Måtthuggning och kvinnokraft 1943

För 70 år sedan befann sig Finland i krigstillstånd, en stor del av manliga befolkningen var inkallad till krigstjänst. Denna tid var Finland i högsta grad beroende av energi från skogen och vedlagren, som var en vanlig syn överallt i städerna och i synnerhet längs järnvägssträckorna, började minska i oroande grad. Denna tid gick ungefär 1/3 av veden till uppvärmning av bostäder medan 2/3 gick till industrin och järnvägen. Samtliga lokomotiv var ved- eller kokseldade.

Silveryxa modell 1943.

För att fylla på lagren kallades befolkningen, i april 1943, till vedhuggningstalkon. Stadens befolkning högg ved i Andrasjöskogen medan landskommunens i Forsby i boställsnämndens skog, i Kyrkoby i Johan Asplunds skog, i Kovjoki i Karl Lassanders skog nära stationen och i Ytterjeppo i R. Törnqvists skog. Soklotborna högg i Valfrid Ahlnäs skog nära Grisselören.

Staden ägde och äger ju Andrasjöskogen så där kunde man hugga utan att behöva förhandla med privata skogsägare.

Bestämmelserna var att för 1 m³ huggen ved fick man inlösa ett bevis, ett järnmärke i form av en yxa. För silvermärket krävdes 4 m³ ved och för guldmärket 16 m³.

I staden samlades talkodeltagarna vid Brostugan medförande en bågasåg av trä och en yxa, vanligen av Billnäs eller Kellokoski fabrikat. Sågens blad kunde vara inhemska, som t.ex. Otso, men i några fall de förnämliga smala Sandviksbladen.
I ryggväskan en termos med ”kaffesurra”, smörgås och eventuellt tilltugg.

I stadens motti-tävlan erhöll tre kvinnor ”silveryxan”, nämligen Judith Sundell, bibliotekarie, Chally Rosenblad, Finlands första diplomerade guldsmed, samt Martha Löving, anställd på apoteket, men känd som en utmärkt idrottskvinna. Guldyxan erhöll endast en stadsbo, nämligen stadens skogsvakt Karl Nyberg. Sammanlagt 17 silveryxor erhölls av deltagarna i stadens talko. Antalet” järnyxor” brydde man sig inte om att nämna.

Om dagen invånare, tagna direkt från kök och stuga skulle klara betinget med en bågsåg av trä, kan man fundera över.