Herr C W Sundström
Nykarleby

Wän och Broder!

Tiden knapphändig,därför i största hast endast följande: Ditt bref af 4. inhändigade Snellman EMOT vår elfs upprensning; jag går likväl hvad möjligt är, men har ännu ej ansett rätta tiden inne att därom i ståndet petitionera. Waren emellertid lugna, ty kan jag icke få gehör i saken så får icke heller någon annan. Det uppgifna partiet tjära, som på elfven komme att transporteras kan jag väl uppgifva men deremot kan invändas att ½ ten deraf släpas om vintern och andra invändningar som jag av Malm och Wolff emotser.
     Henelie resa lång, men ännu böra vi icke misströsta om hans tillvaro; det har hänt att 3  ½ månader emellan Constantinopel och Falmouth åtgått. Icke heller är det saght att Antwerpen blifver lossningsort, ehuru mäklarehuset derom tyckes veta. Från samma ort kom en gång förut om Alku samma notis, ehuru den därefter i Falmouth fick ordres till England. Men otänkbart är det likväl icke och Ant:n ganska troligt, i hvilket fall jag tycker likasom ni därhemma att det blefve alltför sent att han skulle göra kol och salttur, ehuru jag i ett bref-kort efter hitkomsten, till honom återupprepat bestämmelser derom. Under adress Engströms i London tillskrifver jag honom ytterligare och säger att han bör afpassa nästblifvande tur så, att fartyget under sommaren kan hinna repareras och i tillbörlig tid under hösten, eller förr hinna ut igen! Ni derhemma kan ej föreställa om den — — — edna här mera markeradt, i alla företag gifver sig tillkänna gamla firmor stå och vackla, färdiga att ramla vid hvarje svårare påtryckning. Bekymret och förlägenheten är prägladt på hvarje panna, man talar hälst om de dåliga tiderna och misströstar om de kommande, bättre!
     Men jag tänker att hos oss derhemma tänka ni så att — när Gud ger dag, så gifver han råd, men på mulen morgon låter Han oftast sin herrliga sol skina och då sjunga de små fåglarna af idel fröjd och — ni med. Skada att jag måste sluta då jag just kom mig i farten att blifva språksam men den otäcka posttimmen är hardt nära.
Hos August får du tilläsa dig exemplar av Köpmannamötets förhandlingar. Jag har ej hunnit genomse hvad jag der pratat men visst vill jag minnas att också jag hade någodt ord med i laget — dumt eller klokt det må de ärade reprecententerna afgöra.
     Må nu väl, käre vän, och fägna ibland med några rader eder landtdagsrepresentant, som med de många bekymren här icke just dansa på rosor.
     Hälsa äfven kamraterna därhemma från

Din sanne vän

Carl Grundfeldt

-

Helsingfors den 25 mars 1867

Wän och Broder!

Dina vänliga rader af 5 dennes äro mig tillhanda komna i behörig tid, ehuru jag afsigtligt uppskjutit besvarandet, tills jag om min egentliga mission till landtdagen kunde lämna helst någon förhoppningsfull notis, men beklagligen ligger hela saken ännu i ett sådant dimmdunkel att jag fortfarande har svårt att säga om, änn mindre när, någon solglimt i den saken kan framskymta. Utstyrd i frack och vit duk har jag för den saken väl tio gånger besökt Öfverste Törne, två gånger General Mickvitz och icke mindre än tre gånger senator Snellman och fick af den sistnämnde det smickrande vitsordet ”att han beundrade min ihärdighet” men beklagade att af staten inga medel kunde påräknas. För öfrigt var han ganska hygglig så att, ehuru han icke ansåg företaget hafva den betydelse jag ville gifva det, jag nästan skulle tro att han i senaten icke på andra skäl än dem han förebar, — penningbrist — motsätter sig ej sjelva saken. Topelius har jag haft med mig en gång hos Törne och en annan gång hos Mickvitz, för att gifva bättre eftertryck åt såväl förslaget som dess genomdrifvande och jag vore bra frestad att tro det, ni kunna frånräkna öfverstyrelsens för väg och vattenkommunikationerna tillstyrkan till senaten. Någon dag i denna vecka inlämnar jag petitionen till borgarståndet, der det senare skall visa sig om den får hålla lifvet, eller om den, liksom så många andra dess föregångare och efterkommande, af ståndets enskilda besvärsutskott begrafvas i dess rymliga likkista.

Då jag i denna vigtiga fråga för vår by, icke något hafva fullt förtroende till min egen ringa stylistiska förmåga, så har jag haft vännen Topelius att med sin lätta penna formulera petitionen, som i allt är väl hållen, samt ledigt och lätt skrifven.

Denna sak har gjort mig så mycket bråk och så många bekymmer att ingen der hemma kan tro eller fatta det så, som jag fått känna där. Oviss om utgången äfven i vårt borgarestånd är jag i hvilket fall som helst lugn, då jag gjort allt, hvad jag kunnat och är fullkomligt förvissad derom att ingen kunnat göra det bättre. Ramlar saken äfven denna gång, så kan den vid en under gynnsammare förhållanden inträffande lantdag återupptagas utan att man då behöfver upprepa eller tillägga annat än hvad redan i frågan blifvit framhållet. Såtillvida hafva vi haft åtminstone god tur att Guvernören hos styrelsen anhållit om undsättningsarbeten för vårt län hvilken omständighet icke i petitionen blifvit förbisedd och hvilken åtgärd hade till följd att de profiler och kartor hvilka man i början icke ens visste hvar de funnos,på en gång framkröpo och hvilka jag vid de båda besöken hos Öfverste Törne varit i tillfälle att nogsamt genomtrefva och påägna.

Bankdirektören Törnqvist sade mig häromdagen på Föreningsbanken att ni icke borde illa upptaga det men att banken nu, med afseende å den alltmer tilltagande osäkerheten inom landet, för vårt banklån fordrade någonslags supplementar säkerhet för lånet vid förstblifvande omsättning deraf. Jag svarade honom att de flesta af intressenterna hafva gårdar och fastigheter, hvilka kunde användas som underpant men då med deras intecknande vore bråk och besvär hemställde jag om icke någondera af våra fartyg kunde få ställas som underpant för lånet och föreslog skeppet A l k u, hvarmed han, efter någon stunds betänkande, sade sig vara tillfreds. Proceduren vid omsättningen blifver nu ingen annnan än den att å wexeln antecknas att skeppet ställes som säkerhet för lånet och dess assuranspolis öfverlämnas till banken. Förutsatt att öfrege intressenter äro med om detta nya arrangement, ber jag dig af August begära nämnda polis, hvilken om jag ej minns orätt ligger, antingen bland assuransföreningens räkenskaper, eller och bland warfsbolagets dokumenter i min byråklaff eller och i jernkistan i min källare.

För omsättningen den 21 april behöfver jag:

Bäst är att rekommendera brefvet, men hitsänd i tillräcklig god tid såväl multrum som dokumenterna så att vi icke må försumma fataljerna.

Jag gillar dina i brefvet omtalade och tillämnade dispositioner, men trassera icke för mycket så att ni stå i skuld om någon malheur med fartygen skulle inträffa. Sedan du indragit, hvad för skuldernas betäckande behöfves, så försumma icke att tillsända mig redovisning öfver samtliga trattor och utbetalningar sedan min afresa så att jag måtte få dem anoterade; för ensamt dödsfalls skull är jag angelägen om att hafva räkenskaperna i det skick att ingen genom min efterlåtenhet skall hafva skäl till missbelåtenhet eller anmärkningar.

Måtte nu Henelius lyckligt framkomma äfven den sista biten af den långa Romresan!

Till Häggström på Odessa har jag ännu icke hunnit skrifva, men skall göra det, så snart tiden medgifver. Telegrafering till Henelius ansåg jag onödig då han genom Engström får mitt bref, hvars kopia jag tillsände August för att dig förevisas.

Den nu ständerna förelagda stämpelpappersafgiften upptager för helfrihetsbref en karta beläggning af 1 mark för 10 läster och 50 penni för hvarje 5-te derutöfver gående läst; på mitt och Wolffs motstånd blef projektet i borgarståndet afslaget, så att den funderingen åtminstone icke lyckades för dem, som till sjöfarten ett godt öga.

Om tullfriheten för skeppsbyggnadsmaterial af alla slag har jag petitionerat och ämnar ännu på samma väg anhålla om någodt nytt lagstadgande, hvarigenom fartyg kunde likasom fast egendom emot inteckning i certifikatet i banker och på privata händer belånas. En sådan rättighet blefve en god driffjäder för ökad fart åt skeppsbyggnadsindustrien.

Alfthan, B örsföreningsTidningens redaktör har jag gifvit en fingervisning huru han i någon artickel å sin tidning borde framhålla i rättan dager vigten för vårt land af nämnda industri.Han har en god penna den karlen, är intresserad af saken och har redan gjort början dermed i no 14 af samma tidning. Ämnet afhandlas under rubriken ”Finlands förhållande till verdshandeln” och att döma af denna början borde artickeln komma att göra god effekt i synnerhet nu då det är på tiden att göra vederbörande uppmärksam på en industri, den de helt och hållet försummat men deremot under armarna hållit och skyddat fabriksväsendet, för hvilket vårt land med sina sju månaders långa vintrar minst af allt är passligt.

Tungt och bekymmersamt lif har jag här, ehuru nog lärorikt, endast man uteslutande kunde egna sin tid åt alla de frågor, som förekomma men tyvärr störes man däri genom bekymren för egna affairer och funderingar. En sak gläder mig dock och detta är förhoppningen derom att vi kanske ännu i år kunna få oss föreningsbankens agentur på vår lilla ort. Jag insinuerade saken hos Törnqvist och han låfvade mig före afresan härifrån i vår bestämdt svar. Han låfte göra hvad han kunde för saken och om ej bankens nya sedlar rönte alltför trög afsättning, trodde han sig kunna lämna mig förhoppning om agenturen. Den karlen låfvar just icke mycket, hvarföre jag nästan vågar tro att vår ort blifver den första, som kommer i fråga, saken må sedan realiseras detta, eller nästa år. Men detta bör du ej för någon omtala ty hos oss finnas i det hela få som kunna hålla tand för tunga; och finge pedersöreiterna nys om saken på förhand så kunde nog hända att de gjorde allt sitt till för att korsa våra planer och mina hittills i den vägen gjorda bemödanden. Såsnart jag får visshet om saken, så sända vi Theodor Häggblom till Wasa eller Gla Carleby för att lära känna den erforderliga bokföringen och öfverenskomma derefter med kamraterna om sättet för och i värsta fall repartitionen af hans aflöning. Kunna vi få frakt för Alku blir ovillkorligen bäst att antaga då ingen utsigt för trävaruhandelns förbättring under detta år förefinnes. Annat skrifvas ut påminner jag mig icke. Slamset får du hålla tillgodo såvida du eljest kan få reda på innehållet. Må nu sundt och hälsa kamraterna från landtdagsmannen, som för lilla byns väl har den bästa vilja, men beklagligen — svag förmåga.

Din sanne vän

Carl Grundfeldt

PS.
Underrätta bolagisterna derom att jag från Föreningsbanken uppburit af från depositionen på löpande räkning af det sista lånet tillkommande räntesaldot Fmk 122.51 penni, hvilket jag vid hemkomsten skall distribuera efter enhvars andelar i lånet.
DS

P.S. Sedan förestående var skrifvet träffade mig på gatan Öfverste Törne som berättade att öfverstyrelsen för Väg & Vatten kommunikationen uti sitt idag till senaten afgifna utlåtande om undsättningsarbeten för Vasa län tillstyrkt till en början Ragnörns upprensning och därnäst den del af Lappo elfs stränder som lida af flodens öfversvämningar, eller distanser från Kyrkobyn nedåt emot forsarnas början. I detta ser jag redan en liten lön för min möda. Bifaller senaten engång denna början, så slår ej felt att vi i tidens längd, om och småningom skola få vår vilja fram. Men som sagt af senatens beslut beror affairen. Jag har afbidat resultatet af nämnda öfverstyrelses utlåtande just för att ungefär samtidigt inkomma med min petition i ämnet, hvilken då, om ej alla gamla märken slå felt, borde blifva en ytterligare påtryckning på senatorernas beslut. Till en början är jag glad öfver helst denna icke obetydliga framgång. Strömrensningskårens utlåtande utgör det kraftigaste band på senatorernas beslut och då vi nu engång hafva det anser jag mina språng och bockningar i frack och hvit duk icke hafva varit så alldeles förgäfves, sjelfva saken må nu sedan å högsta ort få hvilken läsning som helst.

Jag har numera läst äfven nr 15 af Börsföreningens tidning hvari fortsättningen finnes införd af den artickel jag redan omnämnt, den är ypperlig och efter min och efter min fingervisning klart hållen. Vill Alfthan ännu i nästa nummer gissla den inhemska, onaturliga industrien, så har han på ett lyckligt och troget sätt kopierat mina tankar och grundsatser i detta sakrika och vidsträckta ämne. Håller du icke Börsföreningens Tidning så får du låna den antingen af August eller Rådman Lybeck.

Åt August kan du gärna visa detta bref ty han kan tiga. Att Dyhr och Hedström äfven hafva intresse af att läsa detta inser jag nog, blott de kunde hålla tanden för tungan, så att varken Essen får nys om hur upprensningsfrågan står och att pederseiterna icke får kunskap om våra bankfunderingar. Läser Dyhr brefvet, så förbjud honom omtala dess innehåll för Berger, hvarigenom Höckert snart skulle basunera ut våra mysterier, och måhända göra sig ett nöje deraf. Han är en farlig karl, alls ingen borgerskapets mästare i detta ords borgeliga bemärkelse utan snarare dess plågoande och guvernörsämbetets och höga vederbörandes tjenstvillige krypare.

Vänskapsfullt

Densamme.

-

Herr Rådmannen CW Sundström

Helsingfors den 20 April 1867

BB Sundström

Dina båda senaste bref jemte dokumenterna och wexeln för omsättningen äro mig rigtigt till handakomna, hvarom detta förnämligast afser att underrätta. Redan i går inlämnade jag till Föreningsbanken alltsammans och återfår derifrån i öfvermorgon eller på förfallodagen den gamla accepten. I dag förenar i borgarståndet det enskilda besvärsutskott min petition om elfvens upprensnig. Jag träffade ledamöterna, när de kommo från sessjonen och de tröstade mig dermed att petitionen fått sig några skoflar mull och att jag med någonslags bjudning till dem vore i tillfälle at fira begrafningen. Jag gissar således att den blifvit avgjord till vår förmån och vill hoppas att den äfven vid slutlig diskussion i ståndet skall gå igenom om nu icke gubbarne Malm och Wolff uppträda såsom antagonister mot densamma, hvilket jag icke gärna vore böjd att tro.

På tidningen i går stod Usko under 27 mars framkommen till Alexandria. Vi borde således hafva att snart förvänta bref från Löfberg. Jag skall tillskrifva honom på Odessa med gjörligaste förste. Vidare hinner jag ej i dag, än bedja dig att icke glömma att tillsända mig redovisningen öfver samtliga trasseringar sedan min afresa. För dödsfalls skull är ju detta i sin ordning. Må väl och låt höra af dig när någodt skrifvärt förekommer. I största hast af

Din sanne vän

Carl Grundfeldt

[Inf. 2007-12-19.]