Trehundraårsminnet av Nykarleby
Trivialskolas invigning

Vacker minnesfest i kyrkan.

Minnet av Nykarleby Trivialskolas invigning för 300 år sedan firades på årsdagen i måndags med avtäckning av en minnestavla av svart granit på södra flygeln på nuvarande rådhusbyggnaden och en jubileumsfest i kyrkan.

Avtäckningsakten, i vilken stadsfullmäktige och stadsstyrelsen in corpore samt en intresserad allmänhet deltogo, försiggick kl. 18.30, omedelbart före kyrkofesten. På festkommitténs vägnar överlämnades tavlan i stadens vård med ett kort tal av bankdir. Einar  H e d s t r ö m. Stadsfullmäktiges ordförande dir.[ektor] N. A. Fougstedt mottog minnesmärket och uttalade stadens tack till kommittén samt särskilt till initiativtagaren till minnestavlan, lektor A. Huldén. På minnestavlan läses i guldskrift:

NYKARLEBY
TRIVIALSKOLA,
Österbottens första lärdomsskola
grundades här
av
Per Brahe
1640
Invigd med stor pomp 3. II. 1641.

Klockan 19 vidtog minnesfesten, som övervars av en stor feststämd allmänhet. Kyrkan var dagen till ära vackert belyst med levande ljus i kronor och kandelabrar. Högtidligheten inleddes med ett Impromtu av K. R. Lindeman på orgel, utfört av lektor Maria  C a s t r é n. Sedan menigheten sjungit verserna 6—10 av psalmen 109, Vill du livets visdom finna [av J. L. Runeberg], beträdde rektor V.  W e s t b e r g  predikstolen och höll inledningstalet, utgående från orden »Herrens fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de, som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen«.

Talaren yttrade bl. a. »De upplästa orden höra till de kärnord ur Vår Herres bok, som man så gärna stannar inför, och detta inte minst då det gäller att ange mottot för arbetet i en skola. Jag föreställer mig, att orden ifråga förelästs vid olika andaktstillfällen i Nykarleby trivialskola, vars 300-årsfest vi fira här i vår kyrka. Denna skola lade ju stor vikt vid psalmsång, bibelläsning och kristendomskunskap och ville med den tidens skolmetod ge de unga en fast grund att bygga sitt liv på, och den grunden var ordet om Guds kärlek till människorna«.

Talet om gudsfruktan som all vishets och lärdoms grund skall inte vara främmande för varken lärare eller lärjungar. När vi söka svaret på frågan om vägens verkliga mål, kan endast det levande gudsordet komma oss till hjälp. Skjutes detta åt sidan, beror det på en felbedömning av vishetens art. Lärdom och vishet förväxlas ofta. Kunskap är ingen borgen för vishet; denna består i ödmjukt sökande och kännande av sin begränsning. Den bibliska författaren talar om kunskapen som ett styckeverk, en sanning som varje ärlig sökare själv kan bekräfta! Hos Gud är livets källa, i hans ljus se vi ljuset. Vishet är att tro på Gud, därigenom får livet innehåll och mening.

Men visheten är ej endast förborgad i tillit till Gud utan även i lydnad för hans vilja. Frälsaren sade: Min mat är att göra Guds vilja. Vårt samvete bör vara den säkra kompass, som skall leda oss på den plats, där vi äro ställda att verka. Ofta får vi dock erfara vår svaghet, en förbarmande faderskärlek ser det kämpande barnet, som ödmjukt får trygga sig till hans förlåtelse. — »Må vi alla med personlig övertygelse kunna instämma i skalden Topelius bekännelse och bön: Herre, du ensam är det sanna ljuset, vilket oss leder hem till fadershuset. Lys oss att under vandringen i gruset, dig vi må följa!« slöt talaren sin på djupa tankar rika framställning, vilken här referatvis antecknats.

Nykarleby pedagogi av år 1729.

Efter talet sjöngo samskolans elever från koret under ledning av sånglärarinnan Regina  Stark Stormen av Bürger och bön av Veber.

Lektor Alfred Huldén höll därefter ett med stort intresse åhört festföredrag om Nykarleby Trivialskolas framfarna öden. Föredraget, vikket grundar sig på ingående forskningar, införes in extenso i tidningen.

Tvenne väl framförda violinstycken: Sarabande av Leclair och Air av Purcell spelades därefter av Lektor R.  A h l b e c k  till ackompanjemang av lektor Castrén.

Sedan sjöng församlingen ps. 309 »O, att min gud jag kunde lova«, varefter följde solosång av fru Regina Stark, som vackert föredrog Odlaren av Gejer och Aria ur operan Skapelsen av Haydn.

Skådespelaren Josef  H e r l e r  läste därefter med bärande stämma Själens land av Tegengren.

Sedan församlingen sjungit »Vår Gud är oss en väldig borg«, lästes välsignelsen av prosten Alarik  F o r s b l o m, varefter den vackra minnesfesten var ändad.

Till högtidligheten hade från Vasa lyceum anlänt följande telegram: »Förhindrad låta representera sig på grund av egen minnesfest, sänder Wasa gamla skola sin födelseort vördsam hälsning.«