Anna Henrikson.

Den 4 april avled härstädes efter en längre tids sjuklighet lärarinnan fröken Anna Henrikson i sitt 72:dra levnadsår.

Anna Henrikson var född i Nykarleby, dotter till sjökaptenen Jakob Henrikson och hans maka Maria Sofia. Efter erhållen skolundervisning i Vasa och Nykarleby fruntimmersskolor fick hon sin lärarinneutbildning vid pedagogieklasserna i Helsingfors och bedrev senare språkstudier i Tyskland. År 1883 blev hon lärarinna i tyska språket och senare jämväl föreståndarinna vid Nykarleby fruntimmersskola, vilken tjänst hon innehade ända till dess skolan våren 1909 upphörde. Efter att innehaft vikariat vid särskilda skolor i Jakobstad anställdes hon år 1919 såsom lärarinna vid den nämnda år startade Nykarleby samskola och kvarstod där t. o. m. vårterminen 1928.

Sin långa lärargärning har Anna Henrikson sålunda ägnat nästan uteslutande sin födelsestad, och särskilt är hennes verksamhet förknippad med den privata sedermera stadens fruntimmersskola, vilken hon ägnat sina bästa års krafter och kärlek. Hon var dess första i elevmatrikeln inskrivna elev, och hon var dess sista lärarinna. Hennes grundliga kunskaper i sitt ämne i förening med en lycklig förmåga att kunna med dela dessa även sina elever samt hennes synnerliga samvetsgrannhet och personliga egenskaper i övrigt låter henne i sina f. d. elevers minne framstå såsom den högt uppskattade och vördade lärarinnan.

Med stort intresse har Anna Henrikson tagit del särskilt i strävanden av religiös och välgörenhetsbetonad art. På söndagsskolans fält har hon utfört ett uppoffrande och uppskattat arbete såväl i stad som lands bygd. I sjömansmissionsföreningen har hon under närmare fem årtionden varit en verksam medlem. Sitt varmaste intresse har hon under det senaste decenniet ägnat föreningen De gamlas hem, bland vars stiftare hon var, och för vars framgångsrika utveckling hon såsom ordförande nedlagt en ospard möda.

—

Den avlidnes stoft jordfästes i går i stadens kyrka, varvid en mängd kransar från släkt, vänner och olika korporationer nedlades och gåvor till De gamlas hems blomsterfond hugfästade den bortgångnas minne.