Tragiskt 150-årsminne i Socklot

En olyckshändelse till havs som tog tre mäns liv inträffade i hård storm i Socklot norr om Nykarleby i gryningen den 18 oktober 1854. Det är i dagarna 150 år sedan. Tragedin, som väckte förstämning också utanför byn, berörde i olika grad många familjer och kom att prägla livet i byn under lång tid.

Två fiskelag låg i siklöjefiske vid Hällgrunds fyrplats utanför Grisselön. Personerna i lagen var Socklotborna John Danielsson Sigfrids, Isak Mickelsson Mickelä (Båsk), Erik Jakobsson Smeds och Stina Werving från Nykarleby. Stina beskrevs som en manhaftig kvinna, som med stadig hand skötte både åror och roder. Därför föll hon på ett naturligt sätt in i fiskelaget.

Höstdagen den 17 oktober 1854 höll på att övergå i stilla och vacker kväll när fiskelagen i sina båtar begav sig ut för att lägga ut sina redskap i hopp om att få god fångst av siklöja, ”kutul” för att använda det gängse namnet i byn på fiskarten.

Molnen hade skingrats och gett plats åt en klar aftonhimmel, då skötarna lades ut vid Tuvon. Vågorna gick efterhand till ro, liksom de fyra i fisket i sina nattläger vid Hällgrund.

I arla morgonstund den 18 oktober var natursceneriet helt ombytt. Den vackra kvällningen övergick inte i en lika vacker morgongryning som fiskarna sett fram emot. En till en början svag vind från havet övergick snabbt i storm som tilltog i styrka. I fiskarstugan fick stormen spjället i murstocken att vibrera allt våldsammare.

Trots stormen beslutar karlarna sig för att bärga fiskebragderna och ror alla tre med den bästa båten oförväget ut till fångstplatsen, medan Stina stannar kvar på land. Hon kliver upp i fyrbåken där hon följer med karlarnas kamp mot det rasande havet.

När karlarna är framme vid skötarna rullar en väldig störtvåg över båten. Båten välter men karlarna lyckas ta sig upp på den uppochnervända båtens botten. De lyckas också hålla sig kvar en stund, men spolas en efter en överbord och uppslukas snart av de skummande vågorna.

Stina följer från sin plats i fyrbåken med händelseförloppet utan att kunna ingripa. Hon stelnar till av fasa och vet inte vad hon i sin ensamhet skall ta sig till. I sin nöd mumlar hon sjönödsbönen: ”Hjälp mig, Gud! Havet är så stort och min båt så liten?”

Den våldsamma stormen rasar i tre dygn. Lika lång tid har Stina stått i fyrbåken och spanat mot land i hopp om att få syn på någon båt med folk som kunde komma till undsättning.

På tredje dagen ser hon en båt närma sig från Grisselöhållet. Folk, som på lördagsmorgonen hade kommit till Sandön för skallgång efter sina får och för att ta hem dem till vintern, hade stött på de förolyckades båt på stranden. Den katastrof de anhöriga anat fick nu sin bekräftelse.

Bondsonen Johan Danielsson Sigfrids var född 1834. bonden Isak Mickelsson Mickelä I791 och fiskaren Erik Jakobsson Smeds 1814.