Bland stadens befolkning var åsikterna i seminariefrågan emellertid delade. En så viktig fråga kunde ej avgöras utan att alla myndiga invånare fick tillfälle att uttala sig. Den 14 juli 1871 var därför stadens samtliga invånare sammankallade genom trumslag och kungörelse i stadens kyrka. En mängd av borgerskapets medlemmar och övriga invånare hade infunnit sig. Mötet leddes av den nye borgmästaren Th. Wilander och rådmännen J. A. Lybeck, Alb. Dyhr och M. Sandström.

Det visade sig nu, att en stark opinion mot seminarieplanerna förefanns bland de stadsbor, som ej tillhörde borgerskapet. På ordförandens fråga, om övriga stadens invånare ville deltaga i kostnaderna för det blivande seminariet och förena sig i det beslut borgerskapet förut fattat rörande detsamma, vägrade sjömännen Henrik Gustaf Jakobsson, Petter Forsström, Jakob Jakobsson och Karl Björkman samt arbetskarlen Matts Löfholm m.fl. att ikläda sig någon betalningsskyldighet för seminariets uppförande och underhåll. Gårdsägaren E. Roos inlämnade genom ombud en skrivelse, vari han förklarade, att han ej ville förbinda sig till någon kostnad eller ansvarighet för detta ändamål och därför ej ansåg sig kunna deltaga i överläggningen samt anhöll, att hans reservation skulle intagas i protokollet, vilket ock skedde.

Däremot förklarade sig fiskaren Matts Boman, arbetskarlen Abram Eriksson, sjömansänkan Lovisa Nylund och provinsialläkaren, dr Forsius beredvilliga att efter sina tillgångar lämna godvilligt understöd till ändamålet, liksom även borgerskapet i övrigt vidblev sitt förut fattade beslut i saken.

Då borgerskapet emellertid ej hade sig bekant, vad som till en början fordrades av dem för seminariets uppförande, beslöts, att magistraten hos överinspektör Cygnaeus skulle framhålla, att det låg i borgerskapets synnerliga intresse, att förberedande åtgärder rörande seminariets placering och uppbyggande skyndsammast måtte vidtagas. Pastor Cygnaeus ombads benäget lämna besked om vad i sådant fall från borgerskapets sida borde tillgöras. 11)

Ett starkt motstånd höll således på att växa fram bland stadens mindre bemedlade befolkning, sedan man fått klart för sig att anläggningen skulle bli rätt dyrbar för staden. Det missnöje seminariets anläggande i staden gav upphov till på detta håll skulle sedan aldrig upphöra under hela dess existens.

Ett nytt möte hölls den 16 aug. s.å. En skrivelse av den 6 aug. från överinspektor Cygnaeus upplästes. Som svar på magistratens skrivelse av den 17 juli och borgerskapets samt övriga invånares i staden gjorda förfrågan, meddelade Cygnaeus, att magistraten först borde insända planritning och beskrivning över byggnader, som redan fanns på Kuddnäs egendom, på vilken, jämlikt H.Kejs.Maj:ts nådiga resolution av den 17 maj 1871, det blivande seminariet komme att inrättas. Därefter skulle uppgift över vidare nödiga lokaler skyndsamt meddelas till magistraten.

Denna beslöt nu i samråd med borgerskapet, att den ovannämnda planritningen och beskrivningen över Kuddnäs' byggnader skulle tillsändas överstyrelsen för skolväsendet genom magistratens försorg. Dessutom beslöts, att då åbyggnaden på Kuddnäs egendom var i förfallet skick och det erfordrades dryga utgifter för dess avhjälpande och då staden hellre önskade att från grunden uppbygga en ny lokal för seminariet, skulle magistraten hos Överstyrelsen anhålla om att genom dess medverkan med det skyndsammaste få en arkitekt förordnad till staden. Denne skulle av Överstyrelsen få uppgift över de nödiga lokaler, som erfordrades. Borgerskapet borde även lämnas tillfälle att i samråd med arkitekten bestämma ej allenast platsen för seminariet såväl på som invid Kuddnäs egendom, där lämplig mark finnes att tillgå, utan även vilka lokaler, som till en början var nödvändigast att uppföra.

Vid samma möte beslöts att på entreprenadauktion till den minst fordrande utbjuda leverans av följande material för det blivande seminariets uppbyggande: 150 skrindor väggmossa samt 400 famnar kilad gråsten av minst 1½ alns längd och 2½ à 3 kvarters höjd och ungefär samma bredd. Leveransen borde fullgöras med det första eller senast inom utgången av april månad och avlämnas på anvist plats. Den 18 aug. försiggick auktionen, varvid tullvaktmästaren Josef Engström lämnade lägsta budet, 3 mk famnen. 12)

Den 14 sept. förordnades som följd härav direktorn för Jyväskylä seminarium K. G. Leinberg att i samråd med borgerskapet och med biträde av arkitekten anställa besiktning av platsen, d.v.s. det lämpligaste stället i stadens närhet utan att Kuddnäs ensamt behövde ifrågakomma. Leinberg skulle även lämna uppgift om vilka byggnader som borde uppföras för att seminariet skulle kunna öppnas hösten 1872.

En kommitté utsågs vid en ny rådhusstämma den 21 sept., bestående av borgmästaren, rådmännen och fyra representanter för stadens övriga invånare för att tillsammans med Leinberg och arkitekten utse lämplig plats. Dessa representanter var handlandena G. M. Hedström och R. Ahlqvist, garverifabrikören A. J. Thulin och tullförvaltaren O. Lindbohm. De fick bl.a. i uppdrag att såsom de av borgerskapet lämpligast ansedda platserna för seminariet anvisa antingen de norr om Kuddnäs belägna, staden underlydande ägorna, eller den s.k. Residenstomten väster om älven, eller Forsviksåkern [Älvbranten], Östra promenaden [Rummelbacken], Norra Magasinsplan [f.d. Köttkontrollen?] eller Rådhus- [ämbetshuset] och Stenhustomterna [Normen] i stadens centrum. Nu var det således ej mera fråga om Kuddnäs egendom som plats för seminariet. 13)

Leinberg och t.f. länsarkitekten Basilier valde som bekant vid sitt besök i staden den 17 okt. Residenstomten, tydligen främst på grund av dess höga och hälsosamma läge väster om älven. Området omfattade 6 tunnland, men utökades sedermera till nära 10 tunnland, vartill kom den av dir. Z. Schalin anlagda skogsparken på arrendejord om 6,15 tunnland.

Den 25 okt. var borgerskapet och övriga intresserade invånare i staden åter uppkallade för att vidtaga nödiga åtgärder i seminariefrågan. Intresset bland stadsborna hade tydligen svalnat, ty endast 10 borgare hade infunnit sig utom magistratspersonerna, borgmästare Wilander och rådmännen J. A. Lybeck, Alb. Dyhr och M. Sandström. Redan vid föregående möte den 21 sept. hade ett minskat intresse kunnat märkas, ty endast 13 personer utom magistraten var då närvarande. Av allt att döma var det [Så går beslutsamhetens friska hy/ i] eftertankens kranka blekhet [över], som nu började lägga sig över stadsborna vid tanken på de okända, men för stadens resurser säkerligen stora kostnader man höll på att ådraga sig genom byggandet av en alldeles ny seminarieanläggning i stället för de ursprungligen planerade alternativen: Svedbergs skola i Munsala flyttad till staden eller Kuddnäs karaktärshus och ekonomiebyggnader, nödtorftigt reparerade.

De tio ståndaktiga, som infunnit sig var konsul C. Grundfeldt, handlandena G. M. Hedström, A. Lybeck och A. Westlin, dr K. F. Forsius, apotekare N. Malmberg, skräddaren E. Forsman, snickaren Thors, skomakaren Holstius och garvaren A. J. Thulin.

Det protokoll, som förts vid Leinbergs besök den 17 okt. upplästes. Efter överläggning beslöt man, att magistraten i skrivelsen till Överstyrelsen för skolväsendet skulle åberopa de i detta protokoll av borgerskapets kommittérade gjorda uttalandena. Man förenade sig om den plats till seminariets förläggande, som skolöverstyrelsen fann lämpligast för ändamålet. Samtidigt framhöll man, att det enda hinder, som från borgerskapets sida kunde möta för seminariets placerande på den s.k. Residenstomten vore att marken, ehuru ännu icke tillhörande staden, ingick i den av H.Kejs.Mag:t fastställda framtida stadsplanen. H.Kejs.Mag:t hade vidare den 17 maj s.å. förordnat, att seminariet borde förläggas på Kuddnäs egendom. Dess placerande på annat stället kunde därför vålla motstånd å högvederbörlig ort. Magistraten skulle därför uttala borgerskapets ödmjuka anhållan, att dessa hinder genom skolöverstyrelsens åtgärd undanröjdes. Magistraten skulle även anhålla, att styrelsen, med fästat avseende vid de dyra utgifter, som var förenade med Residenstomtens inlösen, hos landets regering benäget ville utverka ett längre tids amorteringslån om 40.000 mk åt staden för seminariets uppförande. Detta i synnerhet som borgerskapet ännu ej kände de blivande kostnaderna för nämnda ändamål, vilka dock approximativt ansågs bli ganska betungande. Lånet med amortering och ränta borde ej överstiga 6 % av kapitalet.

Magistraten borde även uttala borgerskapets framställda önskan, att flyglarna på huvudbyggnaden till seminariet ävensom andra för inrättningen erforderliga byggnader såvitt möjligt borde uppföras i två våningar i stället för en, som arkitekten Basilier föreslagit, till underlättande av de höga kostnader, som eljest bleve en följd. Detta trots att stadens byggnadsordning förbjöd inrättande av tvåvåningshus i staden.

Det är rätt märkligt, att dessa för staden vittgående beslut, vars ekonomiska följder man vid denna tidpunkt ej alls kunde överblicka, fattades av endast tio personer utöver magistraten. Besluten förefaller att ha varit eniga, ty några protester eller reservationer finns ej antecknade i protokollet. 14) Beslutet om lånet borde dock helst bekräftas av en större menighet.

Den 13 dec. hade stadens samtliga invånare genom två särskilda kungörelser den 4 och 12 dec. kallats för att inför magistraten besluta om upptagandet av det ovannämnda lånet. Det meddelades, att de frånvarande fick åtnöjas med de närvarandes beslut. Anslutningen från de ej till borgerskapet hörande invånarnas sida var denna gång större; det gällde ju deras ekonomiska existens. Bland dem, som infunnit sig märktes apotekare N. Malmberg, provincialoch stadsläk. K. Fr. Forsius, stadsfiskal J. H. Forssén, sjömännen Anders Skrifvars, Jakob Jakobsson d.ä., Johan Flen, Jakob Jakobsson d.y., Gustaf Höglund, Petter Forsström och Karl Björkman, sjömansänkan Lena Höglund, lotsarna Anders Jakobsson och Matts Jungell, arbetskarlarna Matts Löfholm och Jakob Peth, mamsell Emilie Backman, fiskaren Johan Lassander, mätaren Johan Sundqvist, fiskaränkan Greta Hällstrand och jungfru Anna Blom, av vilka de flesta var gårdsägare.

Följande medlemmar av borgerskapet var närvarande, nämligen handlandena C. Berger, Abr. Westlin, Carl Nylund, Aug. Lybeck, E. A. Waselius och Rob. Ahlqvist, koff. kaptenerna Alex. Dyhr, Oskar Olson och C. P. Löfberg, den sistnämnde genom befullmäktigat ombud, handl. Hedström, fabrikör A. J. Thulin, skräddarmästaren Erik Forsman och skomakarmästaren J. H. Holstius.

Efter diskussion beslöts, att eftersom stadens tillgångar var otillräckliga för uppförandet av seminariet, skulle ansökan om ett amorteringslån om 60.000 mk riktas till H.Kejs.Maj:t och upptagas å stadens vägnar och under dess invånares gemensamma ansvarighet. Lånet borde upphandlas på billigast möjliga villkor samt med ränta och amortering ej överstiga 6 % av kapitalet. Magistratens ordf. och ledamöter förenade sig om detta beslut.

Konsul C. Grundfeldt och handlandena G. M. Hedström och Alfr. Häggblom utsågs att å stadens vägnar ansöka om lånet, uthändiga skuldförbindelsen och lyfta och kvittera detsamma för stadens räkning. Stadens invånare skulle gemensamt ansvara för fullgörandet av den förbindelse ombuden utfärdade för lånets erhållande.

Det var i själva verket ett oerhört steg staden tog genom att ikläda sig dessa utgifter. Lånet, som beviljades, översteg mångdubbelt stadens samlade budget, vari inkomsterna i allmänhet rörde sig kring 15.000 mk, handel, sjöfart, hantverk och andra näringar var redan nu på stark tillbakagång och skulle snart sina helt, och stadens ordinarie inkomster förslog givetvis ej för en sådan utgift. Det fåtaliga borgerskapet var tungt beskattat och uttaxeringarna på de övriga kategorierna kunde ej höjas mera än vad man gjort. Stadens finansiella nödläge vid denna tid visas av det faktum, att man ej ens orkade betala ut borgmästarens lön i sin helhet. Ej att undra på om många stadsbor var bekymrade och rent av fruktade allmän avflyttning och bankrutt för staden.

Dröjsmålet med besked från skolöverstyrelsen rörande seminariets blivande byggnader, lokalernas antal, beskaffenhet och inbördes planering samt om de byggnader, som främst borde uppföras för att seminariet skulle kunna öppnas hösten 1872, vållade staden en mängd bekymmer. Den 4 mars hade invånarna igen sammankallats och talrikt infunnit sig för att dryfta läget. Man beslöt enhälligt att hos skolöverstyrelsen på nytt anhålla dels om ovannämnda uppgifter och dels att skolöverstyrelsen, innan den fattade slutligt beslut i saken, skulle lämna stadens invånare tillfälle att avge förslag och yttrande över det för staden billigaste och fördelaktigaste sättet att uppföra byggnaderna. Eftersom tiden nu ej mera medgav, att nödiga lokaler för seminariets öppnande hösten 1872 skulle hinna uppföras, beslöt magistraten i samråd med de närvarande, att magistraten skulle upphyra de för seminariet och dess direktor nödiga rummen. Planritningar över dem skulle insändas till skolöverstyrelsen. Samtidigt skulle man anhålla om att seminariet skulle träda i verksamhet sagda tid. Handl. G. M. Hedström och fabrikör A. J. Thulin utsågs att å stadens vägnar avhandla med kapten Petter Högdahl om billigaste och lämpligaste sättet för staden att tillvinna sig den s.k. Residenstomten.

I själva verket hade Kejs.senaten redan den 21 febr. avlåtit en nådig skrivelse till överstyrelsen, vari tillstånd meddelades att förlägga seminariet till Residenstomten. Sedan meddelande härom äntligen ingått till magistraten, kallades de röstberättigade invånarna till nytt möte den 13 mars för att rådgöra om Residenstomtens ev. expropriation. Det konstaterades, att tomten underlydde 1/12 mantal av Nybacka skattehemman No 6 i Kyrkoby av Nykarleby socken. De ”ganska talrikt” närvarande invånarna beslöt, att därest koff. kaptenen Petter Högdahl såsom ägare till tomten ej kunde åtnöjas att i utbyte bekomma lika stor andel av den staden underlydande ägan norr om Smedsbacka hemmans gårdstomt och därtill en mellangift av 500 mk, som staden vore villig att erlägga för Residenstomten, i händelse godvillig överenskommelse kunde träffas, skulle förstberörda mark i laga väg exproprieras.

Frivillig överenskommelse nåddes emellertid. Kapten Högdahl erhöll den staden tillhöriga ”Söderåkern” intill sin gård i utbyte och 1.000 mk kontant för tomten. Hans bror, assessor A. G. Högdahl i Vasa, tillsköt 500 mk av egna medel som den första gåvan till seminariet. Stadens arrendatorer på Söderåkern erhöll ersättning för brutna kontrakt. Genom köp och ägo byten utökade staden sedermera seminarieområdet, mest med delar av tidigare Nybacka och Smedsbacka hemmans mark.

Den 13 mars utsågs även en bestyrelse för utförandet av det förestående seminariebygget. I denna invaldes konsul Carl Grundfeldt som kassör och förvaltare av statslånet, handlandena G. M. Hedström, A. Häggblom, C. Nylund, apotekaren Nils Malmberg och fabrikören A. J. Thulin. Hedström fungerade som verkställande direktör och Malmberg som bokförare. Som suppleanter invaldes senare handlandena P. Aug. Lybeck och E. A. Waselius. Då arbetena hade kommit igång övertog konsul Nylund översynen av dem. 15)

För att om möjligt kunna öppna seminariet till hösten 1872, hyrde man ett par gårdar i staden som skollokaler. En av dem var änkerådmanskan Johanna Sundströms gård nr 43 i 16 kvarteret vid N. Torggatan. För ändamålet hyrdes tambur, sal, fyra kamrar, matsal, kök och förstuga i karaktärsbyggnaden, drängkammaren i bagarstugubyggnaden och finnstugan jämte förstugan i denna, andel i bagar- och bryggarstugan, en matbod, ett vedlider samt del i vagnslider, stall och källare. Vid hyresårets utgång skulle staden i hyra erlägga 1300 mk i ett för allt. Fru Sundström skulle underhålla lokalen och vidkännas den skada rummen kunde tillskyndas genom seminariets placering där. För seminariedirektorns behov upphyrdes arbetskarlen Matts Löfholms gård nr 66 [F.d. Sourander vid Topeliusesplanaden 21 vid korsningen med Lybecksgatan], d.v.s. hela karaktärsbyggnaden, bagarstugan och en därinvid belägen kammare, ett vedlider, stall, matbord, vagnslider och andel i fähus. Hyran var 500 mk och Löfholm skulle ha rätt att ”vid inträffande husbehof” för bakning begagna bagarstugan. 16)

Lärartjänsterna kunde emellertid ej besättas, varför läroanstalten öppnades först följande höst.

Ritningarna till seminariebyggnaden utfördes av föreståndaren för Länsbyggnadskontoret i Vasa, arkitekt T. Granstedt. De fastställdes i juni 1873 av guvernören och samma sommar byggdes ”med stor hast” två byggnader, den ena för normalskolan, verkstäder m.m. och den andra för kosthåll o.dyl. I den senare inreddes emellertid ett internat och ett klassrum. Övre våningen av normalskolbyggnaden blev direktorsbostad. För kosthållets räkning inköptes för 4.000 mk änkefru Kjellmans gård i närheten av området. Där inrymdes senare växthus och trädgårdsmästarbostad.

Den 13 mars 1873 utnämndes rektorn för Wasa tekniska realskola Frans Edvard Conradi till direktor för seminariet. Han var en duglig och energisk ledare, av omistligt värde för den nya läroinrättningens utformning och existens under de första sju hårda åren. Under sommaren tillsattes även de övriga lärarna, lektorerna Josef Lindskog (1873—1878), Fr. W. Sundwall (1873—1886), Fr. W. Illberg (1873—1897) och Viktor Heikel (1873—1876) 17). Sammanlagt 37 elever hade anmält sig för inträde, de flesta från Österbotten, bond-, torpar- och arbetarsöner med mer eller mindre bristfälliga förkunskaper på ett par undantag när. Av dessa antogs 27 eller 28 som seminarister på en provtermin. Den 1 sept. 1873 öppnades seminariet vid en högtidlig akt, som bevistades bl.a. av överinspektor Uno Cygnaeus, prof. Z. Topelius, lärarna, stadens myndighetspersoner, eleverna och en stor allmänhet. Cygnaeus höll invigningstalet, vari han bl.a. tackade Nykarlebyborna för att de oaktat alla svårigheter med stor drift och ospard möda lyckats få de oundgängligast nödvändiga byggnaderna färdiga så att seminariet kunde invigas nämnda dag. 18)

Under de följande åren kompletterades lärarkollegiet småningom. Från 1876 anställdes fil. mag. E. G. Hedström (1876—1911) och från 1878 fil.mag. Max Strömberg (1878—1889).

Ett svårt problem var inkvarteringen av lärare och elever vid det blivande seminariet. Efterfrågan på bostäder i staden var redan tidigare stor och skulle genom inflyttning av en mängd personer i samband med läroanstaltens etablering betydligt ökas. Man ville därför bygga tvåvåningshus och inrätta rum med eldstad på vindarna, men detta förbjöds i stadens byggnadsordning §§ 47 och 48. Ett möte sammankallades därför den 27 mars med stadens invånare. Dessa framhöll, att de uppfört kostsamma byggnader med rymliga vindar, varigenom tillfälle funnes att med ringa kostnad öka lokalernas antal. Eldfarligheten borde av exempel från andra städer att döma och i synnerhet med fäst avseende vid de breda gator och brandgator som utmärkte staden enligt den nya stadsplanen, ingalunda vara av någon betydelse. Magistraten borde därför ansöka om att berörda §§ i byggnadsordningen bleve förändrade så att tvåvåningshus fick byggas och även vindarna inredas med eldstäder. Huvudbyggnaderna på seminariet borde likaså till underlättande av de dryga kostnaderna få uppföras i två våningar. Stadens agent för Städernas allmänna brandstods bolag, apotekaren Nils Malmberg tillstyrkte bifall och magistraten beslöt att hos vederbörande fordersammast ingå med en anhållan om att sagda olägenheter till stadens och det allmännas bästa bleve avhjälpta.

Den 28 febr. hade skolöverstyrelsen anmodat guvernören i länet att låta länsbyggnadskontoret i Nikolaistad så fort möjligt var uppgöra fullständiga ritningar och kostnadsförslag för seminariet och därefter insända dem till överstyrelsen. Meddelande härom hade tillskrivits magistraten den 14 mars. Apotekare Malmberg och handl. M. Hedström fick i uppdrag att hos guvernören och på länsbyggnadskontoret framhålla, att staden önskade uppföra seminariets huvudbyggnad i två våningar för underlättande av de dryga kostnaderna. 19)