Tema Källbacken

i Österbottniska Posten

 

Sökte källbacken i Österbottniska Posten i Nationalbibliotekets digitala samlingar. Åren 1890–1910 är tyvärr ej ännu digitaliserade. I övrigt är det digitaliserat t.o.m. 1949. Ett urval av fynden är publicerade här.



Hur definieras Källbacken geografiskt? Jag har aldrig sett någon definition, men detta är min. Frill som står på kartan skulle jag flytta längre norrut och Källbacken längre västerut. Från Kartplatsen. Förstoring.



Källbackgatan från Karleborgsgatan västerut. Förstoring.
Åke Björklund tillhandahöll.



Innehåll

Förloradt hagelgevär

1912

Bitar och stumpar om gatuskyltar

1934

Blixten antänder hölada

Bitar och stumpar om mörkläggning

1939

En förlupen kula

1940

Gårdsköp, Joel Nilssons gård

1941

Blixt dödade ett får i staden

1948

Mjölk- & kolonialvaruaffär på Källbacken

1949

Hörnan om nyårsrevy

*     *     *

Förloradt.

Ett hagelgevär förlorades lördagen den 22 juni mellan Källbacken och Frillan. Återlämnas till

Herman Sämskar.


Österbottniska Posten, 12 juli 1912, nr 28, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Bitar och stumpar


Har Nykarleby behov av ett museum? spörjer märket G. F. i en artikel i dagens tidning. Tanken på ett eget museum för Nykarleby och omnejd är inte ny, men det bör blåsas nytt liv i den. Redan tidigare ha vi vid olika tillfällen pläderat för ett Nykarlebymuseum i samband med Topeliushemmet. Vad vore naturligare än det?

Kuddnäs blir ju även ett museum i sig självt och kunde något rum, exempelvis i den lilla byggningen, upplåtas till en början för museet, skulle det säkert inte töva, innan en hel dal fornsaker skulle söka sig dit.

Trots att mycket redan av vad gammalt och fornt funnits i vår stad och bygd sökt sig bort eller förstörts, återstår dock en hel del värdefulla saker att tillvarataga. Det vore kanske skäl för Stiftelsen Z. Topelius barndomshem att taga sig en funderare också på denna sak, ty det av ett litet museum på Kuddnäs ginge helt visst väl ihop med stiftelsens uppgift i övrigt.

*

Landets enda rent svenskspråkiga stad, åtminstone på fastlandet, heter Nykarleby. Vid en titt på gatan med namn efter prosten Mathesius, kommer man osökt att fästa sig vid, att gatuskyltarna på Källbacken bereder hedersplatsen åt det andra inhemska. Egentligen är detta nästan märkligt, och något motsvarande på finskt håll skall man förgäves leta efter. Skulle det någon gång falla en svensk gårdsägare in att peta bort onödiga plåtlappar från sin gård, må han ingalunda förstöra dem. De kunde göra sig bra i museum.

— — —


Tege (Ture Granqvist), Österbottniska Posten, 27 april 1934, nr 17, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Bitar och stumpar

— — —

Mörkläggningen av staden och omgivningen på tisdagskvällen blev fullständig eller total, som det plär heta i almanackan. Ja, man kan undra, om Moses lyckades bättre, när han agerade mörkläggningsman i Egypten. Men så hade man också förtäckt fönsterna på Källbacken med både »stoppatäcken» och »långullsfällar», rapporterade distriktsmannen. Han betonade också, att Källbacken var bäst mörklagd av den orsaken, att våra polismän [bl.a. Markkula och Wenelius] befolka den stadsdelen. Och det är väl en riktig iakttagelse. Att allmänheten tog saken på allvar, därom vittnar bl. a. en gummas ängsliga fråga, om det verkligen i natt kommer flygmaskiner med bomber över staden, och en annan undrade, om flygaren möjligen kunde se röken från hennes skorsten, då hon just höll på med kaffekokning, när alarmet kom. Mörkret var som sagt bra, och mörkläggningsnämnden gick och småmyste av belåtenhet över de lojala stadsborna. Men den stora hopen av barn i olika åldrar, som rörde sig på gatorna, var man ense om, att borde hållas hemma, och det var väl nog också en riktig tanke.

*

Den enda som inte riktigt brydde sig om alarmet från kyrktornet, var vår vän månen. Han hade gärna kunnat lysa med sin frånvaro, men han var åtminstone till tre fjärdedelar med. Ett tag försökte den dra över sig ett tunt draperi, men det hade inte den riktiga blå färgen, så att försöket måste anses ha misslyckats.

Om det första försöksmörkret var bra, misstänker jag, att det andra som inleddes mellan kl. 5 och 6 i går kväll inte utföll lika nöjaktigt. Så brukar det nämligen ofta gå. Nyhetens behag varar ej länge.

*

— — —


Österbottniska Posten, 3 november 1939, nr 44, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


LÄs mer:
Vinterkriget började den 30 november.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

 

Mjölk- & kolonialvaruaffär

Källbacken

     Lördagen den 3 december öppnas av undertecknad en mjölk- & kolonialvaruaffär, vid Borgaregatan [28] i Nykarleby.
    Affären är inrymd i källarvåning, och är ur hygienisk synpunkt, samt för varornas upp beväring, högklassig.
     Allmänheten är välkommen på uppköp.

AURA BERTLIN.


Österbottniska Posten, 2 december 1949, nr 48, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Blixten antänder hölada. Natten mot lördagen drogo häftiga åskväder över staden och bygden, varvid flera åskslag in träffade, dock utan att åstadkomma större skador. I en äga öster om Källbacken antände blixten likväl en hölada tillhörig Vilh. Winter. Ladan, vilken innehöll ett mindre parti hö nedbrann. Som en kuriositet kan omnämnas att en lada på samma ställe för ett tjugotal år sedan även antändes av blixtslag.


Österbottniska Posten, 5 augusti 1938, nr 31, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer;
Bränder.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

En förlupen kula splittrade tvenne fönsterrutor här om dagen i en gård på Källbacken. Farten var så pass svag, att kulan sedan föll ned på golvet i rummet. Den hade antagligen skjutits ur ett militärgevär. Lyckligtvis åstadkom den förlupna kulan inte några andra skador, men det inträffade bör mana till försiktighet vid handhavandet av skjutvapen. Vem som avlossat skottet är ej bekant.


Ormbo.
För några dagar se dan anträffade ett par pojkar från staden ett ormbo vid Kackurdunten, varvid 14 huggormar avlivades.
     I Öja har man i en ormkoloni denna vår avlivat ej mindre än 112 huggormar.


Österbottniska Posten, 10 maj 1940, nr 19, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Gevärskula in genom fönster
i normalskolan.

En dag senaste vecka observerades, att en gevärskula trängt in genom ett fönster i tredje våningen i normalskolan i ett klassrum, vettande åt söder. Kulan träffade väggen mitt emot. Några människor råkade dess bättre inte vid tillfället befinna sig i rummet. Vid verkställd polisundersökning har man icke lyckats utreds, vem som avlossat skottet. Polisen har kommit till den uppfattningen, att kulan härrör från ett salongsgevär och torde ha avlossats av någon ekorrskytt i skogen sydväst om staden. Det inträffade bör utgöra en varning för obetänksamma skyttar. Händelsen avlöpte nu utan svårare följder, men om olyckan vant framme, hade människoliv lätt kunnat gå till spillo. En liknande händelse inträffade även senaste vinter i staden, utan att man lyckades få reda på skytten.


Österbottniska Posten, 24 januari 1941, nr 4, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Gårdsköp. Framlidne kommissionär Joel Nilssons gård på Källbacken har på offentlig auktion inropats av trädgårdsmästaren Vald. Bergman för ett pris av 75,000 mk.

Nilssons villa på Aspskär inropades för 16,100 mark av veterinär N. von Hellens.


Österbottniska Posten, 20 juni 1941, nr 25, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Blixt dödade ett får i staden.

Ett starkt åskväder med täta blixtnedslag drog senaste lördag över staden och åstadkom en del skador. På Källbacken slog blixten ned och dödade ett får tillhörigt arb. Vald. Sund.
     Flera telefonapparater skadades.
     Lufttrycket var rätt starkt och de upphettade elledningarna låg på en sträcka endast en och en halv meter över marken.


Österbottniska Posten, 23 juli 948, nr 30, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)

*     *     *

Hörnan


H e l g s p e l  i höga visans färger gavs trettondagsaftonen i Juthas ungdomshem, som var bräddfullt av den nykarlebynejd, som roar sig. Men så stod ock Nykarleby Manskör med sin ordf. Mårten Ingo som spiritus rector för regin i stringendo tempo. Och den festglada publiken var både syn- och hörbart med på noterna, därom vittnade applåderna i allt stegrat crescendo. Nyårsglädje i tal och sång, recitation och musik med poängrik revyhumor i en blomstrande flora, och intet menlöst eller meningslöst.

Några effektfulla lystringsackord, och publiken stämmer in i »Vi gå över daggstänkta» med perfekt musikalisk beledsagning, för vilken Åke Åström — hela kvällen igenom — svarade, och kontakten mellan scen och salong var uppnådd.

Cylindern och lackskorna glänste i kapp på charmören Tor Jonsson, som sjöng om Betlehems ”lokale forhold” och sirlige Holger Rajander med grant revyhumör om Källbackens tindrande stjärnor.

Regissören hr Ingo kallade ett dussin damer och herrar upp på scenen och det blev frågesport med svaren antingen ja eller nej. Har Nykarleby kyrkas klockstapel en tupp på tornspiran? Är Truman president i Kanada? Har Gånge-Rolf varit bosatt i Nykarleby? m. fl. Den som utgick som segrare — en herre — fick kaffe med dopp för hela kvällen.

Så blev det körens tur. Med kläm och fart sjöng den »Bröder hörden i signalen», »Vaggvisa från Kentucky» i glimrande pianissimo, »Sov i ro» med betagande soloinlägg av hr Ingo och »Jag väntar den käraste». Framgången var given och dirigenten John Sundkvist fick sin välfunna hyllning.

Under pausen serverades äkta mocca med Haglunds välgödda grisar, som anammades con anima av den glada publiken, vilken begagnade tillfället att betygsätta »konstnärerna».

I andra avdelningen dominerade den lättare genren, och här hade regissören trådarna i sin hand med vissa väl insatta poänger. I ord och toner fick publiken följa med på manskörens sångarturné till fadderstaden Sollefteå senaste sommar. Ett kalejdoskop rikt på pigga historier, humoristiska inlägg och dråpliga situationer. Färdens sömntyngda natt, då »endast Bergman är vaken» och körens Nestor söker ro i planschrummets trånga »snarkofag», medan kören bakom scenen diskret ackompanjerar recitatorn Rajander med »Sov i ro», Den »finska» Idun, som i bussen från Österåsens sanatorium frestar pedagogen med en klämmande cake-walk.

Gigafelaren Sigfrid Bertlin, som barfota gångar sig opp till den himmelshöga Halstabacken och i ljuv stämning drömmer om den hydda han skall bygga på Källbackens högsta krön. Sprakfålen Börje Casén, som med belåten min fnyser över den väl svarvade klenod han hamstrat på Jungfrustigen 4711.—  Lustfärden ändad och kören välbehållen i solig hembygd.

Bladet vänder sig. T. Jonsson raljerar om stadens nya ansikte: Varumagasinet, som i granna färger och ögonfröjd lockar fagra kvinns till köp »over aevne» och andra ljusglimtar av stadens föryngrade melodi.

Kvällens fullträff blev nog den muntra scenen på bastulaven, där de agerande hrr M. Ingo, B. Casén och E. Sund sprallade con moto. Allt som händer i stan ventilerades, och publiken hänföll i uppsluppen glädje. Kören klämde till med visan om vår järnväg:

»Vi tänkt oss ett frustande ånglok på banan.
Och vi drömt om en vissling ifrån Matapall».

Premiärpubliken betogs av det lokala inslaget och jublade med i refrängen:

»Välkommen till Nykabi-stan, kära tåg».

Regissören inropades och fick sin välförtjänta hyllning: en badkvast i rosor och hejdundrande applåder.

— Och så spelades det upp till wienervals, som började och slutade i tid, som sig bör.

Sångrevyn gavs i repris trettondagen i Socklot samlingshus för en begeistrad publik och glädjen stod i zenit. Här utgick en dam som segrare i frågesporten. Gemensamt uppträdande av manskören och ortens blandade kör, och harmonin var melodisk.

*

Var har stjärngossarna firat julen, då de inte synts till i under hela helgen? Stjärnan, de vise männen och Herodes med knektar hör till jultraditionen och var i vår barndomsjul lika efterlängtade och välkomna som någonsin julbocken.

Vandrande från gård till gård, fängslade de oss pojkar med sin melodiska hälsning »Goder afton, goder afton både kvinna och man» och spänningen nådde sin höjdpunkt, då Judas med pungen sjöng om en offerslant. Det vore allt synd om denna traditionsrika sed skulle drunkna i glömskans sjö.

Ryck opp Er, Källbackpojkar, och bered Er i tid för nästa juls stjärngossespel. Tala vackert med farbror Josef, som gärna ger goda råd om mundering och uppträdande. Och farbror Stormåns lär Er texten och melodierna till de svenska och latinska sånger, som ingår i det vackra spelet. Det blir en god avkoppling mellan tumlet på »Himmelsbacken» och läxplugget. Så väntar vi på stjärngossarna.

*

Gott nytt år, min flitige läsare och lagoma kläder, som passar var och en av oss. Det enda säkra är att det blir ett nytt år. Vad därutöver sker, får vi läsa på sista sidan i bilderboken 1949.

— Ännu är det tid att förnya prenumerationen på Ö. P., vari hörnsidan förlänger livet på alla och envar.


Målvakt [Henrik Wik], Österbottniska Posten, 14 januari 1949, nr 2, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2012-10-27.)



Läs mer:
Alla sidor där Källbacken nämns.
Fler artiklar ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2012-10-27, rev. 2022-03-28 .)


*     *     *

 



(Inf. 2022-01-23.)