Den 5 jan. 1918 anlände till Helsingfors budskapet, att verkställande
centralkommittén i ”Petersburg” godkänt folkkommissariernas
framställning om erkännande av Finlands självständighet,
och den 11 jan. publicerades nyheten i Österbottniska Posten. ”Med
oskrymtad tacksamhet erkänna vi den trohet mot grundsatsen om folkens
självbestämningsrätt den ryska demokratin visat” genom
detta beslut, heter det i ÖP:s ledare. ”Ryssarna måste
nu taga konsekvenserna av sin deklaration och avveckla den ryska makten”
i Finland. De hade ej mera rätt att utöva offentlig myndighet
i landet och var härefter att betrakta som ”främlingar
inom den fria republiken Finlands gränser.”
Ett tecken på att man i Nykarleby betraktade den gamla ryska tiden
som definitivt passerad var att i början av jan. den ryskspråkiga
texten på gatskyltarna försvann från s.g.s. alla gathörn,
”utan att gårdsägarna
själva eller vederbörande stadsmyndighet bidrog därtill.”
Skyltarna skulle nu ommålas så att stadsbefolkningens språk,
svenskan, skulle stå före det andra inhemska språket.
Omkring den 1314 jan. lämnade den del av gränsbevakningen,
som varit förlagd i rådhuset, staden. Nu var endast närmare
50 man kvar där i staden och i hamnen. Ett tjugotal hästar medfördes
även, liksom ”de utmärglade hästkrakar, som ända
sedan hösten släpat sig omkring på gator och gårdar.
En del militärhästar såldes på torget den 26 jan.
Avtåget gick lugnt i Nykarleby, men i Bennäs utanför Jakobstad
brände ryssarna ned den tvåvåningsbyggnad, gamla mejeriet,
där de varit förlagda. Större delen av garnisonen låg
fortfarande kvar i grannstäderna och i slutet av jan. spreds genom
tidningarna uppgiften, att nya trupper passerat Riihimäki, på
väg till Österbotten. |