III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

Josephine Berg


Kaptenskan Maria Albertina Kerrman, f. Bergh i Nykarleby den 20 juni 1814 och död där den 30 juli 1887, var dotter till glasmästaren i Nykarleby, Olof Herman Bergh och Susanna Lisa Nyström. Hon och hennes man, kapten Jakob ”Kukku” Kerrman, ägde en andel i Nykarleby Beckbränneri. Vid slutlikviden och den stora kopparkittelns försäljning fick hon 100 mk på sin anpart. Dessa medel satte hon in på bank och bestämde, att de skulle vara till hennes begravning. Men mannen, som i synnerhet på senare tider hade konstant dåliga affärer (”led af ständigt affärsobestånd”), tog en gång ”i behofvets stund” ut medlen och lät dem gå all världens väg. Då fru Kerrman dött och skulle begravas, fanns inga medel kvar. ”Kukku” grät och ångrade bittert att han ej respekterat sin hustrus önskan. Men ångern kom för sent. Det blev fru Kerrmans brorsdotter, Josefine Bergh, som fick bekosta gravölet. Hon var född i Vasa 1839 och dog i Nykarleby 1928.

Josefine Berghs farfar Olof Herman Bergh (f. i Brahestad 12.7. 1779, d. i Nkby 18.8. 1820) blev som barn fader- och moderlös 128) och upptogs som fosterson av sin farbror, glasmästaren i Nykarleby Johan Bergh (f. 25.6. 1744, d. där 10.11. 1810), gift med Anna Lisa Lund (f. i Nkby 22.8. 1750, d. där 2.2. 1840). Där lärde han sig yrket och blev själv glasmästare. Han ägde från 1802 gården nr 44 och dog i Nykarleby 18 aug. 1820.

Josefines fader Johan Samuel Bergh (f. 1801, d. i Vasa 1855) var handlande i Vasa och gift med Elisabet Ulrika Vikstrand. Fadern förlorade vid Vasa brand 1852 allt vad han ägde, sin gård, sina varor och sin förmögenhet. Han berövade sig några år därefter livet. Flickan Josefine efterskickades av fastern, fru Kerrman, genast efter branden och kom sålunda till Nykarleby. Hon var då 14 år gammal och förblev där i hela sitt liv.

Josefine Bergh eller ”Magermamsell”, som hon kallades på grund av sin extrema magerhet, var på sin tid en av stadens mest kända personer. Under en lång följd av år var hon den sammanhållande kraften inom Nykarleby fruntimmersförening. Som den första kvinnliga medlemmen invaldes hon i stadens fattigvårdsstyrelse 1875 och utförde även här en välsignelsebringande gärning. Även efter sin avgång ur styrelsen år 1910 fortsatte hon i tysthet och utan åthävor den välgörenhet för samhällets fattiga, som hon ägnat hela sitt liv.



Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid. 237 f.


Nästa kapitel: ”Doktors Stina” och dr Topelius bränneri.


Läs mer:
Minesruna över Josefine Berg.
Kvinnlig filantropi i Nykarleby nu och förr (1858—1963) av J. L. Birck.
Harald och släkten Kerrman. Några anteckningar av Woldemar Backman
(Inf. 2004-01-24.)