J O S E F I N E  B E R G H.

I lördags [december 1928] avled i sitt hem härstädes efter någon tids avtynande ortens äldsta invånare fröken Josefine Bergh i sitt 92:dra levnadsår.

Fröken Josefine Bergh var född i Gamla Vasa den 2 juni 1837. Hennes far var den ansedda köpmannen Samuel Bergh. Redan under uppväxttiden vistades Josefine Bergh tidtals hos släktingar i Nykarleby. Som tioåring kom hon första gången hit och besökte under tvenne år den språkkunniga fru Poppius skola för att lära sig de första grunderna i franska och tyska. Vid aderton års ålder reste hon till Stockholm för att utbilda sig i språk och målning, men i synnerhet i pianospel, och några år senare flyttade hon, efter att ha förlorat sina föräldrar till Nykarleby, där hon sedan framlevat sitt liv.

Utöver den musiklärarinneverksamhet, som fröken Bergh under hela sitt liv utövat, har hon med omfattande intresse ägnat sin tid åt en mängd strävanden av allmännyttig art. Som bevis på hennes musikintresse må nämnas, att hon vid 87 års ålder undervisade sin sista elev i pianospel. De föreningar, i vilka hon verkat i denna stad äro talrika. Så var det hon, som tog initiativet till bildandet av Fruntimmersföreningen, vars ordförande hon blev, och vilken i tjugo års tid arbetade för att kläda medellösa barn. I sjömansmissionsföreningen, som under många år sammankom i hennes hem, var hon den sammanhållande kraften. Omkring tjugo år omhänderhade hon kassörsbefattningen vid Bönehuset och arbetade med i dess syförening, hon var vidare medlem i den kommitté, som verkar till fromma för stadens fattiga, och i söndagsskolan har hon undervisat i närmare fyrtio år. Genom idogt arbete blev fröken Bergh även i stånd att bispringa nödställda, och det var henne en glädje att bjuda fattiga barn till sitt bord för att mätta dem med enkel, närande kost.

Josefine Bergh hade trots sin höga ålder bevarat sin psykiska spänstighet, och intresserat följde hon — ehuru under de senaste åren berövad sina ögons ljus — livets och tidens mångskiftande företeelser och strävanden. Mycket av det, som för oss andra framstår i historiens perspektiv, har hon genomlevat, och hennes minne svek aldrig, när det gällde att för yngre släkten förtälja om framfarna dagar. Den avlidna jordfästes i går i stadens kyrka och fördes till det sista vilorummet å begravningsplatsen härstädes.