FÖRENINGEN FOLKHÄLSAN I NYKARLEBY MED OMNEJD,
MUNSALA OCH JEPPO.

10-årsberättelse uppgjord av Elisabet Backman.

Övertryck från Österbottniska Posten n:o 39, 41, 43, 44 o. 46 1932.

 

[Att Elisabet Backmans man Woldemar intresserade sig för rashygien är bekant, men att även frun gjorde det var en nyhet för mig.]


 



   

 

 

”För den svenska befolkningen i Finland, likasom för varje annan folkstam, måste det stå klart, att dess framtid ytterst är beroende av dess inneboende kraft, av dess andliga och kroppsliga hälsa. Ett ihärdigt, målmedvetet arbete för folkhälsans förkovran måste därför ligga varje svensk man och kvinna varmt om hjärtat”.

Dessa ord uttalades av professor Ossian Schauman, som stiftade Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland år 1921, och väckte desamma livlig genklang överallt i svenska bygder, åtminstone i Österbotten. Det dröjde heller icke länge, innan filialföreningar till Samfundet grundlades. Redan 1921 funnos sådana i Vasa och Jakobstad, professor Schaumans födelseort.

Den 30 januari 1922 var ett medborgarmöte sammankallat till rådhuset i Nykarleby för att dryfta möjligheten av att även härstädes bilda en filialförening. Kallelsen hade utgått från hälsosystrarna syster Rakel Edgren och syster Agnes Luther, anställd såsom hälsosyster i Jakobstad.

Sedan syster Agnes redogjort för Samfundet Folkhälsans uppgift och dess arbete för förbättrande av vår svenska befolkning, beslöts att en filialförening skulle bildas gemensamt för Nykarleby stad och landskommun samt Munsala och Jeppo. En interimsstyrelse tillsattes bestående av 5 ledamöter från staden, bland vilka ordf., viceordf., sekreterare och skattmästare valdes, 3 medlemmar från landskommunen samt 2 från Munsala och 2 från Jeppo. Bankdirektör K. F. Spolander, som även ledde förhandlingarna vid detta konstituerande möte, blev vald till ordförande i styrelsen, fröken M. Castrén viceordf. normalskolläraren O. Holmberg sekreterare och fru J. Wilkman skattmästare.

Åt styrelsen överlämnades att uppgöra stadgar i likhet med sådana i de andra filialföreningarna samt att sedan få dem inregistrerade. På grund av att vissa ändringar i desamma måste göras, blevo de slutligt godkända av socialministeriet först d. 27 jan. 1923. Enligt de riktlinjer och program som Samfundet Folkhälsan uppställer, och som så tydligt framgår av den för alla kända ”Hustavlan” med de 10 budorden till svenskarna i Finland, var styrelsen livligt medveten om att ett stort arbetsfält förefanns. Under det första året egnades största intresse och arbete åt den av Samfundet utlysta premieringen av mödrar till friska barn med friska föräldrar och från friska släkter. Uppfattningen om det rashygieniska begreppet var dock ringa, varför det icke var någon lätt sak för de av föreningen tillsatta undersökningsnämnderna att på rätt sätt besvara de av Samfundet utsända frågeformulären för familjemedlemmarna. Syster Agnes var dock härvid behjälplig, biträdd av diakonissan i Nykarleby syster Ida Tanskanen. T. f. stadsläkarna V. Lindberg och J. Kaltio undersökte samtliga familjer i Nykarleby stad och landsbygd samt i Jeppo. I Munsala och Jeppo hade Samfundet vidtalat Marthaföreningarna att utföra de förberedande undersökningarna av de till belöning anmälda familjerna.

På en för ändamålet anordnad fest i Nykarleby i normalskolans festsal den 15 april 1923 utdelades sedan de vackra diplomen för berömlig modergärning åt 37 mödrar, nämligen 4 från Nykarleby, 11 från landskommunen, 16 från Munsala och 6 från Jeppo. Dessutom tillföllo 1 penningepris: åt 1 mor i Soklot, 2 mödrar i Munsala, 3 i Jeppo och 1 i Kovjoki. Av dessa voro de tre första (à fmk 500) donerade av Samfundet Folkhälsan och av de 3 Jeppo-priser, 1 av marthaföreningen i Jeppo, 1 av patronessan Aina v. Essen och det 3:dje av fru Ragni Schauman, samtliga à fmk 500. Kovjokipriset var 250 mk stort och donerat av oanmäld person. I sitt festtal försökte undertecknad med några enkla ord klargöra den rashygieniska tanken samt påpeka vikten av att den växande ungdomen genom uppfostran och upplysning lär sig inse betydelsen av att vid äktenskaps ingående välja sin make eller maka från en frisk släkt, fri från ärftliga sjukdomsanlag. Efter programmet talade syster Agnes vackert och innerligt till mödrarna, och festen präglades alltigenom av en varm stämning.

Redan under de första åren blev det för styrelsen klart, att det upplysningsarbete i förebyggande hälsovård, som var föreningens uppgift och var av behovet påkallad, icke kunde realiseras utan att föreningen finge en egen hälsosyster. Detta sociala väckelsearbete borde gälla både hemhygien, spädbarnens, småbarnens och skolbarnens hygieniska vård, ävensom bäst utföras av en för ändamålet utbildad och därför lämplig sjuksköterska, en hälsosyster. Vid föreningens stiftande var det meningen, att hälsosystern i Jakobstad tills vidare skulle arbeta även i vår förening, men det visade sig snart ogörligt, ty Jakobstads stora område fordrade helt sin syster. Ehuru styrelsen gjorde allt vad den förmådde för att ekonomiskt möjliggöra anställandet av egen syster, strandade det dock på många svårigheter — icke minst av brist på hälsosystrar, så att först den 1 nov. 1924 fingo vi hälsa vår nuvarande hålsosyster, skol- och tuberkulossköterskan syster Anna Bredarholm välkommen.

Från den tiden fick föreningens arbete fastare konturer. — Styrelsen hade på förhand uppgjort en arbetsplan för det arbetsområde, som nu ansågs närmast borde komma i fråga, nämligen skolan och hemmet. Enligt denna plan skall hälsosystern besöka alla de hem, där skolbarn finnas, för att göra sig förtrogen med hemförhållandena, barnens hälsotillstånd och allt som kan inverka på detsamma, såsom släktsjukdomar, nerv- och sinnessjukdomar, nuvarande sjukdomar i familjen, främst tuberkulos, tidigare av barnen genomgångna sjukdomar, barnens matlust, matordning, särskilt hurudant morgonmålet före avfärden till skolan är, skolkosten, sovtid på kvällarna, väglängd till skolan, förekomst av badstuga och dess invändning o. s. v.

Efter dessa hembesök undersöker hälsosystern barnen i skolan, väger och mäter dem för att utröna allmänna näringstillståndet samt gör renlighetsundersökningar på eleverna. Sedan dessa tidsdryga och viktiga undersökningar äro gjorda, undersökes samtliga elever av läkare i skolan, varvid syster är behjälplig och ifyller hälsokorten, i vilka samtliga uppgifter från hemmen och läkarens undersökningsresultat ifyllas. Då dessa kort sedan för varje år kompletteras efter förnyad läkarundersökning bilda de ett statistiskt material av vikt vid bedömande av hälsotillståndets utveckling i olika skolor och olika kommuner. Vid läkarundersökningen lägges särskild vikt vid allmänna utseendet, kroppsbyggnad och näringstillstånd, vid hudens beskaffenhet, hållningen, ryggradskrökningar, rester av genomgången rachitis, de inre bröstorganens tillstånd, förekomst av lymfkörtelsvullnader på halsen och symptom, tydande på tuberkulos eller tuberkulös belastning, tändernas och halsmandlarnas tillstånd, syn- och hörselstörningar, nervsystemets beskaffenhet o. s. v. Om något sjukdomstillstånd förefinns, som nödvändiggör läkarordination framföres detta till föräldrarna genom ett andra hembesök av hälsosyster. Vid fall av undervikt av eleverna företagas vägningar oftare, än de eljes planlagda höst- och vårvägningarna. Syster Anna började sitt arbete i Munsala, Monäs by och flyttade sen från ena byn till den andra.

I sin berättelse från 1924 skriver folkhälsans representant fru Hulda Wiklund sålunda: »Det nu i Munsala pågående arbetet av syster Anna, anställd som skolsköterska inom föreningen, omfattande hembesök och skolundersökningar, är nog det bästa och verksammaste arbete föreningen gjort till sitt. Från de besökta orterna ha uttalats allmän belåtenhet över systers arbete och läkarundersökningarna, och få vi hoppas, att föreningen genom denna verksamhet vinner allmän förståelse, vilket även framgår därav, att kommunalfullmäktige beviljat ett bidrag om 1,000 mk för år 1925 som erkännande för föreningens behjärtansvärda strävanden.«

Enligt denna plan hava sedan dess samtliga skolbarn i Munsala och Nykarleby undersökts varje år och sedan 1926 även i Jeppo, därstädes dock endast bestående i läkarundersökningar efter det kommunaltuberkulossköterskan frk. S. Wis utfört vägningar och mätningar av eleverna, vilken sköterska även varit behjälplig vid läkarens besök på skolan och ifyllt hälsokorten.

Även skollokalen, gårdsplanen och brunnen samt skolinventarierna hava varit föremål för granskning av skolläkaren och hälsosystern ända från början av skolundersökningarna. Särskilt har detta gällt pulpeterna från början och kunde det därför hända, att barn som i längd skilde sig 20—25 cm satt vid lika hög pulpet. Dessa oegentligheter hava småningom avhjälpts, men kvarstår dock ännu i flere skolor.

Särskilt har Nykarleby landskommun skaffat ett stort antal nya pulpeter efter normal typ, så att numera alla kommunens skolbarn i det närmaste sitta vid pulpet av rätt storlek. På senare år har även Jeppo fått nya tidsenliga pulpeter till flere skolor, och även Munsala, men kvarstår därstädes ännu brister i ganska stor utsträckning. Avsaknad av gymnastikredskap är även påfallande stor, ehuru visserligen förbättringar vunnits under årens lopp. Jeppo har här gått i spetsen. Numera finnas därstädes i alla högre men även i flere småskolor gymnastikredskap, på några ställen av flere olika slag, medan de flesta skolor i Nykarleby lk. och Munsala äro i total avsaknad av sådana.

Då tuberkulosföreningen från jan. 1927 utsträckte sitt dispensärarbete till Nykarleby stad och landskommun samt Munsala, låg det i föreningen folkhälsans intresse, att det förebyggande tuberkulosarbetet, som ju även tidigare så vitt möjligt ingått i folkhälsans sociala arbete, skulle förenas med hälsosysterarbetet sålunda, att området skulle delas i två med var sin hälsosyster, som bleve kombinerad skol- och tuberkulossköterska. Genom överenskommelse mellan Tuberkulosföreningen, Samfundet Folkhälsan och Föreningen Folkhälsan ordnades saken så, och har kombinationen funktionerat till full belåtenhet för bägge föreningarna, och jag hoppas även för allmänheten.

Syster Anna, som hade fritt val, blev skol- och tuberkulossköterska i Nykarleby, medan syster Maj-Lis Åberg från Helsingfors tillträdde motsvarande tjänst i Munsala från 15 februari 1927.

Jeppo har redan tidigare haft dispensärarbete, och har kommunala sköterskan även fungerat som tuberkulossköterska.

Sedan arbetet blev uppdelat på detta sätt, har systrarna bättre kunnat koncentrera arbetet, då området icke är så stort, samt även utvidga det med nya arbetsgrenar. Sålunda hava de hållit hälsostunder eller lektioner på klass i varje skola både högre och lägre, vilka möjliggjorts tack vare lärarnas tillmötesgående och intresse. Vidare spädbarnskurser för flickorana i fortsättningsskolan, samt hava renlighetsundersökningarna av eleverna upprepats minst 4 ggr i året i varje skola. Dessutom hava systrarna ofta uppträtt på marthamöten och fester med föredrag, behandlande olika sidor från arbetet, så t. ex. i skolbarnens näringsfråga, elevbespisning, rotfruktsodling, nykterhet, om tandvården, om tuberkulos, samt genom personliga samtal med marthorna gjort föreningens arbete känt. Såsom ämne vid hälsostunderna har t. ex. valts renlighetens betydelse både med avseende å klädedräkten och den kroppsliga, användning av dagliga tvättningar samt ofta bastubad, tändernas vård, vikten av att äta hårt bröd och rå frukt, kaffets skadlighet, solen och dess verkan på kroppen, om gymnastik, sport och simning som hälsobefordrande, dessutom på de högre klasserna om smittsamma sjukdomar, särskilt tuberkulos, men även om epidemiska sjukdomar, om sårbehandling och första hjälpen vid olycksfall. I Nykarleby lk. har genom syster Annas försorg och på kommunens bekostnad Rödakorsskåp, innehållande förbandsmaterial, jod, termometer och några droger, anskaffats till alla skolor i Nykarleby lk. och hava dessa även använts som undervisningsmaterial vid hälsostunderna.

Resultatet av det skolhygieniska arbetet har efter utdrag ut hälsokorten sammanställts och jämförts skolorna emellan uti en berättelse av skolläkaren som jämte föreningens årsberättelse insänts till Samfundet Folkhälsan i Helsingfors och till folkskolinspektorn. — För att icke upptaga för lång tid vill jag icke ingå på någon närmare redogörelse. Den som intresserar sig för dessa berättelser kan få del därav, då de för flere år utkommit i tryck.

Jag ber att här i korthet få beröra det arbete, som av föreningen, främst dess hälsosystrar, utförts utöver det skolhygieniska arbetet.

 

Hemhygien.

Att förbättra hemhygienen har ända från början av föreningens tillvaro varit en av de viktigaste uppgifterna, och hälsosystrarna hava genom sina besök i hemmen och samtal med husmor försökt länka uppmärksamhet, förståelse och intresse för förbättringar, där sådana ansetts vara av nöden. Detta arbete är enligt min tanke den mest grannlaga och svåra uppgift hälsosystern har. Hemmet bör ju vara ett fridlyst område, där den personliga smaken och önskan att inreda sitt liv, oberoende av någons påtryckning, bör respekteras. Är hälsosystern besjälad av sin uppgift, nämligen att göra villkoren för den upp växande ungdomen så goda som möjligt för att frambringa det bästa hos var och en och ur den synpunkten riktar sina önskningsmål till föräldrarna om förbättringar i hemmet, tror jag, att hon alltid skall vinna gehör.

Systrarna har haft nytta och lärdom av ledande hälsosystern Rachel Edgren, som ofta besökt oss, och i början av 1925 uppehöll hon sig under en vecka i Ytterjeppo av Nykarleby lk., där hon besökte alla hem, där det fanns barn under 2 år. Härvid utspann sid livliga samtal med syster som rådgivare och undervisare i många frågor, så t. ex. talades om emigrationens faror, om minsjukan, om tuberkulossmittofaran, om betydelsen av frisk luft och fönsterventilation, om renlighetens betydelse och badstugans nödvändighet, om engelska sjukan, om rätta sättet att uppföda småbarn efter avvärjningen o. s. v., och möttes hon överallt med förståelse och vänlighet. — För att få en föreställning om huru många hembesök föreningens egna systrar göra, må anföras från syster Annas berättelse för 1926, alltså ännu medan området var odelat, att hon inalles gjorde 1,136 hembesök; 1927 var antalet i Nykarleby 1,098 och i Munsala 1,116.

 

Spädbarnsvård.

För att vinna målet en sund och frisk ungdom måste stor omsorg egnas åt det späda och åt det ännu ofödda barnet. Under föreningens första år, innan föreningen hade egen hälsosyster, fingo vi hjälp utifrån i detta ämne. Särskilt var det Syster Agnes Luther, som trots sitt stora arbete i Jakobstadstrakten, besökte oss och gav följande kurser och föredrag: 1922. 1 kurs i Nykarleby stad, Jeppo och Munsala och 1 föredrag i Soklot.

1923 3 spädbarnskurser i Munsala, nämligen i Pensala, Storsved och Vexala. Varje kurs räckte en vecka och besöktes av ett 30-tal unga flickor och värdinnor på varje ställe. Folkhälsans representant i Munsala förklarar i sin berättelse för 1923, att alla visade intresse och förståelse för syster Agnes bemödanden.

Vidare gav syster Agnes i folkskolan i Munsala kyrkoby 7 lektioner i spädbarnsvård för flickorna i tredje och fjärde avdelningen samt i fortsättningsklassen.

Sjuksköterskan Mary Riesenkampf, då ännu icke hälsosyster, bidrog även med upplysning i ämnet genom föredrag i 3 byar av Munsala.

1925. Under sin ovannämnda vistelse i Ytterjeppo höll syster Rachel på aftnarna kurser i spädbarnsvård för mödrar, med stor anslutning, i medeltal besöktes dessa av 56 mödrar. Från Ytterjeppo reste syster till närmaste by Forsby och höll därstädes i folkskolan ett par föredrag, och visade mödrarna även därstädes stort intresse och tacksamhet.

1928 höll syster Rachel åter 5 dagars kurs i spädbarnsvård i Nykarleby kyrkoby samt 1 i Soklot, där intresset och deltagandet var särskilt stort — 30 — 50 mödrar och unga flickor besökte densamma.

Från samma år framgår av årsberättelsen, att föreningens egna hälsosystrar besökt varje spädbarn i hela arbetsområdet under 1 år åtminstone 1 gång, men i de flesta fall 2 ggr, varvid råd angående uppfödningen, klädseln, betydelsen av utevistelsen samt motion påpekades.

Under 1929 besökte syster Anna 246 ggr spädbarn i Nykarleby distrikt och syster Linea Granit, som då var hälsosyster i Munsala, besökte därstädes 28 spädbarn.

Syster Anna har samma år hållit 2 kurser bestående av 8 lektioner för flickorna i fortsättningsklasserna i Nykarleby och Kovjoki skolor. Till först har hon i korthet redogjort för spädbarnsdödligheten i olika länder (med bilder), och dess orsaker, därnäst om vad som fordras av den som sköter ett spädbarn (renlighet i allt), om spädbarnets omgivning (bästa rummet med sol och god luft), om bädden, klädedräkten, dieten samt huru man skall undvika överförande av sjukdomar genom smitta till barnet (förevisat bilder med munskydd), om sättet att förebygga rachitis, vidare en lektion om badet, som förevisas och varuti eleverna få öva sig. Sista lektionen har egnats personlig hygien, och visade eleverna intresse för undervisningen. Även förhör hava anställts för att utröna, om de uppfattat och bibehållit det föredragna, och har syster varit nöjd med sina elever.

1:sta oktober samma år öppnades i Nykarleby en liten, men prydlig och nätt, upplysningsbyrå för mödrar med spädbarn, som till största delen tillkommit genom syster Annas energi och intresse samt genom gåvor av herrskapet Ragni och Viktor Schauman från Keppo i Jeppo: nämligen möbel, spädbarnskorg, skötsel, bord, spädbarnsvåg och diverse kläder.

Syster Anna förestår byrån, som är öppen 2 ggr i veckan, den ena gången med läkarundersökning.

På de tre månaderna under första året besöktes byrån av 30 mödrar med barn, de flesta under 1 år. Barnen vägdes och mättes och på grund av förhållandena bestämdes matordningen särskilt med tanke på att förebygga den så vanligt förekommande rachitis. Lämpliga modeller till spädbarnens kläder förevisades samt påpekades för mödrarna vikten av att det späda barnet vänjes vid daglig vistelse i frisk luft även under den kallare årstiden.

Under 1930 var besökens antal på byrån 304. 126 spädbarn och 17 småbarn hava läkarundersökts under 43 mottagningar. 1931 läkarundersöktes 147 spädbarn och 5 småbarn under 42 mottagningar. Enär den långa vägen från Munsala och Jeppo utgör ett hinder för besök särskilt vintertid, har under de senaste åren en sk. flygande rådgivning företagits av läkaren och syster till Jeppo och Munsala i flere olika byar, där ett stort antal mödrar med barn infunnit sig. Barnen hava i allmänhet varit väl vårdade, förtjusande, ofta dock övergödda. Mödrarna hava visat stort intresse att mottaga råd, och man kan gott säga, att en stor förbättring i sättet att sköta det späda barnet under senaste år inträtt.

Syster Elna Svedlin, som 1/1—30 tillträdde skoltuberkulosskötersketjänsten i Munsala efter syster Linnea Granit, vilken till följd av sjukdom avbröt sitt arbete i sept.—29 har under första året givit råd åt 107 mödrar i spädbarnsvård vid besök i hemmen. Jeppo, som fortfarande är utan hälsosyster fick 1930 mottaga syster Rachel Edgren, som höll 3 spädbarnskurser därstädes för vuxna. Syster Anna gav åter detta år enligt samma program som senaste år 2 kurser i fortsättningsklasserna i Forsby och Soklot samt en liknande kurs för vuxna i Markby, i vilken deltagarnas antal varierade mellan 20—25, och vilka visade sig synnerligen intresserade för detta viktiga ämne.

Syster Elna höll i Munsala vid olika tillfällen 2 föredrag behandlade spädbarnsvård.

Under 1931 fortsatte systrarna sina kurser på fortsättningsklasserna samt syster Anna dessutom för de kvinnliga eleverna i Kristliga folkhögskolan i Nykarleby. Såsom ett viktigt led i arbetet för den växande ungdomens fysiska och psykiska hälsa är sol- och sjöbad, gymnastik och över huvud friluftsliv med dess stärkande och härdande inflytande på huden och dess funktioner och på nervsystemet. Redan år 1925 har syster Anna i 5 byar i Munsala inövat barn i torrsimning och även i öppen sjö samt på läkarordination inlärt och utvalt plats för solbad åt 15 klena skolbarn. Under de följande åren har allt flere skolelever börjat solbada efter läkarordinationer vid skolundersökningarna, och systrarna hava utdelat schema för desamma och utvalt plats för solbadet, samt om det gällt småbarn även övervakat de första gångerna.

För att väcka större intresse för gymnastik och idrott har styrelsen anställt kurser i ämnet. Så kunde styrelsen genom hänvändning till Svenskt förbund för fysisk fostran (FFF) och understöd därifrån år 1928 anställda gymnasten Elseby Dahl från Åbo, som under 3 veckors tid gav 1—2 dagars kurser i gymnastik i flere skolor, i Nykarleby stad och alla 3 landskommunerna. Därunder höll frk Dahl 4 föredrag om gymnastikens betydelse och förevisade lämpliga rörelser vid förekomst av hållningsfel. På kvällarna gymnastiserades och inövades folkdanser av ungdomen. Samma år anordnades av Samfundet Folkhälsan, (SF) och föreningen en 3 veckors kurs i fysisk fostran i Jeppo. Härvid framlades skolbarnen på dagarna turvis för gymnastik och hållningsrörelser samt turvis för boll och andra lekar, varvid även fordringar för idrottsmärket inövades. På aftnarna samlade ledaren av kursen, fröken Gunvor Wilenius ungdomar i åldern 14—18 år till gymnastik och lek. Hållningen hos flickorna ansåg hon dålig, medan gossarna voro bättre. Intresset tycktes synnerligen stort, ända till 50 ungdomar voro närvarande.

På avslutningsfesten på Keppo gård, dit herrskapet Schauman inbjudit kursdeltagarna samt kommunens lärare och ett 70 tal marthor höll frk Wilenius ett föredrag om nyttan av gymnastik och utdelade idrottsmärket åt 40 elever. Senaste år hölls åter en liknande gymnastikkurs, vilken möjliggjordes genom bidrag ur K. F. Winters understödsfond, förmedlat genom Samfundet. Ledarinna var gymnasten Ruth Ollonqvist från Vasa, som under 3 veckor i maj gav 1 eller flere lektioner i gymnastik i varje skola i Nykarleby, Munsala och Jeppo samt höll ett föredrag om gymnastikens uppfostrande betydelse på ett lärarmöte i Vexala.

Tack vare dessa kurser och även till följd av systrarnas omsorg har hållningen och ryggradskrökningar förbättrats i ganska hög grad. Detta gäller främst Jeppo. Frk Ollonqvist säger också i sin berättelse, att hon var nöjd med barnen i alla skolor, men om en tävlan skulle tänkas, ville hon utan tvekan giva 1 priset åt högre folkskolan i Jungar i Jeppo.

Ett led i samma syfte att genom friluftsliv, solbad, och simbad samt hög diet stärka klena skolbarn, särskilt av tuberkulos hotade barn är den sedan sommaren 1930 upprätthållna sommar kolonin i Vexala. Denna, som länge utgjort ett önskningsmål för föreningen, kunde förverkligas tack vare en större donation från K. J. Winters fond till första uppsättning, samt bidrag från firmor och föreningar, särskilt martaföreningar, som även ofta vid andra tillfällen hjälpt föreningen, och stå vi i stor tacksamhetsskuld till martorna. Sommarkolonin har haft god start. Föreståndarinnan skildrar i sina berättelser för de 2 somrarna på ett livfullt sätt livet på kolonin, och i skolläkarens berättelse intages viktökningen för varje barn, och huru stor proc. denna utgör av årsviktökningen hos barnen samt framgår därav, att hos många, viktökningen under kolonivistelsen betydligt överstigit hela årets viktökning. Detta anser jag vara ett belägg för att kolonin spelar stor roll och är behövlig för dessa trakter. Måtte kolonin fortsättningsvis kunna öppenhållas. Utom den förbättring i hälso- och näringstillståndet vistelsen där medför inlära barnen under rätt ledning goda hygieniska vanor, som man måste hoppas åtminstone delvis fortsättas hemma till gott föredöme för syskonen.

Ett viktigt kapitel i systrarnas verksamhet är tuberkulosarbetet. Såsom tidigare nämnts utfrågas vid hembesöken av skolsköterskan fall av tidigare och nuvarande fall av tuberkulos i elevens hem och närmaste släkt och observerades noga de barn där tuberkulosbelastning förefinnes. Sedan dispensärarbete införts hava systrarna uppspårat fall av tuberkulos hos såväl fullvuxna som minderåriga i hela distriktet och kallas misstänkliga fall till dispensärläkaren dr Hoffstedts avgiftsfria mottagning. I de fall där tuberkulos konstaterats av honom eller annan läkare anmäles dessa av dispensläkaren till hälsosystern, som övervakar desamma, att all försiktighet iakttages för hindrandet av smitta. Dessutom förmedlar syster till sanatorier, sjukhus eller förnyade undersökningar och i enstaka fall lämnas även sjukvård. Efter inträffade dödsfall i tuberkulos, särskilt lungsot, utföres under systers ledning en fullständig desinfektion av hemmet, likaså efter flyttning. Detta rengöringsarbete är ett av de tyngsta av systrarnas många uppgifter, och har i många distrikt bortfallit där de utföres av särskilda kommunala desinfektörer. Det är ju icke meningen, att systrarna själva skola arbeta, endast kontrollera att detta arbete blir samvetsgrant utfört. Ledsamt nog har det ofta inträffat, att tillräcklig arbetskraft icke funnits, varför syster själv måste anstränga sig.

Av årsberättelsen t. ex. för 1930 framgår att syster Elna varit behjälplig vid dr Hoffstedts 15 mottagningar i Munsala under året med inalles 364 patienter samt att hon utfört 16 desinfektioner efter dödsfall eller flyttning. Motsvarande siffror i Nykarleby för syster Anna under samma år voro 10 mottagningar med inalles 139 patienter samt 17 desinfektioner. År 1931 hade dr Hoffstedt 4 undersökningar med inalles 115 patienter i Munsala, och utfördes därstädes 6 desinfektioner, medan i Nykarleby patienternas antal var 104 på 4 mottagningar och 18 desinfektioner.

År 1925 förevisade syster Rachel en tysk tuberkulosfilm i Nykarleby stad och lk., Munsala, Jeppo och Oravais. I Nykarleby hölls vid samma tillfälle en enkel festlighet vartill en talrik intresserad allmänhet infunnit sig. Syster Rachel talade här om folkhälsans arbetssätt o. förevisade därefter den i all sin realism målande filmen om tuberkulos, vartill några kortare förklaringar gåvos före varje avdelning.

Skolläkaren höll år 1928 två föredrag om tuberkulos i barnaåldern på martha-fester i Jeppo och Munsala.

 

Elevbespisning.

Som känt spelar näringstillståndet och kroppskonstitutionen en viktig roll vid motarbetande av sjukdomar, särskilt tuberkulos. Skolbarnens eller den växandes näringsfråga och således av utomordentligt stor betydelse. Såsom lästiden nu är ordnad på landsbygden nämligen från 9 — 3 med en något längre fristund, 20 min., för frukost, kommer barnen att vara borta hemifrån minst 6 timmar, men ofta mera, beroende på väglängden, som kan vara ända till 5 km, och om eleven är dejour, då hon måste begiva sig hemifrån mellan 7—8 vintermorgnarna för eldningens och städningens skull. Klena och nervösa barn hava ofta svårt att äta någon större måltid så tidigt på morgonen. Det har därför inom styrelsen ansetts önskligt att elevbespisning med tillredd föda borde anordnas i landsskolorna, och har propaganda gjorts för sakens realiserande vid olika tillfällen.

År 1925 gjorde styrelsen en hänvändning till fullmäktige i Nykarleby kommun om inrättande av bespisning i Kovjoki och Kyrkoby skolor, på grund av att många underviktsbarn funnos i den senare och flere fall av tuberkulos i olika former upptäcktes i Kovjoki vid läkarundersökning på skolan, och förekom även tuberkulos i flere av skolbarnens hem. Föreningen fick till svar, att fullmäktige i princip godkände förslaget, men ej ansåg sig detta år kunna skrida till någon åtgärd. 1925 på hösten infördes elevbespisning i 3 av Jeppo kommuns skolor både högre och lägre, åstadkommen genom folkhälso- representanternas i Jeppo fruar R. Schauman och lärarinnan fru Ellen Thors omsorg, men särskilt genom syster Rachels energi. Resultatet visade sig vara gott, i det att barnens vikt och hälsotillstånd i märkbar grad förbättrades. Ledsamt nog upphörde den med vårterminen -26, ehuru lärarpersonalen och ganska allmänt även föräldrarna föreföllo att vara intresserade av densammas fortbestånd. På hösten -26 infördes partiell bespisning i 3 skolor i Munsala, Monäs, Vexala och Storsved, men endast för de fattigaste eleverna. Hösten -27 fick Storsved fullständig bespisning för alla elever, och sen dess blev intresset stort både bland elever och föräldrar, ty om endast de fattigaste få mat i skolan uppfattas det som fattighjälp.

Sedan januari —27 är allmän bespisning införd i Markby av Nykarleby lk., och den har funktionerat till allmän belåtenhet både från föräldrars, elevers .och lärares sida. De av syster Anna gjorda kostnadsberäkningarna för uppsättning och budget hava hållit, och har det visat sig, att utgifterna för kommunen äro minimala, så länge statsbidrag och medel från Brita Maria Renlunds stiftelse utfalla som hittills. Sedan Nykarleby lk. för 2 år sedan anställde skolstäderkor i alla skolor, var det att hoppas, att elevbespisning lättare och naturligare, utan större påtryck skulle realiseras då kombinationen skolstäderska och skolköksföreståndarinna vid många tillfällen förordats. Emellertid har det dröjt med förverkligandet. I höst har dock öppnats fullständig elevbespisning i Kyrkoby skola.

Då alltså på så få skolor färdigtillredd mat serveras åt eleverna, hava skolsköterskorna i distriktet samvetsgrant och med energi försökt arbeta på att barnen få en ordentlig måltid, innan de gå hemifrån på morgonen, bestående av kokt mat, färsk mjölk och som tillägg en rå morot eller ett äpple. Detta tillägg har tvåfaldig uppgift, dels kompletterar det den kokta födan genom tillförseln av de för tillväxten och utvecklingen nödvändiga vitaminerna särskilt C-vitaminet, som genom kokning förstöres, och mineralsalter som rikligt ingå i rotfrukter, grönsaker och frukter, dels verkar tuggningen av t. ex. en rå morot mekaniskt rengörande och stärkande på tänderna och käkarna.

Utom morgonmålet hemma kontrollera systrarna vid sina besök i skolorna, att den medförda skolfrukosten är tillräcklig. På de senaste åren har det verkligen lyckats att åtminstone i Nykarleby lk. och Munsala ordna matfrågan tämligen tillfredsställande, till stor del också beroende därpå, att lärarna mer och mer intressera sig för och kontrolera, att eleverna ordentligt intaga sin skolfrukost.

År 1928 refererade skolläkaren på anmodan vid ett av skolinspektorn sammankallat lärarmöte om elevbespisning ur medicinsk synpunkt och uppstod därefter en livlig diskussion, varvid flere lärare från norra kommuner, t. ex. Kronoby, Karleby varmt förordade elevbespisning, med i skolan tillredd och serverad kost på grund av de goda resultat de funnit i deras skolor, medan lärarna från föreningens distrikt då ännu icke voro intresserade av saken att döma av att ingen förordade den.

 

Tandvården.

Ehuru systrarna gjort, vad det varit möjligt för att upplysa eleverna i tand och munvård och utdelat minnesregler i tandvård till samtliga elever samt försålt folkhälsans tandborstar i stort antal, föreligger dock det sorgliga förhållandet, att i detta nu 90 proc. av Jeppo eleverna äro behäftade med tandkaries, 89 proc. av Nykarleby lk:s elever, medan i Munsala förhållandet är något bättre, nämligen 62 proc. 1926 förekom denna sjukliga företeelse endast hos 57 proc. i Jeppo, 59 i Munsala och 69 i Nykarleby lk. Alltså en oerhörd stegring, störst dock i Jeppo. Orsakerna till tandröta äro många, ofta också av konstitutionell natur, men torde den till stor del få sökas i orätt diet. Tidigare åt ungdomen och för övrigt alla endast hårt bröd, gott hembakat sådant, medan numera detta bruk småningom bortfallit och ersatts med mjukt något syrat bröd, även vitt bröd. Då bagerier och kafélokaler även talrikt numera finnas på landsbygden där söta bakverk och karameller försäljas, frestas ungdomen mera än tidigare att förtära sötsaker.

Ofta är födan för ensidig, och vitaminbrist förefinnes särskilt om vintern, också detta en av orsakerna till den i tidiga barndomen på dessa orter så vanliga engelska sjukan, som i sin tur ger upphov till dåliga tänder. Såsom redan tidigare nämndes hava systrarna ofta på marthamöten talat om tandvård, och syster Rachel höll år 1930 två föredrag i samma ämne, 1 i Jeppo och 1 i Ytterjeppo.

Skoltandläkarvård har hittills icke funnits i föreningens område, ehuru försök från föreningens sida gjorts att få sådan till stånd. Det har strandat på grund av bristande medel och på svårighet att få tandläkare. Nu stå vi dock nära målet att få god början. Sedan 1 juli innevarande år är tandläkaren Freja Stömbeck bosatt i Nykarleby som praktiserande. Tidigare har undertecknad förfrågat sig, huruvida hon vore villig att åtaga sig skoltandläkarvård i den utsträckning, vartill medel kan uppbringas. Doktor Strömbeck är intresserad av saken, och kommer i närmaste framtid skoltandvård att efter hand införas.

 

Allmänna festligheter.

Ehuru verksamheten inom föreningen försiggått i arbetets tecken, i all tysthet och obemärkt, ha dock några fester för allmänheten anordnats, dels i propaganda syfte, dels för att stärka föreningens kassa, som ledsamt nog alltid hållit sig för klen i förhållande till behoven.

Utom den redan tidigare nämnda under föreningens 1:sta år avhållna mödrapremieringsfesten anordnade Nykarleby Martadistriktförbund och föreningen folkhälsan 1929 gemensamt en fest, vid viken för andra gången mödrabelöningar utdelades åt inalles 13 familjer av 29 anmälda. Utom diplomen för berömlig modergärning utdelades 7 penningpris om 1,000 mk, donerade av Samfundet folkhälsan. Festen fick ett värdigt förlopp tack vare syster Rachels sakrika föredrag om ändamålet med dessa mödrapremieringar och hennes på ett vackert och innerligt sätt verkställda utdelning av diplomen.

År 1928 hölls en propaganda fest i Nykarleby, varvid syster Rachel höll ett intresseväckande föredrag om grundprinciper i den moderna spädbarnsvården samt syster Mary Riesenkampf från Vasa förevisade skioptikon bilder om ungdomshem och ungdomsvandringar i södra Österrike.

År 1929 i september firades åter en fokhälsofest i Munsala kyrkoby med livlig anslutning från allmänheten. Skolläkaren höll därvid ett föredrag om olika sjukdomsorsaker samt styrelsemedlemmen fru Ellen Fogel ett intressant föredrag behandlande en av henne företagen studieresa till Sverge, där hon utom sin egentliga uppgift hade kommit i tillfälle att stifta bekantskap med flere husmoderföreningar i det närmaste motsvarande våra marthaföreningar och därvid frapperats av huru mycket större förråd av kunskaper husmödrarna där innehade än våra marthor. Hon hade hört föredrag i näringsfrågor hållna av husmödrar behandlande alla moderna spörsmål om vitaminer och råkost, och ville hon uppmana värdinnor att intressera sig för att inhämta kunskaper i den för dem så viktiga frågan.

År 1931 föranstaltades ett lotteri med 10,000 lotter à 1 mark. Vinsterna hopsamlades på frivillighetens väg och var givmildheten stor trots kristiden. Marthaföreningarna åtogo sig godvilligt vinstanskaffningen och skänkte även stora vinster. Utan deras bistånd hade lotteriet knappast kunnat genomföras.

Söndagen den 11 oktober ägde lotterifesten rum varvid festföredraget hölls av professor Harry Federley från Helsingfors över ämnet: De mänskliga arvsanslagens betydelse, belyst genom tvillingsforskningen. Det populärt hållna föredraget åhördes av publiken med stort intresse, och avtackades talaren med smattrande applåder. Det ekonomiska resultatet blev oväntat gott, i det en nettobehållning av 12,791 mark antecknades.

 

Tablå

Över inkomster och bidrag som föreningen fått mottaga under de tio åren.

Medlemsavgifter 10,794
Samfundet Folkhälsan 44,262
K. J. Winters understödsfond 19,700
Munsala kommun 14,500
Nykarleby landskommun 15,000
Statsbidrag (2/3 av ut gifterna för skolhygieniska arbetet) 144,520
Statsbidrag för sommarkolonin (50 %) 24,880
O. A. Malms bildningsfond 6,000
Marthaföreningar 2,876
H:fors aktiebank 8,030
Nord. föreningsbanken 3,000
Centrallaget för Handelslagen 4,000
Handelslaget i Nykarleby 500
Nykarleby stad 1,500
Lotteri 12,791
Försålda majblommor 1,830
Summa Fmk 309,433

Såsom uttryck för huru arbetet utvecklats under årens lopp må anföras, att medan 1922 års budget balanserade på omkring 1003 mk denna post år 1930 var 125,000 mk.

Medlemsantalet har hållit sig omkring 250 alla år.

Av denna redogörelse för arbetet under de 10 åren av föreningens tillvaro framgår tydligt, att kärnan uti detsamma utgöres av hälsosystrarnas insats däri, ja man kan nästan säga, att allt som vunnits är resultatet av deras bemödanden.

Föreningen lider brist på arbetande medlemmar, som kunde egna mera tid åt ett utåtriktat arbete till hjälp åt systrarna. Som av berättelsen framgår, äro rätt många olika arbetsgrenar på programmet, varför man förstår, att systrarnas uppgift är stor och krävande och ingalunda, som man någon gång hör sägas, lätta tjänster. Jag ville från föreningen här uttala ett uppriktigt och varmt tack till alla systrar, som arbetat inom området. Till först ber jag att få rikta mitt tack till den första, som här plöjde jordmånen, nämligen syster Agnes Luther som trots sitt stora arbetsområde i Jakobstad av kärlek till uppgiften även frikostigt de lade åt vår förening, därnäst till syster Rachel Edgren, ledande hälsosyster i Samfundet Folkhälsan för alla de kärkomna gästroller Ni givit här, alltid mottagen av tacksam publik. Måtte edra besök fortsätta, vi känna oss isolerade och äro i stort behov av stimulans utifrån. Särskilt ville jag rikta ett uttryck av största tacksamhet till vår egen för alla välkända hälsosyster, syster Anna Bredarholm, som under 8 år med största energi och intresse, åsidosättande all tanke på egen bekvämlighet, plöjt alla stigar i hela om rådet, än till fots, än på velociped, sparkstötting eller skidor, men sällan på ett bekvämt sätt för att spara på föreningens kassa. Det är tack vare syster Annas uppoffrande och energiska arbete vi lyckats få till stånd flere av de nu pågående arbetsgrenarna, och i det jag ännu uttalar föreningens tack till Eder, tillönskar jag Eder krafter till fortsatt intresserat arbete.

Till systrarna Maj-Lis Åberg och Linnea Granit, vilka vardera endast en kortare tid verkade som hälsosystrar i Munsala, men dock härunder tillvunne sig förtroende hos allmänheten, står föreningen även i tacksamhet.

Syster Elna Svedlin, som sedan 1/1 -30 handhar skol- och tuberkulossköterske befattningen i Munsala, har redan blivit mycket uppskattad för sitt av kunskaper och hjärtats godhet präglade arbete, och ber jag, i det jag uttalar styrelsens tack till Eder, tillönska Eder krafter för det vidsträckta och ansträngande Munsala området.

Till Samfundet Folkhälsan uttalar föreningen slutligen sin tacksamhet för det stöd, både moraliskt och ekonomiskt föreningen fått mottaga, utan vilket det icke varit möjligt att upprätthålla arbetsprogrammet.

Med en önskan till allmänheten om förståelse och uppskattning av hälsosysterns stora och vackra kall och försök, att jämna vägen för de svårigheter hon ofta möter på sin stig, slutar jag denna enkla 10-årsberättelse.

Styrelsens funktionärer.

 

Ordf.

Viceordf.

Sekreterare.

Kassör.

1922

K. F. Spolander

M. Castrén.

O. Holmberg.

J. Wilkman.

1923

Elisabet Backman.

K. F. Spolander

R. Österberg

       »

1924

»

            »

M. Castrén.

       »

1925

»

            »

         »

E. Fougstedt.

1927

»

Wold. Backman.

A. Bredarholm.

       »

1928

»

             »

       »

       »

1929

»

            »

M. Stenfors.

       »

1930

»

            »

T. Granqvist.

       »

1931

»

            »

 

       »



Föreningen Folkhälsan i Nykarleby med omnejd, Munsala och Jeppo.
10-årsberättelse uppgjord ar Elisabet Backman.
Övertryck från Österbottniska Posten n:o 39, 41, 43, 44 o. 46 1932.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Skriften var ett Fynd från Nesslers vind.
Föreningen Folkhälsan i Nykarleby med omnejd, Munsala och Jeppo, 50 år 1922-1972 av Ture Granqvist.
I slutet på Föreningsväsen i Uppslagsverket Finland finns länkar till fler föreningshistoriker.
(Inf. 2015-03-09, rev. 2015-03-12 .)