|
Akvarellen
av Myggan målad av Hilda Olson finns vid Nykarleby museum. Den höga stenen mellan gumman och knuten till vänster (den nordöstra) finns
kvar identifierbar.
Förstoring.
Rådman Lindqvist
voro vanligen icke alla ute på en gång, utan mest bara ungdomen. Rådmanskan förblev i staden för att sköta hushållet.
Handelsrörelsen fordrade att värdfolket var hemma. Arbetare skulle ha liquid, sjöfolk utrustas, tjänare efterses.
Lotte
blev i staden hos mamma och ombesörjde proviantsändningarna till syskonen på Alörn.
Men en sommar,
kanske 1841 eller -42 fick hon vara med därute. (Hon minns ännu vid 75 år, hur hon som så sällan slapp ut till villan, nu njöt
i fulla drag. Hur ljufligt att om morgnarna vakna i högsängen där och se ut på fjärdens solglitter och få tänka på
dagens lekar ute vid stranden. Med båtar och flottor lekte äfven hon där ute och vadade och plaskade lustigt kring).
Den
sommaren vistades moster Backman från Juthbacka och moster Downer på Myggan, måhända delvis som ”förkel” för
de unga! Ty Z. Topelius som förlovad bodde ovanför i vindskammaren med Lindqvistarna. (Z. T och Emilie var vidpass 4 år förlofvade,
1842—45. 1846 var Lotte Lindqvist en större del av sommaren ute på Myggan.)
Resterna
av Myggans källargrop.
Ifrån staden sändes det t.o.m. färdigt tillredd mat, t.ex. stekt ugnsgröt
i sina formar och dylikt. En gång hände den sommaren då sötmjölk uthämtats i träläglar av den bekanta, flata formen,
sådana i vilka ortens bondfolk bruka medföra på arbetsfärder mjölk, spisöl eller brännvin började ungherrarna
påstå att mjölken smakade brännvin och de vägrade att njuta av en sådan blandning. De gamla kloka fruarna hittade på
att blanda mjölken i plättsmet men herrarna tyckte sig äfven i plättarna återfinna den pikanta spritsmaken.
Resterna
av den av stenar hopplockade bryggbanken är på grund av landhöjningen numera på torra land.
Z.
Topelius firade de yngsta medlemmarna af sällskapet med sagoberättande. På stenarna vid stranden, bland lummiga albuskar sutto de och
svärmade i vackra månskenskvällar och då berättade han för Julius och Lotta och Fanny hemlighetsfulla historier, hvartill
äfven de äldre ungdomarna Emilie och Thilda och Ludvig och de andra som råkade vara med gärna lyssnade. I en historia, som var så
lång att den aldrig blev färdig spelade Julius och Lotta hufvudrollerna.
Historien handlade om tre märkvärdiga
trollting: två ringar, en med röd sten och en med blå sten, något tredje ting som Lotta glömt, emedan den skulle förekomma
i den sista oberättade delen. Den första ringen var sådan att när man vred den och vände stenen inåt i handen blev man osynlig.
Det hände t.ex. Julius i sagan att han osynlig stod i kakelugnsvrån inne i sin pappas kammare, och då kom färgar Östman, som
var inne hos pappa och spottade i vrån som han brukade, tills Julius blev alldeles nedspottad. Men det visste hjälten i sin osynlighet troligen
alls inte av.
Den andra ringen hade en sådan underbar egenskap, att man när man sade: ”Buller, buller bara,
den som ock där fick vara”, så blev han strax förflyttad dit man ville. Oförhappandes kommo barnen i sagan att önska sig
än hit, än dit, så det blev lustiga förvecklingar.
Flera somrar, åtminstone
1868 eller -69, bodde kapten Ernst Aug. Henelius (mångårig befälhavare på
barkskeppet Alku) med sin familj på Myggan. Mot hösten lät han alltid om kvällarna tända stockeld
i den stora spisen. Frun satt på stentrappan om morgnarna och drack sin kaffetår och njöt av att betrakta Alörsfjärden. En gång
då fadren kom sent hem och pojkarna redan sofvo, men hade glömt att skaffa ved till stockelden, måste de upp mitt i natten, gå till
varfvet och skaffa bränsle.
Stentrappan på
vilken fru Henelius brukade dricka sitt morgonkaffe och njuta av utsikten över Alörsfjärden.
Villans
ägare sågo under årens lopp, sommar efter sommar, hos sig många gäster, stadens honoratiores och aktade resande från andra
orter, ungdom i mängd. Kärlek och sång och ungdomslust var ständigt hemmastadda där under villans glansperiod på 1830 till
-50-talet.
Myggan inlöstes efter Isak Lindqvists död av Petter
Aug. Lybeck 1853. Amanda Falck bodde där som nyssgift. Sen var stugan uthyrd till den ena och andra. På 1870-talet bodde skollärare
Caldén (Kaldén) med familj på Myggan.
Ännu
då ”Träprofessorn” (ångbåten Zachris Topelius)
byggdes sommaren 1873 stod Myggan kvar. Myggan såldes, nedrevs och fördes till Högbacka kring 1876. Lina Henelius mindes denna vers
från Myggan, av Mina Aspegren, lärarinna, död
1911.
”Ack här på denna sälla ö,
hur skönt att lefva, skönt att dö!”
Lina
Henelius (dotter till E. A. Henelius) intygar mängder av bl.a. anteckningar och verser från Myggan. En av Axel Backman.
Zachris Schalin
besåg huset vid Uskos utskjutning 8/9 1866. Inhuggna namn i strandstenarna:
Alfred eller Axel Backman
Petter Aug. Lybeck
Ludvig Lundqvist
Kan
vara vem som helst, AV eller AN eller något annat
Adolf Hammarin
Karl
Andersson inspekterar en inristning.
|
