Leif Sjöholm och Zacharias Topelius har samma födelsedag, 14 januari. Extra festlig blev dagen för bildmakaren Sjöholm, som på Topeliusfesten fick stadens kulturpris. Foto: Jonas Brunnström
Kulturpriset till Leif Sjöholm
För sin förmåga att lyfta fram lokala miljöer och unika detaljer i hemstaden, både i nutid och från flydda dagar, föräras Leif Sjöholm Nykarleby stads kulturpris.
| Publicerad 14 januari kl 20:09, uppdaterad 14 januari kl 21:05 |
”Sjöholm är en mångsidig Nykarlebyprofil vars produktion av trycksaker och konstverk, liksom hans bruk av sociala medier i kulturellt syfte, bidrar på ett utmärkt sätt till att nyansera och förstärka bilden av staden Nykarleby”. Så lyder motiveringen till valet av årets kulturpristagare, som på sin egen och Topelius födelsedag mottog priset, äran och berömmelsen på onsdagens Topeliusfest.
Egna och andras bilder har alltid fascinerat honom. Ofta var det Socklotelevens teckning som läraren hängde upp efter teckningstimmen. Som 15-åring köpte han sin första kamera och blev fortlöpande prenumerant på fototidningar. Drömmen var pressfotograf.
Sjöholm hann vara både pälsfarmare och driva fiskbod och hotell med hustrun Agneta innan han pensionerades som reporter och pressfotograf. Men det var som annonsförsäljare han halkade in i tidningsbranschen.
– Du kan väl skriva något också, föreslog Ulf Överfors på Jeppis och på den vägen blev det, säger Leif Sjöholm.
Som nybliven pensionär gjorde Sjöholm heltidssyssla av sin hobby och gav år 2009 ut en fotografisk hyllning till hemstaden i den första egna boken ”Upptäck Nykarleby i bild” – en bok som är inne på tredje upplagan.
– Lokala bilder, både nya och gamla och lokalhistoria intresserar mig mest.
Han delar också frikostigt med sig av både egna och andras bilder på sociala medier. När det gäller de gamla bilderna från Nykarleby är det inte sällan Karl Fredrik Spolanders glasnegativ från tiderna kring sekelskiftet som Sjöholm gjort nya bilder av.
– Det var liknande glasnegativ jag själv som 15-åring hittade på en privat soptipp i Socklot, säger han.
Mopedynglingen kontrollerade också en del av motiven på glasnegativen innan han slungade i väg dem för att höra klirret av krossat glas.
– Det är något jag minsann ångrat, medger han.
Detaljerna i de gamla bilderna fångar honom nästan hur länge som helst.
– Varje detalj ruvar på en egen historia som det är lustfyllt att försöka klura ut.
Det lokalhistoriska intresset odlar Sjöholm också tillsammans med likasinnade i föreningen Nykarlebynejdens släkt- och bygdeforskare. Han har likaså medverkat i Socklotboken ”Vem bodde i huset”. Med Lars Pensar gjorde Sjöholm en utställning av husritningarna till de gamla borgarhusen efter branden år 1858.
Som reporter och fotograf fick Sjöholm oftast sitt lystmäte av fotografering på jobbet och han hade därför sällan kameran till hands på fritiden.
– I dag har jag oftast kameran med på stadsrundor och vid strandhugg.
Det är något som åtminstone medlemmarna i Facebookgruppen Nykarleby gillar – oftast i hundratal. Bilderna väcker likaså många kommentarer, i synnerhet bland utflugna Nykarlebybor, vars nostalgi och hemlängtan får sig en rejäl påfyllning av Sjöholms fotografier. En del av fotografierna gör han konst av.
– Intresset är större än kunskapen, säger den anspråkslösa bildmakaren om det egna konstskapandet som med åren tagit sig allt mer abstrakta former.
|
Emil Wingren, Kultur- och fritidschef
Tina Nylund 
”Poet” Paulina Kronqvist. Håkan Ahlnäs i bakgrunden.