Nykarleby den 14 december 1876
Vi ha en kort tid haft en ganska sträng vinter. Högsta kölden inträffade i går, då termometern visade —28°. Idag är klimatet mildare och vinden sunnan. Hela forsen i ån ända från Juthbacka till bron här i staden är redan tillfrusen; tidigast under de 10 vintrar jag varit på orten.

Äfven fortfarande kommer enligt rådhusstämmobeslut Bränvinsutskänkningsbolaget, som bildades i fjor, att hafva sig anförtrodd försäljningen af bränvin i tvenne bodar och utskänkningen deraf likaså på tvenne ställen. Den tredje af bolagets nuvarande bodar kommer således, såsom öfverflödig ansedd, att stängas, men om detta just är välbetänkt, skall väl närmaste framtid utvisa. Redan förr har här uppstått, mot kommunens vilja, en såkallad 5 kanns bod, och låt se, om ej stängningen af den tredje utskänkningsbolagsboden har ännu en sådan till följd. — Så hörs man glunka. Och dessa femkanns bodar verka ej i samma menniskovänliga syfte som utskänkningsbolagets. Fabriksbodarne måste ju tillse att kunna sälja så mycket bränvin som möjligt, om deras respektive fabriker skola ränta åt sina egare. Och vi ha erfarit ur berättelser i tidningar, huru köpare ”bolagsvis” vetat kringgå gällande förordningar. Och detta kan man icke förtycka dem, ty hushållningen bjuder att köpa så billigt som möjligt — och då kan man ju äfven supa mer!

Huru stor nettobehållning utskänkningsbolaget med sin verksamhet skall lemna till för kommunen nyttiga ändamål, kan ej uppges förrän vid årets slut; men att behållningen ej skall blifva alltför ringa, finner man deraf, att bolaget såsom bidrag till härvarande privata fruntimmersskolas underhåll redan (efter hvad mig berättats) skall hafva lemnat 912 mk 90 penni. Staden behöfver äfven nästa år goda inkomster, emedan budgeten i och för allmänna byggnadsföretag o. s. v. kommer att stiga till mer än dubbelt större än det löpande årets. Erkännas måste dock att kommunalbeskattningen detta och föregående år varit lindrig.

Skolorna härstädes hålla som bäst på att taga sig julferier. Igår aftons var i seminariets festivitetssal en fest arrangerad för normalskolans elever; ganska lyckad efter hvad mig berättats.

Låtom oss idag fortsätta och afsluta Nykarleby lägre elementarskolas historia!

Vi slutade sist med pedagogen Remahl. Om honom finnes följande anekdot antecknad, berättad i tiden af en fru C., som i Remahls tid gått i skolan, hvilken visar hans sätt att uppfostra: en förmiddag hade genom något ovarsamt handterande af skrifböckerna ett blad grått papper fallit i Remahls hatt, som legat öppen på det långa bordet. Detta blef han icke varse vid bortgåendet från skolan, utan lade hatten på hufvudet, hvarvid snibben af det gråa pappret kom att hänga och betäcka ena örat. Sålunda passerade han gatan utföre öfver torget och gick hem till sitt Nybacka (Skolhemmanet, hvilket J. G. Toppelius observerar i skolans inventarium 1802 under namn af ”Olof Jönsson” om 7/24 mantal, beläget i Nykarleby sockens Kyrkoby, af kronan till staden för skolans underhåll doneradt skattefritt hemman), der hans fru mötte honom med ett gapskratt. Men när han åter på eftermiddagen kom tillbaka till skolan, fingo barnen, d. v. s. eleverna såväl af manligt som qvinligt kön*), umgälla den harm han häröfver kände; ty hvarenda en, som då gick i skolan, afstraffades med plaggor [företrädesvis om slag på händernas insida l. över fingrarna, utdelat med ett björkris l. dyl.. SAOB]. — Hans lynne för tillfället hade eleverna ”noga” kunnat observera på hans klädsel: kom han upp till skolan i sin kattuns nattrock (o tempora! o mores!) med kapprock öfver, då vankades säkert stryk den dagen.

Den åttonde pedagogen var Olaus Kickovius från 1742, blef sedan kapellan i Nykarleby 1753 och dog den 19 juni 1770 af vattusot, 58 år gammal.

9:o Hcnricus Hedberg från 1753, kapellan i Öfvervetil 1760 och död 1791.

10:o Johannes Freitag från 1760, blef kapellan i Munsala 1762 och dog i slag den 17 januari 1775.

11:o Kristian Salmenius från 1763, blef kapellan i Vasa 1775 och pastor i Lappo 1790. Dog 1791.

12:o Andreas Kickovius 1775, pastor och prost i Uleåborg 1791.

13:o Johan Gabriel Toppelius från 1791 till 1802. Hvart denne Toppelius härifrån kommit, finnes ej här antecknadt. Han har utgifvit ett intressant arbete om ”Trivialskolan i Nykarleby”, stödande sig på säkra grunder. Alla hans arbeten, som här i skolbiblioteket finnas förvarade, vittna om en synnerlig ordning och snygghet. Hans handstil kan täfla med de bästa kalligrafers i vår tid.

Från pedagogi förändrades Nykarleby skola år 1842 till lägre elementarskola, och år 1856 utvidgades denna med en 2:dra eller rektorsklass, motsvarande I:sta klassen vid dåvarande högre elementarskolor i landet. Vare härmed nog om Nykarleby skola. En anekdot, antecknad af J. G. Toppelius, angående bevekelsegrunderna till trivialskolans flyttning härifrån till Vasa, vill jag dock berätta: Borgerskapet i Vasa hade skänkt åt dåvarande landshöfdingen i länet en stor och vacker häst, i följd hvaraf malicen strax visste säga: att den ifrågavarande hästen ock varit mycket stark, emedan han orkade draga hela landshöfdingeembetet och trivialskolan på en gång till Vasa.

       N—r.

De rader, korresp. egnar ”Nykarleby bon”, har red. ansett sig böra utesluta, då de innehålla ingenting i sak, men väl personliga anspelningar, som dertill träffa orätt person.

* ) Gossar och flickor gingo i Nykarleby skola, såsom det nu brukas i Nord-Amerika, tillsammans ända till år 1836.