Under första världskriget ökade levnadskostnaderna i medeltal med det tiodubbla mot tiden före kriget. Någon större livsmedelsbrist led landet icke före revolutionsåret 1917, men priserna steg och gjorde varorna svåråtkomliga för de mindre bemedlade.

Ännu i okt. 1914 såldes prima ryskt rågmjöl i 70 kgs säckar till 18:92 mk per säck hos J. Modén i Jeppo.

Smörbrist inträdde dock redan i dec. 1914, beroende på att det sibiriska smöret och växtsmöret försvann ur marknaden. Redan i mars 1915 uttalades oro för spannmålsbrist under den kommande vintern.

En ny livsmedelstaxa för minuthandeln med livsmedel utfärdades i febr. 1915 för Vasa län. 1) Dessa priser höjdes långsamt under året. 1 aug. Ansågs sädesbristen i länet redan hotande.

Arbetslösheten ökade under krigets lopp och vållade svårigheter vid försörjningen av de nödställda. Redan hösten 1914 planerades sålunda nödhjälpsarbeten på olika orter på uppmaning av guvernören. I Nykarleby bestod de av grussläpning och skogsarbete för stadens skogskommittés räkning och senare av gatuarbeten. Det gick dock trögt med igångsättandet av arbetena. I sept. upprepade guvernören sina förmaningar, och stadsfullmäktige tillsatte en kommitté, bestående av hrr Kisor, Casén och Nessler, för att utreda frågan om de arbetslösa.

Den förteckning över familjer, som ansetts vara närmast i behov av hjälp och som inlämnats till stadsfullmäktige den 11 okt. av de arbetslösa, upptog omkring 10 familjer, samtliga finsktalande, om sammanlagt 41 personer. Av dem var 11 män; Enligt förteckningen hade av familjeförsörjarna en redan varit utan arbete i sex, en i åtta och en i tolv veckor. De arbetslösa hade vid uppvaktningen hos fullmäktiges ordf. K. F. Spelonder anslagit hotfulla toner: Om staden ej vore villig eller kunde anordna nödhjälpsarbeten, borde den ge penningbidrag till de arbetslösa. Försåvitt ej heller detta beviljades, skulle de först att genom hänvändning till ”högre ort” tvinga staden att tillmötesgå deras anhållan.

Fullmäktige uttalade under diskussionen härom sin förvåning över de arbetslösas pockande, hotfulla uppträdande och över att en del av dem kunnat gå arbetslösa i månader, trots att det var bekant att inkomstgivande arbete funnits att tillgå överallt på landsbygden i stadens omedelbara närhet. 2)

Stadens finanser var detta år ännu sämre än förut genom att hamnavgifterna h. o. h. uteblivit på grund av kriget. Även övriga extra inkomster hade varit knappa, varjämte prisstegringen och inkvarteringskostnaderna, Nykarleby Aktiebanks konkurs m. m. försvårade situationen. Däröver irritationen över arbetarnas krav.

Under hösten 1916 steg vedpriset till 30 mk famnen, vilket gjorde vedanskaffningen svår för de mindre bemedlade i staden. Staden hade ca 600 famnar blandved i förråd på olika håll, varav 200 famnar såldes till behövande för ett lägre pris. I dec. var priset på björkved 40 mk och för barr- och blandved 30 mk per metrisk famn. Priset hade stigit med ca 75 under de två senaste åren. Vedåtgången för de närmaste följande vintrarna beräknades till 1700 metr. famnar utom 300 famnar, som årligen åtgick ”för å orten tillfälligtwis wistande personer.” I febr. 1917 såldes 50 famnar ved av staden till mindre bemedlade stadsbor för 25 mk famnen.

Den inkvarterade militären skulle av kommunen förses med brännved till bostädernas uppvärmning, till matlagning och brödbakning samt belysning enligt inkvarteringsreglementena av den 10 jan. 1876 och 7 § i nåd. förordningen av den 18 jan. 1883. I tveksamma fall skulle kostnaderna erläggas förskottsvis ut finska kronomedel.

På uppmaning av guvernören hade en livsmedelskommitté tillsatts redan den 23 okt. 1916. Den bestod av hrr Kisor, Casén och Holmström. På grund av den tilltagande sockerbristen kompletterades kommittén den 30 okt. med tullvaktmästaren John Gustafsson, sjömannen Jakob Wilhelm Jakobsson och handl. Wilhelm Fagerholm. Dessa fick i uppdrag att organisera handeln med socker och ev. införa kortsystem, om sådant befanns vara ändamålsenligt. Till ordf. utsågs handl. Fagerholm och till viceordf. handl. Casén. Handl. A. Kisor fick i uppdrag att ”rekvirera” socker och i arvode erhöll han 1 pi per kg som anlände till livsmedelsnämnden.

I nov. 1916 var 1052 personer i staden berättigade att utfå socker på kort. Sockerkorten för nov. utdelades först efter det att socker anlänt från Schaumans sockerbruk i Jakobstad. I nov. hade 550 kg rekvirerats. Distributionen handhades annars av sockercentralkommittén i Helsingfors, dit ansökningarna om socker skulle riktas. Fördelningen i staden, som skulle ske månadsvis handhades av handlandena Axel Kisor och Victor Holmström, medan handlandena Aug. Casén och Joel Nordling distribuerade landsförsamlingens sockerparti. 3)

Det månatliga behovet av socker för stadens bagare, kaféer m. m. steg till 550 kg. Ännu i nov. fanns så stora sockerpartier hos stadens handelsmän, att allmänheten i staden och på landsbygden kunde få sitt behov tillgodosett åtminstone till årets slut. I dec. beslagtogs på senatens order allt socker i landet, i Vasa län 41.700 kg, varav i Nykarleby 2100 kg.

I jan. 1917 föreslog guvernören att handeln med kött skulle sättas på kort. Spannmålsimporten från Ryssland hade h. o. h. avstannat på grund av kriget. Därifrån hade 2/3 av den för landet erforderliga spannmålen importerats under kriget. Stagnationen i införseln vid krigets början hade haft till följd, att de gamla handelslagren h.o.h. förbrukats och införseln 1916 räckte ej till att förnya dessa lager. Under perioden aug. 1916—mars 1917 förelåg en minskning av den normala importen med ca 25 milj. kg. För förbrukning återstod i slutet av mars endast 11 milj. kg. mjöl hos kommunerna. Den 1 febr. fanns 4 milj. kg. hos handelsmännen. Under normala förhållanden uppgick förbrukningen i landet till 30 milj. kg. i månaden. Handelsmännens lager höll därför på att taga slut och hungersnöd hotade. Kortsystem borde därför införas i kommunerna och de kommunala förråden utökas genom spannmålsinköp från jordbrukarna.

I Nykarleby hade man då redan infört kortsystem. Livsmedelstillförseln från landsbygden var fortfarande rätt god, och stadsborna kunde där tinga smör, mjölk o.s.v. För övriga livsmedel gällde kort redan i början av året. Ordföranden i livsmedelsnämnden, handl. W. Fagerholm, anhöll i maj 1917 om avsked från sin befattning på grund av sjuklighet, men ansökan bifölls ej, emedan han ej kunde ersättas med någon annan. Den 3 april anhöll nämnden i alla fall om ett par tusen mk för inköp av brödmjöl. Stadsfullmäktige beviljade 2000 mk att lånas ur järnvägsfonden. 4) Först i juni befriades Fagerholm från sin befattning, och i hans ställe valdes konstförvanten Joel Nilsson till ordf. Till viceordf. valdes samtidigt handl. Victor Holmström, medan handl. August Casén avgick, emedan han valts till politierådman. Drätselkammaren fick i uppdrag att till nämnden utbetala nödiga medel.

Livsmedelsbristen i landet hade nu ökat så att länsstyrelsen utfärdade kungörelse om sekvestrering av spannmålsförråden och ransonering av brödförbrukningen i länet. All mjöl- och brödförsäljning skulle från och med den 17 juni 1917 ske enbart enligt kortsystem. Redan den 15 juni hade Joel Nilsson avgått som ordf. och ersatts med V. Holmström. Till viceordf. i hans ställe valdes tullvaktmästaren John Gustafsson.

På grund av kortsystemets införande och prisstegringen utsattes livsmedelsnämnden för en oförtjänt men växande kritik från allmänhetens sida.

Den stora fångkontingent, som samlades i staden efter frihetskrigets utbrott, vållade stora svårigheter vad provianteringen beträffade. Såväl fångarnas som den lokala skyddskårens förplägnad ålåg livsmedelsnämnden, och särskilt dess ordförande. Under året kom allt flera varor under kontroll: tvål, kaffe, tobak, snus, läder, tyger, fisk, sirap, motorolja, petroleum, sackarin m. m. Mjölet bestod av grovmalet havremjöl bemängt med havreskal och ej ens denna vara kunde utdelas till fulla ransoner. Allmänheten sökte därför skaffa sig tillskottsvaror på sidan om det officiella utbudet, och en svartabörshandel uppstod, ”ty livet är kärt för envar”, som det hette i livsmedelsnämndens redogörelse. Mjölpriset varierade från 1:50 till 2:50 mk per kg. medan råg- och vetemjöl försåldes till 3 mk per kg.

Under år 1918 utdelades i staden 31.680 kg mjöl, bröd eller gryner enligt följande ransoner:

Socker utdelades 6 ggr under året, inalles 1450 gr per person och för hela staden 1650 kg.

Sackarin hade utdelats 1 gång å 1 gr per person, d. v. s. 1080 gr till ett pris av 2 mk per gram.

Av marmelad utdelades 130 kg mot kort à 28 mk per kg och av sirap mot kort 2 ggr inalles 1400 kg.

Smör utdelades regelbundet till den 1 aug. men därefter endast vid 3 utdelningar. Sammanlagt hade 3195 kg försålts på detta sätt.

Av potatis såldes 25 900 kg under året till ett pris av 45—90 pi per kg.

Färsk kött försåldes regelbundet med undantag av några veckor i aug. och sept. Av salt kött såldes 2871 kg till ett pris av 2:50—3:25 per kg.

Kaffet hade beslagtagits i april 1918, varför endast 3 utdelningar därefter ägt rum, d.v.s. sammanlagt 456 kg= 400 gr per person.

Ett parti klippfisk om 2870 kg hade sålts av nämnden.

Endast 2 utdelningar av ost hade ägt rum, nämligen i okt. och dec. d.v.s. 305 kg = 350 gr per person.

I Nykarleby fanns under året följande antal självhushåll:

Självhushållen använde till utsäde 207 hl spannmål och skördade 992 hl, d.v.s. 40 kg vete, 5627 kg råg, 8837 kg korn, 9357 kg havre och 50 kg blandsäd.

Stadsborna odlade dessutom potatis på mer eller mindre tillfälligt upptagna odlingar. På 161 odlingar skördades sålunda 992 hl potatis under året.

Höskörden i staden utgjorde 211.400 kg odlat hö och 30.860 kg ängshö.

Vid årets utgång fanns i staden 82 boskapsägare med inalles 151 kor, 15 ungnöt, 12 kalvar, 88 får och 1 svin. Kornas sammanlagda mjölkproduktion utgjorde för dec. månad 16990 liter, varav 6200 liter tillsaluhållits.

Följande mängder tobaksfabrikat försåldes från 1 juli—31 dec.: 32.579 st. cigarrer, 1.002.800 st. cigarretter, 809 kg kardustobak, 149 kg snus.

Under året hade nämnden avsänt 230 st. brev och rapporter.

Följande antal kort hade utdelats: sockerkort till 1128 personer, smörkort till 950 personer, tvålkort till 943 personer, köttkort till 982 personer, tobakskort till 245 personer, brödkort (veckokort) 44.177 st., brödkort (påbrödskort) 9826 st., malningskort 85 st., tillståndsbevis för köp av tyg 455 st.

Ett parti strömming om 60 kg hade avsänts från och 920 kg hade införts till staden.

Livsmedelsnämndens kassaomsättning under året hade stigit till 169.190:47 mk.

Livsmedelsbristen kulminerade 1918, då verklig hunger rådde på åtskilliga håll i landet. Först under år 1919 förbättrades läget något, och hösten s.å. var livsmedelssituationen åter någorlunda normal.