Tomtjobbare ville köpa halva stan
Under senaste krig var det flera industriföretag som ville etablera sig i Nykarleby. En del var seriösa, andra mera spekulativa. När man skriver historia behandlar man oftast sådant som gett resultat. I detta fall skall vi se på vad Nykarleby lyckades undgå.
Bakeliittituote OY bildades 1941 för att tillverka bakelit och idka metallindustri. Företagets VD var en affärsman i Vasa, länsmannen i Korsholm var viceordförande och två övriga ledamöter var en direktör i Vasa och en jägarmajor i Gamlakarleby. Vid starten övertog bolaget en filialfabrik i Korsholm och erbjöd därefter att etablera sig i Nykarleby om staden uppfyllde följande villkor:
Till ett pris av 50 penni per kvadratmeter skulle staden till bolaget sälja hela det s.k. Beckbruket med strand och vattenrätt samt rätt att bygga en bro, linbana eller färja över älven. För samma pris skulle bolaget få köpa 30 ha mark på östra sidan om älven mellan Åminne och vägen till Jakobstad.
Den s.k. rådhustomten på torgets östra sida med tillhörande poliskammartomt skulle för 20 mk per kvadratmeter överlåtas till bolaget som skulle bygga ett affärshus därstädes. Vidare behövde bolaget ett magasinområde vid den blivande järnvägsstationen liksom förmånsrätt om staden skulle lyckas anlägga en djuphamn.
Elpriset för bolaget skulle utgå oförändrat under 25 år till högst det pris som 1941 betalades i Jakobstad. Och alla de villkor som slogs fast skulle även gälla för de dotterbolag som Bakeliittituote eventuellt skulle bilda. Staden skulle också sälja ved, skog och trävirke till bolaget för samma pris som till stadens inrättningar.
Styrelsemedlemmarna i bolaget skulle få utvälja och lösa in tomter på samma villkor som bolaget.
Bakeliittituote lovade å sin sida att starta verksamheten 1943 såvida inte kriget hindrade det. En fjärdedel av köpesumman skulle erläggas kontant och resten 1943.
Enligt de uppgifter som bolaget gav till staden sysselsatte det 36 arbetare och antalet skulle öka till 80 efter etableringen i Nykarleby. En snabbkalkyl gav vid handen att antalet skattören skulle kunna öka med 50 procent redan vid bolagets start.
Men var detta industrialisering eller bara tomtjobberi i en tid då inflationen var stark? Hur skulle man reagera i Nykarleby? Priset var lågt för tomtmarken men skatteinkomsterna var betydande. Var bolaget seriöst? Hurudana var opinionerna?
Det började med att stadsstyrelsen förordade en försäljning, men stadsfullmäktige bordlade frågan för en undersökning. Stadsstyrelsen skulle undersöka bolagets bakgrund. Svaret från Finska kreditgivarföreningen var nedslående. Det fanns varken ekonomiska eller personliga förutsättningar hos bolagsmännen för en dylik verksamhet. Ändå föreslog stadsstyrelsen på nytt att anbudet skulle godkännas med några ändringar. Men fullmäktige var fortfarande avvisande. Med 9 röster mot 3 förkastades förslaget i december 1941.
Då vaknade invånarna i staden och protesterade mot fullmäktiges beslut. I januari 1942 hölls ett protestmöte, en namninsamling påbörjades och 305 underskrifter stödde företagets etablering i Nykarleby. Listorna överlämnades till stadsstyrelsen som för fullmäktige vidhöll sitt tidigare förslag med den ändringen att tomtmarken skulle säljas efter behov mot kontant betalning och med priserna bundna till index.
Via HAB hade fullmäktige skaffat nya upplysningar om företaget. Dess direktör var känd för misslyckade spekulationer och konkurser. Man avrådde all kreditgivning från stadens sida. Trots detta var trycket från allmänheten i Nykarleby så starkt att fullmäktige i april 1942 godkände stadsstyrelsens förslag till kontrakt med bolaget.
Något mera blev det emellertid inte av affären. Bakeliittituote drog sig undan indexvillkor och kontant betalning och upphörde inom kort med sin verksamhet. Så undgick Nykarleby vad som i efterskott måste betraktas som ett grovt försök till tomtjobberi på stadens bekostnad.
Historien kring Bakeliittituote är intressant för att den speglar den delade opinionen i staden. Skulle Nykarleby förbli seminariestad eller skulle den industrialiseras? Det är en motsättning som Erik Birck ofta återkommer till i Nykarleby stads historia, del III.
| 
• Ifall Bakeliittituotes planer skulle ha verkställts hade tomten, där 