Apostlarna på läktarmålningarna i Nykarleby kyrka

Målningarna utförda av Daniel Hjulström 1748—49 är numrerade från vänster till höger i den ordning de finns på läktarskranket.

Till de målningar som redan är behandlade i Gammal kyrkkonst, De restaurerade läktarmålningarna i Nykarleby kyrka finns endast länkar.

Petrus (grek. Pe'tros, öfv. af aram. kefa, grek. kefas, klippa), Jesu apostel, hette ursprungligen Simon (l. Simeon, Symeon) och var son till en viss Jonas (l. Johannes, Matt. 16:17, Joh. 1:42), benämnes, på grund af det nya namn Jesus gaf honom (Joh. 1:42, Matt. 16:18), i apostlaförteckningarna med dubbelnamnet Simon Petrus (Matt. 10:2 och parall.). Han var enl. Joh. 1:44 från staden Betsaida vid Gennesaretsjöns norra strand, men måtte sedan ha flyttat till Kapernaum, där han med (sin hustru och) sin svärmor egt ett hus, hvari Jesus ofta tog in (Mark. 1:29, 32; 2:1, 15 m. fl. st.). P. utgjorde tillika med sin broder Andreas och ett annat brödrapar, Johannes och Jakob, söner till Sebedeus, Jesu mest förtrogna lärjungar. I likhet med de sistnämnde bröderna lärde han först känna Jesus hos Johannes döparen (Joh. 1:40 ff.) och var sedan bland de förste, som kallades att vara i hans närhet (Mark. 1:16 ff.). Bland de öfrige lärjungarna intar han främsta rummet, vare sig det gäller att ge uttryck åt sin glädje öfver att få vara i Mästarens närhet (Matt. 17:4) eller sin fruktan, att något ondt skall träffa denne (16:22), eller att få veta, hur man skall förhålla sig till en felande broder (Matt. 18:21), eller hvilken lönen skulle bli för dem, som för Jesu skull försakat allt (Matt. 19:27). Sin rangplats bland de öfrige lärjungarna förvärfvade han sig dock förnämligast genom sin bekännelse af Jesus som Messias (Mark. 8:29, jfr Matt. 16:16). Trots det företräde, som han sålunda obestridligen förvärfvat.
(1915)

Attribut: Petrus afbildas med skallig hjässa och en eller två nycklar (endast sällan med det upp- och nedvända kors, på hvilket han dog).

Jakob (Jacõbus) den äldre, apostel, Johannes' broder, son till den galileiske fiskaren Zebedeus och hans hustru Salome, var en af de tre apostlar, som benådades med Jesu förtrognare umgänge, ehuru han i de evangeliska berättelserna står tillbaka för de andra två, Johannes och Petrus. I det varma trosnitet för mästaren och hans sak liknade han sin broder, hvarför de båda af Jesus karakteriserades med namnet ”boanerges”, d. v. s. tordönsmännen. Jakob d. ä. var den förste martyren bland apostlarna, i det han omkr. år 44 blef af Herodes Agrippa I halshuggen, emedan denne furste därigenom ville vinna judarnas gunst (Apg. 12). Hans dag är 25 juli. Enligt en katolsk legend skulle J. (San Jago) ha predikat kristendomen i Spanien, hvarför hans kropp blifvit ditförd af hans lärjungar och jordad i Compostela. Om J:s attribut i konsten se Apostel, sp. 1227 och fig. 3 å pl. J— P.
(1910)

Attribut: Ett svärd, men oftare med hatt och pilgrimsstaf.

3. ”När detta Liif förgår
ett nytt iag igän får.”

Johannes, ”kärlekens apostel”, broder till Jakob d. ä., son till fiskaren Zebedeus och dennes hustru, Salome, samt antagligen född i den galileiska staden Betsaida, var frälsarens mest förtrogne lärjunge. Han blef först en af Johannes döparens hängifnaste lärjungar och öfverflyttade sedan sin hängifvenhet på honom, hvilken Döparen utpekade som den utlofvade Messias. J. idkade, liksom fadern, fiskarens yrke. Under förutsättning att aposteln J. och evangelisten J. äro identiska, egde J. en långt större begåfning än sin broder Jakob och var en djup, kontemplativ natur, som helst försänkte sig i det inre lifvets stilla värld. Därför fäste han sig särskildt vid det djupare i frälsarens tal, som gick förbi den stora mängden, och detta har han i sitt Evangelium bevarat åt eftervärlden. Men därför var han ingalunda vek och blödig, såsom den allmänna föreställningen och konsten präglat hans bild. Full af eld, var han ”en tordönsman”, enl. Jesu eget ord (Mark. 3:17), som ville nedkalla eld från himmelen öfver otrogna samariter (Luk. 9:54). Med denna evangeliska berättelse öfverensstämmcr den af Irenaeus anförda historien, att J. en gång vid inträdet i ett offentligt badhus genast rusat ut, då han fick se den gnostiske irrläraren Cerinthus, emedan han ej ville vistas under samma tak som en så gudlös människa, af fruktan att huset skulle instörta. Enligt den kyrkliga traditionen verkade han som kyrkans ledare från Efesos under den apostoliska tidens sista skede. Därifrån förvisades han, enl. traditionen, under kejsar Domitianus' 14:e eller 15:e regeringsår (94 eller 95) till ön Patmos, där han såg de syner, som han i Uppenbarelseboken tecknat. Ehuru kyrkofäderna samstämmigt förlägga förvisningen till denna tid, har en modern hypotes i exegetiskt intresse förlagt den till kejsar Neros tid. Till Efesos återvände J. vid Nervas tronbestigning (år 96), och där dog han, efter år 100, den sist kvarlefvande af apostlarna och den ende, som ej led martyrdöden. En sägen gick bland de kristne, att han skulle upplefva Kristi återkomst (jfr Joh. 21:23). 27 dec. är i katolska kyrkan hans åminnelsedag. J. anses vara författaren jämväl till ”Johannes första bref”; om han skrifvit det 2:a och det 3:e är mera ovisst. Jfr Johannes' evangelium och Uppenbarelseboken. — Om ett par exempel på framställning af J. inom den bildande konsten se pl. till art. Apostel och Dürer. J. P. (1910)

Andreas, en af Jesu tolf apostlar, bördig från Betsaida i Galileen. I likhet med sin fader, Jonas, och sin, sannolikt yngre, broder Simon Petrus, var han till en början fiskare. Bland Jesu lärjungar var han den förste, som slöt sig till Mästaren, sedan han förut tillhört Johannes döparens lärjungakrets. Enligt ”Acta Andreæ” verkade han efter Jesu död för kristendomens utbredande i Grekland. Eusebius låter honom utsträcka sin missionsverksamhet till Skytien, hvarför han ännu vördas såsom ryssarnas apostel. Efter att hafva grundat en kristen kyrka i Bysans skall han hafva lidit martyrdöden i Patrai (det nuv. Patras) i Achaja. På befallning af prokonsuln Ægeas (Egetes) blef han korsfäst på ett särskildt slags tvärkors, som än i dag efter honom kallas Andreaskors. 30 november firas såsom hans dödsdag. Äfven i Skottland äras han såsom skyddspatron. — I kyrkans första tider var ett honom falskeligen tillskrifvet ”evangelium” i omlopp. Det fanns äfven apokryfiska apostlahistorier.
(1904)

Attribut: Andreas med det liggande Andreaskorset. [Finns ej här.]

Filippus, en af Jesu tolf apostlar, nämnes i de synoptiska evangeliernas apostelförteckningar jämte Bartolomeus, men omtalas i dem ej vidare. I Johannesevangeliet däremot uppträder han vid flera tillfällen talande och handlande. Betsaida i Galiléen nämnes där såsom hans födelseort (Joh. 1:44). Enligt den gamla kristna traditionen predikade han evangelium i Frygien och dog vid hög ålder i Hierapolis, men enligt nyare forskare beror denna uppgift på en förväxling af aposteln F. med evangelisten F. (Se 5 å planschen till art. Apostel.) (J— P.)
(1908)

Attribut: Antoniuskorset eller ock en lång staf, som upptill slutar med ett kors.

8. ”Jesu, lääk min krancka Siäl
     Med Titt Ord så mår jag wäl”,

9. O! milda Hand, läs op min ban.

10. Trones lius, i Hierta
     Lindrar dödsens smärta,

11. ”Then frögd Gud ther wil gifwa
     kan pennan ey beskrifwa”.

Bartolomeus 1. Bartholomseus (”Tholmais son”), en af Jesu apostlar, anses vara samme person, som Johannes kallar Natanael (Joh. 1: 45—51). Eusebius berättar, att B. predikade i Indien. Legenden låter honom predika på flera ställen i Asien och därpå blifva lefvande flådd och sedan korsfäst med hufvudet nedåt. Som hans åminnelsedag gäller i allmänhet 24 aug.
CJ.P.)

Attribut: En stor knif, men stundom äfven med den afflådda huden öfver armen.

Matteus, evangelisten och aposteln, var publikan, d. v. s. romersk tulltjänsteman i Palestina. Han var stationerad vid sjön Genesaret, då han af Jesus kallades till apostel (Matt. 9: 9). I Mark. 2:14 och Luk. 5:27 o. f., där uppenbarligen samma tilldragelse omtalas, kallas han vid sitt egentliga amn, Levi. Markus nämner Alfeus som hans fader. Förutom i apostlaförteckningarna omnämnes han ej vidare i den hel. skrift. Traditionerna om hans person, verksamhet, lefnadsöden och död äro osäkra. Efter Jesu död skall han ha vistats 15 år i Jerusalem och därefter predikat evangelium utanför Heliga landets gränser. Traditionen om hans martyrdöd, som firas af de katolska kyrkorna (21 sept. af den romerska, 16 nov. af den grekiska), tillhör en senare tid. Om M:s förhållande till det evangelium, som bär hans namn, se nästa art. Jfr Apostel och pl. till denna art. samt Evangelistsymboler. G. R—l.
(1912)

Attribut: En bila eller ett svärd eller en penningpung (såsom evangelist har han till symbol en ängel).

Jakob (Jacõbus) den yngre, apostel, Alfeus' son, nämnes endast i förteckningarna på apostlarna, och möjligen är också han åsyftad på de ställen, där det talas om en ”Maria, Jakobs moder” (Matt. 27:56; Mark. 15:40; 16:1; Luk. 24:10). Man har identifierat denna Maria med den, som i Joh. 19:25 kallas Klopas' hustru, och antagit Klopas vara identisk med Alfeus; och då man vidare antagit de föregående orden ”hans (Jesu) moders syster” höra tillsammans med ”Maria, Klopas' hustru”, har man af allt detta dragit den slutsatsen, att J. skulle ha varit Jesu moders systerson. Och enl. en sägen, som Eusebios (III, 11) fått från Hegesippus, skall Klopas ha varit en broder till Jesu fosterfader, Josef. Af språkliga och exegetiska skäl kunna invändningar göras mot alla dessa slutsatser. Den traditionella benämningen ”den yngre” på Alfeus' son Jakob till skillnad från den andre aposteln J., som därför kallas ”den äldre”, kan bero på en missuppfattning af Mark. 15:40, där ”den lille” ej behöfver afse åldern, utan kroppsstorleken och där för öfrigt en annan J. än denne apostel kan vara åsyftad. Enl. en sägen skulle J., Alfeus' son, efter att ha predikat evangelium i Egypten, där ha blifvit korsfäst i staden Ostrakine. Om J:s attribut i konsten se Apostel, sp. 1227 och fig. 9 å pl. J— P—
(1910)

Attribut: En klädesvalkarestång eller en klubba, någon gång en vandringsstaf.

Simon, — 5. En af Jesu apostlar, S. ifraren l. zeloten (Mark. 3:18). Om S. i konsten se Apostel, sp. 1227 och fig. 11 å pl. — (1917)

Attribut: En såg.

Judas Lebbeus l. J. Taddéus (båda namnen betyda ”hjärtebarn”), Jakobs son, en af apostlarna, som till skillnad från Judas Iskariot brukar nämnas med något af ofvannämnda, troligen från ungdomsåren härflytande tillnamn. Om hans öden förtälja olika traditioner olika: att han predikat och lidit martyrdöden i Persien; att han efter en längre verksamhet i Palestina, Syrien och Arabien slutligen dött en naturlig död i Edessa; att han efter att ha varit Syriens missionär lidit martyrdöden i Fenicien. (Se pl. till art. Apostel). J. P.
(1910)

Attribut: En hillebard eller en klubba.

Mattias, aposteln, var en af Jesu lärjungar (i vidsträcktare bemärkelse; Eusebius räknar honom till ”de sjuttios” lärjungakrets), innan han i den bortgångne Judas Iskariots ställe genom lottkastning korades till apostel (Apg. 1:15—26). En tradition låter honom ha förkunnat evangelium i Etiopien; enligt en annan led han martyrdöden i Judéen genom stening.
(E. S—e).
(1912)

Attribut: Judas Iskariot framställes aldrig såsom ensam figur. I hans ställe förekommer i sällsynta fall Mattias, afbildad med en lans eller en yxa.

Foto: F. L., juli 2005. Målningarna är fotograferade nerifrån och vissa dessutom från sidan. När jag korrigerat förvrängningarna kan proportionerna ha ändrats.
Texter ur Nordisk familjebok, attributen ur Nordisk familjebok (1904) artikel Apostel.


Läs mer:
Gammal kyrkkonst. De restaurerade läktarmålningarna i Nykarleby kyrka i Österbottniska Posten.
Daniel Hjulström och takmålningarna i Nykarleby kyrka samt Johan Alm av Kari Appelgren.
Kyrkan i kapitlet Fakta.
Apostel i Nordisk familjebok.
(Inf. 2007-05-27, rev. 2013-08-16.)