Superi

Nykterhetstillståndet i staden ingav vid denna tid [1897] allvarliga bekymmer. Den 18 april 1886 hade en nykterhetsförening bildats på orten. Den drev snart under prästerskapets ledning en kraftig propaganda mot alkoholmissbruket. Redan 1889 hade 86 av stadens fruntimmer vänt sig till stadsfullmäktige med en petition om förbud mot utskänkning av starka drycker. Den blev utan nämnvärt resultat, sprithanteringen var för viktig för stadens finanser. I jan. 1897 gjordes en ny framstöt med prosten K.V. Petrell i spetsen. Särskilt allmogens superi under stadsresorna påtalades. Konsumtionen av starka drycker hade snarare till- än avtagit. T.o.m. den allmänna säkerheten på stadens gator under marknadstider och även på lördagarna var hotad. Då fördes det värsta oväsende ofta sent in på natten, vilket inte var ägnat att inge någon fridfull sabbatsstämning inför den stundande helgdagen, framhöll Petrell.


Erik Birck (1988), Nykarleby stads historia del III.


KVASIMARKNADEN I NYKARLEBY 
var i år ovanligt lång, i det att den fortgick från och med den 1 till och med den 4 okt. (1890). Folktillströmningen märktes till följd därav mindre än annars. Men ”folknöjet” blev i stället så mycket besvärligare för stadsborna och i allmänhet för varje älskare av ett nyktert och stilla liv. Oaktat nämligen att endast öl och andra mildare spritdrycker funnos att få vittnade fönsterinkastningar, slagsmål, överdådligt körande m.m. om att marknadsruset ej var mindre därför. Då därtill säges, att tillförseln av lantmanavaror ej var synnerligt större än på vanliga torsdagar, kan man ej undra på, om önskan är tämligen allmän i staden, att dessa kvasimarknader skulle upphöra. 
(Vasabl.)



Efter 1809 (1981).


Läs mer:
Marknaderna av Erik Birck.
Min barndoms marknader I och marknader II av J.L. Birck.
Förbudslagen i Uppslagsverket Finland.