Lybeckska gården försåld.

Vid föreningen ”De gamlas hems” sammanträde i går kväll beslöts att av affärsmannen Carl Castrén inköpa dennes ägande gård n:o 63 vid Nybron för ett pris av 172.000 mk.

Köparna äro att lyckönska till detta värdefulla fastighetsförvärv, vilket fört föreningens strävanden avsevärt närmare sitt mål, att en gång bliva i tillfälle att öppna ett hem för ensamma, trötta damer. Visserligen kommer genom detta köp nämnda sammanslutning i en skuld på ca 40.000 mark, men det är i alla fall bra marscherat, då man betänker, att det är endast tio år sedan föreningen startades.

Om samma flit, arbete, tålamod och sparsamhet fortfarande får råda, torde det inte dröja många år, innan såväl denna skuld jämte nödigbefunna reparations- och omändringskostnader, vilka sistnämnda torde komma att stiga till omkring 30.000 mk, blivit betalda.

Och då så skett, kunna dörrarna till stiftelsens hem slås upp för hugade interner. Inkomna i den stora samlingssalen skola då ens ögon särskilt tjusas av den av framlidne orgelnisten Anders Gästrin i tiden förfärdigade, rikt snidade piporgel, och vid vars toner sinnet säkerligen kommer att stämma till andakt. – ( Såsom känt donerade avl. handl. Frans Gästrin, son till nämnda A. Gästrin, all sin kvarlåtenskap till föreningen.)

Den nu inköpta gården uppfördes strax efter stadens brand år 1858 av rådmannen och skeppsredaren A. J. Lybeck, och är framom många andra gårdar i staden en minnenas boning. Här  uppväxte skalden Mikael Lybeck [och hans bror Paul Verner Lybeck]. Här bodde skalden Z. Topelius under sina besök i hemstaden på gamla dagar, där det norra rummet i vindsvåningen med utsikt över älven och hans kära Kuddnäs, var ställd till hans disposition.

Barnen, med lärare i spetsen, uppvaktade den blide skalden med sång på gårdsplanen, och frivilliga brandkåren med Gånge Rolf som anförare, hyllade honom under flygande fanor och klingande spel.

Förvisso skola de avlidna Lybeckarnas andar önska de nya ägarna och deras skyddslingar tomtebolycka och däri torde även deras nu levande ättlingar och många andra instämma.

Efter en månad kan i Lybeckska gården firas ett jubileum i anledning av att gården ha varit i föreningens tjänst under 80 års tid. Att gården under den tiden bytt namn från ”De gamlas hem” till ”Florahemmet” är väl närmast en följd av en tidens trend att försöka modernisera namn på platser och byggnader, föreningar och institutioner. I Nykarleby har vi exempel på det, bla. då ”Stora bron” nu kallas ”Kyrkbron”,”Seminariets festsal” för ”Ahlbeckssalen”, liksom ”Seminariets övningsskola” för ”Normen”,  för att ta några andra exempel.

Ensamma, trötta damer har blivit, i jämlikhetens anda, även att omfatta ensamma, trötta män.

I varmt minne finns det tillfälle, då Juthbackafröken Ester Backman ledsagade mig upp i norrummet på vinden och där på fönsterkarmen visade var Zachris Topelius skrivit sin nostalgiska minnesvers. Vid renovering på 1960 talet sågades karmen med minnesversen loss och biten med versen fördes till Nykarleby museum.