Enhvar, som läst Runebergs högstämda skaldestycke „Döbeln vid Jutas“ vet att skaror hade, då slaget vid Jutas stod, kommit i ilmarsch nedför Lappo vägen och voro nu nära Jutas, der Lappo vägen förenar sig med den från Vasa ledande kustvägen. Adlercreutz med den svenskfinska huvudstyrkan befann sig i Oravais, förföljd af en annan från Vasa sidan ankommande fientlig trupp. Hade den från Lappo sidan ankommande truppen sluppit ned till kustvägen vid Jutas, skulle huvudarmén i Oravais varit omgifven af fiender på begge sidor och sett sig nödsakad gifva sig fången, derest den icke kunnat slå sig igenom de fientliga skarorna.

Sådan var ställningen då bataljen vid Jutas utkämpades den 13 September 1808. Hvad som gjorde ställningen så mycket bekymmersammare var att befälhavaren för armén på Lappo vägen, friherre Georg Karl v. Döbelns låg sjuk i Nykarleby. Då han såg uti hvilken fara huvudarmén sväfvade hastade han, febersjuk som han var, från sjuklägret till valplatsen. Skalden låter honom i detta ögonblick till sin läkare ställa följande hugstora ord:

„Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas,
Jag måste upp, om jag i grafven låg.
Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Jutas,
Der afgörs finska härens återtåg.
Jag måste dit, förrän min trupp är slagen.
Skall vägen spärras, Adlercreutz bli tagen?
Hvad blir, du tappra här, ditt öde sen?“

Ankommen till slagfältet ordnade Döbeln sina skaror och dref sin öfverlägsna motståndare på flykten och förföljde honom så länge dagen var. Denna seger öppnade för Adlercreutz den förbindelse norrut, för hvars erhållande han stannade vid Oravais; men Döbeln måste återvända till staden och ånyo intaga sin sjuksäng.

Vår bild idag visar det ögonblick då friherre Döbeln efter afslutad strid och seger i qvällens sena frid, på slagfältet invid sin bundna stridshäst höjer en tacksägelse till Gud, som han gifver äran af den vunna segern.

På vår bild se vi Döbeln med ett band om pannan. Han fick sin panna bräckt genom en kula i 1789 års krig. Han måste alltid derefter bära ett band om pannan, såsom vi se på bilden.

Vi finna af det föregående huru vigtigt slaget vid Jutas var för den svenska hären, och man vet icke hvilka denna härs öden hade blifvit, om Döbeln varit mindre viljestark och legat qvar på sitt sjukläger och lemnat ledningen af bataljen i andra händer. Det är derföre som man genom en minnesvård på slagfältet velat också för våra efterkommande bevara minnet af denna „Döbelns dag“, och vi må derföre instämma med skalden uti slutorden i skaldestycket „Döbeln vid Jutas“, hvilka ord också finnas anbringade på minnesstoden:

„O fosterland, hvem spanar dina öden?
Förborgadt är, om lyckan eller nöden
Engång skall röjas i din framtids drag;
Men hur du jublar då, men hur du klagar,
Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar
Du minnas denna, minnas Döbelns dag.“

Såsom af annonser i vårt blad synes har bladets förläggare ombesörjt afbildning i ljustryck av Jutasmonumentet. Vi fästa bladets läsares uppmärksamhet härvid, då de äro i tillfälle att till ett mycket billigt pris tillösa sig ett minne af denna i Finlands historia så minnesvärda „Döbelns dag“.