XIV. EFTER BRANDEN

Staden anhåller om byggnadslån. Byggandet fortsätter

[För orientering kan det vara bra att se på en stadsplan med tomtnummer.]

Hösten 1858 stod staden inför stora ekonomiska svårigheter trots all den hjälp som erhållits från olika håll. Värdet av de ägor, som skulle inlösas för utvidgningen av staden och lösen för kvarstående hus uppskattades till 25.470 rbl, vartill kom kostnaderna för anläggning och planering av esplanader, gator, torg och öppna platser jämte trädplanteringar, uppskattade till 56.142 rbl 79 kop sr, d.v.s. tillsammans 81.610 rbl 79 kop. Denna summa översteg stadens tillgångar. Magistraten, borgerskapet och dess äldste samt stadens övriga närvarande invånare beslöt därför vid en allmän rådhusstämma den 18 sept. att hos H.K.M:t anhålla om nådigt anslag ur statsverkets medel, dels utan återbetalningsskyldighet och dels som räntefritt låneunderstöd för dessa kostnader. Anslaget skulle även avse uppförandet såväl av ett nytt rådhus som skol- och spruthusbyggnader.

Dessutom anhöll staden om ett byggnadslån om 100.000 rbl sr mot låg ränta och fördelaktiga återbetalningsterminer.

Samtliga närvarande förband sig att gemensamt ansvara för lånemedel, som skulle beviljas. Borgmästare Montin och rådman Grundfeldt utsågs att hos generalguvernören och Kejs. senatens ledamöter insinuera denna ansökning om understöd och byggnadslån. 62)

På samma sätt förband sig stadens invånare att ansvara för det lån om 3000:rbl sr mot 6 % årlig ränta, som staden den 9 jan. 1860 beslöt upptaga hos hovrättsassessorn Sixtus Donner i Vasa. 63)

Montin och Grundfeldt lyckades även, kraftigt sekunderade av Topelius delvis genomföra sitt uppdrag. Den 2 nov. 1859 hemställde senaten, att staden till dess reglering måtte av allmänna medel undfå ett understöd om 25.000 rbl sr utan återbetalningsskyldighet. Det skulle utges under loppet av fem år, räknat från 1859, med 5.000 rbl årligen.

Vad understödet i övrigt beträffar, hade senaten yttrat, att statsverkets tillgångar för närvarande ej medgåve beviljandet därav. Senaten hade därför vad den delen av understödet och det begärda byggnadslånet om 100.000. rbl sr beträffar, endast hos kejsaren anmält, att förslag var å bane till en snar, ny reglering av lånefonderna i banken. Man skulle därvid komma att föreslå, att menigheter, städer och enskilda gårdsägare borde få understöd på billiga villkor för allmänna och enskilda byggnadsföretag. Hemställan härom hade länge legat i Petersburg och svaret var att vänta snart.

Den 11 mars meddelades, att understödet om de 25.000:— var beviljat. Vad lånefrågan beträffar, hade senaten ännu ej deciderat sig för hurudana villkoren skulle bli. Den 6 maj kunde Grundfeldts gode vän, referendariesekreteraren Carl Sjöman, som hela tiden utgjort hans kontaktman i huvudstaden, emellertid meddela, att förordningen om bankens organisation äntligen utkommit med bl.a. bestämmelser rörande utlåningar. 64)

I väntan på subventioner och lånemedel fortsatte tomtförsäljningen. Följande auktion hölls den 29 mars 1859 efter kungörelse i kyrkan den 13 och 20 mars. Auktionen utföll som följer:

[Se separat tabell.]

Den 2 maj s.å. hölls åter auktion. Härvid såldes följande tomter:

[Se separat tabell.]

Byggandet i staden fortsatte med flit från tidigt på våren 1859. Den 7 mars godkändes rådhusvaktmästaren P. O. Wahlbergs ritning till boningshus på tomt nr 36 och den 11 april ritningarna till f. rådmannen C. J. Bergers karaktärsbyggnad på tomt nr 42 i XV:de och prov.- och stadsläkaren J. F. Blanks på tomt nr 65 i XVII:de kvarteret. Den 9 maj godkändes ritningen till karaktärsbyggnaden på skepparen C. A. Synnerbergs tomt nr 96 i XXIV:de och den 6 juni handl. W. Sundqvists ritning till huvudbyggning på tomt nr 39 i XIV:de samt den 20 juni sjömannen Joh. Sundqvists ritning till huvudbyggnad på tomt nr 76 i XXII:dra kvarteret.

Då det visat sig, att areala innehållet av de försålda nya tomterna understeg de gamla tomternas, bestämde magistraten den 22 juni s.å. i samråd med borgerskapets äldste och gårdsägarna följande: Minimivärdet av ett så stort antal oförsålda tomter, att deras vidd, sammanräknad med dem som redan sålts, motsvarade arealen av de gamla tomterna, skulle läggas till de försålda tomternas auktionsskilling. Summan skulle såsom lösen fördelas mellan de förra tomtägarna.

Därjämte beslöts, att den på västra sidan om älven belägna stadsdelen tills vidare skulle kvarstå oreglerad. De därstädes befintliga husen fick underhållas enligt lag. Alla nybyggnader skulle uppföras enligt nådigt fastställd plan.

Såsom hinderliga för planeringen skulle sjömannen Johan Sundqvists (nr 84) och sjömansänkan Maria Brunbergs (nr 83) byggnader; som stod på den nyreglerade stora boulevarden, nedrivas och avflyttas före den 15 aug. 1859. Ägarna fick uppbära lösen för byggnaderna. Samma tid bestämdes att gälla för flyttning av de byggnader i stadens östra del och på Källbacken, som magistraten vid kommande syn skulle finna ligga i vägen for försäljningen av de mest begärliga tomterna. 66)

Den gamla tomtboken från tiden före branden 67) och den nya förteckningen över de gamla tomternas areal uppvisade såsom nämnts skiljaktigheter. Då den sistnämnda skulle utgöra grund för den löseskilling, som skulle erläggas till tomtägarna, utsågs lands- och stads fiskal J. H. Forssén, rådmännen J. A. Lybeck och M. Sandström, skepparna C. A. Synnerberg, urmakaren J. Fellman och skomakarmästaren J. Lingonblad att uppgöra förslag till jämkning. 68)

De kommitterade föreslog, att tomtboken skulle tagas till grund för den lösen, som skulle utbetalas till tomtägarna med vissa undantag. Skepparen C. P. Löfberg, som tillöst sig en tomt om 1253½ kvadratalnar och besuttit den i sammanhang med sin tidigare ägda tomt nr 52, skulle för den nämnda arealen tillerkännas lösen, emedan den ej ingått i tomtboken. Smeden N. Bergsten, som mot lösen upplåtit 250 alnar till gata av sin tomt nr 76, skulle få denna areal avdragen från sin i tomtboken upptagna tomtvidd. Rådmannen A. Dyhrs och rådmansänkan Sofia Lybecks sterbhusdelägares samt handl. A. Granholms tomter, som befunnits vara betydligt större till arealinnehållet än vad tomtboken visade, skulle betala lösen antingen efter prövning eller mätning av marken. Sedan tomtägarna accepterat 50 % av den lösen, som tillerkänts dem, beslöts att förra tomtboken skulle utgöra grund för den blivande tomtlösen, med förhöjning för de tre sistnämnda tomtägarna. 69)

Byggnadsverksamheten hade nu kommit i full gång. I staden bygges raskt, berättar en korrespondent från Nykarleby den 16 maj. ”Den ena gården efter den andra reser sig ur gruset, och alla tycks lifwade af drift och ny werksamhet. Här hugges och bilas och timras och muras af alla krafter. I förbidan på den nya byggnadsordningen, som ännu hwilar sig, byggas nu till en början 20 à 30 nya gårdar, af hwilka 4 eller 5 redan bebos och 10 à 12 blifwa till hösten beboeliga. Penningbrist, wana och kanske fördom bygga ännu allt af träd, men husen blifwa större, prydligare och beqwämare inredda än förr. Fortgår det som nu, blir NyCarleby en af wåra wackraste småstäder,” fortsätter korrespondenten den 6 juli. 70)

Tomtpriserna var höga på de bättre objekten. Den 27 febr. 1860 rapporteras: ”Staden wäxer ur askan och drifworna. Den nya byggnadsordningen hade nu stadfästs och detta påskyndade arbetet. Nyligen försåldes åter twenne tomter wid torget, den ena till 481 rbl (minimipriset 275:—) och den andra till 330 rbl (minimipris 250:—). Som bekant har de bästa tomterna tidigare betalats med ända till 1000 rubel hwaraf synes, att man just icke twiflar på stadens framtid.”

Åtskilliga stadsbor anhöll att få de av sina kål- och potatisland samt åker- och ängslindor, som Ingick i den nya stadsplanen, synade och värderade. Magistraten biföll. Den 10 sept. 1859 förrättade fabrikör O. v. Essen, biträdd av Gust. Kjellman och vaktmästaren Joh. Lingonblad en sådan värdering. Den utföll som följer:

1. Kål- och potatislanden jämte kryddgårdarna längs och invid den s.k. forna Repslagaregatan, ävensom en mindre kryddgårdstäppa, tillhörig skepparen Matts Brunberg, vid norra mynningen av den genom staden löpande bäcken, prövades i värde efter 10 rbl sr kapplandet.

2. Kofferdikaptenen Carl Synnerbergs och kardmakaren Fredrik Granholms jämte avlidne rådmannen Adolf Hammarins öster om staden belägna lindor, ansågs värda 4 rbl sr kapplandet.

3. Sjömannen Anders Karlbergs, smeden Matts Janssons och rådmannen Wilhelm Sundströms lindor och potatisland åsattes efter 1 rbl 75 kopek sr kapplandet.

4. Avlidne rådmannen Adolf Hammarins linda, belägen norr om Harapotten, prövades vara ersatt med 2 rbl 75 kopek sr kapplandet.

5. Rådmannen Johan Lybecks beteshage, kallad Harapotten, ansågs böra ersättas med 50 kopek sr kapplandet.

6. Impedimenten och ouppodlade skogsmarkstäppor, som befanns vara inbegripna i ovannämnda intagor, kunde värderingsmännen ej upptaga till värde. 71)

[Tomter sålda under slutet av år 1859, år 1860 och 1861, se separat tabell.]

Auktionerna fortsatte under de följande åren, vad enstaka tomter beträffar. Tomten Nr 87 såldes sålunda 1865 och tomten nr 88 först 1870. Allteftersom tomterna såldes fortskred bebyggelsen. Den 9 jan. 1860 fick vikt. handl. R. Ahlqvist ritningen till ett boningshus på sin tomt nr 48 i XIV:de kvarteret godkänd. Den 5 mars fastställdes P. A. Lybecks ritning till en uthusbyggnad på tomten nr 40 i XV:de kvarteret. Den 16 april godkändes skepparänkan Catharina Brunbergs ritning till huvudbyggnad på sin tomt nr 101, liksom sjömannen Matts Axelssons ritning till boningshus på tomt nr 33 samt sjömannen Johan Nymans ritning till huvudbyggnad på tomt nr 85. S.å. den 23 april godkändes handl. G. M. Hedströms ritning till huvudbyggnad på tomt nr 18 och skomakarmästaren A. J. Thulins ritning till boningshus på tomt nr 38.

Stadens planering krävde som vi sett en hel del utgifter för material, arbete m.m. Byggnaden på Backlins arvingars gård (gl nr 83) användes för stadsplaneringsarbetet. Bland arbetsledarna synes vaktmästare Lingonblad och organisten Gästrin ha varit särskilt anlitade. Bland byggmästarna märkes L. P. Kjäldström. Arbetet synes ha börjat sommaren 1859. Från juli d.å. till maj 1860 utbetalades 2,643:54 rbl s:r, från juni 1860 till dec. 1861 5,647:68 rbl för bl.a. stensprängning, mätning (C. E. Müller), körning o.s.v., 74) från maj till dec. 1862 2,484:77 rbl för stakett, gruskörning, stensprängning, glasnings- och målningsarbeten m.m., från jan. till dec. 1863 1,556:76 rbl för liknande arbeten och från febr. till dec. 1864 2,904:82 rbl s:r för bl.a. vägtrummor, stensättning, flyttning av klockargården, brunnsgrävning m.m. Från febr. till dec. 1865 utbetalades 1,906:29 och från mars till dec. 1866 1,409:56 rbl s:r. 75) På Norra promenaden [Topeliusparken] nedlades tydligen en extra omsorg. År 1864 utbetalades sålunda 1,757:—, 1865 2,290:89, 1867 611:45 och 1867 14:65 rbl s:r för planteringar (apotekare Schauman), för växter ifrån Åbo och Kristinestad, m.m. 76) Under året 1867 var stadens reglering tydligen i huvudsak genomförd.

Bland inkomsterna märkes: 77)

För 1864 inflöt jämte kassabehållningen 4.103:22 och under 1865 2.339:60 samt under 1866 1.409:56 rbl s:r. För 1867 antecknades ett saldo — ett års ränta om 970:16 ribl s:r. 79) Detta saldo kvittades mot samma belopp av rådhusfondens medel, granskades och godkändes den 19 mars 1868 av revisorerna A. Granholm, P. Aug. Lybeck, G. M. Hedström och C. T. Wahlberg. 80)

De mindre bemedlade bland stadens invånare hade svårt att betala sina tomtinköp. Redan 1858 häftade sjöman Matts Kronqvist för skuld (37:— rbl), likaså f.d. lotsen Carl Broman (90:—), handl. G. M. Hedström (481:—), handelsbetjänten C. Nylund (318:—), skomakaren A. J. Thulin (100:—), sjömans änkorna Clara Sundqvist (106:—) och Helena Höglund (75:—) samt postiljon Carl Hammarlund (52:60¼:—) rbl s:r. 81) Till dessa kom senare andra, såsom 1859 Rob. Ahlqvist (193:—), 1860, urmakare J. Fellman (241:—), hr E. Engström (150:—) och kyrkväktaren H. M. Lingonblad (76:—) m.fl. 82) I dec. 1861 steg de utestående fordringarna till 10.697:93 rbl s:r, 83) men hade i dec. 1862 sjunkit till 533:53 och i dec. 1863 till 521:55½ rbl för att i dec. 1864 öka till 1.146:62 rbl. 84) De gäldenärer som då återstod, var urmakare J. Fellmans arvingar (625:—), sjömansänkan Elisabeth Backlund (41:36), skräddare W. Skogman (440:08) och arbetskarlen Jacob Jansson för tomten nr 88 (40:24). I dec. 1865 hade fordringarna krympt till 84:— och i dec. 1866 till 48:14 rbl s:r. Kvar som gäldenärer var då fortfarande änkan Backman och arbetskarlen Jansson. 85)