HAMNORDNING

FÖR

NYKARLEBY STAD.

——

Godkänd och till efterrättelse fastställd av Mi-
nisteriet för inrikesärendena den 2 okt 1925.

NYKARLEBY, 1925. — J. W. NESSLERS TRYCKERI.

 



HAMNORDNING

för

NYKARLEBY STAD.



Stadens hamnomr
åde.

§ 1.

Nykarleby stads hamnområde utgöres av Torsöredd, Kräkskärssund, Alö-, Långö- och Bonäsfjärdar med Bonäs-, Munkgrund- och Sandöhamnar samt Nykarleby älvmynning.

 

Hamnens förvaltning.

§ 2.

Förvaltningen av Nykarleby stads hamn handhaves under drätselkammarens överinseende av en hamnmästare.



Fartygs ankomst till hamnen.

§ 3.

1) Vid ankomsten till hamnområdet böra alla fartyg, med undantag av inhemska lantmannafarkoster samt lastpråmar, föra fartygets nationalflagga, intill dess anmälan om ankomsten gjorts hos hamnmästaren. Anländer fartyg under den mörka delen av dygnet, bör flaggan hissas påföljande morgon och hållas tillsatt som ovan stadgas

2) Innehar fartyg spräng- eller andra eldfarliga ämnen, böra sådana försiktighetsåtgärder vidtagas, som i allmän lag stadgas, samt därutöver följande iakttagas:

a) Fartyget skall vid ankomsten till hamnområdet samt under hela den tid, detsamma med berörda varor ombord där kvarligger, å stormasten eller annat synligt ställe i riggen om dagen föra röd kluven flagga (signalflaggan B.) samt under den övriga delen av dygnet röd lanterna, synlig runt horisonten. Om fartyget ej har mast, föras ovannämnda signaler å särskild på fartyget rest stång av minst 8 meters höjd över skrovet.

b) Fartyget bör förankras å Torsöredden eller Alöfjärden och där invänta hamnmästarens närmare order.

Anm. Fartyg, inrättade för oljeeldning, ävensom motorfartyg, vilka hava sitt bränsle inrymt i för ändamålet avsedda cisterner under däck, jämnställas med fartyg, som eldas med kol eller ved, och äga således tillträde till alla områden av hamnen med samma inskränkningar som dessa.

3) Anländer fartyg från av pest eller annan farsot besmittad ort eller har under resan sjukdoms- eller dödsfall inträffat i misstänkt smittosam eller okänd sjukdom, skall fartyget vid och efter ankomsten till hamnen vid dager föra föreskriven karantänsflagga (signalflaggan Z) samt under den övriga delen av dygnet 3 lanternor ovanom varandra av vilka den översta och nedersta äro röda och den mellersta vit och vilka äro placerade på samma sätt som de i mom. 2 a) nämnda. Signalen får ej nedtagas, förrän vederbörandes tillstånd därtill erhållits.

Dessförinnan må förbindelse ej äga rum mellan fartyget och land eller annat fartyg, och skall jämväl den lots, som inlotsat fartyget, kvarstanna ombord, tills han erhållit tillåtelse att avlägsna sig.
Fartyget bör förankras på avskilt ställe, på minst 300 meters avstånd frän närmaste land eller annat fartyg, enligt anvisning av hamnmästaren, och bör hamnlotsen vid lotsning till ankarplatsen undvika att stiga ombord på fartyget.

4) Hamnmästaren åligger att omedelbart meddela hälsovårdsnämndens ordförande och polisen om fartygets ankomst, därest detta ej ålagts annan myndighet.

 


Lotsning inom hamnområdet.

§ 4.

Såväl in- som utgående fartyg lotsas inom hamnområdet av Lotsverkets lotsar.



Anmälan om fartygs ankomst.

§ 5.

1) Hamnmästaren mottager anmälningar under seglationstiden alla helgfria dagar å tid och ställe, som av drätselkammaren bestämmas.

2) Omedelbart och senast sex timmar efter fartygs ankomst till hamnen bör anmälan därom av befälhavaren eller hans ombud göras hos hamnmästaren. Sker fartygets ankomst efter kl. 6 e. m, eller anländer fartyg på sön- eller hälgdag, bör anmälan ske före kl. 12 f. m. påföljande vardag.

3) Befälhavare å skärgårdsångare och ångslupar, vilka göra dagliga turer, vare berättigade att göra nämnda anmälan vid utgången av varje vecka.

4) Befälhavare å passagerareångare, bogser-, vatten- eller med dessa jämförliga båtar, såsom ock pråmar, vilka i näringssyfte förmedla trafik endast inom hamnområdet, åligger att i nödiga delar göra förenämnda anmälan endast, då fartyget första gängen för året till hamnen anländer eller, om detsamma övervintrat i stadens hamn, då seglationen vidtager. I händelse dessa farkosters resor utsträckas till ort utom hamnområdet, bör anmälan för varje sådan resa göras som i mom. 2 är stadgat.

5) Befälhavare å fartyg i inhemsk trafik böra vid anmälningen lämna hamnmanifest.

6) Tryckta anmälningssedlar tillhandahållas mot stadgad avgift hos hamnmästaren och böra i anmälningssedlarna äskade uppgifter noggrant ifyllas. Sådana uppgifter, som vid fartygets ankomst möjligen ej kunna lämnas, böra så snart ske kan, meddelas hamnmästaren.

Bevis över gjord anmälan utfärdas av hamnmästaren, som samtidigt, därest sådant önskas, avlämnar ett exemplar av denna hamnordning mot fastställd ersättning.

Anm. Ovanstående bestämmelser beträffande anmälan gälla icke finska eller utländska örlogs-, isbrytare- eller andra vederbörande stat tillhöriga fartyg, såvida de ej gå i fraktfart eller i förvärvssyfte uppehålla sig i hamnen. Det samma gälle lustjakter och privata motorbåtar.

 

Om förankring, förhalning och förtöjning av fartyg i hamnen.

§ 6.

1) Fartyg få ej utan tvingande orsak förankras i utprickad farled, ej heller förtöjas vid:

a) pålverk eller fästen för kaj, brygga eller brokista.

b) fyrlykta, stenkummel, boj eller remmare, som utmärka grund eller segelränna:

c) bojar eller duc d'alber, avsedda för förhalning och svängning av fartyg eller justering av kompasser, eller

d) andra förbjudna platser.

2) Fartyg, som anlöpa hamnen för att lasta eller lossa, böra förtöjas på platser, som av hamnmästaren anvisats, i den ordningsföljd fartygen till hamnen anlänt, såvida icke på grund av lastens beskaffenhet eller av annan orsak hamnbefälet finner skäl annorlunda bestämma.

3) Utan tillstånd av hamnmästaren få fartyg ej förflyttas från anvisad plats eller förtöjas utanpå varandra.

4) Motorbåtar, slupar, roddbåtar eller andra farkoster få ej förtöjas vid kajplatser, vilka äro reserverade för hamnbefälets farkoster, ej heller vid trappor, tvättbryggor och på platser, där de äro till hinder. I händelse sådant skett, ålägge hamnbefälet ägaren att omedelbart bortföra sin farkost. Är ägaren ej anträffbar eller vägrar han hamnmästarens order hörsamma, är hamnmästaren berättigad att på ägarens bekostnad ombesörja förflyttningen och att därvid lösbryta förtöjningen, om så är nödigt.

 

Försiktighetsmått till förekommande av olyckor och hinder i trafiken.

§ 7.

1) Inom hamnområdet böra gällande författningar och sjöfartsregler efterföljas.

2) Dessutom böra vid trafikering av hamnområdet följande bestämmelser ovillkorligen iakttagas:

a) Fartygsbefälhavare bör under färd inom hamnområdet iakttaga försiktighet samt, med beaktande av det svall och den sugning hans fartyg åstadkommer, moderera farten så, att skador ej åsamkas andra hamnområdet trafikerande eller där förtöjda farkoster.

b) Fartyg, vilkas djupgående det medgiver, skola hållas ur djupaste farleden samt alltid såvitt möjligt på farledens högra sida, sett från fartyget.

c) Icke manöverfärdigt fartyg bör snarast möjligt föras utom farleden.

d) Fartyg, som vid färd inom hamnområdet har ankaret hängande under klyset, bör hava detsamma nedfirat så, att stocken berör vattenytan. Under inga omständigheter får ankaret hållas draggande.

e) Inom hamnområdet få ej bogseras flere fartyg eller flottar än hamnmästaren tillåter.

f) Å fartyg få segel ej utbredas till torkning, om fartyget ligger på sådan plats, att segelled därigenom skymmes.

 

Föreskrifter för inom hamnområdet förtöjda och upplagda fartyg.

§ 8.

1) Vid kaj förtöjt fartyg skall begagna frihult [träfender] eller vilare.

2) Båtdävertar, signalstolar och andra utom fartygets skrov befintliga föremål böra vara insvängda, rårna toppade eller diktbrassade samt klyvarbommen, såvida sådant låter sig göra och hamnbefälet det fordrar, inriggad.

3) Yttre ankaret bör så snart fartyget befinner sig vid kaj, upptagas på backen eller inhissas i klyset.

4) Avlopps-, klosett- o. a. rör böra såvida de befinna sig ovanom kajkanten, täckas med luckor eller med för ändamålet förfärdigade trummor, så att vatten eller orenlighet ej rinner ned på kajen. Likaså bör avloppsångan från vinscher eller värmeledningar ledas så, att densamma ej sprides över kajen.

5) Ombord å varje inom hamnområdet befintligt fartyg bör dygnet om finnas åtminstone en av däcksbefälet och nödigt antal däcksbesättning för att vid behov kunna förhala fartyget.

 

Bestämmelser till förekommande av hamnens uppgrundning och
Hamnområdets förorening.

§ 9.

1) Det är förbjudet att inom hamnområdet utkasta något, som kan förorsaka uppgrundning eller förorening.

2) Vid lossning eller lastning ävensom vid överflyttning från ett fartyg till ett annat av barlast, tegel, sand eller annat spillbart ämne, som kan uppgrunda hamnen, bör för undvikande av detta begagnas portsegel, rännor eller ställage. Under den mörka delen av dygnet får barlast lossas eller lastas endast under tillsyn av pålitlig person, som tillförordnas av hamnmästaren, och bör han av fartyget erhålla stadgad ersättning för uppdraget.

3) Endast å därtill av hamnmästaren anvisad plats vare tillåtet att kölhala, kalfatra eller slopa fartyg eller verkställa annat arbete, varav förorening, uppgrundning och eldfara kan uppstå, och bör platsen efter slutfört arbete rengöras.

4) Slagg, aska, sopor och annan orenlighet från fartyg få ej utkastas inom hamnområdet eller kvarlämnas efter slutförd lossning eller lastning, utan böra bortföras till för ändamålet anvisade ställen.

 

Om lossning och lastning samt uppläggning av gods.

§ 10.

1) Vid lossning eller lastning av tunga varor, varigenom skada kan tillfogas bryggor, böra dessa av lastägaren eller på hans bekostnad beläggas med tjänligt underlag, och vare det även strängt förbjudet, att vid transport av dylika varor med spett eller järnstörar ihugga broläggningen.

2) Bryggor, skjulplattformer, trappor och nedfarter å kajerna få ej med gods belamras.

3) Sten- eller träkol, kalk, benmjöl eller annat dammande och förorenande gods bör lossas eller lastas på för ändamålet avsedda platser. Med hamnbefälets i varje enskilt fall givna tillstånd må dylik vara även lossas på andra ställen, men böra då alla i närheten befintliga upplag, vilka kunna taga skada, av den som sådan lossning eller lastning verkställer, täckas med presenningar, varjämte de försiktighetsmått böra vidtagas, som hamnbefälet anser påkallade.

4) Önskar varuägare upplagsplats för gods, anhålles därom hos hamnbefälet. Vid uppläggning av gods böra hamnbefälets anvisningar efterföljas.



Lossning, lastning och transport av spr
äng-och eldfarliga ämnen.

§ 11.

1) Lossning av krut, dynamit eller andra spräng- och eldfarliga ämnen såsom oljor eller syror m. m. i större myckenhet bör ske å Torsöredd i täckta pråmar, med vilka varan sedan transporteras till land.

Anm. För fartyg, som till hamnen anländer med spräng- eller eldfarliga ämnen, böra ovanangivna säkerhetsåtgärder vidtagas även om lossning av dessa varor ej sker här.

2) Anländer oljelast med för oljetransport inrett fartyg, från vilket oljan medels rörledning pumpas till cisterner; åligger det lastägaren att anställa vakt för den tid, pumpningen pågår, varvid rörledningen noga bör bevakas och om läcka i densamma förmärkes, pumpningen omedelbart avbrytas.

3) Lossning av spräng- eller eldfarliga ämnen får ej utan hamnmästarens tillåtelse försiggå under den mörka delen av dygnet.

4) Samma försiktighetsmått böra iakttagas vid lastning av spräng- och eldfarliga ämnen.

 

Åtgärder till förekommande av eldfara.

§ 12.

1) Till förekommande av eldfara är det envar förbjudet att ombord eller a annan än av hamnmästaren anvisad plats verkställa kokning av olja, tjära, beck eller andra lättantändbara ämnen.

2) Likaså förbjudes:

a) eldning ombord a farkoster, vilka ej äro utrustade med kaminer eller eldstäder, inrymda i kabyss eller kajuta, samt försedda med sådan skorsten med hatt, som av hamnbefälet för ändamålet godkänts.

b) all eldning ombord å farkoster, vilka inneha däckslast av lin, hampa, hö, halm, tjära, trävaror, eldfarliga oljor eller andra antändbara ämnen, förutom i ångfartygs pannrum och kabyss, eller vilka äro belägna på mindre än 36 [sic!] meters avstånd från upplagsplatser med dylika varor, såvida hamnmästaren finner dessas skorsten vara i sådant skick, att fara för gnistkastning finnes.

c) begagnande av bart brinnande ljus i lastrum, å däck, öppna båtar eller inom hamnområdet i övrigt.

d) tobaksrökning på däck eller i lastrum å fartyg, som inneha däckslast av lin, hampa, hö, halm, tjära, trävaror eller andra lätt antändbara ämnen, samt å fartyg och mindre farkoster, förtöjda vid brädgård, ävensom inom de delar av hamnområdet som äro upplåtna till upplagsplatser för varor; i brädgårdar och å upplagsplatser böra på synliga ställen placeras tavlor, innehållande förbud mot tobaksrökning.

e) avlossande av skott eller avbrännande av fyrverkeripjäser eller raketer inom hamnområdet utan därtill av hamnmästaren meddelat tillstånd.

3) Fartyg som eldas med ved, böra vara försedda med författningsenliga, på synligt ställe i skorstenen inrättade gnistnät, vilka alltid, såväl under färd som under stillaliggande inom hamnområdet, böra vara slutna.

4) Utan av vederbörande erhållet tillstånd få eldstäder eller andra värmeinrättningar ej inredas, ej heller belysning införas i byggnader inom brädgårdarna.

5) Inträffar eldsvåda ombord å fartyg, i skjul eller upplag inom hamnområdet, åligger befälet å i hamnen liggande fartyg, att, såvida hamnmästaren eller brandbefälet därom anhåller, genast utsända hjälpmanskap. Ävenså vare fartygsbefälhavare skyldig att tillhandagå med vattenslangar, pumpar och andra redskap. Bli dessa skadade, är staden skyldig att ersätta skadan.

6) I varje med eldstad försedd byggnad inom hamnområdet bör finnas minst en assuransspruta jämte två ämbare; i större magasin en i varje avdelning. Dessas anskaffning och underhåll tillkommer byggnadens ägare eller den, som hyrt magasinen. Till allmänna upplagsmagasin anskaffas brandredskapen av staden.

 

Märkning av pråmar.

§ 13.

Som igenkänningstecken bör å varje inom hamnområdet använd pråm på dess bada långsidor utmålas ägarens namn eller initialer och pråmens nummer med minst 15 centimeter hög skrift.

 

Allmänna bestämmelser.

§ 14.

Fartygsbefälhavare eller hans ombud åligger att hos hamnmästaren emot kvitto verkställa inbetalning av hamn- och trafikavgifter enligt gällande taxa, och må lossning eller lastning därförinnan icke påbörjas, därest ej hamnmyndigheterna därtill givit sitt tillstånd.

 

§ 15.

1) Kvarligger gods i skjul eller å upplagsplatser längre än under fastställd fri liggetid, vare ägaren skyldig därför erlägga stadgad platshyra. Gods, som sprider lukt eller damm eller av vars uppläggning eldfara eller annat men kan uppstå, bör på uppmaning av hamnmästaren omedelbart bortföras. Därest ägaren icke hörsammar uppmaningen eller sölar eller är okänd eller icke anträffbar, ombesörje hamnmästaren på ägarens bekostnad godsets undanskaffande och uppbevarande samt anmäle därom hos magistraten. Om godset är underkastat förskämning eller annars icke motsvarar kostnaderna för uppbevaring, äger magistraten befogenhet att omedelbart försälja detsamma eller ock annorlunda däröver förfoga.

2) Av hamnbefälet omhändertaget gods, vars ägare är okänd och ej anmäler sig inom natt och år, bör av magistraten å offentlig auktion försäljas. Från de influtna medlen avdragas samtliga kostnader, varefter med behållningen förfares i enlighet med vad lag om fynd och hittegods stadgar.

Detsamme gälle även av hamnbefälet omhändertagna båtar pråmar och andra farkoster.


§ 16.

Har inom hamnområdet båt, pråm eller annat fartyg strandat, råkat i marvatten eller sjunkit, uppmane hamnmästaren fartygets befälhavare, ägare eller dessas ombud att undanskaffa detsamma. Hörsammas ej tillsägelsen, bör hamnmästaren anmäla därom hos magistraten. Om fartyg sjunkit i allmän farled till fara för trafiken, äger hamnmästaren genast låta utmärka stället på sätt i allmän lag stadgas samt, i händelse fartygets befälhavare, ägare eller dessas ombud icke ofördröjligen vidtager med bärgningsarbetet, omedelbart vidtaga med detsamma på ägarens bekostnad. Magistraten bör underrättas om sålunda vidtagna åtgärder.


§ 17.

De inom hamnområdet utsatta livräddningsredskapen, s. s. livbojar, trappor, båtshakar och draggar få ej användas för annat ändamål än för bärgning av liv, ej heller få stängsel och andra märken eller varningstavlor flyttas eller borttagas.


§ 18.

Simning inom hamnområdet, utom på för ändamålet upplåtna platser, är förbjuden.


§ 19.

Har fartygsbefälhavare eller ägare förfarit i strid med bestämmelserna i denna hamnordning eller vägrat hörsamma av hamnmästaren på grund av densamma givna order, äge hamnmästaren befogenhet att vidtaga nödig-befunna åtgärder på deras bekostnad och risk.


§ 20.

1) Den, som åsidosätter eller överträder bestämmelserna i denna hamnordning, vare, där å förseelsen icke följer straff enligt allmän lag eller särskild författning, förfallen till minst fem (5) och högst etthundra (100) dagsböter samt skyldig att ersätta all genom förseelsen vållad skada och kostnad.

2) Böter, som enligt hamnordningen ådömas, tillfalla staten samt förvandlas vid bristande betalningstillgång enligt allmän lag.

3) Mål angående brott mot hamnordningen skola, där ej annorlunda är stadgat, upptagas och avdömas av magistraten.


§ 21.

Genom denna hamnordning äro alla äldre bestämningar om ordningen i stadens hamnar upphävda; och skall hamnordningen tryckas i erforderligt antal exemplar på svenska och finska språken samt för skäligt pris hållas allmänheten tillhanda hos hamnmästaren.


Hamnordning för Nykarleby stad (1925).
Lars Pensar tillhandahöll med kommentaren:

Vad jag kan förstå borde dessa bestämmelser gälla ännu dags dato, för de är inte upphävda. Hamnordningen är hämtad ur Åke Björklunds samlingar.


Läs mer:
Förslaget bordlades i februari 1925.
Tariff, enligt vilken hamnavgift i Nykarleby uppbäres.
Hamnordningar och -tariffer av Erik Birck.
Innehållsförteckning till kapitlet Sjöfart.
(Inf. 2012-06-10, rev. 2018-06-04 .)