Det blev mot slutet av 1800-talet allt svårare att rekrytera sjömanshusdirektionen.
År 1878 utsågs till ledamöter konsul Carl Grundfeldt,
handl. Carl Nylund och timmermannen Johan Jakobsson samt till suppleanter
handlanden P. Aug. Lybeck, sjökapten Jakob Kerrman och sjömannen
C. J. Björkman. Valet förrättades av magistraten,
emedan ingen representant för stadens sjöfart infunnit sig till
valmötet. Till revisorer av sjömanshusets räkenskaper utsågs
på samma sätt handlanden P. Aug. Lybeck, sjökapten
J. Kerrman och sjömannen Julius Sund.
I april 1881 invaldes handlanden P. Aug. Lybeck i stället för
rådman C. Nylund, som var i tur att avgå, och till dennes
suppleant handlanden Alfred Häggblom. Sjökapten Oskar Olson
och sjömannen Jakob Mattsson valdes att granska sjömanshusräkenskaperna.
Överhuvudtaget var intresset för sjömanshuset och dess
angelägenheter vid denna tid svalt. Vid valen till sjömanshusdirektionen
infann sig vanligen ingen av ledamöterna eller de röstberättigade
stadsborna, varför magistraten som vi sett förrättade valet.
Som ombudsman fungerade 1884 rådman E. A. Waselius. Direktionen
utgjordes då av handlanden M. J. Hedström ordf., och handlanden
A. M. Gyllenberg sjökaptenerna J. Kerrman och G. Nyman samt
sjömannen Johan Jakobsson ledamöter. Suppleanter var handlanden
P. Aug. Lybeck, sjökapten A. J. Dyhr och sjömannen Karl
Björkman. Kerrman, Nyman, Jakobsson och Björkman var i tur att
avgå. Ingen infann sig emellertid till valet, varför magistraten
återvalde Nyman till ledamot och invalde sjökapten M. E.
Sarlin och sjömannen Björkman i de avgåendes ställe
samt till suppleant sjömannen Henrik Jakobsson. Likaså valde
magistraten till revisorer av Sjömanshusets räkenskaper sjökapten
M. E. Sarlin, provisor Hugo Grundfeldt och sjömannen Johan Boman.
Sedan Hedström och Gyllenberg avgått på grund av konkurs
och Dyhr på grund av att han stod i tur att avgå samt Björkman
och Jakobsson dött, invaldes den 3 maj 1886 rådman C. Nylund
och återvaldes Gyllenberg till ledamöter för fyra och
sjömannen Johan Eriksson för två års tid. Sjökapten
Dyhr och sjömannen Herman Jakobsson återvaldes till suppleanter
för två år. Till valet hade endast ombudsmannen för
sjömanshuset, rådman E. A. Waselius, samt sjömännen
Petter Forsström och Karl Fredrik Axelsson infunnit sig, men ingen
skeppsredare eller befälhavare.
Sjömanshuset fortsatte sin verksamhet med växlande antal ledamöter
i direktionen till 1938, då Sjömanshusinstitutionen upphörde.
Sjömanshuset hade då existerat sedan 1814, med ett längre
avbrott till jan. 1844, då det återupprättades på
H. Kejs. Maj:ts förordnande. En waterschout hade då sedan
dec. 1842 fört de av myndigheterna föreskrivna förteckningarna
över stadens fartyg och sjömanskap. J. W. Jakobsson och
C. Nylund dagtecknade den 31 dec. 1915 det sista bevarade sammandraget
av antalet inskrivna fartyg och sjömän. Förteckningen upptog
ett fartyg, nämligen ångslupen Wikingen om 22,02 nettoreg.ton,
1 befälhavare och 21 sjömän, varav 9 hemmavarande.
Sjömanshuset, som 1875 mottagit en testamentarisk donation av sjökapten
J. P. Högdahl, varav den s.k. Högdahlska Donationsfonden bildades, utökad 1887 enligt testamente av 1883 med behållningen
i fru Amalia Högdahls dödsbo, fungerade numera mest som pensionsinrättning.
Ännu år 1926 var 1 befälhavare, 2 sjömän på
resor och 9 hemmavarande inskrivna på Sjömanshuset. Vid direktionens
sista sammanträde den 31 jan. 1938 var Viktor Holmström ordf.
och Matts Nyberg, Vilhelm Andell och Herman Semskar ledamöter. Sjömanshusets
egendom överlämnades nu till den av Sjöfartsstyrelsen utsedde
utredningsmannen, Sjömanshusets siste ombudsman Anton Söderman.
Härmed hade Sjömanshuset upphört att existera.
De flesta Nykarlebysjömännen seglade under åren 18681874
med fartyg från andra städer inom eller utom landet. På
utländska fartyg seglade dock ett relativt litet antal, utom 1874.
Särskilt synes fartyg från Vasa och Brahestad, från 1870
även Jakobstad, ha erbjudit Nykarlebysjömän arbete. De
hemmavarande sjömännens antal var särskilt stort 1869 och
utgjorde ofta nära hälften av de seglande. Åren 18751876
och 1878 var de hemmavarande och icke tjänstbara sålunda nästan
lika många som de seglande. Från 1879 minskade antalet hemmavarande
relativt till de seglande, men från 1893 närmade det sig åter
hälften, och översteg från 1908 detta antal. Det sista
året visar en med blyerts införd anteckning i Sjömanshusets
rulla, att antalet hemmavarande var 9 mot 3 seglande sjömän.
Antalet på Sjömanshuset inskrivna under denna period var störst
1869, eller 228 befälhavare och sjömän, och minskar i stort
sett oavbrutet under hela perioden till 12 år 1926, analogt med
att stadens sjöfart minskar och upphör. Det relativt kraftigt
minskande antalet hemmavarande sjömän från 1879 återspeglar
dels det ökande arbetsutbudet från industriföretagens
sida och dels den begynnande emigrationen.
Antalet rymmare uppges under åren 18671872 till 55 och antalet
utstrukna, d. v. s. försvunna till 40. Det sammanlagda
antalet rymda och utstrukna utgör under åren 18671873
hela 110 sjömän. Endast 3 rymmare är antecknade som återkomna.
Efter 1897 upphör Sjömanshusets anteckningar i Namn- och befarenhetsrullan
om befälhavarna. De sista tjänstgörande sjökaptenerna,
som antecknats i rullorna, var 18931895 Gustaf Lundqvist och 18961897
sonen Lennart Lundqvist samt 18981901 M.-E. Sarlin på
skeppet Carl Gustaf och vidare 18811898 sjökaptenerna
Gustaf Nyman och S. W. Forsten (1898) på skonerten Eko.
Efter en lucka i anteckningarna står i Sjömanshusets rulla
för 1904 bogserångbåten Harald antecknad, med
matrosen Johan Österlund (f. 1843 i Nkby) som befälhavare och
matrosen Johan Högbom (f. 1858 i Nkby) som styrman samt 9 andra besättningsmän,
för resa till Umeå. Av sjömanshusets förteckning
över fartyg framgår, att befälhavarna på de mindre
Nykarlebyfartygen ej antecknats från 1875, eller också har
man nöjt sig med anteckningen ”Tillfällig befälhavare”.
De sista namngivna ”befälhavarna” i denna förteckning
är Jakob Mattsson för karavellen Thor och B. B. Berg för
ångslupen Aino 1906. Den förre var matros och den senare
sjökapten från Vasa.
Ännu 1869 hade Nykarleby en flotta om 7 fartyg och 1243 läster,
men därefter gick det åter starkt tillbaka.
Nykarleby hade 1838 16 fartyg om sammanlagt 1992 5/8 svåra
läster, det högsta lästetalet i sin historia. 1848 8 fartyg
om 1034, 1858 15 fartyg om 1304, 1868 10 fartyg om 1506 läster, 1878
4 fartyg om 946,64 reg. ton, 1888 3 om 148,88, 1898 4 om 106, 82, 1908
5 om 178,87 och 1916 1 om 22,09 reg. ton.
Det bör nämnas, att magistratens berättelser anger delvis
andra uppgifter rörande antalet fartyg under olika år. Detta
beror dels på att lantmannafartygen registrerades av magistraten
och att även de minsta enheterna under 10 läster medräknades
och dels på bristande underlag för berättelserna.
Som en kuriositet kan antecknas, att Nykarleby i alla fall, vad tiden
fram till I. världskriget beträffar, upprätthöll sjöfart
på egna kölar längre än sin granne, den på
sin tid stora sjöfartsstaden Jakobstad. Den 10 maj 1899 sålde
det Malmska rederiet därstädes sina sista och största segelfartyg,
fregatterna Europa om 1018 och Vanadis om 1020 reg.ton till
Åland. Sedan dessa fartyg avyttrats ägde staden varken något
segel- eller ångfartyg. Nykarleby (G. Lundqvists änka) däremot
sålde sitt största fartyg, barkskeppet Carl Gustaf om
931 n.reg.ton år 1901, medan ångslupen Aino om 63 reg.ton
upplades först 1909 och S. A. Liljeqvists karavell Thor om 29,6 n.reg.ton såldes s.å.
[”Ångslupen 'Aino' i Nykarleby i trafik, fullsatt på övre och nedre däck. Aino trafikerade 1906 och 1907 längs den österbottniska kusten.” ÖTA 247 Kyllikki Berts arkiv på finna.fi. Beskuren och roterad.
Förstoring.
(Inf. 2019-12-09.]
|