SEDAN MAN har följt vägen till Andra sjön i Nykarleby så långt det går och blivit stående vid bryggan mitt bland gamla strandbodar och magasin börjar man faktiskt tvivla på att man har åkt längs en villaväg. För mer än ett par villor har inte skymtat och dem såg man alldeles strax innan vägen tog slut. Men börjar man undersöka vägen litet närmare ser man att här och där viker små avtagsvägar in i den täta aldjungeln och man kan få en skymt av soldränkta små ängsplättar där hundlokan blommar och humlor surrar sommar och mitt i allt under vackra skuggande träd står en gammal röd villa med vita knutar.

Liksom allt annat i Nykarleby är också dess villabosättning en idyll. Men det är en idyll som inte stolt basunerar ut sin tillvaro utan i stället döljer den sig blygt bakom alarna som tacksamma för uppdraget skjuter upp med raketfart. Tillochmed en nybyggd villa är efter ett par tre år inbäddad i grönskan och omöjlig att upptäcka från vägen.

Vill man ha en uppfattning om villabosättningen vid Andra sjön är det bäst att skaffa en båt och titta på det hela från sjösidan. Men inte heller då ser man allt. Villorna ligger långt både från vägen och från sjön men de flesta av villaägarna har huggit upp gator genom alarna ner mot stranden och genom dem ser man villorna skymta. Men alltför många ser man nog inte ändå i gången. Till det är gatorna alldeles för långa.

Tidigare har villabebyggelsen vid Andra sjön varit alldeles vild berättar stadsdirektör Ernest Eklund som själv sedan åtta år har haft villa där. Men nu har området planerats och man har gjort upp en karta över området där alla gamla villor är inritade och där platser för nya villor planeras, gäller att såvitt möjligt se till att de nya villorna inte utestänger de äldre och högre upp belägna från vattnet men ändå försöka få rum för så många som möjligt för efterfrågan på villatomter är stor. Planeringsarbetet är nu i det närmaste klart och stadens myndigheter skall ta ärendet till behandling vilken dag som helst. Och nog kan en planering behövas, för redan nu ligger det på sina ställen ända upp till tre villor ovanför varandra.

Långväga gäster

— Det är inte bara nykarlebybor och folk från den närmaste omgivningen som har villor vid Andra sjön berättar stadsdir. Eklund. Här finns villaägare från Helsingfors, Tammerfors, Åbo och många andra avlägsna ställen. Många vasabor kan man också träffa vid Andra sjöns stränder, där det kan vara nog så livligt under vackra sommarkvällar när alla har kommit ut från sina arbeten.

Stadsdirektör Eklunds villa ligger bara 3—400 meter från bryggan och själv betecknar han den helst bara som en liten sommarstuga. Den är byggd av bräder, men hur gammal den är kan han inte bestämt säga eftersom han har köpt den som gammal och inte låtit bygga den själv.

— Men ett vet jag, det är att jag trivs här ute på villan, berättar han. Det enda bekymret är att det inte riktigt vill bli tid att fara ut så ofta som man skulle ha lust till men någon kväll kan man ju alltid slå sig lös och weekendarna kan man också oftast tillbringa här ute.

I närheten har också Erik Ahinko sin villa. Den och den bredvidliggande villan har tidigare tillhört ett privat barnhem som startades och drevs av fröken Anna Nordqvist. Sedan tre år tillbaka är dock barnhemmet flyttat till en annan villa litet närmare staden och det var då Erik Ahinko fick tillfälle att köpa sin villa som är en gammal stuga som har flyttats från någon av de många holmarna vid Andra sjön.

Kärlek vid första ögonkastet

— När jag för omkring tjugo år sedan för första gången kom till Andra sjön kom jag till en villa, som ägdes av prosten Westberg, för att bada berättar seminariets rektor Hans von Schantz. Det blev kärlek vid förstaögonkastet, till Villan nämligen, och jag tänkte att skaffar jag mig någon gång en villa här i Nykarleby skall det bli den här och ingen annan.

Den drömmen gick i uppfyllelse för sju år sedan när rektor von Schantz fick tillfälle att hyra Tallbo som villan heter.

— I tre somrar hyrde vi villan, och sedan fick vi tillfälle att köpa den, så nu har den varit i vår ägo i fyra år och det är ett köp som vi aldrig har ångrat, berättar rektor von Schantz. Visserligen har det varit mycket arbete både med själva villan som har moderniserats och förbättrats invändigt: — den vackra gamla exteriören har vi inte gjort något annat åt än att vi har satt fönster på verandan — och ute på villatomten. Där har det varit en hård kamp mot alarna, men sedan vi fick området utdikat blev det mycket torrare och trevligare och det är lättare att hålla alvegetationen stången. Annars är det här stället ett av de högsta här vid Andra sjön, om man inte tänker på bergknallarna inne i skogen ovanför vägen, och på norra sidan av området trivs t. o. m. tallar. Därav har villan fått sitt namn.

Gammalt loft

Villa Tallbo är en av de äldsta vid Andra sjön och består egentligen av ett gammalt loft som gamle seminariedirektorn V. K. E. Wichmann, kanske mera känd under signaturen Gånge Rolf, lät flytta dit från Bådan som ligger längre ut mot havet. Det var präktigt virke i det gamla loftet, så präktigt t. o. m. att det går att bo i villan under vintern, och uppe på vinden kan man ännu tydligt se att här har tidigare svalgången varit. Trädgårdsmästare Bergman köpte villan av direktor Wichmann, sedan kom prosten Westberg och efter honom postiljon Löwing som hade villan ända tills rektor von Schantz övertog den. [År 2006 ägs villan av Johan Ehrström.]

Bredvid villan står en liten stuga som var lekstuga och tillhåll för postiljon Löwings barn en gång i tiden. De hette Göte och Verna och hade varsin del av stugan och på grund därav kommer det sig att man på stugans ena kortvägg kan läsa namnet Göteborg, medan den andra halvan heter Värnamo.

Bara en holme obebodd

Många villor ligger också ute på holmarna i och utanför Andra sjön och numera torde det inte vara mera än en av holmarna som är obebodd. En av dem som har villa ute ”i skären” är konsulent Lennart Finne som vi träffade nere vid bryggan just som han skulle ge sig iväg ut till Rödklubben på Alören där villan ligger.

— Det är kanske litet väl anspråksfullt att kalla den villa, säger han. Jag skulle närmast vilja kalla den fiskarbastu, men så stort behöver det ju inte vara och när man är intresserad av sportfiske är det roligt att ha ett litet tillhåll där ute. Vi får lov att fara ut med motorbåt för någon annan väg finns det inte. Det är inte mera än en halvtimmes färd, men ibland om det stormar och regnar kan det ju ha sina sidor. Men inte skulle man vilja byta villaplats för det. Nej, aldrig i livet!