nykterhetsrörelsen. Orsakerna till att n. uppkom och de faktorer som påverkat dess utveckling kan klart skönjas.

De nordiska länderna är s.k. brännvinsländer , där husbehovsbränningen sedan 1500-t. utgjort en binäring till jordbruket (jfr alkohollagstiftning). Redan under 1830- och 40-t. gjordes en del försök att påbörja någon form av organiserat nykterhetsarbete i Finland. Denna aktivitet var framför allt inspirerad av Peter Wieselgrens ”korståg” mot dryckenskapen i Sverige under samma tid och av den spirande nykterhetsrörelsen i USA. Väckelse ledarna Henrik Renqvist och Lars Levi Laestadius gjorde de mest anmärkningsvärda insatserna i n:s tidigaste historia.

1853 grundades i Hfrs en kommitté med uppgift att sprida informationsskrifter för avskaffandet av husbehovsbränningen; initiativtagare var den ryske professorn Stepan Baranovskij (se denne). Verksamheten fick dock ingen prägel av folkrörelse, trots att en nykterhetsförening med namnet Måttlighetens vänner 1859 bildades vid Helsingfors universitet. Dess ändamål var ”att inom Finland motarbeta starka dryckers missbruk”. Då husbehovsbränningen avskaffades 1866 gick största delen av motivationen förlorad och verksamheten tynade av.

På 1850-t. började helnykterhetsiden få spridning i USA främst inom godtemplarrörelsen, som nådde Norden på 1870-t. och introducerades i Finland på 1880-t. (se IOGT). Den s.k. moderna n. kom till Finland genom förmedling av olika kristliga väckelserörelser. Helnykterhetens början i Finland står att söka i den krets som bildades av systrarna Hellman i Vasa och systrarna Heikel i Jakobstad. Landets första helnykterhetsförening bildades av systrarna Hellman i Vasa den 6 juli 1877 och fick namnet Vasa absoluta nykterhetsförening. Ungefär samtidigt grundades liknande nykterhetsföreningar i Jakobstad, Åbo, Tfrs, Björneborg och Viborg. Ett samlande organ för den absolutistiska n. blev föreningen Måttlighetens vänner, som 1884 antog namnet Nykterhetens vänner (sedermera Raittiuden ystävät, se d.o.) och 1888 blev en landsomfattande nykterhetsorganisation. Till denna samordning bidrog i hög grad Finlands allmänna nykterhetsmöte, en institution som fick sin början 1883.

Nykterhetens vänner var i nära två årtionden landets enda centralorganisation för nykterhetsarbetet. De svenskspråkiga nykterhetsföreningarna, som tidigare hört till Nykterhetens vänner, bildade 1905 Finlands svenska nykterhetsförbund (se d.o.). Senare hat flera andra delningar skett inom rörelsen; arbetarna fick en egen nykterhetsorganisation 1914, och 1922 uppstod en finsk- och en svenskspråkig storloge inom IOGT. Sedermera har t.ex. flertalet politiska partier grundat egna nykterhetsorganisationer. Under 1900-talets första decennier förde n. på flera håll en energisk kamp mot alkoholbruket med ett fullständigt alkoholförbud som yttersta mål. Den s.k. rusdrycksstrejken (se d.o.) 1898 artade sig till en mäktig demonstration, där man yrkade på att en förbudslag skulle införas. Då förbudslagen (se d.o.) trädde i kraft 1919, verkade detta passiverande på n., som ansåg sig ha uppnått ett slutligt mål.

Sedan förbudslagen upphävts 1932, satte nykterhetsarbetet åter i gång med nya krafter. Under krigsåren låg verksamheten dock av naturliga skäl mer eller mindre nere. En tvåspråkig centralorganisation för n., Finlands nykterhetsorganisationers förbund (se d.o.), bildades 1952. Till den hörde 198217 riksomfattande finskspråkiga medlemsförbund och tre svenskspråkiga, nämligen Finlands svenska nykterhetsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund (se d.o.) och Finlands svenska storloge av IOGT. Centralorganisationen hade samma år totalt inemot 350*000 medlemmar.

Utanför Finlands nykterhetsorganisationers förbund står det folkdemokratiska förbundet Kansan demokraattinen raittiusliitto (se d.o.), Kansalaisjärjestöjen raittiustoiminnan keskusliitto (se d.o.) och Föreningen för pli och hyfs (se d.o.) samt Joka pojan raittiusliitto, ett organ för nykterhetsarbetet bland pojkar i landets evangelisk-lutherska församlingar (se Poikien keskus).

N. har i decennier varit en av landets inflytelserikaste påtryckningsgrupper. Efter liberaliseringen av alkohollagstiftningen i slutet av 1960-t. har rörelsen bl.a. yrkat på att försäljningen av mellanöl skall återförpassas till det statliga alkoholmonopolets butiker. Den kraftiga ökningen av alkoholkonsumtionen i början av 1970-t. (jfr tabell i del 1, sid. 27) hade till en början en förlamande inverkan på n. Den har dock på senare åt upplevt ett nytt uppsving, sedan insikten om nödvändigheten av en restriktiv inställning till alkoholen spritt sig till allt vidare kretsar i samhället. Alkoholfrågan har på senare år haft sin givna plats i folkhälso- och miljödebatten. En lag om nykterhetsarbete stiftades 1982 och trädde i kraft 1984. Den kommer att skapa väsentligt förbättrade verksamhetsförutsättningar för nykterhetsorganisationerna, som vid sidan av kommunerna och folkhälsoorganisationerna anförtrotts skötseln av det praktiska nykterhetsarbetet. Se även övriga uppslagsord på nykterhetsamt bl.a. Blåbandsrörelsen, Hoppets här, Vita bandet. (V. Hytönen, Suomen raittiusliikkeen historia, 1943; J. Forsberg, I kamp för människovärdet, 1955; Raittius- ja alkoholiasiain tietokirja, 1971; J. Sulkunen, Raittiusliikkeen synty Suomessa, 1977; Nykyajan raittiusliike 100 vuotta, 1977) S.S.