: Nordqvist actor i målet. (Herpman berättas vara lurad af Nordqvist) — Var en stund och hörde — mycket folk — resande också, E. Svahn, Durchman, Malmberg, Munsala Wegelius, Fredrikson och många andra. — Flickorna Fonselius, Sophie Svahn, flickorna Chydenius, fru F:son — en stor del af mästerskapet „inför Pilatus“ som M. Sund uttryckte sig. Många började tal som ej blifvit korta om ej domaren afbrutit dem. De flesta bekände öppet, att de „varit hos Mag. Östring, men visste ej att det var illa att rådfråga sin lärare“. Östring skall sedan talat för sig och alla. — E. Svahn frågade mig, — ångrade sedan att jag ej öppet sade min tanke: „bokstafven dödar dem; det kommer an på om andan gör dem lefvande“. — Men erkännas måste att detta är ett vigtigt tidens tecken och en folkrörelse som ingalunda med våld kan undertryckas såsom all historia nogsamt lär oss. Och äfven här gäller Luthers ord: „äro de icke af Gudi, så skola de nog falla af sig sjelfva; äro de åter af Gudi, ho kan då stå dem emot?“ —
    E. m. Christning och fadder åt  Joh. Emil Turdin emot Thilda Lithén. Tog min fadderkyss. — I. Lindqvist mot, Mamma. — Sällskapet var helt litet; slägten och faddrarne. — Uppe hos Hejko som ej visade sig nere. — Sedan sjöngs det vid pianot — det var min brillanta dag, sade Sophie — mjuka tjenare; jemförelsevis. — Gondolieren m. fl. och sist „Anne Marie“ — flickorna glada i dag, äfven Thilda ovanligt. — Sockernoter m. m. — En treflig Christning —

 

  7. Onsdag. Fem prester ha spisat middag hos M. Sund, det har Anna Lena berättat. Regn och åter qvarn i full gång. Bref till Emil Lundmark och berättar för honom Emelies dröm, „hvaraf man smått kunde misstaga sig och tro“ etcet.

    8. Thorsdag. Regn. A: flickorna Lithén, sednare frun och Dyhrn, hos oss. — Vi härma Rosenboms echo i ett dricksglas, och höra kyrkklockorna med en brandstake. Musik också, i förmaket — Sophie spelar — sedan sjunger jag också — man förundrar hvaraf jag tagit sådant courage på sednare tider; det roar flickorna. Sjunger också mitt stora Epos om Justus Thuneberg.

    9. Fredag. Lemnar nu Becker sen jag hunnit in på 1300 talet och tar till den torra Wachler. Regn ytterligare — Vattnet i elfven står ovanligt högt — ännu ser man mycket grönt, ehuru det har en stark kolorit af ålderdom. A: Sitter en stund hos Hejko och sedan thé hos Lithéns, der Berger talar om „förriga ofreden“, om Liljeroth, som gick mot Ryssarne och räddade NyCarleby från brand, om kosackernas osed att icke skona ej ens fruntimmernas br —, m. m. allt för flickorna; hvaråt Dyhr och jag roade oss. Äfven vårt stamträd framtages och commenteras. —
    Hemgående ser jag ljus hos Lindqvists, och hör strax bredvid en röst som beklagar sig: „om du inte låter bli att slå mig, skall jag ropa så hela stan hör det“. Det är Platen, tänkte jag, (misstag, Sjöberg) och bultar på fönsterposten så att rutorna skallra. — Sedan bort och omkring ett par qvarter. — Det regnar, är kolmörkt — ingen på gatorna — roligt att titta på fönster — diverse vuer bland annat två flickor som dansa — obemärkta, tro de, små kräk! — Det var en nätt vue — åter förbi Lts — och Platen — nu är allt tyst. —

    10. Lördag. Nytt tjenstefolk — En jungfru som heter Greta Laxander och ser fromsint ut. Och en kökspiga (förmodligen också jungfru). Magdalena Rif — som ser bra, men enfaldig ut.
    Hemma — slog en visite ur hågen. — Skref i stället Maries Marie och åt stekt strömmen au lieu du thé. Regn — immer Regen!

    11. Söndag. Okyrka och hemma tout le jour. Regn i öfverflöd. Skrifver Maries Marie — dricker thé hemma. — Stina beskrifver huru en pojke objuden kalasat på Anna Lenas kringlor och sockerbröd. —

    12. Måndag. Maries Marie blir nu färdig. — I dag kommer snö. — En ovisite med Sophie hos Lindqvistens som äro hos Wennerholm (et moi qui a fait barbe!) — Och som vi, skam till sägandes, midt i snön åkte i chaise till staden, så vände vi om, spände släda före, åkte ett slag kring staden för att probera föret som dock var krasligt och sedan in till Lithéns, der vi finna menniskor och ljus, tala om juntor, spektakel och annan persilja samt trösta oss småningom under diverse små spetsiga ordbollar, kastade åt mig angående den misslyckade visiten. — P. S. hade i tysthet anmärkt, att Sophie var skyldig Marie Wennerholm en visite, men togs ej i öronen.

    13. Tisdag. Wachler i fortsättning. A: hos Hejko; sedan hos fru Brunström, hvarest befinna sig Turdins, Lithéns, våra, Wennerholms och Hammarins. Sittande conversazione i lilla förmaket. Fru H. talar om att „Nero skäller som en karl“, Fru W. åter: „om man blundar så går man säkrare i mörkret“. — Marie W. tyst och alfvarsam. — Retour förbi — p. d. v. — efter släde som mötte. 11 dagar: —

    14. Onsdag. Bud — och med Sophie hos Lindqvistens. — Åter sopha, äppel, piano och Thilda som fäster fast gardinerna med nålar. — Gamla herrskapet sitta inne en stund och prata med. — Om Hilda som skickat Rose Waltzerna att ges tillbaka vid eldsljus. Thilda: „solens behag skiner i glädje öfver snöheten“. — Om Diana och hennes emblemer — betalte 1 Rdr billetten för att se henne — för nympherna 12 Sk. — Men koger och pilar måste visas — de äro vackra förgyllda leksaker — förtjusa! roligt att det kunna! — Ett papper — rycker det ur flickornas händer — ih! skriks det så det hörs till storbron tror jag. — Charade på Kekoni. — Emelies oaning att det skulle bli violer i qväll — 3 frågor?
    P. S. för den 13. Elfva dagar.

Wie die Sterne
bist du nah — doch ach så ferne!

Elfva dar och ingen blomma,
Elfva dar och ingen stjerna,
Elfva dar och ingen himmel,
ingen vår på elfva dagar.

Blott ett vissnadt löf på grenen,
blott en kulen höst på jorden,
blott ett moln, som drifs af vinden,
och en nattlig sky på fästet.

Och du är ändå så nära,
blomma, vår och klara stjerna
och ändå, ändå så fjerran
och så länge, länge borta.

Se! mitt hjertas verld är öde,
tomhet bor i barmens salar,
och en molnomhöljd November
är mitt lif, då du är borta.

Elfva dar! — Ack, kom min blomma,
kom min vår, min vackra stjerna,
kom, min glada himmel, åter
efter elfva långa dagar!

    15. Thorsdag. Bref från Aurora v. Stern till Versfabriqueuren Jacob Wehringer, rätt nätt — Resa till Juthbacka (enl. öfverenskommelse i går) — tyckte det var för tidigt. In till Lithéns — hvart far ni? — till J:cka — hvem är der? — har ej tid att komma med. — Emelie är på Juthbacka, systern inte, och för resten ingen annan — fira brasa i förmaket — Emelie bref af Aurora och nyfiken. Mina Olsson berättar om sin bror. „Det der har jag hört 10 gånger förut“. (E) — Sys sedan och blir tal om kyssar — „smaka mycket olika“, säger Mina O. — „Min bror kysser mycket gerna. En gång sof han“ etcet. — Sophie: „aldrig tycker jag att en kyss är någonting“ — „Ah! och jag skulle spatsera till Jacobstad för en kyss.“ — „Hvem kunde då vara så hårdhjertad och neka (Cna) — inte du åtminstone“ (till E.). Mina Ö. ställer nu till Cucu — spelas om pappershjertan — komma på 2 man hand. — Försöka hvems lycka är starkare — „min lycka är stark, ty jag är född på dagen Felix!“ — och min lycka vann — vinner kanske icke i giftermål, lyder ordstäfvet. — Promenade i den sköna salongen och ovals. Oblindbock. Se på blommor. — Flickorna om Juntorna — Men Emelie är alfvarsam; sitter och klipper namn. — Slutligen också oåkning, min dumma menniska. —
    Promenader öfver mitt kammargolf långt inpå natten. —

    16. Fredag. Snö. — A: hos Öller som analytiserar sin sjukdom. — Sedan med Dyhr hos vännen Hejko, en kopp thé och resonnementer i många ämnen medan vi fira brasan — galnskaper först, sedan öfvergång till alfvarsammare ämnen; om philosopherna och deras inflytande på menskligheten, om gränsorna för vårt vetande, om evigheten försinligad i stjernorna, om lifvet och dess hopp, — och mycket annat — Hejko har under de ensliga veckor han tillbragt på sin kammare läst mycket; — och har mer än förr tänkt öfver ämnen som ligga utöfver det alldagliga lifvets trånga kretsar.

    17. Lördag. Yrande snö. — Thilda Lithén hos oss hela dagen, — sydde tofflor åt Rosalie. Sitter och läser högt för flickorna ur Paul de Kocks ägtenskapshistorier tills de falla till bönboken och be att slippa höra mera. — Kerrman är hemkommen och medför Fra Diavolo och Jean de Paris — blef så glad så jag talte om det strax; och der var den julklappen. — Sednare kommer Rosa L. — berättar om huru studenterna kastat mössorna af sjöofficerarne i H:fors, om Westerlund m. m. Små arrangementer.

    18. Söndag.

Jag är så glad i dag,
hon [?] kommer hit i dag;
då få vi unga
dansa och sjunga,
de gamla le deråt.

    Och med hufvudet fullt af små verldsliga omsorger hör jag en stund från läktarn på Östring, sedan jag tingat Marklund att spela hos oss i qväll. Ungdomen skall träffas hos oss i qväll — det skall arrangeras om Juntorna — Innocencerna. Skallar derföre ihop stadsens ungkarlar så många jag får tag i. —
    Dansande Caffe (Första Juntan) på Kudnis, kl. ½ 7—½ 12.
    Församlade voro alla ungkarlar och flickor af societéen, samt några få fruar. Föret var nu godt; man åkte hit. Allrasist komma Lithéns. Det hviskas och rådgöres om juntorna. — Emelies alldeles oskyldigt menta: „de som inte vill se oss hos sig, behöfver inte komma om de inte vill“, föranledde krakel med våra tyckmyckna cousiner från landet. — Ändtligen komma Marklund och Wahlberg. — Alla meubler, äro flyttade ur salen; vi dansa. Går trögt i början på måladt golf. Tar sig. — En scharlakansröd klädning. Ett långt potpourrie — tror nästan att Marklund, den dansmästarn med flit spelar ett potpourrie 2 tourer längre än vanligt. Väl mellan Rosalie och Emelie. — Sophie och Emelie gå och fundera på tal: Sophie tar mod på sig och projecterar Juntor; allmän tystnad; man bifaller; fru A. M. Synnerberg bjuder sällskapet till sig i Onsdag. „Få vi komma med?“ „Ja, herr T. och alla herrarna äro mycket välkomna.“ — Nåväl, alla som vilja vara med om saken infinna sig nu hos Synnerbergs. —
    Emelie: Häggström = snömos. — En hel rad flickor skrämda på flykten af Logren upp i min kammare. — Vi ha dansat nog, mena fruarne. Flickorna pelsa på sig i min kammare — Godnatt, englabarn! — 11 graders köld.
    Herrarna gå snart derefter. — Så var det kalaset slut, ganska trefligt, sade man.
    Dans: I. Vals. — II. Sv. Quadrille, Fru Frosterus. III. Françoise: Louise Kerrman. IV. Potpourrie: Thilda Lithén. V. Sv. Quadrille, Rosalie Lithén. — VI. Vals. — VII. Françoise: Marie Wennerholm. — VIII. Potpourrie: Emelie Lindqvist. IX. Rysk quadrille: Johanna Calamnius. — X. Vals. XI: Thilda Lindqvist. — XII: Vals.
    P. S. Bland nyheter berättas att Donner skall tycka om Emelie, är väl ej så underligt, men, man får ej tycka om någon annan, när man är förlofvad, lägg det bakom örat, herr Häradshöfding.

    19. Måndag. En odag, ingen dag — man uträttar så litet, man gör, man tänker, man lefver så litet på en sådan dag efter en dansparoxysm. — Nog tänker man ändock, neml. på gårdagen, men också är man dum i alla andra tankar.
    A: Flickorna Lithén utåkande till oss; Sophie och jag behöfdes frisches Luft — åkte med — in till Lithéns thé — och tal om gårdagen, dess nöjen och dess små krakel, dess beslut och dess stora förhoppningar för den närmaste framtiden.

    20. Tisdag. Hemma med min Wachler och Brückner. Går piano med noterna. — Men för dig, lilla Emmy, hur gerna.

    21. Onsdag. Om Onsdagen är så mycket mer att berätta. F. m:s visiter hos Hammarins, Hejko m. fl.

Andra Juntan. Hos Synnerberg.

På Caffe. Sällskapet litet mindre än hos oss. — I början stickas spetsar nog ifrigt. Men nu beror det att gifva nöjet fart för alla andra juntor. — Arrangeras lekar. Får förtroende att animera. Stolarne i ring på golfvet. — Många variationer. — Ordens mysterier — leken „hvarför härmar du mig?“ — och en hel rad intogs — gjordes fasliga grimacer; Donner föll på knä; alla de första placeras på förbättring. Emelie är sist och gissar genast af en händelse Tante B. påstår att hon lekt den förut. Har icke, det kan jag svära, på god tro. Säger intet osant. Kan intet säga osant. Också statue-leken — Emelie är statue — Leken att sälja taflor. Sophie leker, och presenterar Collander som „krogskylt“, Augusta Åberg som „Papegoja i bur“. Collander åter säger om Lybeck „behagar herrskapet graf Lax?“ — Liknelse-leken. Häggström = en sax. Undras om den är hvass, om den biter, sticker, om den hänger på skylt, om det är en ljus-sax, full af sot. — Jag = ett ur. Undras om det är lätt att dra upp och (Moster L.) om det är söndrigt. — Johanna F = en gardin, som föranledde många galna undrar, af hvilka minsta delen kunde frambäras. Slutligen: jag gick mig ut på en grön äng. Den tycker jag är ledsam. — E. fick Lagermarck — ger jag bort — Doctor Ticklén, tar jag — Hindrik Backman — ger jag bort hvarföre? — för det han ej vill ha mig. — Jag: fick först Emelie, Thilda och Johanna Calamnius — bytte de första två om; visliga.

Kaptenskan Anna Maria Synnerberg.

    I det hela var rätt muntert hos Synnerbergs, och värd och värdinna animerande efter bästa förmåga. — Några lära ha tyckt att det lektes för mycket; icke jag; är nöjd i qväll.
    Följande damer deltaga i Juntorna, som ordinarie ledamöter: fruarne Synnerberg och Frosterus; Mademoisellerne Lindqvist, Lithén, Calamnius, Åberg, Hammarin, Berger, Backman (Carolina), Ottelin, Topelius, Stenroth, Häggström. Summa 16 damer.
    Herrarne äro ej bestämda — af ungkarlar deltaga: Hrr Häggström, Donner, Lybeck, Collander, Logren, Topelius, Dyhr m. fl.

    22. Thorsdag. Ephemerer. — Svante Svahn — Turdins passera afton på Kudnis. Sophie och Augusta Åberg spela: Othello, Tancred, Fra Diavolo. — Aug. Åbergs musik är mycket säker och precis (marcato) — men icke alltid så mjuk, så legato som man skulle önska. I stycken som Zampa och en del — af Den Stumma gör den god effect; icke alltid så i Othello som är hvad man kan kalla mjuk musik.

    23. Fredag. Thermometern -12. — F. m. Hos Lundmark som far till Wasa. — Hos Lithéns: om mig för 10 år sedan — ett af flickornas favoritämnen äro reminiscenser från dessa flydda dagar — dessa tider med andra färger, andra nöjen, andra önskningar och förhoppningar, annan glädje och annan sorg; dessa år, 1827, 28 — då så mycket var annorlunda än nu (bättre kanske — kanske också intet; ty mellan barndom och ungdom är blott den skilnad, att all glädje och all sorg, som i barndomen skimrar på ytan och lefver och blomstrar i ögonblicket blott, den verkar i ungdomen mera på djupet, synes mindre, men uprör mera, smärtar mera och fröjdar mera än den fordom gjorde.
    A: Hemma. —

    24. Lördag. Wachler i fortsättning. — Barnsängsvisit hos Lithéns. 4 små kattungar af alla möjliga couleurer komna i dagen. Sedan hos Hejko — Boston med Lybeck och Collander, à1 Kopek. Compagnie med Dyhr och -26 kopek.

    25. Söndag. Kyrka med Sophie. Fonselius. Vi frysa, vi gå vid sista psalmen — Emelie går à même foi — snögar — retraite i Lindqvists port, der hästen träffar oss.
    — Och nu, Mamma lilla, måste vi ha en kyrksup, ty det är kallt. —
    A: Sophie hos Calamniuses; här äro Carin och Gustaf, Häggström och några andra. — Caffe hos fru P. Lybeck. Visite hos Gronow, Dyhr — om Ståndsparalellerna. Promenade med Dyhr, och många gånger förbi Tante A. H. Backman som har agreabla främmande — en annan Thilda står och lägger hop sin söm vid fenstret. — Jag räknar aldrig på steg, när det gäller en vacker syn — en vue i fönstret, ett angenämt möte o. m. d. — har tagit många tusen steg på det viset.
    Spatsera sedan med flickorna Lithén, Calamnius, Hammarin m. fl. — En Thilda bryr: åh, hör på dig; det var rart — tystnar — stackars flicka — men vi komma bra öfverens nu. —
    Sophie berättar om Carin, och: „vann du nu, pion?“

    26. Måndag. — Hemma — De samma Brucknerska — och meteorologiska observationer.

    27. Tisdag. A. H. Backman och fru Downer äro på caffevisite. Ledsagas hem af Sophie och mig, som vika in till Lithéns (kl. 9—10) a. och der höra diverse små nyheter. Berättas nemligen om ett antijuntiskt partie i staden, bestående af herrar Benzelstjerna, Wennerholm, Kerrman, Calamnius, Östman och några andra, af hvilka B. sagt: „om hans flickor varit stora, skulle de ej fått deltaga“, och K.: „att det var högst oanständigt att de unga damerna sprang så der efter ungkarlarne“. — Allt det der är icke alls farligt; löjligt och roligt snarare. —

    28. Onsdag. F. m. hos vännen Hejko. „Fan så tråkigt att ligga inne, när man är frisk. Men det kommer väl min tid ännu. — Till jul skall jag vara på fötterna.“

I I I.  Tredjejuntan hos Stenrothens.

    Jag mins den Onsdagen så väl; det var en glad dag bland de många. — Vädret är det vackraste. Vi åka dit i den mildaste luft, det herrligaste månsken — damerna kläda väggarna väntande — Logren möter med en vanlig persiljephras: „nå, min käraste bror, hur står det till med din philosophie? Jag tror den har utgrenat sig åt så många håll på sednare tider, att den är alldeles oigenkännelig.“ Vi dansa — Gubben och gumman S., Logren och Sophie animera bra; rummet är trefligt; vår enögda Marklund gnider bra. — Punschen är den enda som är dålig, men desto mindre sätter man sin contenance i fara.
    Man är sällskapslik i qväll — man pratar persilja i qväll, och Logrens vältalighet i den genren är förvånande — det är emellertid roligt att höra detta blomsterspråk. — Lotta i Backman och Louise Kerrman äro också här — Emelie har fått veta deras förklaring af hennes ord hos oss, — förklarar nu sjelf, ursäktar, ber så vackert, men ändå klarna ej cousinernas pannor alldeles. —
    Det var ett potpourrie; — ett sammelsurium, du vet! Il fait chaud, det gör varmt här i qväll, och det hjelper ej att spjällen öpnas och dörrarne stå på glänt. Emelie beskrifver en dröm: „Du satt inne hos pappa, jag kom in med en panna potatis, och blef mycket förlägen. — Sedan foro vi till Alörn; du styrde och styrde för nära fartygen, så att ankartåget slog sig kring mitt hufvud. Ja, nog tror jag du vill bli af med mig, sad jag, och var mycket ond och grälade hela tiden. Sedan blef det bra på Alörn.“ — Ah, det betyder bra att vi trätte. — Men det var bara jag som grälade. — — — — —
    „Är det roligt i qväll?“ — „Nej.“ — „Det är rätt att säga rakt. Men hvarföre?“ — „Är ledsen för L. B:ns och Lk:ns skull som äro stötta.“ — „Bry dig inte mer derom; du har gjort hvad du borde.“ — I detsamma Johanna Calamnii röst öfver hela salen: “hvad du är lycklig i qväll!“ „Ja, jag försäkrar, jag är alldeles intet olycklig.“ Kusin Minnas röda draperier. Minns du dem?
    Här funnos andra som med mera skäl kunna kallas lyckliga. Jag dansar med Josephina. Hon talar om Costumebal — “det skall vi koka ihop hos Bergers“. Men Lagermarck hör detta koka ihop och får dermed mycket att göra. En tid derefter fick jag på alfvare säga åt dessa unga vänner: „nu har ni rigtigt kokat ihop, ni!“ —
    Donner är intet här. — Undrar hvar Donner kan vara? Hvasa?
    Kl. omkring midnatt är kalaset slut. Tackar af uprigtigt hjerta. — Önskar hemvägen vore dubbelt så lång, ty Selenes öga är så klarsynt och vackert och gladt i qväll.
    Det är ock en tid då lifvet blommar i den kulnaste höst, då all verlden är ljus en Novembernatt! Rus af förhoppningar! brusande ström af sällhet! År i ett ögonblick! Långa dagars solljus i secunden! Det är ock en tid! Ögonblickets lif! jag minnes dig än. Ditt minne sträcker öfver mången dag sin flygt. — Tider vexla; det minnas vi ej då. Tycken vexla; det oroar oss ej då hopp och längtan, bilder af framtid vexla; det veta vi ej då. Allt är ett solljus som bländar och tjusar — och verldens skuggor vika, och tidernas töcken klarna, och det nu som flydde och det nu som kommer, det förflutna och dess minnen, framtiden och dess hopp — allt förlorar sig i denna enda solpunkt, detta nu som ä r  och ensamt fängslar vårt bländade öga.

    29. Thorsdag. Flickorna Lithén på Kudnis — Rosalie hemföljes på f. m. (vue). — Men Thilda stadnar qvar hela dagen. — Besöket vår stackars kammarherre och beskrifver gårdagens Junta, — beskrifver dans och courtise och flickor — det roar mon frère att höra.
    Ungdomen på Kudnis har Julbrådskan. Thilda arbetar på tofflor åt Rosalie, Sophie på en klumpdyna åt Tante Backman. — Tidningar och piquet med Thilda som stadnar qvar.

    30. Fredag. Thilda fortfarande här. I dag tar jag ner min Brückner och skrifver der inne — galit ibland. — A: brodren Dyhr. Arrangeras Boston — har en enorm tour 1500 en gång vunna — slutl. 800. — Thilda stadnar qvar.