”Jag är släkt med Sveriges kung – eller?”

Jonny Huggare Smeds har forskat i en släkthistoria som präglat hans liv.

Är släktskapet med Sveriges kungahus en sanning eller är det bara en skröna?

{ } = Undantagsvis min kommentar.

1835 dyker Karl-Johan Forsberg plötsligt upp i Nykarleby. Han berättar en märklig historia som kommer att forma min familj i generationer framåt. Han påstår sig vara son till Sveriges nykrönte kung Karl XIV Johan.

Forsberg höll fast vid sin historia under hela jordelivet. Hans påstådda släktskap med kungen har en närmast mytologisk aura i min släkt. Karl-Johan Forsberg är nämligen min farmors farfars farfar.

{Karl XIV Johan under sin tid som marskalk i Napoleons armé.
Nationalmuseum.}

Enligt den berättelse som jag har hört gick det till så här: Drottning Desideria har svårt för tanken på att lämna Frankrike och flytta till det kalla och mörka Sverige när Jean Baptist Bernadotte blir kung och får namnet Karl XIV Johan. Kungen känner sig ensam på sin tron och attraheras av den vackra hovdamen Katharina Forsberg. Så gick det som det gick Katharina blev gravid och Karl-Johan Forsberg, föddes i Uppsala 1812. Men för att undvika en skandal blev faderskapet aldrig officiellt erkänt.

23 år senare kommer Karl-Johan Forsberg som sjöman till Nykarleby och väljer att stanna där. Han blir snabbt vad man kan kalla för ett original.

Hans liv har skildrats bland annat i Einar Hedströms bok ”Min barndoms och ungdoms stad” och P. W. Lybecks ”Den siste majgreven och andra österbottningar”. I böckerna beskrivs Karl-Johan Forsberg som en man med livliga, brunn ögon, örnnäsa och ett sydligt temperament. Han sägs ha varit klipsk, fyndig och snabbtänkt och haft en ”god psykologisk blick, eftersom han alltid hade klart för sig hur det vid olika tillfällen var för delaktigast för honom att agera. Han blev med tiden känd som Slarv-Johan. {Har jag inte hört tidigare, det brukar vara Slarv-Forsberg.}

Johan försörjde sig som skomakare, gifte sig och fick flera barn. Men efter makans bortgång tog Karl-Johan till flaskan. Det slutade illa. Han frös ihjäl i en snödriva i Nykarleby en stjärnklar natt. I Vasabladets arkiv finns en nekrolog från 17 april 1894.

”Den aflidne var en originell personlighet både till sitt lynne och sitt utseende, som värkligen påminde genom den markerade örnnäsan, det svarta, lockiga håret och den bruna ansiktsfärgen om Bernadotternas stamfader.

- För alla stadsbor var gubben särskildt bekant för sin artighet, glädtighet och språksamhet, som icke ens fattigdomen och många olyckor i lifvet kunnat tillintetgöra. Frid öfvergubbens stoft!”

Men var Karl-Johan verkligen son till en kung? Det är svårt att säga. Allt hänger på Slarv-Johans egna ord. För att få klarhet börjar jag med att ta hjälp av webbplatsen Myheritage och skapar ett släktträd. Karl-Johan Forsberg finns registrerad som son till Jean Baptiste Bernadotte. Men det bevisar ingenting eftersom det är privatpersoner som matat in informationen i databasen.

För att komma vidare kontaktar jag historikern Herman Lindqvist, som har gedigen kunskap om Sveriges kungahistoria. Han säger att det inte råder några tvivel om att Sveriges kungar hade utomäktenskapliga barn.

De flesta män i den kungliga familjen hade ett eller flera barn vid sidan om.

Men Lindqvist är ändå tveksam till alt historien är sann, eftersom han inte kan minnas att han någonsin har stött på namnet Karl-Johan Forsberg när han studerade kungahusets arkiv med Kung Carl XVI Gustafs tillstånd.

En återvändsgränd, med andra ord. Kanske är historien ändå för bra för att vara sann.

JAG ÄR på väg att ge upp och strunta i alltihop när jag stöter på en artikel från Norra Skåne som publicerades 2009. En familj berättar exakt samma historia som jag har hört sedan jag var barn. Genom lite detektivarbete lyckas jag få kontakt med Linnea Melander, som medverkade i artikeln. Vi kommer överens om att ha ett videosamtal.

När hon dyker upp på skärmen visar det sig att vi är i samma ålder. Vi är lika många släktled från Karl-Johan Forsberg. Det är spännande att höra vad Linnea berättar.

- För mig har släktskapet med kungahuset alltid varit en sanning och ingen historia som man bara berättar så där.

Precis som jag brukade hon berätta för sina klasskamrater om Bernadotte när hon var yngre. För henne var det som att berätta om vilken släkting som helst – inget konstigt.

Det visar sig att Linneas sida av släkten har kommit längre med släktforskningen än vad vi har gjort.

Hennes morfar Tage Forsberg gjorde omfattande undersökningar. På 1950-talet anlitade han professor Wold. Backman, en advokat {läkare} specialiserad på släktforskning.

- Min morfar fick ta del av en omfattande undersökning som visade att han var släkt med kungen. Han brukade berätta om vårt släktskap med kungen varje gång vi besökte honom. Han var väldigt stolt över sitt ursprung, säger Linnea.

Dokumentationen har stämplar från Justitiedepartementet och fyra församlingar, ser jag när Linnea skickar dokumenten per e-post.

I pappren står det:

”Enligt [Karl Johan Forsbergs] moders bestämda uppgift skulle fadern varit den dåvarande kronprinsen av Sverige fältmarskalken av Frankrike och fursten av Ponte Corvo Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Sveriges och Norges konung under namnet Karl XIV Johan. Om ock en sådan uppgift mottagas med en stor försiktighet talar dock [Karl-Johan Forsbergs] svarta hår, hans bruna hy och hans gascogneska lynnesdrag i livets alla skiften med en viss sannolikhet för ett sådant antagande.”

Linnea skickar också tidningsartiklar som handlar om hennes morfar. Tage Forsbergs föräldrar lämnade Finland för att bosätta sig i Sverige under sent 1800-tal. Under vinterkriget stred Tage Forsberg som frivillig i Finland och fick en tapperhetsmedalj för sina insatser.

- Jag beundrade min morfar väldigt mycket, säger Linnea.

Tage Forsberg drev länge en bensinstation i Skåne. Efter att svenska tidningar skrivit om släktskapet med kungen blev bensinstationen välbesökt. Många ville se kungasonen. I en av artiklarna berättar Tage att han har fått det bekräftat att Jean Baptiste Bernadotte ska ha kontaktat Karl-Johan och erbjudit honom anställning vid hovet. Men Karl-Johan ska ha tackat bestämt nej i ilska över hur hovet hade behandlat hans mamma.

Vi avslutar vårt samtal. Det var roligt att få prata med en avlägsen släkting. Kanske jag faktiskt är släkt med kungen. Men kan jag säga det definitivt? Nja. Men jag väljer att tro på min släkting Slarv-Johan. Det är roligare att leva i tron att det flyter blått blod i ådrorna än att fortsätta gräva i historien bara för att inse att blodet ändå bara är rött.

Linnea Melander är avlägset släkt med Sveriges kung. FOTO: PRIVAT

I mitt vardagsrum hänger ett porträtt på min eventuella avlägsna släkting Jean Baptiste Bernadotte. Jag har lärt min 2-åriga son att peka på bilden och säga ”faffas, moffas, faffas, faffa”. Historien inne på sin åttonde generation.