Hej Freddi!
Det var väldigt intressant att få denna bild. Har inte tidigare sett någon gammal bild där så mycket av huset syns.
Du frågade om antalet fönster. Det är nog bara ett mot norr, liksom på bilden. Två mot söder. Ett vindsfönster på vardera sidan. Sidofönstren är också likadana som idag. Det som inte syns på bilden är kvisten. Det är inte säkert att den byggdes i samband med huset. Taket var av asfaltfilt med pärtor under. Vi lät sätta plåttak i mitten på 1990-talet. Staketet på bilden liknar det som fanns kvar när vi köpte huset. Det sträckte sig från husgaveln ända bort bakom uthuset till rån vid Backmans bageri. På Gustav Adolfsgatan från husgaveln genom vinbärsbuskarna till Frilunds rå. Vid mitten av 1970-talet hade det röda staketet blivit så murket att det revs. På uthusvinden har vi ännu kvar grindarna, som inte använts under vår tid.
En bild från 1971 av det gamla staketet tillhandahållen av Elisabet Sund på väg in till Sjöbloms. Notera kantstenarna!
Förstoring.
Foto: Bjarne Sund.
(Inf. 2010-04-11.)
På bilden syns inte något hus på Gustav Adolfsgatan (Frilunds). Det är nämligen så att vår tomt upptog halva kvarteret, den styckades upp när Frilunds hus byggdes. Egentlig lagfart på tomten fick vi först 1996.
Om huset exteriörmässigt idag ser ut som då så kan man inte säga detsamma om uthuset. Tyvärr syns inte hela huset på bilden. Det är förmodligen magasinsdörren längst till höger, men till vänster om den ser det ut att finnas ett fönster och på taket en skorsten, vilket kan tyda på att man hade typ tvättstuga/bastu där. Idag kan man på dess plats beundra det vackra utedasset beläget på andra våningen försett med både ”stereosittplatser” och barnsäte.
Dörren och trappan upp till utedasset. Notera att trappstenen är en kvarnsten!
[Det är bra med framförhållning. Färgbilderna tog jag den 16 juli 2004 och nu kom de till användning.]
Utedasset med barnsäte och ”stereosittplatser”.
Inunder finns dyngstacken som är gemensam med fähuset som finns till vänster. I fähuset fanns plats för två kor. Höskullen var belägen ovanför. Efter fähuset kommer vedlidret som är spirat. De övriga delarna är timrade, utom fähuset som är murat. Längst söderut av det nitton meter långa uthuset finns den bastanta bagarstugan och bastun med betongsockel. Timret till denna del kommer från en sommarstuga vid Bure i Socklot som Strandéns hade. Eftersom de inte hade tid att vistas där lät de istället bygga ihop den med uthuset, varpå uthuset fick en våning till. De enda förändringar som vi har gjort på uthuset är att ändra om fähuset till ”bilstall”.
[Farmor Tekla, kossan Blomster, Rafael och Torsten (min pappa) Strandén. Kristina Ahlbäck på facebookgruppen Nykarleby.
Förstoring. Stadsborna som jordbrukare av Erik Birck.
(Inf. 2014-03-22.)]
Detalj av tuppdörrsgångjärnet.
Att en skomakare har bott i huset kan man ännu idag se spår av. När man går uppför den vindstrappuppgång som går från tamburen kan man se svarta avtryck på timret. På vinden finns två rum, ett på norrsidan och ett i södra. Däremellan finns en kallvind med skrubbar. Rummen har sneddade tak. På vinden har inga renoveringar gjorts under den tid vi bott här.
Joel Strandén var murarmästare vilket syns på de vackra kakelugnarna i huset. De är en av de få saker som finns kvar av den ursprungliga interiören. När vi flyttade in år 1966 gjordes bara en mindre renovering för att pappa skulle få arbetsutrymmen. Större renoveringar utfördes mellan åren 1981 och 84 när ett rum i taget iståndsattes. På norrsidan där pappa hade sin fotoverksamhet, hade Strandén sitt plåtslageri, han var en mångsysslare han. Där finns ännu en hällspis som tyder på att det bott folk i denna del. Jag vet att flera av mina fastrar bott här medan de gick i skriftskolan. Strandéns är nämligen släktingar. Kanske man också hyrt ut åt seminarister som brukligt var i staden.
[”Dethär är farmor och farfars (Tekla och Joel Strandén) hus där min pappa (Torsten) blivit uppväxt. Jag har många minnen därifrån”, skrev Kristina Ahlbäck på facebookgruppen Nykarleby. Gissningsvis taget i slutet på 1960- eller i början på 1970-talet. Notera de olika generationerna av elledningar! Förstoring. Slående likhet med Nygrens gård.
(Inf. 2014-03-16.)]
På tomten finns också en brunn som sägs ha haft stadens bästa vatten. Ända fram till 1984 utgjorde denna brunn vår enda vattenkälla. Numera använder jag vattnet bara till bevattning och till att tvätta bilen med.
* * *
Nu sitter jag med köpebreven framför mig. Det ser ut som om två skomakare har bott här. Joel och Tekla Strandén har ”den 7 augusti 1920 utav Skomakaren Alfred Fellman och hans hustru Hanna Fellman för en till fullo erlagd köpeskilling av adertontusen mark tillhandlat sig norra hälften av bebyggda gårdstomten N: 3 i 2 kvarteret och 3 dje stadsdelen härstädes” ...
När vi köpte huset upprättades köpebrevet den 30 juni 1966. Köpesumma 16.500 mk.
* * *
Vindflöjeln i norra änden av uthuset är värd ett speciellt omnämnande. Den stod ute på trottoaren och var förankrad i uthuset. Själva flöjeln bestod av en enkel rektangulär plåtbit, som gnisslade vid större vindkast. Stolpen var gjord av gammalt gott virke, vilket var något vi kunde konstarera när vi sågade itu den. Där fanns ingen röta förutom i basen som hade stått på asfalten. När gatan skulle grundrepareras senaste gång, det var väl 2004, så beslöt vi oss för att för säkerhets skull ta ner den. Därmed försvann den sista vindflöjeln ur gatubilden i vår stad.
Efter fotograferingen var flöjelns dagar räknade.
Detalj av flöjeln.
Det var allt för denna gång.
Hälsningar
Ronny (som numera äger hälften av huset) |
