JULIUS.

      Julia, min älskling, hulda mö! du smultronröda, du solskensklara! du rikt begåfvade! Välkommen! Klar som din himmel skall min panna vara, lugnt mitt hjerta som den lugna och dock rörliga floden, der du, sköna sommarros, speglar dina rodnande skyar i den stilla morgonens glans. Oräkneliga som dina oräkneliga blommor skola glädjens blyga knoppar slå ut i min barm. Den som älskar dig, han älskar lifvets bästa glädje. — Kom, du rika dotter af den rika jorden, du flygtiga doft af naturens innersta lif — kom! Jag vill älska dina glada dagar och icke hata dina mulna. Lefvande fröjd! jag vill lefva i dig, stilla som ditt stilla lif, djupt som ditt djupa lif. — Ja, sköna Julia, jag älskar dig; du skall ock älska mig. Jag förstår ditt lif, du skall ock förstå mitt lif. Jag lefver i dig, du skall ock lefva i mig! Kom! Se, det skumma glesnar, och morgonen står upp öfver skogen. Det blir en skön dag, min älskade!

      1. Lördag. Små sysslor hemma; botanisering med lilla Fanny, insektfångst m. m. Fägnade mig öfver en ny Schlafrock af modernaste snitt, ämnad att blifva en beqvämlig tillflygt på min lilla kammare i Helsingfors. — Musik hos Turdins (moi) — Jag har ledsamt efter min ögonsten, flygeln. E. m. Visite hos flickorna Lithén. Gula kammarn. Tal om Fonselius i Munsala — och om de nyomvände. — Jag för min del kan ej fatta något tycke för deras fördömmelselära, som i grunden hvilar på (o)ren egoism och andeligt högmod.

      2. Söndag. Hörde en ny prest vid namn Castrén, af Consistorium hitskjutsad från den nordligaste Finnmarken. — Han hade, af ovana, svårt att uttrycka sig på Svenska, och fruntimmerna fruktade mången gång att han skulle komma af sig. Efter kyrkan promenad med flickorna Lithén m. fl., hvaribland „Mamsell Lindqvist“. Solsken öfverallt. E. m. Med Mamma hos Lithéns. — Spisade studenthafra och criticerade de förbigående. — Thé i den sköna trefliga Fåfängan. — Present, en liten söt belisse som länge bars i knapphålet och aldrig vissnade. — Promenader på qvällen med stort sällskap damer vida omkring. —

      3. Måndag. F. m. Grönt lif i det gröna. E. m. Grönt lif på gröna stolar. — Caffe hos Bergers. Lithéns, Calamnii fruntimmer, Borgmästarens systrar (d:o han sjelf) fru Wennerholm m. fl. — Plats vid sybordet, stadd i ifrigt arbete att mumsa bisquiter och tömma bischoffsglas. Railleri med fruntimmerna. D:o med katten, sans comparaison. Fru W. menade att jag skulle ha ledsamt på hemorten, „der jag ej hade något sällskap“ (notab. lärdt sällskap). — Den goda fru W. hade det begrepp om en lärd, att man dertill nödvändigt behöfde magra knotor, glasögon och dammig frack. Hon måtte ha föreställt sig, att jag åtminstone hade mina goda anlag till allt detta. —
      — Gubben Lithén skickade kl. 7 efter sina fruntimmer, som fått visite af en resande Norrmans fru, en liten täck nygift „Madame Ameln“, Stockholmska. — Strax efter dem jänkade sig borgmästaren bort. — Min herr Borgmästare, hvad har han för planer, hvaba? —

      4. Tisdag. Vacker himmel. Haraldsresa försummad. Bannor i prospect. — Visite på Kudnis af Fruarne Hammarin, Frosterus och Olsson med döttrar, samt fru Stadtlander och Mamsellerna Collin. Sednare: fru C. W. Lithén med Mamsell dotter, Thilda. — Sophie Olsson, lilla Thilda och jag suto i salen — talte om hemligheter (mycket vigtiga, förstås!), historiserade m. m., las högt diverse Ephemeriska notabiliteter. — Smått regn (Nbene ute) — Härvid anmärkte lilla Hilda Olsson (4 år) högst allvarsamt: „hvad det här regnet skall göra godt åt jorden!“
      Promenad vid sidan af de unga — lustiga lif! —

      5. Onsdag. Insektpromenad åt skogen — jag älskar skogen *) — men denna gången med klen fångst. — Trött och varm hemkom jag till middagen. — E. m. Visite hos Lithéns — fönsterconversation. — Moster Schjomans besök hos flickorna. — Rosalie kallade henne Mamsell — det tyckte jag ej om. Thilda: moster — Gumman, som var så uprigtig vän af flickornas Mamma, förtjenar väl den hederstiteln. —

*) Jag älskar skogen och hafvet, — det djupa lugnet och den vilda stormen i begge. — Jag älskar solen och stjernorna och månen och skyarna. Jag älskar haglet och slagregnet; jag älskar ock den stilla daggen, — striden, segern och segerns frid! — O moder, moder natur! din vida verld är skön!

      6. Thorsdag. På f. m. hemkommande från en insektpromenad, möttes jag af skrämda ansigten; man pekade på ett aflägset rökmoln i söder och berättade att Munsala brann. — Sednare bekräftade sig denna bedröfliga nyhet, och åtskillige af stadens herremän, äfvensom brandsprutor, reste dit ut. — På e. m. försvann rökmolnet — men upbådat manskap tågade dit för att förekomma vidare fara. Dagen efter förnam man följande: elden löskom i en torparstuga, der gumman satt och spann medan lågorna hoppade från spishällen ned i spånorna. — En stark nordlig storm framdref branden med den fart, att inom få timmar 14 (andre säga 27—??) gårdar ohjelpligen voro lågornas rof. — Största delen af folket var ute på åker och äng, vattentillgången sparsam och husen tätt sammanpackade. Byn var välmående och välbygd — desto större var förlusten; äfven de närmaste under vinden liggande åkrarne sveddes betydligen.
      Orolige vordne genom dessa tidningar och nyfikne tillika, promenerade Mamma och jag mot aftonen åt staden, på bron, m. m. och slutligen till Lithéns, der ytterligare detailler inhämtades. — Här knoppade med ovanlig rikedom en magnifique 6 fot hög stockros, hvars knoppar nu räknades till 54. — Beundrande denna och mumsande ett smakligt thé, satt sällskapet vid fönstret mot gatan — då plötsligen tvenne förbigående ådrogo sig min upmärksamhet. Genast skyndade jag ut, och genhögg de promenerande invid Calamnii port. „Ah! tusende fallt välkommen, bror Staudinger! Ditt goda löfte realiserar sig ändock!“ (Redan i H:fors sade sig Justus S. ämna dricka brunn i N:by, hvartill jag upmuntrade honom, erbjudande fritt logis på Kudnis. Hans syster kunde vi icke inrymma hos oss.) — „Jag får presentera min syster och min bästa vän.“ — Fägnar mig att få den äran. (Lilla Charlotte S. hade ett näpet och nätt ansigte; var föröfrigt en munter, fjäderlätt varelse som hade mycket godt om skratt.)
      Återkommen till sällskapet vid thékannan, undergick jag en liten examen. Somliga anmärkte om Alörsfärderna och andra härigenom generade förhållanden. — Men det är nu så — och står ej att ändras.

      8. Lördag. Följande morgon började våra resande brunnsdrickningen, grinande en smula vid första glaset men förhöllo sig i det hela manhaftigt nog. — Kl. 7 m. befann jag mig vid brunn, kastade keglor med damerna m. m. — Derifrån promenerade sällskapet en corps till Juthbacka, der detsamma några ögonblick hämtade sig i den vackra trädgårdens skuggor. Bror S. fann till en början Caroline Backman ganska treflig. —
      Eftermiddagen roade vi oss med mete i Ragnörn som utföll rikligare än vanligt, med fångst af åtskilliga respektabla idar. — Föröfrigt susade idel Sehnsuchtswaltzer för mina öron — men borta är min kära flygel ännu, och tonerna måste derföre ohörda förklinga.

      9. Söndag. Med Staudinger i kyrkan, som denna gång presenterte det bästa vi äga i predikovägen, nemligen högvördige prosten sjelf på predikostolen och Fonselius vid altaret. — Min gode vän och gäst syndade här ouphörligt med sina ögon som ständigt (ho kunde slikt förtycka!) flögo åt fruntimmernas bänkar. Säger jag likväl att jag är fri från besagde synd, så ljuger jag som en skälm. — Händelsen eller min egen omtanke förde mig, medan klockorna ringde till Finskan {gudstjänst på finska}, i sällskap med M:ne Lithén, Calamnius, Berger m. fl. som promenerade norrut. Thilda bryddes en smula af de andra, — „hon hade intet sett andra än mig i ungkarlarnes bänk i kyrkan“ med mera dylika roligheter. Bror S. hade emellertid ströfvat annorstädes omkring, och mötte oss nu, men gick främmande förbi. — Pardon, mon frère, sade jag och ledsagade damerna hem. —
      Emedan dagen var varm, badade jag i den friska elfven, och vågorna lekte gladeliga kring „des Schwimmers Haupt“. — Ungdomsvännen Svante Svahn middag hos oss.
      S. d. e. m. Demoisellerna Staudinger, Forsberg, Johanna Calamnius hos oss. — Vi promenerade i trädgården, gungade m. m. Damerna fingo hvar sin narcisse, de sista som funnos, men den stackars Forsbergs blomma var något gul i kanterna. — Promenad med damerna åt staden. Fru Ahllunds gamla vän, Petit, i batalj med korna på landsvägen. Sammanstötte med stort sällskap i Fåfängan, der min gode Justus hade tillfälle att se större delen af stadens i allmänhet särdeles täcka och älskvärda fruntimmerspersonal. Bror S., såsom förståsigpåare, gillade endast 3 à 4; jag, med min stora partiskhet, har dem utan egentl. undantag von Hertzen lieb, d. v. s. jag tycker om dem alla i gemen och somliga i synnerhet. Lisette Thodén från Jacobstad, en f. d. inclination till J. Staudinger. Promenader på storbron m. m. — En gul klädning i prospekt och Hindriks speglosa „fattig karl som har gulsjukan!“

      10. Måndag. Varm sol, klar himmel och frisk vind. Brunssällskapet gjorde på f. m. en intressant promenad till Beckbruket och på e. m. en dito till Michelsbacka, allt under Benzelstjernas anförande. I allt detta tog jag ingen del. Det säfliga framskridandet på en landsväg, medan solen bränner och hvarje flägt, i stället för att svalka, genom det dam den medför åstadkommer en glödande hetta, roar mig icke. Nej, trefligare är det då bland skogens gröna skuggor. Och dessutom borttaga dessa promenader största delen af dagen, af de få sköna dagar som jag hemma på det lilla Kudnis långt bättre kan använda.
      E. m. Med bägge Staudingarne, syster och bror, visite hos Lithéns. Der var fråga om Alörs färd, som de lyckliga flickorna skulle företaga i morgon. Min gode bror Justus kunde icke veta, att det var en smula påkostande för undertecknad att icke få flyga med till Lustissima derute; hur skulle han ock kunnat ana en sådan barnslig lust, då här icke var fråga om hundar, haror och fiskar, utan bara om frisk hafsluft och gladt hjerta på grön strand. — Johanna Calamnius talte mycket om Alörn och flydda roliga dagar på stranden, på ängen och i skogen som ruskar sina mörkgröna kronor kring berget, der runorna stå. Den magnifika stockrosen, som jag med Mamma för några dagar sedan beundrade i dess första knoppning, var nu utslagen med undransvärd fägring, ej olik en ung flicka som, innan man vet ordet af, är just vorden en prinsessa af första rangen.
      Rosalie, som brydde Staudinger för Lisette Thodén, råkade sjelf illa ut för Johanna Calamnius som understöddes af det öfriga sällskapet. Så blir man slagen med sina egna vapen här i verlden. —

      11. Tisdag. Ändå en promenad af det slaget som jag i går undanbad mig. Denna gången gick det öfver grönt och föga gult. — Brunnssällskapet, förstärkt af åtskilliga damer från staden, M:ne Lithén, Berger, Calamnius m. fl., tågade kl. ½ 8 från Brunnsholmen up ofvan Smedsbacka åt andra sjön, åter under Benzelstjernas ledning. Men vår general var föga bekant med denna okända verldsdel, sällskapet kom vilse, gjorde långa omvägar öfver sumpiga ängar, enrisbackor m. m., och det var endast Sophie Ohlssons lokalkännedom som bragte oss på rätt, så att vi sluteligen, efter ½ mils promenad sågo hafvet, Ahlörn m. m. Under högljudda klagovisor af några {Låter bekant från de gånger jag brukar ta min Karin med på expeditioner på för mig okända stigar och vägar.} (hvaribland Lotta Backman) och likaså högljudda fröjdesånger af andra (M:lle Staudinger, Sophie O. m. fl.) anträddes återresan. Och hände sig dervid det ominösa casusi att en orm kom i vår väg, ihjälslogs och bars sedan i triumph framför sällskapet. — Kl. var 11 då vi återkommo till staden. — Dejeuner hos Lithéns, som voro i resebestyr. —
      E. m. Omete. Staudinger gjorde visite hos Benzelstjerna, jag hos Lithéns. Mötte damerna på gatbodsbron. Kort derefter embarkerade familjen vid nybron, och afreste under ett lindrigt regn till Ahlörns gröna vänliga stränder. Men här på den stenlagda bryggan lemnade Collander och jag, kastande rätt långa blickar åt båten, som med raska årtag flög öfver elfvens sakta dansande vågor. Ännu en var der som såg rätt långt: bror Albert Dyhr — hos hvilken jag sedan drack thé och språkade om framtid m. m. —

      12. Onsdag. Uthållande regn hela dagen. Bref till Rosenkampff, innehållande betalning för min skuld, stor 125 Rubel. —
      Med Staudinger hos brodren Dyhr, der vi åter trakterades med thé, pipor m. m. — Visite uppe i öfriga våningen som blir superb, i synnerhet salongen. Äfven voro vi i de öfriga rummen der nere. Här var mycket tomt, och endast flickornas hattar, som lågo på soffan, voro de enda föremål som erinrade om lefvande varelser. — I salen echade våra steg mycket hörbart, och detta gaf mig anledning att probera om rummet var lämpligt för musik, och det befanns förträffligt. Det är derföre skada att intet pianoforte pryder någon af de långa stolklädda väggarne.

      13. Thorsdag. Solsken. Bror Justus, som är en af Morphei ifrigaste anhängare och billigt klagar att vi så sent komma till sängs och tidigt åter upp, plär taga en lur så der mellan 10 och 12 och en dito mellan 2 och 4. Emellertid skrifver jag en Ephemer.  —
      E. m. Visite hos Bergers, der vi funno M:ne Staudinger, Ohlsson, J. Calamnius och några andra. — Lilla Charlotte S:r spelte och sjöng med sin klara, höga röst rätt händigt. Endast fattas politur ännu, och det är skada att hon ej varit i tillfälle att öfva sig. Sophie Ohlssons trådhärfva trasslig och konstig, och det var ej utan att ej vår goda Sophie i dag liknade sin lilla härfva. Emellertid hjelpte jag henne reda ut, men Staudinger gaf sina små pikar alltjemt. Den stackars Sophie visste i dag ej rätt att hålla i dagen sin goda sida. För mycken karlavulenhet är ej rätt behaglig hos unga flickor; men Sophie O. tog en häst, som stängde gatan, i grimman och ledde honom ogenerad bort. —
      Promenader med damerna. Nära skolhuset stötte vi tillsammans med fruntimmerna från Juthbacka, Lindqvistens m. fl., hvilka alla i dag kommit från Alörn, der de varit öfver en vecka. De hade äfven träffat Lithéns i går. Emelie Lindqvist talte om Alörn och dess roliga dagar, om favoritgrottan som flickorna sjelfva med Lundmarks biträde förskönat, och sade sig ha så ledsamt dit igen. — Bror Staudinger såg och åter såg på den vackra Emmy. Samma farliga flicka utgjorde vårt aftonsamtal. Aj! aj! —

Utsikt från Charlottenlund.

      14. Fredag. Följande Fredag var en munter dag. Solen sken, nordan susade rätt friskt, och vågorna i elfven lyfte sina hvitlockiga hufvuden. Likväl lät Mamma på, enträgna böner beveka sig, och Alörsresa blef besluten. Anskaffade båt. Visite hos D:lle Staudinger för att bjuda henne med. Flickan klädde sig som bäst, och blef rätt skrämd. —
      Middagstid kl. 1 lade sällskapet i Hammarins stora och säkra gigg från Bryggan. Vi gjorde den anmärkning, att passagerarne hörde alla till Medicinska faculteten, nemligen D:r Frosterus med, syskonen Staudinger, och D:n Topelius med son. Lilla Fanny var på sätt och vis det enda undantaget. Färden var lycklig och snäll, undant. att D:r Frosterus besökte åtskilliga stenar i Ragnörn, och i god caffetid hade vi Lustissima och Alörn i sigte. Höga brädstaplar skymde fönsterna, ingen såg oss innan vi landstego.

           Charlottenlund! Charlottenlund!
du ljufva grönska på högblå grund!
du fasta hjerta i flygtig sjö,
var helsad åter, du alarnes ö!
Hos dig bor friden och sorgen blundar,
och oron tiger — dina lundar,
men glädjen hit öfver vågen dansar
och gömmer sig uti dina kransar.
Hit flyger svalan på lätta vingar,
och siskans sång uti alen klingar.
Här är det lustigt när haren hoppar
och ekorrn klättrar i furans toppar,
när löjan leker i muntra stimmar
och abborn trumpen vid bryggan simmar.
Här trifs den gamle, och ack så gerna
till dina stränder mång' liten terna,
mång' gosse munter med åror lätta
med fröjdesång öfver vågen sätta —
ty lifvet ler i de gröna lunder,
och mellan blommor fly dagens stunder! —
Charlottenlund! Charlottenlund!
Du ljufva grönska på högblå grund!
du fasta hjerta i flygtig sjö,
var helsad åter, du alarnes ö!

            ———

      15. Lördag. Lördagen var mycket vacker och solklar himmel. — Men till Alörn kom ingen igen af de som sednast lade ut ifrån bryggan. Omete, hoc est dålig fångst. E. m. Vägledda af vårt goda väderkorn promenerade Staudinger och jag till Juthbacka, och ställde vår visite till Fru Backman, eller egentligen till Carolina. Här var större delen af brunnsdamerna, fröken L:k, m. fl. — Vi lekte gömring i trädgården. — Emil Lundmark var nu tranquilare. Men i den gamla björkens stam stodo ännu de mystiska bokstäfverna qvar: E. M. L. — Emelie Marie Lindqvist, eller Emil Magnus Lundmark. — Ödets finger, tyckte jag, — och vore jag i samma predicament så — — —  —
      — Emelie Lindqvist och Mina Olsson rodde ut på ån. — Tänk om ni tumlat dit! — M:lle Staudinger sjöng inne hos Lundmark. Nästan för länge, tror jag. Staudinger såg i dag allt hellre och hellre på lilla Emmy. — För öfrigt var här muntert nog, och på återvägen promenerades en corps. På torget mötte vi G:by Moster Lithén och Mamsellerna Favorin som nyss kommit till staden. —
      Hos Backmans lekte vi en stund liknelseleken. Emmy L. liknade sig vid en lilja och fick bland annat en undran, „att den liljan satt på en så hög stängel“.

      17. Måndag. Julle och Fanny lekte tillsammans. „Vet du Hillegalt, sade Fanny sedan, jag ha lekt med en liten gosse som va så snäll.“  —
      Kl. 4 e. m. reste syskonen Staudinger hem, icke med allone, utan blott på ett par dagar för att roa sig. — — Mamma och jag tänkte starkt på en Alörs resa, men det blef så sent och så torkade saken in. — Emellertid rodde jag till Ragnörn och gjorde der ett ganska rikt mete bestående af idar, braxar, m.  m. och en abbor som var den största jag någonsin sett. — Hindrik och Albert instämde i samma vitsord. — Kl. 12 midnatt hördes Morbror Maths Lithéns bas som commenderade i Ragnörn. Det var Alörssällskapet. Efter mycket bråk kommo de upp genom forsen, och likväl styrdes för nära landet, så att slupen, till vår stora glädje åter stötte på helt nära vår brygga. —

      18. Tisdag. F. m. kl. 11 med Mamma till Lithéns, der jag hade det nöjet och den äran att presenteras för damerna från G. Carleby. Den vackra Hilda Favorin kände jag sedan 1833, då hon var hos oss. — Den intagande Charlotte hade jag ej sett på omkr. 10 år. — Hilda är bara barnet ännu, men lofvar att bli rätt söt; Charlotte är, som jag sedan och småningom funnit, en älskvärd flicka med godt hjerta och bildadt förstånd. De kommo väl midt i brådskan för den blifvande Stockholmsresan, men de voro alltför muntra och hyggliga för att ej vara välkomna. Gamla Moster Lithén var också samma goda och glada själ som alltid förr. — Flickorna klipte till nya klädningar. Rosa var hes. — Det började regna; Mamma och jag inviterades till middagen. —
      E. m. — Morbror G. Turdins nya Emelie, en fruntimmersbröstbild af träd. — Hem efter Fanny. Hämtade smultron som i år mognat mycket sent. — Las hos Lithéns: Johan Flemming, dram af Oskar Roos, med skriftlig egenhändig dedikation till Charlotte. — Detta var något alldeles oväntadt och intresserade rätt mycket. — Sjelfva den dramatiska upränningen saknade väl hållning och ägde ej detta strängt motiverade sammanhang som är en hufvudegenskap hos detta slag af poesie. — Men det stilistiska var öfver all väntan vackert och glänsande: och förf. förtjenar så mycket mer öfverseende med dessa sina försök, som de äro af den art af dikter, på hvilken så få pennor inom den Svenska Litteraturen i dessa dagar våga sig in. —
      Afton: en afundad promenad med flickorna Lithén och Favorin. — Sällskapet hade den största respekt för alla mötande kodrifter.
      — Souper också hos Lithéns. Jessberg besynnerlig. —Treflig dag. —

      19. Onsdag. F. m. omete i Ragnörn med 4 små abborcanaljer till fångst. På hemfärden ville jag just lägga till vid Notvarpet för att simma, då jag hörde en röst, — skjöt åter ut — och fann på vår brygga Thilda Lithén och Hilda Favorin som rodt dit i en liten båt. Jag rodde dem hem. —
      E. m. kl. 4 med båt till Nybron för att afhämta samteliga unga damer från Lithénska huset. Vi passerade lyckligt det krusiga blå. — De äldre fruarna satte sig i förmaket, de yngre damerna föredrogo det af svalkande vindar omflägtade lusthuset. Der satt sällskapet och hörde andägtigt på undertecknad, prognost, som förelas Johan Flemming, och, sedan den var slut, åtskilliga små pjeser ur Thalia (den Svenska samlingen).  —
      Stark ventilation om brunnsbal. — Visite af Fru Thodén från J.stad. — Souper en corps. Promenade en corps. Adieu en corps. — Christinæ dag? — Uppenbart misstag. —

      20. Thorsdag. — Promenader i grönt och något gult. — Varm sol. — F. m. — Las hos Lithéns Illusionerna högt. Der är en söt början. — E. m. kl. 3 medan jag, beqvämt utsträckt på det gröna gräset i den blommande rönnens skugga las tidningar och politik, öfverraskades jag af bekanta röster bakom mig. — Och se! då var det icke allenast den återvändande J. Staudinger och Julle, utan äfven Carl H. Elfving, farbror, och F. Alcenius, vår lustige Fejo smed, förnärvarande adjunkt i Sievi. — Det blef genast ett muntert lif, när Fejo, den oefterhärmlige, tog sina kostliga enstiger. — Först skulle tagas en middagslur, men denna blef ej af, och så togo vi oss vid Notvarpet ett förfriskande bad. — Men andra utsigter hade vi för vår dag. Kl. 5 e. m. vandrade samteliga Kudnis Lifgarde till Brunnsholmen, till en derstädes af Apothekaren arrangerad

B r u n n s b a l.

      Localen var något trång, men vädret mycket angenämt, hvarföre större delen af sällskapet mellan danserna suto på bänkar i det gröna. — Balen var rätt talrikt besökt, och äfven af främmande, hvaribland främst

     M:ne Favorin, W:na, Roos, Tulldirecteur Avellan m. fl. — I anseende till det ständiga språnget i det gröna, följde de första danserna icke särdeles tätt på hvarandra. — De voro andå lifliga nog, synnerligen ett potpourrie, der korg, blomma och ring utdelades. Jag fick 2 korgar, 2 ringar och 1 blomma.  —
      Stackars neglikan!
      Favorinerna, Rosorna och damerna i allmänhet (icke alla likväl) tycktes vara rätt belåtna. — Så äfven mina främmande.

      Fejo endast glömde sig ibland vid keglorna och thoddyglaset, och tyckte sedan att han dansat nog litet. — Tulldirecteuren var mycket munter, fann våra flickor vackra och skämtade rätt lustigt med dem. — Benzelstjerna, Platen och Widén, detta kostbara trio i dansen, voro vid godt lynne. — Justus Staudinger och Hindrik täflade om Emmy. — Emmy sade „hennes Mamma hade sista natten drömt, att hela brunnshuset ramlade i sjön.“  —

Så de dansade lustiga om. Men aftonens skymning
bredde sitt flor öfver kindernas ros och det öga som glödde.

      Hvilken ock orsaken må harva varit, men tillställaren dröjde så länge med eccläreringen, att sista ryska quadrillen dansades i en behagelig skymning. — Genast derefter skedde allmänt upbrott, hvilket Benzelstjerna var skulden till, ty allt vårt bemödande att med godo hålla strömmen tillbaka var här förgäfves.  —
      För egen del vet jag ej hvad jag skall säga om denna dans. Det fägnar mig att vännerna och väninnorna haft roligt. — Ledsamt hade jag visst icke heller — oui, mon chèr corbeille! — jag tänker icke mycket bry mig om mina promenader i gult.  —

Öfverdirektör Christian Avellan.

      Dansen slöts kl. ½ 11, men i den sköna ljusa natten satt jag upp till kl. 1 och fantiserte, herren vet hvad det var för slag. — Jag tror jag har tappat den sentimentala — både i dur och moll gående, med en trubbig blyertspenna uptecknade utgjutelsen.  —

      21. Fredag. Då farbror Elfving och jag andra morg. kl. 8 upstego, voro Justus och Fejo längesedan försvunna. — Vi promenerade efter och funno dem jemte hela sällskapet på Brunnsholmen. — Der slogs keglor, valsades och sjöngs i brunnssalongen. — Vi roade oss mycket åt Fejo som redan i går hade påmint mig om sin vana att taga en bindare på morgonqvisten. Men då jag sof så länge, så hade han sedan kl. 4 gått torrmundt och bekymrad i trädgården, sedan begifvit sig till brunn, smakt på vattnet och spottat, samt sluteligen i all tysthet smugit sig till apotheket, der han tog 2 å rad, emedan det passade så i betalningen. —
      — Förmiddagssolen brände, och vi svalkade oss i det friska blå. Vi rodde till Notvarpet i mudderpråmen — simning i brådjupt vatten. E. m. besök hos Lithéns. — Besök i Fåfängan, hvilket ställe herrarna funno mycket trefligt. Elfving och Alcenius reste kl. 5 e. m. — Ännu vid grind påminte sig Fejo något. — „Tack, kära bror, du är alltid hygglig. Men apropos. Månne inte vi skulle ta oss ännu en piiska rypy“. — „Oändligt gerna.“ — Fejo hade nu i dag tagit 7 klämtare, och när herrarna hunno till Kråknäs, bryggde de der en bastant thoddy.
      Åter väderkorn. Med Justus hos Lundmarks, der vi funno Lithéns, Lindqvistens m. fl. — Vacker musik, vacker dans, vackra flickor! — Lustiga verld! — Men jag var en smula på min kant i dag; — dansade blott med de små m. m.

      22. Lördag. Solsken. — Kl. 9 m. landade vid vår brygga Lundmarks långa gigg, lastad med fruntimmer hela brunnssällskapet, Lithéns och Lindqvists. — M:ne Favorin naturligtvis inberäknade. Vi reste till Läppogubben. Tullförv. i styret. — Glad färd på det lätt krusade vattnet. — Vi landstego på den gröna udden — der var en rik vegetation. Vi plockade blommor, „Melister“ m. m. Vi tänkte på en längre färd framdeles. — Lovering. Bara grönt. — Solen brände, och kl. 12 landade vi åter vid Nybron.
      E. m. suto i Fåfängan herrskapet Lithén med sina Favoriner. Undertecknad las Grannarne högt. — Charlotte fick ej arbeta för sina ögon och hörde bara. — Jag hördes med mycket intresse, inbillade jag mig. „Fröken Malla som red barbacka på sin lilla ölänninge.“ — Staudinger et syster. — Sedan promenad med en gåfva i knapphålet, en rodnande provincieros. — Tal om korgar. Voro mina (på dansen välförståendes) förtjenta eller ej? — förtjenta. — Men i går? — vedergällning — jaså. — Det neutraliserade gula. — Adieu. —
      Promenad med Staudinger, H. Backman och Logren, Löfven och Lant:n  —

      23. Söndag. — Morg. till brunn. — Promenad med hela sällskapet åt norr och söder. Mötte flickorna Fonselius som reste bort. — Okyrka. —
      Kl. 12 m. trafvade 4 ryttare genom N:by gator. Staudinger, Dyhr, Backman och jag. Jag tror vi sågo rätt ståteliga ut på våra bondkampar.
      Janne Levelius skall ha predikat i dag, och börjat innan predikstolspsalmen sjöngs. — Den predikan hade hvarken början eller slut.
      E. m. gjorde jag syskonen Staudinger sällskap till Calamniuses. — O mirakel, bror Justus, du är en rigtig spårhund. Emelie Lindqvist var der. Litet Geschwätz att börja med och sedan kort — ett roligt spel som heter passpå. Äfven kronans Müllümaths — ganska muntra saker. — Bror Justus sitter på kroken — skam fae den ändå som säger att der äro några krokar utlagda. — M:ne Häggström och Forsberg, med ungdomen. Summan var den, att det var muntert nog. Men Lithéns voro hos Bergers. — Ännu är jag oegennyttig, lille bror. —

      24. Måndag. Christinas dag. — Förgäfves hade jag genom hett vatten tillskyndat två söta rosenknoppar en förtidig förvissning. — Endast knoppar stodo till buds. — En sådan knopp omgifven af förgätmigej, blad m. m. presenterte jag lilla Stina hos Lithéns och supplicerte ödmjukast om en kyss. — Nej. — Jaså. —
      Moster Lithén d. ä. och Hilda Favorin afreste på f.  m. Undertecknad gick „mörk i hågen“. — Men mig skedde en stor ära. Flickorna Lithén och Charlotte följde de resande. Jag kuskade vagnen med de dyra klenoderna, de 4 flickorna uti. Vid Karbyn reste de resande, och vi hvilade en stund. — Återresan gick likaså lyckligt.
      Diner hos Lithéns. — Hem kl. 3. — Tillbaka till Fåfängan. Grannarna högt. — Den glädjen räckte till kl. 7, då Öller m. fl. gjorde visite hos frunt., och jag teg vackert. Men det var ändå bra i afton. — Sanningen att säga så var verlden grön i afton. — Namnsdagskyss. —
      Kom afton, sänk dig neder etcet. —

      25. Tisdag. Väderleken variant. —
      Borgmästar Häggström inviterade på  C a f f e  i  F å f ä n g a n.  — Här infunno oss Justus och undertecknad i surtouter; — dansade rätt mycket nere i salongen — sällskapet var ganska muntert. — Här var det roligt att se på Hindrik B. och Justus S. — de voro ömsom L:ven och L:gen. — Hindrik hade ändå öfvervigten i qväll. Justus sade sig hafva begått „en bock“, men hvad — det kunde jag ej få veta. — Emil Lundmark fick af skön Emelie en afundad ros. — I afton gjorde (jag må väl säga: vi gjorde) den skarpsinniga anmärkningen att lilla Emmy var ganska väl vext. „Och the blinde se och the döfve höra och“ — aj!

      26. Onsdag. Kl. 2 e. m. efterskickad att läsa. — Bror Justus tog sig en lur på f. m., en dito på e. m., och undertiden echapperte jag kl. ½ 4, men möttes af bannor för det jag kom sent.
      Grannarne studertes till kl. 6, då vi afbrötos af Lundström, — Charlottes ifrige courtiseur — som rest hit efter henne och hit anländt för mindre än en timme sedan. — Jag kunde icke på Charlottes min uptäcka hvarken glädje eller förtret, men väl trodde jag mig se, att hon var litet generad af visiten. — Promenad på afton. Lundström berättade om G. Carleby „nöjen“ m. m. — Men i allmänhet tycktes mannen vara af föga intresse, en trädkarl ungefär — utom när han gjorde sig litet till för sin courtisane. —

      27. Thorsdag. Insektpromenad långs utmed de höga branterna vid Högbacka. Fångsten var ej stor, men promenaden rätt treflig. —
      E. m. Väderkorn. Promenad till Forsbacka, der hela brunnssällskapet var församladt hos fröken Lagermarck. Extraneer voro fruntimmerna från Lithéns, Lindqvistens, m. fl. — — Göm ring i trädgården. — Man giftes här par force och utan prut. — Visite hos fru Cederman. — Åter till sällskapet. Vals i salen efter fröken L:ks guitarr. Den beskedliga flickan spelte fingrarna sjuka. — För resten söm. — Promenad en corps. På återvägen mötte vi Befallningsman Lundström avec deux autres. Gula blommor vexte vid vägen. Jag tog och jag bryddes, jag log och jag lyddes — Men litet bryr jag mig nu om den gula färgen.  —

      28. Fredag. — Fredagen var regn. Sysslade med att iordningställa pappas efterlämnade örtsamling. — Ett intressant men långt arbete. —
      Om aftonen var spektakel i Lithéns öfre salong. Herr Pettersén med fru och dotter (Danskar), Herr Crasfelt (Svensk) och Dem:lle Cade hade hit ankommit från G. Carleby. — Herr C. gymnasticerade. — Det var en mägta stark karl som med tänderna bar ett bord, på hvilket 2 karlar suto. — De öfriga herrskapet musicerade, damerna spelte Davidsharpa och sjöngo, herrarne trakterade fiol, ej utan smak. — Deras Tyrolersånger m. m. voro rätt behagliga. Lilla M:lle Pettersén var rätt nätt i sina händiga balancerkonster m. m. — De hade ett godt positif. Sällskapet (åskåd.) var talrikt. Localen förträfflig.

      30. Söndag. Andra morgonen kl. 8 upväckt af brodren Strömsten från Wasa som, hitrest på ärender, gjorde mig en liten visite. —
      Vi begåfvo oss till Brunnsholmen och slog keglor med flickorna. Här var äfven gymnastique i gång. Herr Crasfelt tyranniserade flickornas ryggar, och hade ej Sophie Olsson varit tillräckeligen massiv, så skulle han visst ha brutit henne tvärt af. —
      Kyrka. När det regnar så blir man våt. Derföre declination in till Lithéns. — Charlotte litet tankfull. —
      E. m. — skref till Sophie. — Visite af H. Backman. —
      — Petterséns spektakel. Gymnastique, sång och Taskspelerier. Mad:me Pettersén var rätt händig i fingrarne; spelte kort med morbror Kerrman, prånglade på honom de värsta hackor och vann 1 £ confect. — Vigren, „herrn med de vackra lockarna“, lät tappa champagne ur sin panna. — Temmeligen folk. —

      31. Måndag: E. m. ½ 4 till 5 las Grannarne. — Brunos yttranden om musiken äro utmärkt vackra. — Kl. 5 gingo damerna till Hammarins.
      — Hos Turdins, pianoforte. — Carl Staudinger gick förbi; jag ut. Promenader till Brunnsholmen. Keglor i sällskap med Collander o. fl. — Thé och rätt muntert. — Promenade hemåt. Nära Kudnis träffade vi damerna från Lithéns m.  fl. — Vände om med dem. — „Du har tycke af Fagerström“ — en liknelse ljuflig och klar. —

———

Godnatt! Godnatt! Godnatt!
du drottning i gyllene skrud,
du strålande vikingabrud!
Väl ser jag du sörjer och gråter,
men gråt ej! vi träffas ju åter,
fast natten i Norden är lång,
så blir det dock morgon en gång!

     Nicander, Runesvärdet
och vidare hela sången igenom.