Seminarielärare snickare i misstag



[J E Backlund i unga år.
Lars Pensar tillhandahöll bild ur Nykarleby stads arkiv.]

Verkmästare J E Backlunds livsverk kom att avgöras på en halv minut. Han hade rest ner till Billnäs för att på bruket börja som smedlärling, introducerad av en släkting. Men i fabriksporten mötte de en ingenjör som undrade om inte en österbottning ändå borde bli snickare. Då Backlund inte tyckte det var någon skillnad så följde han ingenjören till snickeriet.

Så blev det att J E Backlund i Nykarleby som på söndagen fyller 90 år några år senare fick sitt gesällbrev som snickare och kom att göra sin stora insats som verkmästare vid seminariet i Nykarleby. En inrättning som han tjänade i sammanlagt 42 år.

— Det var verkligen bara en halv minut från att jag blev smed, säger Backlund. Det bara råkade sig så att ingenjören kom samtidigt till porten som vi. Hade någon av oss kommit lite senare eller tidigare så hade jag säkert varit smed. Att jag så snabbt bytte yrke har jag inte ångrat en enda gång i hela mitt liv.

Lite påbrå som snickare hade Backlund. Fadern som bodde i Jeppo var timmerman och när Backlund gick på fjärde klassen i folkskolan snidade han en slev som han fortfarande har kvar. Bladtunn och med sirliga blomornament på skaftet visar den 15-åringens säkra hand.

— Jag blev inte gammal på brukets snickeri. Knappt ett år senare flyttade jag till Nykarleby som den tiden hade två snickerier. Jag kom i lära hos August Gustafsson och jobbade hos honom tillsammans med åtta andra. Klockan runt från sju på morgonen, det var arbetsdagen den tiden och för det fick jag 150 mk om året i lön samt maten.

Stadsfamiljerna i Jakobstad kom till Gustafssons snickeri med möbelritningar som de skaffat från Tyskland. Eller som var mera vanligt de kom med Paischeffs katalog och beställde sina finrumsmöbler. Paischeff var en affärsman i Helsingfors som köpte upp möbler av snickare i trakten kring Helsingfors och sålde via kataloger över hela landet.



J E Backlund i Nykarleby fyller 90 år. Under sina 42 år vid hyvelbänken har han hunnit förfärdiga en hel del. Denna slev snickrade han som femtonåring.

— Vi hade lov att efter kvällsmaten jobba med egna arbeten om vi ville och orkade. Och den tiden både orkade och ville man. Det var på ”övertiden” man kunde tjäna pengar. Då jag efter ett par år lämnade Gustafsson hade jag tjänat ihop en biljett till Amerika.

När Backlund åkte till Amerika hade han sin yrkesutbildning klar.

— Här är mitt gesällbrev daterat den 26 november 1902. Utfärdat av Fullmäktige för Fabriks- och Handtverkarföreningen i Nykarleby. Av protokollet som hör till, framgår att ”föreningens medlemmar hafva granskat Jakob Eliel Backlunds gesällprof, en toalettbyrå och godkänt den med beröm”.

Med det papperet på fickan reste jag till Amerika medveten om att portarna skulle öppna sig. Jag fick också jobb som snickare på ett snickeri Men jag hann också vara skogsarbetare och arbeta i gruva innan jag en sommar återvände till Nykarleby. Där tyckte jag att jag inget hade att göra. Gick ett år på folkhögskolan i Kronoby och då tjänsten som verkmästare vid seminariet blev ledig sökte jag den tillsammans med åtta andra. Jag fick den, det var år 1917. Där arbetade jag sedan tills jag blev pensionerad. Då fortsatte jag som slöjdlärare på övningsskolan. Alltsomallt blev det 42 år jag arbetade inom seminariet.

J E Backlund har egen snickarverkstad i sin gård på Grev Tottgatan i Nykarleby. En hyvelbänk som bär spår av årtiondens bruk. Vässade verktyg prydligt på plats i väggskåpen, verktyg som Backlund till största delen tillverkat själv. Där står också faderns hyvel, ett verktyg mer än hundra år gammalt.

Backlund har inte så mycket över för dagens snickare på tal om händigheten.

— Gustafsson som var min läromästare var helt enkelt makalös som snickare. En verkligt förstklassig yrkesman med konstnärliga anlag också. Och på den tiden då det inte fanns maskiner, då krävdes det verkligen gott handalag och yrkesskicklighet. I dag är det lite annat. Nu består skickligheten många gånger i att kunna ställa in en maskin för en viss arbetsuppgift. Lättare visserligen. Men jag kan inte tänka mig att yrket nu ger samma skaparglädje som fordomdags.


Max H. Furu, Vasabladet i slutet på december 1973.


Lars Pensar tillhandahöll för drygt ett år sedan, men han förser mig med mer material än jag hinner föra in, så en del hamnar på hyllan för kommande behov. Artikeln aktualiserades av att Stig-Ole Haglund tillhandahöll ett fotografi av granngården.

 


Skribenten glömde berätta att Backlund 1920 byggde gården han bodde i – en av de stiligaste i staden. Trädgården är också en pärla med alla sina sten- och betomgtrappor, stenpartier, stenmurar. stenkanatde grusgångar och speciella brunnsbrygga. År 1987 köptes gården av sonsonen Dan Backlund. I januari 2008, efter att ett flertal år varit till salu, köptes den av Leif Höglund och Maja Renvall. Eliel Backlund var född den 30/12 1883 och avled den 7/2 1983.



[Eliel Backlunds hus på 1940-talet. Förstoring. Kenneth Saarikoskis inlägg på facebook. Haglunds gård i bakgrunden. (Inf. 2014-04-13.)]

 


Backlunds brunnsbrygga, en populär lekplats för oss källbacksungar. Det är svårt att se, men locket kan lyftas åt sidan med stången som är fäst i det. Det röda garaget bortom bryggan byggdes av sonsonen Dan Backlund. Föregångaren, ett vitt med pulpettak, hyrdes fram till 1974 av Börje Haglund.
Foto: F. L., oktober 2004.

 

Läs mer:
Verkmästare av K. J. Hagfors.
Backlund omnämnd i Historier ur en gammal burk av Michael Eriksson.
Backlund avsynade den nya karaktärsbyggnaden å Jeansborg.
Backlund berättar i En säregen nykarlebyspelman — Joel Hägglund av Sigfrid Bertlin.
Seminariet i kapitlet Fakta.
Nykarlebygillet förärade Brostugan en ljuskrona av Inger Luoma.
Allmänna brunnar — vattentillgången av Lars Pensar.
Sonen Birgers ”ark” av Lisa Backlund.
Fler artiklar ur tidningen.
En skymt av gården 1946.
Juldagen 2009.
Loppisrace 2012.
Eliel Backlund vid Ragnören.
Minnesruna i SFV-kalender.
En skymt av gården.
(Inf. 2005-01-16, rev. 2020-09-15 .)