V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Högre folkskolan för flickor 1875—1903.

Folkskolan upprättas


Alltsedan kejsar Alexander II vid senatsplenum den 24 mars 1856 uppmanade Finlands senat att avgiva förslag om organisationen av skolor för folkbildningen inom kommunerna på landet, hade frågan om inrättandet av folkskolor varit under debatt. Tack vare Uno Cygnaeus, som 1866 utsågs till överinspektör för folkskolorna, baserades dessa på en allmän medborgerlig bildnings grund och blev ej en förberedande anstalt för skriftskolan, som domkapitlet velat ha det. Den 11 maj 1866 utkom den folkskolförordning, som lade grunden för folkskolans utveckling fram till vår tid.

Ännu år 1870 fanns endast 6 svenska folkskolor i landet. I Nykarleby, där lägre elementarskolan och fattigskolan för flickor i viss mån tillfredsställde behovet av skolgång, satte de sedan 1870 aktuella planerna på att förvärva det tilltänkta svenska folkskollärarseminariet fart på myndigheterna. Den drivande kraften var provinsial- och stadsläkaren Kristian Fredrik Forsius. En folkskoldirektion tillsattes 1873, bestående av dr Forsius ordf., fru Olivia Forsius, handl. Alfred Häggblom, fru Ida Häggblom, fru Hildegard Dyhr, handl. P. Aug. Lybeck, fru Amanda Lybeck, borgmästare Theodor Wilander, fru Betty Wilander och lektor Josef Lindskog. 1)

Enl. Kejs. förordningen av den 24 nov. 1869 angående inrättandet av en Överstyrelse för skolväsendet i landet, skulle skolråd väljas för de under överstyrelsen stående publika skolorna. De röstberättigade invånarna i staden kallades därför till möte den 9 juni 1873 och valde till elektorer handl. Abr. Westlin, f. handl. Elias Roos, koff. kaptenen Alex. Dyhr, handl. Rob. Ahlqvist och fabrikör A. J. Thulin. Dessa i sin tur valde till medlemmar i skolrådet borgmästare Th. Wilander, prov. läkaren, dr K. F. Forsius, tullförvaltaren Oskar Lindbohm, handl. G. M. Hedström, f. handl. Elias Roos, konsul C. Grundfeldt, konsul C. Nylund, handl. Alfr. Häggblom och sjökaptenen Oskar Olson. Dessa bildade sålunda det första skolrådet i Nykarleby.

Stadsborna kallades nu genom kungörelse till stämma med magistraten den 12 jan. 1874. Talrika medlemmar av borgerskapet och gårdsägarna hade infunnit sig. De ansåg att då staden iklätt sig betydande utgifter för seminariet, och de betalande var av jämförelsevis ringa antal, skulle man låta saken bero tillsvidare.

Vid ett nytt möte den 7 febr. 1874 godkändes Wilanders förslag om ett anslag till en lägre folkskola, som kunde bli gemensam för både gossar och flickor. 2)


Resultatet av överläggningarna blev, att staden beslöt upprätta en lägre och högre folkskola. Ett nytt förslag till stadgar utarbetades av folkskoldirektionen och lades fram i pastorskansliet för församlingens medlemmar. Den 15 mars 1874 hölls efter kungörelse allmän kyrkostämma med Nykarleby stads- och landsförsamling samt Jeppo kapellförsamling i Nykarleby kyrkas sakristia.

Det av folkskoldirektionen uppgjorda förslaget till reglemente upptogs till behandling. Enhälligt uttalades nyttan och nödvändigheten av en väl ordnad folkskola i synnerhet för de mindre bemedlade samhällsklasserna i staden. Endast den anmärkningen gjordes av hr Ahlqvist, att benämningen lägre och högre folkskola lämpligare borde utbytas mot benämningen lägre och högre avdelning för att uttrycka bägges nära samband med varandra. Detta godkändes enhälligt.

Under diskussionen framhölls i anslagsfrågan, att magistraten ej ansett att stadsförsamlingen förmådde utgöra mera än 500 mk årligen under förutsättning, att den s.k. fattigskolan indrogs. Kyrkostämman godkände detta magistratens beslut. I beaktande av att folkskoldirektionen vid kyrkostämman den 2 mars 1873 överlämnat till skoldirektionen ett belopp till en skolfond, som nu utgjorde 3.500 mk och då ett ansenligare bidrag av statsmedel vore att påräkna, beslöts dock enhälligt att bemyndiga folkskoldirektionen att å stadsförsamlingens vägnar vidtaga de åtgärder som var nödiga för att folkskolväsendet i staden bleve ordnat i överensstämmelse med ovan nämnda reglemente.

Protokollet upplästes i Nykarleby kyrka den 22 mars s.å. Förslaget omfattade 20 paragrafer och 3 tabeller och godkändes den 13 okt. 1874 av överstyrelsen för skolväsendet. Det överensstämde med kejs. förordningen av 11 maj 1866 och innehöll bl.a. bestämmelsen, att en folkskoldirektion skulle utväljas på allmän kyrkostämma och omfatta 9 ledamöter, 4 manliga och 5 kvinnliga. Bland tre av direktionen föreslagna personer skulle kommunen på allmän kyrkostämma välja en inspektor för samtliga folkskolorna för en tid av 5 år.




Organisation, kurs- och läroplaner. Skolans stat

Folkskolan skulle bestå av två avdelningar, en lägre avdelning, gemensam för gossar och flickor om högst 10 års ålder och en högre avdelning endast för flickor. Läsåret sträckte sig från början av september till mitten av december och från mitten av januari till slutet av maj och omfattande 26 veckor.

Endast till stadsförsamlingen hörande barn var berättigade till inträde i skolan. Om elevernas antal tillät detta, kunde även till annan församling hörande barn emottagas i lägre avdelning mot en terminsavgift om 4 mk till skolfonden.

De två lärarinnorna skulle utom penninglön erhålla fri bostad och fri vedbrand. En arbetslärarinna skulle dessutom finnas i den högre avdelningen och hon skulle åtnjuta arvode enligt folkskolornas avlöningsstat.

För skolorna skulle 2 skollokaler anskaffas, vardera omfattande en för 60 elever tillräcklig lärosal med förstuga och för lärarinnan ett boningsrum och kök samt dessutom på skoltomten utrymme för en kryddgårdsanläggning.

Arbetstiden i vardera avdelningen var för den högre högst 40 timmar och för den förberedande högst 24 timmar i veckan under den ljusare samt något mindre under den mörkare delen av året.

Nya elever om 6 till 8 års ålder skulle intagas i förberedande avdelningen i början av såväl höst- som vårterminen. Från åldersbestämmelsen kunde direktionen bevilja avvikelse. Vid slutet av vardera terminen skulle en skolfest anordnas, varvid allmänheten även sattes i tillfälle att lära känna elevernas framsteg under terminen.

I förberedande avdelningen handleddes och övades eleverna i religionskunskap, läsning och skrivning av modersmålet, räkning, teckning och modellering, sång och gymnastik. Arbets- och läroplanen samt timplanen var följande:

Under första skolåret skulle barnen till ett antal av högst 40 på en gång särskilt för sig undervisas i förberedande klass. Den högre klassen kunde omfatta två årskurser, men ej inrymma flera än 60 elever. Varje årskurs kunde dock avskiljas till särskild klass. Målsättningen för undervisningen anges på följande sätt: ”Undervisningen under det första half året hade till huvudändamål att genom metodisk behandling bereda barnen till det lärande i vidsträckt mening, som därefter skulle finna rum. Den avser därför mindre positivt vetande än att söka skärpa sinnet, väcka förståndet och odla känslan samt i den mån sådant sker öfva barnen att tala korrekt”.

Inträde i den högre avdelningen vanns endast vid början av höstterminen och därtill erfordrades kännedom av förberedande avdelningens lärokurs. Inträdesförhör skulle anställas med de barn, som ej genomgått denna. Barn från andra församlingar emottogs, om elevernas antal tillät och de erlade 6 mk i terminsavgift.

Kursen omfattade religionskunskap, läsning och skrivning av modersmålet, räkning, geografi och historia, formlära, teckning och modellering, naturkunskap, sång, gymnastik och handarbeten. I slutet av vårterminen anställdes offentligt förhör.

Utgifterna för skolans iståndsättande och verksamhet beräknades betydligt högre i den nu fastställda staten. Den sammanlagda anläggnings- och driftskostnaden för ett år steg till 3.140 mk mot 2.668 mk i förslaget.

Stämman beslöt, att befullmäktiga dr Forsius att hos H.Kejs.Maj:t göra underdånig ansökan om statsbidrag av bevillningsmedlen till förmån för folkskolväsendet i staden. Protokollet är på kyrkostämmans vägnar undertecknat av kyrkoherde K. E. Stenbäck och ledamöterna Rob. Ahlqvist, Matts Boman, Johan Högbacka (bomärke), Jakob Finskas (bomärke), Anders Finne (bomärke), Michel Nikonen (bomärke), Erik Kojonen (bomärke) och Erik Rundt (bomärke). Skolöverstyrelsen tillstyrkte ansökan och den 17 sept. 1874 beviljade senatens ekonomiedepartement ett årligt bidrag om 1.000 mk, räknat från den tid skolan begynte sin verksamhet och så länge den vidmakthölls. Bidraget skulle på skoldirektionens rekvisition kvartalsvis utbetalas från lantränteriet i Vasa län. 4) Redan den 24 mars 1875 minskades emellertid detta anslag till 600 mk, då den lägre avdelningen i skolan, såsom längre fram beskrives, förenades med seminariets normalskola.

Sedan skolöverstyrelsen såsom tidigare nämnts den 13 okt. s.å. fastställt stadgarna för skolan, upplästes dessa vid folkskoldirektionens sammanträde den 20 nov. s.å. Vid detta möte valdes till inspektor för 5 år direktor F. Conradi. De övriga på förslag uppställda kandidaterna var khde K. E. Stenbäck och sem. lektor F. W. Sundwall. Samtidigt beslöts, att inspektorsbefattningen skulle vara oavlönad. För att utfå åtminstone hälften av det beviljade anslaget, beslöt direktionen att till högvederbörlig ort ingå med en anhållan, vari gjordes gällande, att skolan varit i verksamhet sedan mitten av jan. 1874. Härmed avsågs tydligen fattigskolan. Samtidigt beslöts om diverse anskaffningar för den blivande skolan. Först vid sammanträdet den 4 dec. s.å. beslöts att från början av år 1875 försätta folkskolorna i staden i sådant skick reglementet bestämde och att anslå lärarinnetjänsterna lediga.

Hösten 1873 hade seminariet begynt sin verksamhet. Detta fick givetvis en stor betydelse för folkskolans utveckling. Den 9 dec. 1874 kunde dr Forsius meddela folkskoldirektionen, att en normalskola skulle inrättas vid seminariet, bestående av en såväl lägre som högre avdelning. Antalet barn i åldern 6 till 10 år i staden var ej så stort, att två skolor vore av nöden för den förberedande undervisningen. Då det ålåg folkskoldirektionen att på förmånligaste sätt draga försorg om folkskolornas organisation och verksamhet, beslöt direktionen att till direktor Conradi ingå med ett skriftligt förslag. Seminariet skulle emot att staden avstod 400 mk av senatsmedlen och om så ovillkorligen påfordrades, med 200 mk bekostade rum och vedbrand åt lärarinnan, åtaga sig att ombesörja undervisningen av de barn i staden, som var i ålder att undervisas i folkskolans lägre avdelning. Rådhusstämman biföll förslaget den 6 febr. 1875.

Från seminariets och skolöverstyrelsens sida godkändes även denna anhållan. Då normalskolans första klass trädde i verksamhet först den 1 okt. 1875, följde den lägre folkskolan till en början den högre, nämligen under vårterminen 1874. 5)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 200—203.


Nästa kapitel: Skolans verksamhet, lärare och elever.
(Inf. 2007-06-06.)