Voimaförbundet

Voimaförbundet, gr. 1906, paramilitärt organiserad idrottsorganisation med syfte att genom exercis, fälttävlingar, skjut- och skidtävlingar höja folkets försvarsduglighet som en förberedelse med tanke på möjliga framtida politiska förvecklingar. Bakom V. stod borgerliga kretsar i landet, men ledningen innehades av de s.k. aktivisterna (jfr aktivism); förgrundsgestalter var Kaarlo Herman Stenberg (1871—1928), som gav idén till förbundet, dr W.O. Sivén, universitetets fäktlärare M. Mexmontan (se dessa). m.fl. Kagalens (se d.o.) medlemmar tillhörde förbundet så gott som i sin helhet. V. var avsett att vara ett slags ”folkarmé”, en ersättning för den upplösta värnpliktiga militären (jfr finska värnpliktiga militären). Kärntruppen utgjordes av en skara på några hundra unga män, som samlats och övats av Mexmontan. Filialavdelningar upprättades bl.a. i Uleåborg och Jakobstad, men företaget hade ännu inte vunnit någon större stadga, då det gick i stöpet på senhösten 1906, sedan senaten ingripit efter påtryckningar från ryskt håll. ”Voima-affären” väckte stor uppmärksamhet i Petersburg och hade där ansetts innebära förberedelse till uppror. I denna riktning pekade bl.a. det faktum att förbundets ledning i Schweiz inköpt 3 000 gevär, som i juli 1906 insmugglades till landet sjöledes med ångaren Peter (se avsn. om detta under Grafton-affären). En del av denna vapensändning föll i myndigheternas händer, vilket väckte betänkligheter hos en del av förbundets medlemmar; de s.k. konstitutionella utträdde redan före den slutliga upplösningen. Generalguvernör Gerard lät 1907 i Åbo hovrätt åtala 24 av V:s ledande män med anledning av vapensmugglingen och förde, sedan hovrätten gett friande utslag, målet vidare till högre instans, där det var anhängigt, tills världskriget kom emellan 1914. (K.A. Wegelius, Routaa ja rautaa I, 1926; E.I. Parmanen, Taistelujen kirja IV, 1941)


Uppslagsverket Finland (1985).


Läs mer:
Ernst V. Knape var medlem i förbundet.
(Inf. 2005-09-18.)