Brev från Österbotten.

Nykarleby, den 12 juni 1929.

[Stora bron, Ragnörn, kyrkbranden, tuberkulossjukhuset och riksdagsvalet]

Varje ort har sina lokala intressen, frågor, som för den äro av vital betydelse, men som på den stora världsteatern spela liten eller ingen roll. Här i vår goda stad har man sålunda bl. a. en brofråga. Det gäller stora bron, som leder över älven och förmedlar landsvägstrafiken mellan Vasa och Jakobstad. Denna blir dag för dag allt livligare. Bussar ock bilar avlösa varandra i allt snabbare följd, men bron börjar bli allt skralare. En vacker dag säger den upp kontraktet. Vem skall då bygga om densamma, staten eller staden, det är frågan. Staten har ju övertagit landsvägsunderhållet. Därmed följer även broarna. Obilligt förefaller det, att det lilla Nykarleby skulle måsta underhålla denna stora bro, då staden vore betjänt av en vida mindre sådan.

En annan för orten betydelsefull trafikfråga är den om upprensningen av Ragnörns fors. Härigenom skulle man uppnå förbindelse med havet för motorbåtar och andra mindre farkoster. Nu måste man för detta ändamål fara till Åminne [eg. Nålörn] eller till hamnen vid Andra sjön, vilket är förenat med besvär och kostnader samt verkar hämmande på trafiken. Det vore därför av vikt för staden att få denna fråga ordnad. Men även här måste man räkna på statens bistånd. Det kunde gå i samband med de rensningsarbeten, som nu företagas högre upp i älven, där den flyter genom Lappo. I samband med dessa är det även fråga om en fällning av Kortesjärvi sjö, vilken kommer att inverka på vattenståndet i älven och kan få ödesdiger betydelse för alla underbyggare. Nykarleby stad har där stora intressen att bevaka.

Så ha vi frågan om vår kyrka, vilken senaste vinter härjades av vådeld. Det verkade tragiskt, då den helt nyligen undergått en grundlig reparation eller uppsnyggning och efter den tedde sig synnerligen tilltalande. Den är dock numera återställd i sitt förra skick och allt vore gott och väl. Men en tvist har nu uppstått, då ett av de bolag i vilka kyrkan är försäkrad, vägrar att utbetala sin andel av försäkringssumman. För den oinvigde förefaller detta egendomligt, då allt tycktes vara klart. Brandskadan hade värderats av ojäviga personer, och parterna hade förklarat sig nöjda med värderingen. Det förefaller emellertid, som om man nu efteråt inom bolaget fått den uppfattningen, att värderingen varit för hög. Men har man tidigare godkänt densamma, torde det vara svårt att efteråt få den ändrad, om ock de verkliga kostnaderna snart torde föreligga i kvitterade räkningar.

En tidigare fråga nämligen den om tuberkulossjukhuset, som mycket intresserat Nykarleby, har igen stått på dagordningen. På grund av besvär måste nämligen frågan om platsen behandlas ånyo. Beslutet blev detsamma som förra gången. Sjukhuset kom till Östanpå invid Jakobstad. Kovjoki, som intresserat Nykarleby, fick rätt många röster, men blev dock i minoriteten. Man vill tydligen ha det till Jakobstad, om ock Kovjoki skulle erbjudit många fördelar.

Snart stunda riksdagsvalen. I denna valkrets dominera bondekandidaterna helt och hållet. Bland dem ha vi två så goda namn som Hästbacka och Inborr. Men städerna, som dock äro tre till antalet, få knappast in någon kandidat, då de splittrat sig. Lokala intressen ha spelat in, så att man ej kunde ena sig exempelvis om ett så gott namn som Bromans. Nu i har man ställt upp ett par mindre kända kandidater med den påföljd, att de antagligen båda falla igenom. Det förefaller annars, som om landsbygden skulle bli talrikt representerad i den nya riksdagen och städerna svagare. Det finska agrarpartiet, som redan tidigare varit det största av de borgerliga, torde ha alla utsikter att ytterligare växa. Likaså torde kommunisternas antal ökas på bekostnad av socialdemokraternas, vilket icke bådar gott för den nya församlingen. Dess allmänna nivå går nedåt. De upplysta och kunnigare elementen minskas. Bristen på verkliga förmågor blir allt större i vår enkammare.