Skaldeminnen, ’dalmålningar’
i skolstaden vid Lappo älv

 

Nykarleby, i nov.

Att uppleva Nykarleby är som att genom ett trollslag skurra baklänges genom tiden. Plötsligt är man hundra eller hundrafemtio eller tvåhundra år tillbaka i tiden. Det är egentligen ingen obehaglig förnimmelse. Inget bullerproblem, inga vattenföroreningar, en idyll att trivas i, ett mål för en österbottnisk lustresa.

Nykarleby är skaldernas stad. Topelius, Mikael Lybeck, Joel Rundt, R. R. Eklund ... Huset där Döbeln låg sjuk och med en fältherregest sopade undan medicinflaskorna står kvar, så sägs det åtminstone. Och invid står den gula kyrkan, krönt av samma pösande kyrktupp som för mer än tvåhundrafemtio år sedan beställdes i Stockholm och uppsattes på kyrktornet.

Invid stora landsvägen ligger Herlers museum i sitt låga, röda trähus med grönskiftande fönsterrutor med renlav och eterneller mellan dubbelfönstren. Ett slags Törnrosaslott med stelnade gestalter i underbara dräkter som skymtar bakom gardinerna.

Huset är stängt. Nyckeln finns någon annanstans.




Nykarleby museum, vars samlingar huvudsakligen hopbragts av Josef Herler.
[Förstoring.]



Kuddnäs —
ett blont hem

På Kuddnäs går det att komma in och titta på dr Topelius mottagningsrum med läderklädda gustavianska möbler, hans instrument och hans böcker. Han var en föregångsman som tecknade upp och gav ut finska runor före Lönnrot. ”Pappas runor” brukade Zacke tala om.

Innanför finns fruns och barnens rum med mammans frumössor och broderade strumpeband, Sophias gråblå barnspinnrock och dockskåpet på väggen vid den vita utdragssoffan och vaggan.

Nästan hela huset gör ett blont intryck — ljusa gustavianska möblcr, fast salongen och gästrummet gåri Karl Johans-stil, vita gardiner, renskurade golvplankor, ljusa tapeter, gula kakelugnar — och solen som lyser in fast det är senhöst.

I matsalen står kaffebordet dukat, vita koppar med rand och monogram i guld, en bröllopsgåva till Sophia Calamnius, när hon gifte sig med Zachris far. Faten är djupa, som de var på den tiden. Man drack ofta direkt från dem, balanserade dem på fingertoppen, blåste på, sörplade försiktigt.

På spisen ligger kaffebrännaren invid våffeljärnet. Båda har långa skaft, så måste det vara för att man inte skulle bränna sig, för spisen hade öppen eld.

Framme på köksbordet står sockerskrinet och invid ett filfat av ene. Fatet är så stort att fyra kan äta på en gång. Man drog ett kors i filen och så fick var och en en fjärdedel.


Från Zachris'
barndom

Utanför trädgården rinner Nykarleby älv. Skridskorna som Zacke använde på isen finns kvar på vinden men Moppe, hans kälke, är ersatt av en annan från samma tid. På yttervinden finns också Topelius runda reskista som en gång var beklädd med sälskinn för att stå emot fukten. Den tidens resor var i allmänhet långa och besvärliga. Att åka med hästskjuts från Nykarleby till Uleåborg där Zacke gick i skola — bl.a. för att lära sig finska — betydde 280 kilometers skumpande.

Som liten pojke bodde han emellertid i vindskammaren på Kuddnäs. Han sov i en pinnsoffa vid ena långväggen och i en annan vid motsatt vägg sov informatorn. Ibland var hans kusiner med. Då fick upp till tre pojkar samsas i samma utdragssoffa.

Den något medtagna insektsamlingen i en monter berättar om Topelius intresse för naturen. Om hans fantasi vittnar de egenhändigt gjorda illustrationerna till Münchhausens bravader, inramade av guldkant, pappersdockorna, idel soldater och fältherrar, och hans första lilla bok, fylld av fin piktur, till formatet närmast lämpad för dockskåpet.



Kuddnäs, Zachris Topelius barndomshem. På andra sidan ligger trädgården, lusthuset och ån. [Förstoring.]


Under 1800-talets förra del blommade sällskapslivet på Kuddnäs. Gästerna stannade ofta länge och hade en hel liten svit till sitt förfogande — gästrummet och förmaket. Man spelade spel, musicerade och ordnade spektakel. Och under den varma årstiden drack man namnsdagskaffe och födelsedagskaffe i det sexkantiga lusthuset i trädgården.

Rytmen var en annan på den tiden. Det arbetades mycket, det mesta gjordes hemma. Man stöpte ljus, spann och vävde. Och brödet bakades i bagarstugan.

Ännu långt efter makens död bodde fru Topelius här på Kuddnäs och Frills hemman, som omfattade åtskilliga hektar.

Förr hette det att en nykarlebybo levde på en ko och en seminarist.

Numera ser man få kor och inga seminarister. Grundskolan har tagit över det tidigare seminariet. Och invid ligger den kristliga folkhögskolan. Religionen har starkt grepp om själarna häruppe och många föräldrar rycker att den här folkhögskolan är förmer än en vanlig världslig sådan.



Fruns och barnens rum p
å Kuddnäs. T.v. dockskåpet pä väggen och t. h. Sophias spinnrock. [Förstoring.]


Kyrkorna är också dimensionerade för en talrik menighet. Helst skulle hela församlingen rymmas in. I Nykarleby kyrka ryms tusen personer av hela stadens l 600. I taket flyter bulliga grå moln och mellan molntapparna änglar. Somliga har trumpet, andra bibeln eller en palmkvist och som pratbubblor svävar deras budskap ur Uppenbarelseboken till församlingen. Trumpeter från en molnkrans ”lofver Honom med wälklingande cymbaler''.

Läktaren är prydd med apostlarnas porträtt och i mitten avbildas människans avlösning från synd. Även predikstolen är skönt bemålad. Menigheten ombeds 'lagen skatta  / hårt omfatta / Bed andächtigt  / Lef försiktight . . .'

Kring Lennart Segerstråles vackra glasmålningar om Jobs lidande och uppståndelsen finns direkt på väggen målade himmelsblå gardiner med gyllene band och tofsar. Hur väl behövs inte färgglädjen och bilderbokskonsten i dalmålningarnas stil som omväxling till alla enformiga åkrar och lador.


Fint TV-nät

Men Nykarleby lever inte bara i sina minnen. Möjligheterna att se olika TV-program är större här än på de flesta andra håll i landet. Förutom kanal l och kanal 2 i vår inhemska TV kan man följa med Sveriges program l och program 2. Nykarlebyborna var bland de första som gick samman kring en centralantenn som restes på vattentornet. Emellertid tillåter inte vår TV-lagstiftning att kablarna nyttjas för privata sändningar, men det finns aktuella planer på att presentera vissa evenemang via kabel-TV.



Ebba Elfving, Hufvudstadsbladet den 22 november 1972.
Lars Pensar tillhandahöll.

Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.
Kuddnäs i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2013-02-08, rev. 2013-02-11 .)