Fyrväsen


fyrväsen
. De första fyrarna i Finland byggdes på privat initiativ. Den äldsta fyren som fortfarande är i bruk, Utö, uppfördes dock av kronan (från 1753, ombyggd ett flertal gånger). Andra äldre fyrar är Porkala gamla fyr (färdig 1800, jfr Rönnskär) och Russarö (1815). Det första fyrskeppet utsattes 1868 vid grundet Snipan i s. Kvarken. Antalet fyrskeppsstationer, som i början av seklet var 11, minskades sedermera successivt; det sista fyrfartyget (som num. ingår i sjöfartshist. museets i Hfrs samlingar), stationerat vid inloppet till Kemi sedan 1891, indrogs slutligt 1975.

Totalantalet fyrljus i Finland uppgår numera till ett par tusen. Av dessa är 45 havsfyrar, av vilka alla utom Utö fyr automatiserats. Sjöfartsstyrelsen utger regelbundet publikationen Fyrar vid Finlands kuster, som innehåller för sjöfarare erforderliga uppgifter om samtliga fyrar och lysbojar, mistsignalstationer , radar- och radiofyrar m.m. Jfr lotsväsen. (Lots- och fyrväsendets historia i Finland, 2 bd, 1949)


Uppslagsverket Finland (1982).


Läs mer:
Hällgrund av Erik Birck.
Stubben i Uppslagsverket Finland.
Farfar av Mats Nyby.
Fyrskeppet Helsingkallan.

Fyrväsen på Uppslagsverket Finland.
(Inf. 2005-11-05, rev. 2022-02-17 .)