III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

Carl Grundfeldt

Bland bröllopsgästerna vid det Topelius-Haeggströmska bröllopet 1845 märktes den 25-årige kontoristen Carl Adolf Grundfeldt från Helsingfors. Han hade aldrig varit i Nykarleby tidigare, men kom att bli en av stadens mest framträdande och märkligaste män.

Grundfeldt var född utom äktenskapet i Vasa den 14 febr. 1820. Fadern var kanslisten, senare assessorn i hovrätten, Carl Fredrik Järnefelt, modern, vars förnamn aldrig nämnes i skrifterna, hette Grundström och var hushållerska hos Järnefelt. Namnet bildades genom sammanslagningen av dessa namn. Järnefelt var född den 13 febr. 1793 i Kiuruvesi och gifte sig 1825 med Susanna Sofia Carström från Uleåborg. Med henne hade han åtminstone fyra barn, varav sonen Aug. Fredrik (f. i Vasa 7.10. 1825) blev vicehäradshövding och lantdagsman (d. 6.12. 1876), dottern Gustava (f. i Vasa 21.5. 1831, d. i Åbo 8.4. 1907) gifte sig 1855 med arkitekten C. J. F. von Heideken (d. i Åbo 27.3. 1888) och Jenny Maria (f. i Vasa 21.5. 1842, d. i Björneborg 9.5. 1914) gifte sig först med handl. i Björneborg R. Thornberg och senare med handl. O. E. B. Wahlgren därstädes (d. 11.1.1889).

32. Rådman Carl Adolf Grundfeldt.
Foto 1870-talet. [Herlers museum.]

Järnefelt dog den 9 juli 1844 i Vasa. När Grundfeldts mor dog är obekant. Genom sin fader var han av adlig börd och genom sina halvbröder och -systrar befryndad med inflytelserika ämbetsmanna- och köpmannasläkter i Finland och Sverige. 66)

Trots bristfällig skolgång förvärvade Grundfeldt sig en god allmän och merkantil bildning. Hans språkkunskaper var goda och hans behandling av modersmålet ledigt och vårdat, i motsats till vad som var fallet med många av hans samtida yrkesbröder. Hans språkbegåvning visade sig även i att han skrev vers och gjorde sig känd som vältalare.

Grundfeldt började på 1830-talet som kontorist hos vinhandlaren Oppman senior i Borgå och var i början av 1840-talet bokförare hos handelshuset Henrik Borgström i Helsingfors. Han blev under denna tid bekant med Z. Topelius, som liksom han bodde i den Borgströmska gården, och med många andra inflytelserika personer, bl. dem J. W. Snellman. Han bjöds som god vän och sällskapsbroder till Topelius' bröllop 1845 och accepterade, menande, att ”nog må man väl kunna vara där ett par dagar!” Här träffade han som marskalk den 16-åriga Pauline Lybeck, och ”tyckte så om sig, att han redan på sommaren återkom och från den lilla staden sökte sig en maka”. 67)

Pauline (Lina) Lybeck var dotter till rådmannen och handlanden Petter Lybeck och hans hustru Catharina Sofia, född Holmberg. Pauline var född den 7 jan. 1829 i Nykarleby och var 20 år, då hon den 8 april 1849 gifte sig med Grundfeldt. Det var ej dennes mening att för framtiden slå sig ner i Nykarleby. Efter bröllopet flyttade de nygifta till Helsingfors, där de i två år bodde i Lampas stenhus vid Salutorget. Grundfeldt var vid denna tid delägare i vinfirman Grundfeldt & Oppman därstädes. Först efter firmans upplösning flyttade familjen till Nykarleby. Där kom de sedan att stanna till dödedagar. De bodde till en början och ända till branden i svärmoderns gård (nr 11), den forna Kempeska gården vid torget, snett emot rådhuset.

33. Fru Pauline Grundfeldt, f. Lybeck.
Foto 1870-talet. [Herlers museum.]

Svärmor, änkefru Catharina Sofia Lybeck, kallades för att hon var så mörklätt ”Svart-Kerstin” eller ”Korp-Kerstin”. Hon hade handelsbutik i byggningens södra ända. 68) Sonen Petter August öppnade något år före branden butik i norra ändan, vars kamrar han disponerade. Ej långt därefter stängde modern sin butik och ändrade den till boningsrum. Vid branden förlorade hon, såsom senare berättas, hela sitt hem med löst och fast.

Grundfeldt hade redan före branden etablerat sig som grossist i vin och annan spirituosa, och hade ingen butiksförsäljning. ”Gumman Lybeck”, som var delägare, var en mera ”ilak” sådan 69), varför Grundfeldt en gång blev osams med henne, gjorde bokslut i affären, räknade ut deras mellanhavande på kopeken och reste sin väg. Efter åtta dagar kom han dock tillbaka och fortsatte handeln.

Efter branden bodde familjen på Smedsbacka. Den förträffliga källaren under den röda byggningen, där de bodde (Kjellmanska huset, sedermera seminariets orangeri [trädgårdsmästarbostaden], användes av Grundfeldt som lagerlokal. Han lär ha använt vattnet från den brunn, som senare blev seminariets ”bastubrunn”, då han kyprade [*] 70) sina viner.

[* Kypra (af tyska Küpe, fat), eg. konsten att afhjelpa eller förekomma fatlagda viners unknande, mögling, grumlande eller med ett ord försämring under förvaring. Äfven liktydigt med förfalskning, t. ex. då ett vin t. ex. sherry beredes af ett annat t. ex. Marsala.
Främmande ord och namn (1878).]

Vid flykten undan branden var de äldsta barnen Carl-Arthur sex och Hilma två år gamla. Systern Bertha föddes åtta dagar efter katastrofen. Från Smedsbacka flyttade familjen till kapten Sarlins nybyggda gård nr 61 vid Borgargatan, och bodde där tills de efter dr Blanks död 1860 köpte hans halvfärdiga gård vid dåvarande Rådhusboulevarden 65. Byggnaden, det senare så kända ”Grundfeldtska huset”, var ritad av överarkitekten Ludvig Isak Lindqvist i morisk stil och varpå sin tid en av stadens, kanske landets, vackraste byggnader. Det gav en speciell karaktär åt hela Esplanadområdet (revs 1948 av staden [skall vara 1961 av en byggnadsfirma]). Lindqvist var född i Nykarleby 1827 och son till rådmannen Isak L. samt överdirektör i styrelsen för allmänna byggnader. Han dog i Helsingfors 1894. Huset hade på insidan en vacker trädgård, vars träd planterats av Blank och Grundfeldt själv.

Sin förmögenhet förvärvade denne av allt att döma främst som grossist i vin och spirituosa. Han ägnade sig emellertid även med framgång åt rederirörelse och var som redare den mest framgångsrika av alla Nykarlebyköpmän. Han var en av grundarna av Nykarleby stads Warfsbolag 1857, i vilket han innehade den största andelen, d.v.s. 29/100 och efter 1810 44/100 Han verkade som bolagets direktör och drivande kraft och ägde motsvarande andelar i de av bolaget byggda barkskeppen Alku (1857), Toivo (1860) och Usko (1866), jämte fregattskeppet Adolf de största fartyg, som någonsin byggts i Nykarleby. Han ägde även 1/3 av barkskeppet Alexander II (1856) samt 44/100 av ångfartyget Zachris Topelius (1873, ombyggt 1874), som ägdes av Nykarleby Ångfartygsaktiebolag (27 delägare), i vilket han var en av stiftarna. Som grosshandlande skeppsredare var Grundfeldt på 1860- och 1870-talet stadens största export- och importhandlare med trävaror och spannmål som specialitet vid sidan om vinet och spirituosan. Största delen av inkomsterna av rederiverksamheten kom dock från fraktfarten. Han var som vi sett rådman 1857—1815, blev lübsk konsul 1859 och senare svensk-norsk vicekonsul. Han var en av stiftarna av Föreningsbanken i Finland och var dess ombud i Nykarleby. Han var vidare revisor av stadens sjömanshus och av Wasa Aktiebanks filials i Nykarleby räkenskaper samt ombud för Sjöassuransföreningen i Finland och agent för Städernas Allmänna Brandstodsbolag. Sin främsta insats inom politiken gjorde han som stadens representant vid lantdagarna 1863—1864 och 1861 (se vidare kap. om Lantdagarna). Han utsågs härunder 1863 till suppleant i lagutskottet och 1867 i lag- och ekonomieutskottet samt till elektor för utseende av bankfullmäktige och revisorer och till medlem av en lyckönskningsdeputation. Med sin på annat ställe anförda petition om Lappo älvs upprensning avsåg han, att medelst kanal eller hästjärnväg till Toivesi sjö skapa en kommunikationsled mellan Bottniska viken och vattnen norr om Tammerfors. ”Finge vi se Lappo älvs upprensning och de första tjärbåtarna nedkomma, så vore jag nöjd att dö ...” skriver han under en av lantdagarna till en vän i Nykarleby. 71)

Bland Grundfeldts insatser för staden märkes vidare utverkandet av statslånet 1859 för återuppbyggandet av staden efter branden och hans verksamhet för seminariets placering i Nykarleby.

[Grundfeldts gravvård. Foto: Lars Pensar.]

Carl Grundfeldt var uppskattad i sällskapslivet som en god talare, berättar hans efterlämnade maka, — skada blott, att hans blödiga natur gjorde honom så lätt rörd, att det hindrade utförandet, — för att ej tala om den inverkan rundligt njutna stimulantia därvid kunde utöva. 72) Särskilt mindes man i Nykarleby hans anslående tal vid fartyget Zachris Topelius' utskjutning. Hans trevliga tillfällighetsverser utvisade även en poetisk ådra, som icke var att förakta. — Han hade ju i tiden ”ätit gröt ur samma fat” som skalden Z. T. — Missbruket av starka drycker förde honom antagligen i en förtidig grav. Han dog i hjärnslag vid rådmansstämman den 17 febr. 1883, 63 år och 3 dagar gammal. 73) — Grundfeldt var otvivelaktigt jämte Z. Topelius stadens mest inflytelserika och mest representativa personlighet under senare delen av 1800-talet. [Trots det har han inte ihågkommits vid namngivning av gator, vägar eller platser!!!]

Grundfeldts hade tio barn. Äldst var Carl Arthur (f. i Helsingfors 28.1. 1852, d. i Nkby 12.2. 1878). Han blev apotekare i Vörå 1876 och ingick följande år äktenskap med Ebba Wilhelmina Charlotta Östberg från Stockholm. Äktenskapet var barnlöst och änkan flyttade 1881 tillbaka till Stockholm, där hon gifte om sig med civilingenjören H. Söderbergh. Därnäst kom Hilma Sofia (f. i Nkby 19. 4.1856, d. ogift 21.5. 1937). Hon efterlämnade adoptivsonen magister Torkel Edmund Hellström, som var son till hennes syster Elna Rosalie (f. 7.2. 1864 i Nkby, d. 1931), gift 3 dec. 1889 med med.dr. Fredrik Elifas Hellström, Gamlakarleby, död 1901.

Dottern Berta Celinda var född 20 jan. 1858 och dog ogift den 21 juli 1882.

Den andre sonen Hugo Leopold var född den 19 sept. 1859 i Nykarleby, blev farmaceut 1878 och filialföreståndare för Vasa bank i hemstaden och dog 28 juni 1904. Han var gift med Nanna Katarina Burman (f. 8.7. 1860 i Neder-Torneå i Sverige, d. 12.4. 1925). Hans dotter Hjördis var född 4 april 1887 i Nykarleby och gifte sig den 16 april 1911 med stadsläkaren Karl Gustaf Ahlström (f. 28.7. 1877 i Vasa, d. 26. 4. 1916). Hugo Grundfeldts son Carl var född 11 juli 1888 i Nykarleby, vigdes den 1 jan. 1915 med Elsa Elisabeth Petas, ändrade 1920 namn till Charles Graig och utflyttade den 4 okt. s.å. till Helsingfors. Dottern Astrid (f. 23.3. 1892 i Nykarleby) utflyttade dit 31 aug. 1921 och gifte sig 14. 9.1925 med frih. E. J. A. Cronstedt; tre söner.

De övriga av Carl Grundfeldts tio avkomlingar dog som barn eller som relativt unga, den yngsta dottern Thyra i fyrtioårsåldern ogift 1913.

Carl Grundfeldt var den utan jämförelse största affärsmannen och den tongivande personligheten i Nykarleby under senare delen av 1800-talet. Han var känd och respekterad inom ekonomi, politik och kultur i vida kretsar i landet och hade omfattande utländska förbindelser. Han var den siste bland dem som burit upp stadens anseende som handels- och sjöfartsstad och hade gjort staden större tjänster än någon annan under sitt verksamma liv. [Trots det finns det inget i staden som minner om honom, förutom benämningen ”Grundfeltas” om bostadshuset som byggdes på hans forna tomt.]