Tjänstförrättande lektorn Avellan, boende i ”vita gården” sedan han förflyttats till Nykarleby efter Vasa brand, skriver i ett brev, den 22 september 1855.

— — — ”I sista tisdags uppträdde på redden utanför Nykarleby Tvenne fientliga fartyg, en korvett på närmare och en fregatt på aflägsnare håll. I sjelfva staden blef icke något särdeles stort allarm med anledning häraf, emedan Nykby borna för stadens läge på vidpass 5 versts afstånd från hafvet ansogo densamma temmeligen tryggad, helst ån enbart bjuder passage för mindre båtar uppföre, hvarjemte stadsborna äfven torde i någon mån insett att engelsmän och fransmän icke utan anledning tillfoga skada åt fredliga städer.
     Endast att ifrån magasiner, som finnas å Åminne inemot åns mynning, varor är transporterade till Nykarleby och att en hop skutor kafvades uppför så långt möjligtvis ske kunde.

Militären, den väldiga styrkan var posterad på batterierna nedanför Åminne, och på sjelfva Åminne hade handlanden och andra manliga ståndspersoner församlat sig, ehuru endast som åskådare af vad komma skulle. Då jag kl. 5 eft. midd. kom ifrån skolan ökade jag även antalet af den nyfikna mängden.
     Den hos olika individer naturligtvis olika nyanserade väntan kom dock mest på skam, ty ungefär en timme efter min ankomst, förkunnade de med kikare försedda, att det ännu kvarliggande fartyget jämkade sig af.  Följande dag voro åter 3 fartyg synliga, men försvunno åter inom kort, för att icke mera återkomma.
     Dagen innan fartygen här visade sig, d.v.s. den 17, nådde underrättelser om Sevastopols fall [den 8 september] hit upp. Sensationen var mångskiftande och stor,  min icke den minsta. — — —