[Vallbackborna]

På Vallbacken är stugorna som i mitten av förra seklet byggdes av sjömän, repslagare och tjärbrännare nödtorftigt lappade och lagade.

Grönstrimmigt fönsterglas skvallrar om glasbruket som i tiderna fanns i Vexala och taket på Blåbärs-Annas enrumsstuga är fortfarande täckt av pärtor från sågbolaget Haraldsfors som upphörde med verksamheten strax efter sekelskiftet.

Inflyttade småbrukare har byggt fähus och lider och Änttis Amerikapengar är nerplöjda i stugan med en nätt liten verandra mot söder.

Väggarna i Pingel-Fiis kammare är tapetserade med brungula sidor av Svedbergs Österbotten och stadens tidning Österbottniska posten som i folkmun kallas Klockarposten efter grundaren kantor Nessler.

Pappret har prickats av flugor och vägglöss och i en flottfläck ovanför birongen lyser tidtabellen för ångaren Norden som sommaren 1870 började trafikera mellan Nykarleby och Lybeck.

Under klädkrokarna vid kakelugnen annonserar bryggmästare Adolf Herler efter arbetskraft till Nygårds bryggeri och strax intill berättas om publikintresset när den ambulerande kinematografen Elektro Biograf visade levande bilder i ett tält på torget.

Bredvid fönstret finns en liten notis om Uudenkaarlepyyn Työväen yhdistys som bildades måndagen den 3 september 1905 och vid huvudgärden av sängen med virkat överkast skildras de fasansfulla ögonblicken när världens största fartyg Titanic i april 1912 kolliderade med ett isberg [med en Bonäsbo ombord] och sjönk utanför Newfoundland.


Jepo-Joels omålade stuga skimrar i mossgrönt och silver. Och skorstenen borde repareras.

Men varje gång Joel börjar plocka med tegelstenarna han köpte före kriget medan hans syster Manda hoppfullt gnolande travar iväg till fähuset tröttnar han innan han når taket och hasar håglöst nerför stegen innan han sopar trappan och efter en blick mot fähuset kvickfotad tassar tillbaka till notpappren och fiolen i kammaren.

Med stråken i hand är livet förklarat och när Manda efter mjölkningen gormar över allt som ruttnar och förfaller ler Joel saligt fjärrskådande ut genom det spruckna fönsterglaset.

Tvärs över gatan ligger det storståtliga Karleborg där skyddskåren huserar och här och där bland de urgamla rucklen reser sig ett och annat hus över mängden.

Bror Svensson har två sovrum på vinden och Sundells Helmer som arbetar på Kraftverket hann nätt och jämnt måla det nybyggda huset innan Vinterkriget bröt ut.

I en rödmyllad stuga som Evert Koski köpt och renoverat hyr Dagmar ut kammaren åt en förnäm fröken från Folkförsörjningen och i en ljusgul huslänga som om vårarna omsluts av ett klarblått lysande scillahav bor Kalle med Valle.

På Ströms gårdsplan trippar brunspräckliga höns omkring bland jordbruksredskapen och i Långraden huserar Koskenniemis som gömmer en röd partibok bakom tapeten i köket, Virolainens som skall flytta tillbaka till Kortesjärvi och Haapasalos Kustaa med sin sjubamsfamilj.

Inträngda i ett litet spisrum mellan Koskenniemis och Haapasalos bor Väli-Hanna och Kinakatten.

Katten är trind som en fotboll och Hanna som lever på matresterna hon får i herrskapshusen och pappersblommorna hon virar ihop kring spretiga björkkvistar har tidigare ofta klagat sin nöd för honom.



Anita Wikman (1996) Vingklippt, sid 16—18. Fortsättning.
(Inf. 2004.)


Källbacksungar 1949.
Källbacksungarna sitter på ”Felixas bärji” där vattentornet började byggas 1963. Bilden är från 1949 då Greta för första gången efter evakueringen var på besök i hemstaden. Förstoring.

Från vänster: Birger Kronqvist, Anita Marklund g. Wikman (författare till ovanstående), Barbro Olson g. Fors, Greta Fagerholm, Ulla ? (Gretas adoptivsyster), Rose-Marie Marklund g. Herr och Armas Marklund.


Gösta Fagerholm tillhandahöll, Stig Haglund digitaliserade.
(Inf. 2009-04-26, rev. 2015-02-15 .)