talko, fi. talkoo(t), oavlönat gemensamt arbete; grannhjälp, arbetsgille [dugnad]. T. är benämning på den urgamla seden att bistå grannarna vid sysslor, som kräver en större insats av arbetskraft, t.ex. i skördetiden och vid uppförandet av hus. Den har ända till vår tid bevarats bland den finska bondebefolkningen. Senare har sedvänjan upptagits av andra befolkningsgrupper, bl.a. är många Folkets hus och ungdomsföreningslokaler byggda ”på talko”.

Under och efter andra världskriget sattes t. i system vid återuppbyggnadsarbetet. Talkoarbete i stor skala bedrevs till förmån för den förflyttade befolkningen, krigsänkor och värnlösa, invalider och mindrebemedlade. Genom frivilliga talkoinsatser på hemmafronten ersattes även en del av den vid fronten bundna arbetskraften. För verksamhetens ledning och koordinering bildades särskilda organisationer. (Kansa talkoissa, 1943)