NYKARLEBY


är Finlands minsta stad. Det är staden med seminariet, javisst. Men också staden med det väldiga torget och de breda gatorna mellan de låga, kanske inte idylliska, men tryggt slumrande husen. Älven är pulsådern: stillsamt mumlande ringlade den sej fram den dag jag kom från söder. Kyrkan ritade upp sin dallrande spegelbild i vattnet, vita gäss kom simmande till hemstranden, ljudet av en ensam buss på bron skramlade längs älven.


 




Museet,

med ett första rum från en tullgård byggd på 1600-talet och sedan tillbyggt under årens lopp skonades undan den stora branden. Här hänger — på kläddockor inköpta från Stockmanns — bl. a. Mathilda Lithéns dräkter, här finns porslin som de sjöfarande kaptenerna hämtade hem från fjärran, här finns Mikael Lybecks, Joel Rundts och R. R. Eklunds verk, här finns loggböcker från fartygen som hörde hemma i staden: äldst av skeppen var Fri Svensk från 1799, yngst Thor från 1890. Vid lyktan utanför museet står Greta Lillbroända och Ingolf Friman.

 




Klockan

polisstationens vägg var, berättar mej ortsbor, den apparat med vilken flyglarm kungjordes under början av kriget. Hörde hela staden månne den. [Sirenen på kraftverkstaket monterades 1944.
]


 

 




[STADSTRUMMAN

År 1875, den 25 april beslöts å allmän rådhusstämma i Nykarleby att icke mera genom trumslag tillkännagiva offentliga kungörelser, utan meddels ringning med vanlig auktionsklocka i stadens gathörn af den stadsbetjent som hade i uppdrag att uppläsa kungörelserna. Detta utan särskild ersättning — hvaremot stadsbetjenten Holländer inlade reservation.

Schalinska samlingen, mikrofilm i Erik Bircks material i Nykarleby stads arkiv.
Lars Pensar tillhandahöll.

Hur en auktionsklocka ser ut vet jag inte, men kanhända är det den ovan omtalade klockan som fått ett nytt användningsområde, eller så är det en gammal skeppsklocka. Klockan omnämnd i Hoppet.
(Inf. 2007-01-24.)]



Kuddnäs

ligger ett halvt stenkast från själva staden och skönast här är parken och lusthuset där familjen Topelius drack eftermiddagskaffe, träden som ter sej uråldriga, gräslindan ner mot den mjuka älven. Jakobstadsförfattaren Ingolf Friman älskar parken, beskriver, pekar och vandrar.
 




Höghuset,

vårt första höghus, kallar nykarlebyborna trevåningshuset som reser sej vid torget. Nutiden är här: handlanden Liljedahl låter uppföra en modern affärsbyggnad med butik och postinrättning i första våningen, restaurang och hotellrum i andra, hotellrum och lokaler i tredje. Sammanlagt 14 hotellrum. Telefoncentral och garage i källaren. Två års byggnadstid.
 



[Gårdssidan. Notera kranen!]


Foto och text: Bengt Pihlström (1959) Turistliv i Finland.
Ur Margareta Storås klippsamling.


Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.
(Inf. 2007-01-17.)