S. F. V:s Hälsning till Nykarleby
seminarium

Vid dess femtioårsfest

A v  J o e l  R u n d t

Där den bruna älven strömmar
i sin bädd mot havets blå,
unga tankar, vårblå drömmar
ut mot livets sommar gå.
        Ort, där ljusa
        björkar susa
i den unga junidag,
ungdomsstad, vår hälsning tag!

Stad med dina stilla gårdar,
ängd med friden i din famn,
stilla ort, som ödmjukt vårdar
än den store sonens namn!
        Älvens blida
        böljor glida
vänligt vid den väna strand,
där han först fick se sitt land.

Skola på den höga stranden
med din kända grupp av hus,
du har strött en sådd i anden,
du har stritt för sol och ljus,
        och din trogna
        sådd setts mogna.
Andens åker, som du rett,
redan rika skördar gett.

Du har skingrat hedenråhet,
som vår bygd var fången i,
över vardagslivets gråhet
gjuts glans och poesi.
        Ej behöver
        ljuset över
nya ting och nya land
bryta bygdens gamla band.

Överallt, där billar sänkas
trognare i mullen ner,
och där nya tankar tänkas,
spåren av ditt verk man ser.
        Se, där säden
        under träden
skimrar, rörd av julis fläkt,
står det klätt i högtidsdräkt.

Där den bruna älven strömmar
sorlande mot havets blå,
unga tankar, djärva drömmar
ut mot livets vidder gå.
        Plats, där ljusa
        känslor brusa,
viljor växa och slå rot,
skola, tag vår hälsning mot!

Joel Rundt (1923).


Folke Holmström tillhandahöll med följande kommentar:

I dag fick jag ett par xerox-kopior av en bekant, vars far genomgått Nykarleby seminarium. Den ena kopian, som jag nyss renskrivit och härmed bifogar som attachment, är skriven av Joel Rundt som en Hälsning till Nykarleby seminariums femtioårsfest.

Den andra är skriven av Gånge Rolf och utgörs av en Prolog vid Nykarleby seminariums tjugufemårsfest 18 17/6 98. Prologen är rätt lång och skriven på gammalsvenska och kopian något otydlig på vissa ställen, varför jag kanske återkommer till den lite senare? Redan följande dag fick jag prologen.

Läs mer:
Nykarleby seminarium i kapitlet Fakta.
(Inf. 2004-03-19.)