När hundra ryssar
bodde i Socklot ...

De som minns de händelserika åren kring 1918 blir allt färre. Men en del lever alltjämt och de som har minnet i behåll kan berätta om händelser och upplevelser från den tiden.
     87 åriga Frans Granvik från Socklot är begåvad med ett ovanligt bra minne. Han minns ännu episoder från den tiden då det fanns en rysk befästningsanläggning vid Gråsön i Socklot.
     Han minns också när ungdomarna samlades mangrant till sitt samlingshus som fanns i byn. Och aktiviteterna flödade. I ungdomsåren var Frans Granvik med i Socklot Sångkör, han var medlem i hornorkestern och deltog i gymnastikföreningens uppvisningar. Han var ordförande några år, han var med och ordnade blombaler. Det ordnades dans och soaréer rätt ofta. Ungdomarna kom från Karby, Sundby och Nykarleby för att delta i festerna.
     Men en vårdag 1916 tågade en trupp på närmare 100 ryssar in mot byn. Ungdomarna formligen slängdes ut ur sitt föreningshus. Ryssarna flyttade in och använde ungdomslokalen som förläggning.
     Den 28 januari 1918 avväpnades ryssarna. Ungdomarna slapp sitt plågoris och kunde ta samlingshuset i besittning igen. Läs mera på mittuppslaget om Frans Granviks minnen från den tiden då det fanns en rysk förläggning i Socklot.

Frans Granvik 87 år:

Jag minns när Gråsön var ryskt befästningsverk

De som minns de händelserika åren kring 1918 blir allt färre. Men 87-åriga socklotbon Frans Granvik är begåvad med ett gott minne. Han minns fortfarande när ryssarna byggde försvarsanläggningar i trakten. Speciellt bra minns han när ryssarna fanns i Socklot och Gråsön var ryskt befästningsverk.
     Frans Granvik byggde nämligen senare sin gård och har sitt jordbruk alldeles intill det gamla befästningsverket. Ännu idag kan man se tre stora kullar på gårdsplanen. Kullarna är ett minne av de fem korsurna och löpgravarna som fanns i anslutning till befästningsverket.
     - Jag minns alldeles tydligt när ryssarna kom marscherande till Socklot våren 1916. På den tiden var det inte så vanligt med militärer i byn, säger Frans Granvik.

     Frans var då 12 år. Men han minns ännu tydligt hur ungdomarna blev utkörda ur samlingshuset och när ryssarna flyttade in.
     - Visst brann ilskan i ungdomarna, som blev utan tillhåll, men något riktigt bråk blev det sällan. Byborna blev heller inte ofredade av ryssarna, säger Frans.
     Men en gång när ungdomarna gick förbi på vägen kom en hel hop ryssar ur samlingshuset. Det blev slagsmål mellan pojkarna från byn och de ryska soldaterna.
     - Men det tog inte lång stund innan gänget från byn tog överhanden och ryssarna sökte sig in en efter en.

Här hade ryssarna sin förläggning.

     I övrigt ville det ryska manskapet stå på god fot med byborna. Småpojkarna var ofta vid samlingshuset och drack te och åt limpa tillsammans med soldaterna. Soldaterna höll sig också med en väldoftande parfym och ibland kunde pojkarna få sig en dusch till soldaternas stora förtjusning. En och annan av byns gossar lärde sig också litet ryska, vilket underlättade bekantskaperna.
     Ryssarna bakade sitt bröd i Haralds bagarstuga. Brödet påminde om franskt bröd och var inte av samma sort som de sura "rysslimporna".
     - På andra sidan vägen, i det gamla mejeriet - där butiken finns idag - var förläggningens kök, minns Frans Granvik.
     Vid bys telefoncentral var en rysk soldat, Nikolai Viotkevits, inkvarterad. Han hade till uppgift att avlyssna telefonsamtalen. I gården hade man också stor nytta av telefonavlyssnaren. Det blev ofta mat över, speciellt limpor, åt gårdsfolket. Ryssarna hade i regel mycket av god mat, men efter oktoberrevolutionen 1917 blev det sämre. Då kom t.o.m. socklotbornas saltströmming väl till pass.

Kanonställningar vid Gråsön

Det var från våren 1916 till den 28 januari 1918 som den ryska truppen var förlagd till Socklot. Det var också under den tiden som det kom order om att en befästning skulle anläggas vid Gråsön.
     Bybor och folk från grannbyarna utkommenderades för att uppföra befästningen. På en linje om 600 meter anlades åtta korsur förenade med löpgravar. Men det var bara fem som blev helt klara.
     - Korsurna timrades av 7x7 tums virke medan taket gjordes av tre tums tjocka plankor. Ovanpå lades stenar och jord och över alltsammans en gräsmatta. Grästorvorna togs från åkrarna öster om befästningen.
     Frans Granvik minns att skogen mellan befästningen och stranden höggs ner. Man ville ha fri sikt ut till havs. Det var endast ungskog som dolde försvarsverket från sjösidan.
     - Det var två batterier som förlades till Gråsön. Åtminstone en av groparna finns kvar ännu idag där en av de två långskjutande kanonerna stod, berättar Frans.
     Dessutom lär det ha funnits två mindre kanoner som ofta släpades med vid övningar i nejden.
     Vaktposterna bodde i manskapskorsun medan det övriga manskapet bodde i samlingshuset i byn. Tre officerare som hörde till truppstyrkan bodde i gårdar intill samlingshuset. Truppens befälhavare var kapten Famin. Han red en vit häst. Både ryttarens och hästens utrustning var skinande blank och lär ha väckt bybornas beundran.
     Den andra officeren var en löjtnant som hade sin hustru med sig. De bodde i Sunds gård vars värdfolk just då råkade befinna sig i Amerika. Den tredje officeren var till graden fänrik.
     - Truppen hade också en tolk som hette Bremer. Han var estländare. Han ville till en början ställa sig väl in hos byborna men det gick inte alltid så bra.

Avväpning

Småningom började det hända saker. Det var mycket som kärvade till sig i landet.
     - Självständigheten kom den 6 december 1917 men kommunisterna slog sig ihop med ryssarna i södra Finland, säger Frans.
     - Jag minns ännu när min bror Arne kom hem på kvällen från en ungdomsutfärd till Ytterjeppo. Han sade att ni skall inte bli rädda om det bullrar i natt, vi tänker avväpna ryssarna. Skyddskåristerna och byns karlar var mangrant ute när de begav sig för att avväpna ryssarna, som då bestod av 80 man. Det var mörkt men avväpningen blev odramatisk. Socklotborna sade bara att det är fred, det är dags att resa hem till Ryssland nu.
     Granvik minns också när några man kom hem tidigt på morgonen och lånade några hästar. De skulle till Gråsön för att avväpna vakterna vid befästningsverket. Men de ville inte ge sig först, men avväpningen kunde dock ske utan att ett enda skott avlossades.
     I samband med avväpningen i byn uppgav tolken Bremer var förläggningens vapen fanns men byborna var misstänksamma och anade att det fanns vapen gömda som ryssarna inte ville avslöja. Det berättas då att socklotbon Jakob Smeds skall ha stött gevärskolven i bordet så att koppar och tallrikar hoppade varefter han skrek åt tolken att han skall berätta sanningen.
     Darrande och blek om kinden berättade då Bremer var förläggningen övriga vapen fanns gömda. Där fanns splitternya japanska vapen i ouppackade lådor gömda under golvet på flera platser. Alla kanoner, vapen, och annan utrustning blev hela 17 stora lass som fördes till Jakobstad.
     - Efter avväpningen i Socklot fortsatte Socklot skyddskår till Nykarleby för att hjälpa till med avväpningen där. Jag minns när ryssarna stod på Mejeribacken då det hördes skott när man av- väpnade ryssarna i Jakobstad.
     Frans Granvik var också tillsammans med sin mor och körde en av hästarna när man förde skyddskåristerna till Kovjoki järnvägsstation. De skulle ta tåget vidare till Uleåborg för att avväpna ryssarna där.
     - Det var stor glädje bland ungdomarna i Socklot när ryssarna försvunnit och de kunde ta sitt samlingshus i användning igen. Men på trettiotalet när man skulle elda upp huset för en fettisdagsdans brann hela huset ner till grunden. Ironiskt nog var det meningen att huset skulle rivas några dagar senare, berättar Åke.
     Efter nyskiftet 1938 flyttade Frans far, Johan Granvik, ut till Gråsön. Hemmanet delades småningom mellan Åke och Frans Granvik som hade sitt jordbruk intill det gamla befästningsverket. Idag bor Frans Granviks dotter Barbro med sin familj på gården. Ännu kan barnen åka pulka på de gamla raserade korsurna som idag är vackra gräsbevuxna kullar.