Ditt och Datt i oktober 1949.


Det varma vädret har varit till god hjälp vid bastubygget, där man i slutet av veckan får de sista frostömma betongarbetena färdiga. Därefter räcker det ej länge förrän taket reser sig och inredningsarbetena börja. Till nyfikna pojkars stora glädje har en dykare arbetat med intaget till vattenreningsverket den senaste veckan.

Även på andra håll bygges det i staden och omgivningen. Vid seminariet pågår arbetet för fullt och till nyåret skall väl festsalen framträda i ny skepnad. På Korsåker lägger firman Jouper grunden till en ny, rätt stor fabriksbyggnad, som dock kommer att färdigbyggas först i nästa sommar. På det nya kolonisationsområdet bakom gamla järnvägsstationen har tre vackra gårdar vuxit upp och står klara att motta sina säkert lyckliga ägare. Vissa rykten om byggande av större hus i stadens utkant har surrat i luften, men om dem vet man inget med säkerhet, åtminstone ännu.



Staden från östsydöst 1958. De tre omtalade nybyggena byggda av xxx syns mellan Kolonivägen och Bangatan. Förstoring.


Desto säkrare är det, att en hel del nya bostäder skulle behövas i vår stad. Men tyvärr blir det dyrt att bygga, att mycket få människor i våra små förhållanden kan mäkta med de hyror, som det måste bli i nya hus. I de gamla gårdarna är det ingalunda dyrt att bo, men i stället blir de alltmer förfallna och gårdsägarna har inte råd att reparera dem med de små hyror de får. Hela bostadsproblemet är så invecklat, att det ingalunda kommer att kunna lösas ännu på många, många år, alla aravaplaner till trots.

Bland annat byggnadsarbete måste väl också idrottsplanen räknas. Den diskuterades häromkvällen av sportplanekommittén, som innehåller medlemmar både från staden och landskommunen. Man kom överens om, att idrottsfolket i bägge kommunerna bör få använda planen när den blir färdig, men att idrottsmännen själva då även i framtiden bör sköta om planen.


Effe (Johannes Åbonde), Österbottniska Posten.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:


De två Älvbrantshusen blev det konkreta resultatet för ”surret” som hördes i staden, men de fromma förhoppningarna om att idrottsmännen i framtiden skulle sköta om den kommande idrottsplanen blev endast förhoppningar. Idag är det anställt folk med avancerad utrustning, som med stora anslag ur skattebudgeten sköter idrottsanläggningarna.

Och de bostadshus, som började resa sig på de tomter, där trähusen efter branden 1858 hade byggts, har idag nått den ålder då de måste saneras eller rivas, eftersom kraven på boendestandard och miljökraven nått nivåer som Effe inte ens fantiserade om.


*        *        *

Tyckte det var lite tråkigt att inte veta vem som byggde gårdarna, så jag kontaktade Veikko Markkula:

Hej Fredrik!
Det tog en tid med att identifiera några av husens byggare, men listan borde vara klar nu. Hade till min hjälp min mor, personer som ägt husen (5) tidigare och släktingar (1). Hoppas detta hjälper dej.
Ha det så bra.
 
Mvh. Veikko



1.   Erik och Märta Ahinko 5.   Tor Nordling
2.   Gunnar och Saima Backlund 6.   Erland och Marita Sundqvist
3.   Armas och Claudia Markkula 7.   Antero och Liliann Sirviö
4.   Johannes och Ester Syynimaa 8.   Helge och Alice Sund
4a.   Urho och Hilkka Perenius
   

(Inf. 2012-06-03.)

Till höger om Bangatan vid 1 finns Nykarleby Jernvägs stationshus, vid 3 gamla lokstallet som blev brandstation och snett uppåt till höger från den karderiet.



Läs mer:
Från ovan.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2012-05-17, rev. 2022-02-05 .)