dombok, benämning på protokoll över mål, som behandlats vid domstol. Domböckerna är en viktig källa för den historiska forskningen. Enligt 1541 års formulär till domared, som förpliktade häradshövdingen att föra d., var det en gammal sedvänja i Sverige-Finland att såväl lagmän som häradshövdingar förde d. Den äldsta kända domboken fördes på räfstetingen i Finland 1405. Vid Åbo landsrätt, som av Erik av Pommern organiserades till en högre rättsinstans i Finland, fördes d. troligen från början och bevisligen från 1440-t. Före medeltidens slut fördes d. i landets alla tre lagsagor. En d. vid häradsrätt nämns tidigast 1432.

De medeltida d. har i forskningen betecknats som privata, men man känner från Finland flera fall, då d. av flera domare samlats på någon gård och sålunda bildat ett slags domstolsarkiv. I regel finns fortlöpande serier av underrätternas d. bevarade såväl i koncept som i renskrift (renovation) från mitten av 1600-t. Åbo hovrätts d. gick förlorade vid Åbo brand 1827, Vasa hovrätts är däremot bevarade.