Joel Hägglund: Bondeson, senare emigrant — Amerikafarare, spelman, — småbrukare, agent, tullvakt. Född i Nykarleby landskommun, Ytterjeppo by, den 26 oktober 1879. Avled i Nykarleby den17 januari 1953.

Det var inte bara för fotografen som spelmannen Joel Hägglund klädde sig i högtidsdress med skarpkrage. Skarpkragen satt också på när Joel var på ”turné”.

Joel Hägglund var en stor idealist; människovän, fredsvän och ett stort original. Han hade gått folkskola och folkhögskola. Han hade sex syskon, en bror och fem systrar. Dessa emigrerade alla till Amerika, utom systern Manda som bodde i föräldrahemmet med Joel hela livet.
     En ännu levande kamrat till Joel berättar: Joel Hägglund började som ung gosse spela fiol i hemmet i Ytterjeppo. Han var redan då uppfinningsrik och hans första fiol bestod av en ”langskravabanka” [stolpe som håller lasten kvar på långflake] på vilken han hade satt stall och strängar och spelade på det sättet.
     Joels mor tyckte att det var synd att spela, så hon förbjöd Joel att spela i hemmet. Hon sade att det var av jävulen. Då brukade han sitta på stugtaket och spela. Mamman gick upp på vinden, dunkade i taket och sade att det var av den onde det han spelade. Joel gav sig inte, utan han fortsatte att spela.
     William Knuts, sagesmannen, berättar att småpojkarna med stort intresse brukade lyssna till Joels musik. Han hade en liten rundbottnad båt, i vilken han brukade sitta och spela på sin fiol i Nykarleby älv som flöt förbi hans hem.
     Då stränderna var höga ekade det så, att pojkarna ibland inte visste varifrån musiken kom.
     Småpojkarna trodde att det var näcken själv som spelade. Joel var snäll och pojkarna fick gärna lyssna till hans fiolspel.
     Då William Knuts blev äldre fick han gå i ”lära” hos Joel Hägglund, man spelade då tillsammans. Ibland spelade man i stämmor. Joel spelade första fiolen och William fick spela andra fiolen. Joel hade valt ut vackra smekande melodier, som man spelade ihop.


Inga danser
Det var dock aldrig fråga om att spela på danser. Ytterjeppoborna ville att Joel skulle börja spela på deras danslave, men det gjorde Joel aldrig. Han hade sån känsla för musiken, så han kunde inte förmå sig att börja spela på en danstillställning. Han njöt av att spela blott för musikens skull.
     William Knuts berättar vidare: Joel Hägglund byggde flere fioler. Han brukade säga åt Knuts: ”Det är bäst att laga fiolen själv, så får man den så bra som man själv vill ha den.”
     Jag har spårat hans fioler och en finns ännu med N:o 5 antecknat i fiolens botten. Den finns hos skoldirektören Pehr Tonberg i Nykarleby.
     Joel Hägglund var en stor idealist. Han brukade säga: ”Leben und lassen leben” Så var han också en stor fredsvän. Dock hade han inte vidare handlag med kvinnor, så det blev inte vidare odysséer på det området.
     Sedan Joel Hägglund gått i folkhögskolan i Kronoby, ökade hans intresse för musiken ännu mera. Han började ”teckna” upp folkmusik som spelades i bygden. William Knuts säger att Joel kunde noterna perfekt, och kunde även transponera från en tonart till en annan.
     Han komponerade också, men så vidare bra blev det inte med det försöket. Några polkabitar har han dock komponerat. Jag har i min ägo Källbackpolkan och Tjitikapolkan.


Historien om krigsfången
William Knuts berättar den näpna historien om ”krigsfången” (1918). Knuts var och vaktade vid ”Nystedts” [Bankgatan 17] i Nykarleby, där man hade sjukstuga för ryska fångar.
     En tidig morgon hörde Knuts då en av fångarna spelade så vackert på fiol. Knuts gick dit och frågade om fången ville sälja sin fiol. Det skulle han göra för sju brödkakor. William gick till Joel Hägglund och så skaffade denne tio bröd, lade dem i en ryggsäck och så gick man till sjukstugan för att göra handel.
     Men först skulle då fången spela. Han var virtuos och spelade mycket vackert.
     Då man skulle börja göra affären med fiolen sade Joel: ”Du ser väl att fången har fiolen lika kär som sitt eget liv.” Joel tog fram brödkakorna, gav dem åt fången och så gick man bort. [Stämmer inte riktigt överens med Krigsfången av William Knuts, publicerad i Österbottniska Posten 1960.]
     Wilhelm Marklund, Nykarleby berättar att han känt Joel Hägglund ända från 1920-talet. Joel var ett stort original på många sätt.
     Han var dock snäll och framför allt mycket kunnig fiolspelman och så kunde han många konster. Marklund visste att Joel åtminstone byggt två fioler. Han hade bl.a. en gammal fiol som han fått i Vexala, men den var utan lock. Joel sökte länge efter bra material till fiollocket. Så brukade han berätta att han fann en planka på begravningsplan och från denna fick han ett bra lock till fiolen. Joel avled år 1953. Han hann ej få fiollocket riktigt färdigt.
     I dag har jag lyckats få fiollocket lagat. Torsten Johnson från Nykarleby har slutfört Joels arbete. Fiolen har mycket vacker diskret klang och är lättspelad.
     Torsten Johnson vet berätta att Joel brukade säga om fiolbyggandet att man ska arbeta med fiolen varje dag ett helt år, så blir det en bra fiol. Den ska vara med så att säga i alla väder under året.


Den ondes melodi
Joel kunde även spela en bit, som ”den onde själv” hade lärt ut åt en spelman, som han mött i Karvatskogen. Undertecknad har ej lyckats lista ut vilken bit det skulle vara, kanske den inte finns upptecknad.
     Joel var även försäkringsagent för bolaget Kaleva. I Amerika var Joel 10 år i seklets början. Han hade lärt sig bra engelska via studier i aftonskola.


En rik man från Amerika
Verkmästare Eliel Backlund från Nykarleby (träkukko) berättar om Joel Hägglund och några särdrag hos denne.
     Joel Eliel Backlund gick i folkhögskola i Kronoby tillsammans med Joel och var tillsammans med honom i Amerika. När de kom till folkhögskolan kunde Joel inte tabulan [multiplikationstabellen] och han blev placerad i en grupp elever för särundervisning. Joel var dock fiffig och när Joel kom ut från skolan var han i grupp ett.
     Joel Hägglund och Eliel Backlund återvände från Amerika året 1907. Då var Joel en rik man. Han hade sparat ihop ett belopp om 15.000 dollar. Det motsvarade den tiden två större hemman. — När Joel avled 1953 hade han 100.000 mk kvar. Inflationen hade ätit upp han besparingar. Joel hade levt ”som masken i trä” och sålunda icke tärt på kapitalet i onödan.
     Ingenting kunde rubba Joels spelglädje. Han fortsatte att spela och syssla med sina fioler.
     Viktor Andersson, ”mästerspelmannen” från Jeppo berättar att han spelat mycket tillsammans med Joel Hägglund i unga år. Han ansåg Joel vara en mycket skicklig spelman.
     Andersson hade följt med när Joel skar ”inläggen” i fiollocken och han gjorde det mästerligt.
     Det torde ha varit år 1974 när Ann-Marie Häggman besökte mig och jag då talade om fiolspelmannen Joel Hägglund. Hon blev mycket intresserad av denne spelman.
     Jag har skickat in Joel Hägglunds ”upptecknade” melodier till Folkkulturarkivet och Antti Hosioja, musiklärare vid Lappfjärds folkhögskola, har nedskrivit alla Joels noter.
     Det blev som följer: valser: 10 st, menuetter 13 st, marscher och gånglåtar: 46 st, polkor: 11 st, polskor: 11 st, schottisar: 7 st, mazurkor: 1 st, diverse: 2 st.
     Jag har en känsla av att de här melodierna till stor del representerar Nykarlebynejden.
     Jag hade samlat på Joel Hägglunds privata saker och handlingar i en låda i källaren. Där låg den i tjugotal år utan att jag hade haft tid att gå igenom innehållet.
     När jag började rota i lådan kom jag underfund med att sånt som var insatt i rullar — var handskrivna noter.
     Vidare fanns ett häfte numrerat, vilket jag tycker var det allra intressantaste. Här fanns upptecknade bitar av spelmän från orten, flere från Munsala och från Nykarleby landskommun. En del var försedda med text.
     Ännu en intressant sak. Finska folkskolan i Nykarleby hade folkdansen på sitt program. När man övade in dessa danser var det Joel som spelade. (Noter till dessa finns ännu kvar).
     Paavo Hauta-aho berättar: Då lärarinnan ibland var osäker på ”stegen” var det Joel som visste hur man skulle dansa. När man var på ”turné” spelade Joel och beledsagade till uppförandet av danserna. Han var högtidsklädd, med skarpkrage och vitskjorta.
     Bland Joels ”fudikor” [”Lappar och strunt i en låda” enligt Sigfrid.] finns även ett antal musikstycken klassisk musik. Han hade också skaffat sig flera musikkataloger. Joel Hägglund hade även gjort tidningsklipp. Dessa klipp har jag samlat och limmat i ett klippblock. Bland materialet finns många intressanta händelser. Joel hade klippt t.ex. referat från Nykarleby fullmäktiges sammanträden. Vidare hade han klippt predikningar av Nykarleby församlings präster.